Vad skall Obama göra åt ekonomin?
Räntesänkningarna i USA har inte fått effekt på bolånen. Bostadsbyggandet har kraschat. Kreditpaketet var otillräckligt. Nu planerar Obama ett finanspolitiskt stimulanspaket som ökar budgetunderskottet med 60 procent. Det finansieras med lån i utlandet istället för ökad export. För dollarn får inte sjunka. Blir resultatet protektionism?
USA:s ekonomi befinner sig i en brydsam situation. Arbetslösheten ökar och BNP:s ökningstakt har minskat sedan toppen 2004 och riskerar att övergå i en minskning 2009 - dvs recession. Finanskrisens orsaker i fallande bostadspriser och tvångsförsäljningar samt med kreditförluster och minskat bostadsbyggande i släptåget har ännu inte eliminerats. Bostadsräntorna har stigit under samma period som centralbanken sänkt sin ränta. Bytesbalansunderskottet motsvarar 5 procent av BNP men har minskande tendens. Det federala budgetunderskottet är ca 3,5 procent av BNP 2008 (t 1/10) och har nästan tredubblats sedan förra året.
I min artikel den 3/11 analyserade jag de tre sorters stimulanspolitik som är aktuella för Sverige. Dessa skulle kunna kompletteras med handelsrestriktioner. Ökad protektionism nämns alltid som en eventuell ingrediens i Barack Obamas ekonomiska politik. Det skulle då kunna betyda en upprepning av politiken under 1930-talet som medförde att depressionen förvärrades katastrofalt.
Det är en ödets ironi att dagens begynnande ekonomiska kris i USA i mycket är kongruent med 1930-talsdepressionen.. Då steg bostadsbyggandet mycket kraftigt efter 1:a världskriget (275 %) och toppen nåddes 1925. Till 1929 hade det minskat med ca 46 procent. Till detta kom överkapacitet i bilindustrin 1928-29. Idag har det amerikanska bostadsbyggandet stigit med 180 procent på drygt 13 år till slutet av 2005. Därefter har det sjunkit med ca 83 procent till hösten 2008. Och bilindustrin lider av överkapacitet. Efter bostadbyggandets topp vid båda tillfällena hölls aktiviteten i ekonomin uppe några år genom mer kortsiktiga satsningar och exporten.
Frågan är nu vad som skulle ha kunnat göras annorlunda vid 1930-talskrisen och som Obama därför borde satsa på idag. Den finansiella krisen på 1930-talet förvärrades genom att penningmängden minskade. Dessutom vidtogs inga initiala finanspolitiska stimulanser. President Herbert Hoover ansåg att budgeten skulle hållas i balans. Detta lyckades bra 1930 men året därpå blev det ett underskott (pdf, s 25).Detta motsvarade 15 procent av intäkterna och berodde på att dessa minskade kraftigt. Åren 1932 och 33 ökade underskottet till en nivå som låg sex gånger högre. Detta berodde både på en fortsatt lika kraftig intäktsminskning 1932 kombinerat med en utgiftsökning som medförde att utgifterna hamnade på nominellt 50 procent över 1929 års nivå. Realt var nivån ännu högre eftersom prisnivån sjunkit. Budgetunderskottet var nu 30-40 procent större än intäkterna!
Ofta tolkas detta som att Hoover i praktiken drev en expansiv finanspolitik trots att han 1932 höjde skatterna. Den keynesianska invändningen brukar dock vara att underskottet inte är någon indikator för politikens inriktning. Det kan både ha uppstått genom passiv anpassning till minskade intäkter och ökade krisutgifter och som ett resultat av medvetna stimulansåtgärder. Mot detta brukar anföras att det kan vara fråga om effekten av "automatiska stabilisatorer".
Även den nye presidenten 1933 Franklin D Roosevelt ansåg att budgeten skulle balanseras. Detta lyckades han inte alls uppnå. Visserligen ökade intäkterna med 50 procent 1934 men utgifterna ökade med drygt 40 procent och underskottet med nästan 40 procent. Därefter fortsatte intäkterna och utgifterna att öka i ojämn takt med stora variationer i underskottet. Det var dock år 1939 lika stort som under Hoovers 1932.
Dagens centralbankschef Ben Bernanke är expert på 1930-talets depression. Därför har han sänkt räntan till 1 procent och ställt 700 miljarer dollar till bankernas förfogande. Det motsvarar drygt 5 procent av BNP medan motsvarande paket i Sverige på 1 500 mdr kr motsvarar 50 procent av BNP. Det finanspolitiska stimulanspaket som George W Bush drev igenom våren 2008 har däremot inte fått några påtagliga effekter. Och räntesänkningarna från 5 till 1 procent har inte hjälpt bostadsmarknaden där bolåneräntan istället har ökat från 6 till 7 procent (DI 5/11, s 26).
Nu bedömer man att Barack Obama arbetar på ett ytterligare finanspolitiskt stimulanspaket i storleksordningen 2 procent av BNP. Det motsvarar omkring 10 procent av intäkterna och betyder att budgetunderskottet på $455 mdr skulle öka med ca 60 procent. Till detta kommer att OECD förutser en lika kraftig försvagning redan utan ett stimulanspaket. Men det kan ju hända att stimulansen i sig ökar aktiviteten så att siffrorna inte kan adderas. Någon rädsla för ökade budgetunderskott uppges inte finnas i den amerikanska debatten. Obama verkar vara en fullfjädrad keynesian. Var finns de som satte käppar i hjulet för Bush, Obama och McCain när kreditpaketet på $700 mdr först presenterades den 29 september?
Den här gången är det reala pengar som måste lånas upp. Ger man bort pengar i form av skattesänkningar och satsningar på offentliga investeringar kommer staten inte att få tillbaka dem när bankerna kommit på fötter. Eftersom bytesbalansen år 2009 förutses visa ett underskott på 4,5 procent (enl OECD) måste nästan hela budgetunderskottet täckas med lån från utlandet. Skattelättnaderna för de fattiga och liknande skall någon gång betalas tillbaka till kineserna. Egentligen borde USA istället exportera varor till Kina mfl överskottsländer som motsvarar underskottet. Men det skulle kräva närmare 50 procents större export. Jämför med Sverige i början av 1990-talet.
Vad som sker är att USA får en respit genom att ta lån utomlands. Under tiden måste exportindustrin byggas ut och så även importkonkurrerande industri (om möjligt). Men var finns incitamenten till detta? Dollarn har stärkts istället för att försvagas ytterligare. Eftersom de merkantilistiska överskottsländerna, som placerar sina överskott i amerikanska statsskuldpapper, skulle få vidkännas valutaförluster om dollarn föll, är det sannolikt att de gör allt för att förhindra detta. Och då sitter USA kvar i rävsaxen. Hur länge kan det fortsätta? Ackumulerar Obama en ännu större obalans med sin politik? Eller kommer han att ta till protektionistiska medel?
Andra bloggar om: Obama, stimulanspolitik, finanspolitik, penningpolitik, räntan, budgetunderskott, bostadsbyggande, handelsunderskott, finanskrisen, protektionism, 30-talsdepressionen, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 02:35
15 comments
15 Comments:
Beat this
http://www.slate.com/id/2202489/
Disen
Disen hänvisar till en artikel av Jacob Weisberg med rubriken "The End of Libertarianism - The financial collapse proves that its ideology makes no sense" som också publicerades i Newsweek vecka 43.
Men artikeln handlar enbart om L:s uppfattningar om huruvida finansmarknader kan vara självreglerande. Det är en viktig aspekt i en analys av finanskrisen. Men det handlar inte om L:s övriga synpunkter på frågor som behovet av rättigheter, individuell frihet och låga skatter.
På sikt har Barack Obama att ta ställning till hur själva upphovet till dagens finanskris kan undvikas i framtiden. Då är det intressant att som Wiesberg säga "any competent forensic work has to put the libertarian theory of self-regulating financial markets at the scene of the crime". Men just nu måste Obama fråga sig vilka möjligheter en aktiv stabiliseringspolitik har när krisen utvecklat sig så långt som jag beskriver i min artikel. Finns det en risk att hamna i den svenska situationen som förstörde nästan hela 1990-talet för oss?
Weisbergs huvudtes är att utvecklandet av derivatinstrument på kreditmarknaden var mycket skadligt. Men han ser inte att i den länk till Washington Post, där derivatfaran granskas ingående, också slås fast att dessa inte var orsaken till krisen utan endast en faktor som snabbade upp förloppet. Utan derivat skulle subprime-debaklet ha kunnat klaras medger han dock.
Den enda substans Weisberg har i sin artikel är att libertarianerna "fall wildly short of providing any convincing explanation for what went wrong". Vad han syftar på vet jag inte. Men jag tycker att min övergripande förklaring är vida bättre än den missriktade framställning som Weisberg tillhandahåller.
En sammanfattning av min syn:
Kinesiska investerare mfl måste få värdepapper att köpa.
Clinton-administrationen ville att svaga grupper skulle få äga sina hus, vilket drev fram subprime-lån och expansion av Fannie och Freddie.
Greenspan ville också bidra till detta med hjälp av låga räntor. September eleven krävde också låga räntor.
Småhuspriserna ökade med över 100 procent från mitten av 1990-talet till 2005..
Bostadsbyggandet ökade med 180 procent 1992-2005 till 7 miljoner. Därefter har det sjunkit med 83 procent.
Redan det sjunkande bostadsbyggandet medförde regionalt ökad arbetslöshet och fallisemang för bankerna. Subprime-lånen gjorde saken värre.
Värdepapperiseringen och derivatmarknaden visade sig inte vara något som kunde utjämna riskerna när dessa uppträdde över hela fältet. Istället förstorades osäkerheten.
Nu borde kraftfulla motåtgärder ha vidtagits för att säkra kreditsystemet. Istället gjordes en liten finanspolitisk stimulansåtgärd.
Om bostadsbyggandet har kollapsat hjälpte knappast vårens paket utan det kunde på sin höjd ha motverkat att krisen förvärrades.
När så inte skedde och genom att man lät Lehman gå i konkurs uppstod behov av ett stort räddningspaket som genom schabblet vid beslutsfattandet reducerade sin egen psykologiska effekt.
Nu väntar vi på nästa paket samt kanske mera permanenta skattesänkningar.
/DNg
Ursäkta spridda skurar. En borde väl oxå diskutera på egna meriter.
Kinesiska investerare mfl måste få värdepapper att köpa.
ED : Det finns vel en gräns för detta. På den andra sidan har man hört att det finns gränser för hur snabbt den kinesiska hemmamarknaden kan ta över exporten. Sanna globaliseringsteoretiker tror vel att "fri" handel kan fixa hur stora obalanser som helst. Empiriskt förstör frihandel emerging markets och gör monopolvinnare av dom som redan åger hela beståndet.
Clinton-administrationen ville att svaga grupper skulle få äga sina hus, vilket drev fram subprime-lån och expansion av Fannie och Freddie.
ED : Ja, och varför skulle inte fattiga ha tak över huvudet. Utlåning och bostadspriser er ene och alene bankernars ansvar. Hur många ljushuven på Fannie och Freddie skulle til för att balansera en priviligerad ställning mot en viss social profil utan att bränna ner hela barracken ?
Greenspan ville också bidra till detta med hjälp av låga räntor.
ED : Hans omvändelse inför Sankta Per er alldeles otrolig.
September eleven krävde också låga räntor. ED : Tja. Euroland håller kruttet tort med ränta på över 3%. Rick Santelli på CNBC går emot alla dom andra talking heads och säjer att räntan inte betyder så mycket just nu, det er bara skrekken som styr. Er det inte en finansiell kris vi har ? Da skal vel bankerna ha kulorna tillbaks ?
Småhuspriserna ökade med över 100 procent från mitten av 1990-talet till 2005.
ED : Ja och va er rekommenderad ökning ? Hur svårt kan det vara för dumma banker att dimensionera utlåningen så att priserna tassar på i 5% per år. Amerikanerna har hatt en reallönnssänking dom senaste 10 åren. Varför såg inte bankerna till att priserna följde med ner ?
Bostadsbyggandet ökade med 180 procent 1992-2005 till 7 miljoner. Därefter har det sjunkit med 83 procent.
ED : Hur myckert kostar sådana branta kast i form av dårlig kvalite och omställning ? Er det så svårt att räkna ut ? Vem initierade denna byggboom ? Borde dom inte ha stoen ?
Redan det sjunkande bostadsbyggandet medförde regionalt ökad arbetslöshet och fallisemang för bankerna.
ED : Varför kan inte bankerna effektivisera seg med en faktor 10 ? Vem har ansvaret för att så sker när dom själva inte slår ihop seg när det blir fallisemang ?
Subprime-lånen gjorde saken värre.
ED : Luigi Zingales har anvisat en plan B för fixa foreclosurekrisen både ur gäldenärens och bankens synvinkel. Bnaken förlorer nemlig på att ta emot nyckeln.
Värdepapperiseringen och derivatmarknaden visade sig inte vara något som kunde utjämna riskerna när dessa uppträdde över hela fältet.
ED : Nej, ingen har systemkontroll.
Men et antall borde ha haft.
Istället förstorades osäkerheten.
ED : Du menar att plötsigt satt hela pokerbandet med båda kredit och debet CDSpapper i alla regnbågens färger så att spelet - dvs swappen - upphörde ? Och hur löser man en sådan situation utan en sheriff och et snabbsynande som Zingales föreslagit ? Skall dessa skräppapper tillåtes förstöra världsekonomin ? Varför samlas inta bara 50 personer i ett rum och delar ut korthögen på nytt ? Vi sk_ter i vem som förfördelas lite mer jamfört med svartepetter innan.
Nu borde kraftfulla motåtgärder ha vidtagits för att säkra kreditsystemet. Istället gjordes en liten finanspolitisk stimulansåtgärd.
ED : Och varför i alla himlens dagar kan en sådan total brist på grundläggande systemvetande uppstå hos the masters of the universe (Paulson & kompani) ? Er inte detta en innrömmelse av att båda 1) yankerna har varit oansvarliga inför resten av planeten 2) laissez-faire på triljonnivå skal vi inte ha nåt av ?
Om bostadsbyggandet har kollapsat hjälpte knappast vårens paket utan det kunde på sin höjd ha motverkat att krisen förvärrades.
När så inte skedde och genom att man lät Lehman gå i konkurs uppstod behov av ett stort räddningspaket som genom schabblet vid beslutsfattandet reducerade sin egen psykologiska effekt.
ED : Et kvitto på komplett systemisk ostabilitet och brist på insikt. Hur eliminerar man sådant ? Weisberg påpekar ju varför det hände. Vel, bara att innföra några nya globala spelregler enl Roubini. Kan bankas genom nästa vecka på G20 I New York. Komplett transparens på alla nivåer. Skattesamarbete. Visst skydd av emerging markets.
Nu väntar vi på nästa paket samt kanske mera permanenta skattesänkningar.
ED : Varför sänka skatt ? Se frågan om räntan över. Det som behövs er att ekonomer på viss nivå börjar syssla med realekonomin istället för finansekonomin. Att men bemödar seg på att stödja innovationer och inte låter det såkallade "riskapitalet" springa runt som skadodjur. Alt er mycket enklare och gravitationellt i realekonomin : Saker tar längre tid, empiriskt prova& fela i liten skala innan stora beslut görs, människor i verksamhet bakom vare triljon.
Disen
Handeldvapen
HD dom och polisen löser 6% brott (3 per polisman och år). Barnomsorgen inte löser sina uppgifter (lösa dom själv).
Borde man få försvara sig själv.
Mord kommer ske oavsett hur man gör (förebygga så kulan inte når en).
1.0 Kommer Obama att lyckas?
Keynesiansk macro-teori är inte kopplad till micro-teori, företagsekonomi och till den reala ekonomin. Problemet är att man använder sig av keynesiansk efterfrågestimulans både i uppgångar och nedgångar. Keynesiansk efterfrågestimulans är ingenting som Keynes har uppfunnit.
Att de styrande har skapat budgetunderskott, sänkt räntan under marknadsräntan, och gett ut sedlar utan täckning är ingenting som är nytt. Ett exempel på detta är att den romerska dinaren år 54 innehöll 94 % silver men att silverhalten minskades stegvis ner till 0,006 %. Handeln minskade till noll i det Romerska Riket. Det kaos och de uppror som uppkom ledde till det feodala systemet med livegna som var knutna till gods.
Irvin Fischers teorier om prisstabilitet användes ifrån 1921 i USA. Konsumentprisindex skulle ligga på noll och räntan sänktes under marknadsräntan. Problemet med räntestyrning är att räntan koordinerar produktionsresurserna (råvaror, arbetskraft, kapitalvaror) så att resurserna hamnar i rätt företag och i rätt produktionssteg.
Ett exempel på vad räntestyrning innebär är att en låg ränta ger större investeringar i gruvor och stålverk. Produktionsresurserna i ekonomin koordineras till dessa verksamheter. Men samtidigt skapar en ränta under marknadsräntan en ökad konsumtion på produkter som inte är beroende av de verksamheter där investeringarna sker. Konsumtionen ökar av service och tjänster, av importerade lågprisprodukter och inköpen av finansiella tjänster ökar.
En ökning av konsumtionen innebär i verkligheten att större investeringar måste göras i verksamheter som exempelvis service och tjänster. Samtidigt måste mindre investeringar göras inom gruvor och stålverk. De knappa resurserna måste istället koordineras till service och tjänster, och inte tvärtom. En sänkning av räntan under marknadsräntan innebär att det efter en viss tidsperiod sker kraftiga prisstegringar (företagens kostnader ökar) på de knappa resurserna.
Prisstegringarna innebär att räntorna börjar att stiga. Om centralbanken har ett inflationsmål måste centralbanken se till att räntan stiger. Detta innebär helt enkelt att industrins investeringar blir olönsamma och att dessa måste avvecklas. Ju större felinvesteringarna är desto kraftigare blir nedgången.
2.0 Kommer Obama att lyckas?
Situationen kan vändas om felinvesteringarna inte är omfattande. Detta innebär egentligen att nya felinvesteringar kommer att läggas till de gamla och att den framtida krisen kommer att bli ännu större.
Japan har misslyckats keynesiansk efterfrågestimulans eftersom investeringarna i en stor exportindustri var omfattande felinvesteringar. Felinvesteringarna måste först avvecklas innan entreprenörerna kan göra nya lönsamma investeringar.
Storbritannien misslyckades med keynesiansk efterfrågestimulans efter Andra Världskriget och framåt. Höga skatter, omfattande regleringar och starka fackföreningar gör att entreprenörernas investeringar inte blir lönsamma ens vid en låg ränta.
Världen står inför en omfattande stagflation?
Disen, vi borde först analysera om det överhuvud taget skulle gå att undvika en "krisunge" i ett land med den paradoxala situationen handelsunderskott och inflöde av utlandskapital.
Kapitalinflödet skulle teoretiskt kunna användas för exportinvesteringar. Men inflödet stärker dollarn och dödar incitamenten till detta. Istället sväller en typisk inhemsk investeringsaktivitet som bostadsbyggandet. Detta sker med benägen hjälp från staten.
Men staten är girig och försöker få bankspararna att finansiera den ökning av fallisemang som dåliga krediter för med sig. Banksektorn försöker då skydda sig med hjälp av olika riskspridningar och kredit-swappar (försäkringar). Det är rationellt om faran är att några låntagare på spridda ställen fallerar. Men vid fallissemang över hela fronten är sådana motåtgärder inte bara värdelösa utan obalansökande eftersom de förstorar osäkerheten och snabbar upp krisen när den väl uppstått.
När bostadsbyggandet tilläts öka så kraftigt så fanns en formidabel krisrisk inbyggd i systemet som sannolikt skulle utlösas vid en räntehöjning. Denna risk förstärktes av förekomsten av subprime-lån.
Om staten förlitar sig på räntepolitik och inte finanspolitik som stabiliseringspolitiskt medel finns risken för bubblor. Den här gången i form av prisökning vars konsekvens blev uppsvällt byggande.
Om staten ägnar sig åt krigsoperationer som i 1:a världskriget och därför motarbetar bostadsbyggandet kan man vänta sig en liknande uppsvällning. När denna tar slut finns det ett antal accelleratoreffekter som byter riktning och några år senare får vi en kris som är mycket svårbekämpad. Krascherna 1929 och 2008 har sitt ursprung i bostadsbyggandet. Och det har kommit i svängning genom statsingripanden - inte genom någon plötslig fnatt på den fria marknaden.
/DNg
Vilken svensk politiker skulle ha kunnat bygga hela sin valkampanj med en exempellös retorik byggd på ord som hopp samt förändring att vårt hela samhället?
Det är lätt föreställa sig vad som då hänt med både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.
Obama måste inleda sin presidentperiod med en rad olika problem att lösa i finanskrisens skugga.
Han saknar ett trovärdigt program för det. Om han ändå har något åt det hållet så har han inte informerat väljarna om det,vilket knappast kan leda till något annat än besvikelse.
USA har förutom de strukturells problem flertalet andra OECD-länder har inom bostadsbyggande och bilindustrin värre finansiella problem och ett större underskott i budget och i betalningsbalans.
Samtidigt ligger räntan nu på en så låg nivå att den knappast kan sänkas ytterligare.
Att utöver de stabiliseringsinsatser som satts in för att få den finansiella marknaden att inte krascha så är det orimligt gå in med enorma lån till exempelvis bostadsbyggande och till bilindustrin.
Alla dessa marknader måste nu söka lösa sina problem på egen hand eller om nödvändigt söka lösningar i form av fusioner,uppköp eller konkurser.
Vad gäller Obamas vallöften kan redan nu konstateras att de är orealistiska.
De låter sig inte förverkligas innan ekonomin åter kommit i balans och det kan dröja åtskilliga år till.
Besparingar inom den offentliga sektorn blir i stället nödvändiga.
Listan på löften kan göras lång.
De finns inom sjukvården,vars kostnader nu är orimligt stora,och det gäller även löftet om att sänka skatterna för 95 procent av befolkningen mot att den höjs för resterande 5 procent.
Även vårt land kommer att påverkas negativt förstås av den stagflation,som vi redan nu kan skåda.
Per Fredö
För USA:s vidkommande är det oundgängligen nödvändigt med kraftiga skattehöjningar för fionansiering av konjunkturstimulerande offentliga investeringar (infrastrukturens behov härav är skriande over there) för den rikaste femtedelen. Detta inses lätt, men är politiskt omöjligt, varför frågan är fullständigt meningslös. Jag diskuterar inte saken vidare här, då jag bedömer utsikterna till meningsfull diskussion med här aktiva kommentatorer såsom helt obefintliga. För ev. seriösa läsare hänvisar jag till följande artiklar:
Ekonomins elände
Klyftorna i samhället
Varför är keynesiansk macro-teori felaktig?
(A) Den tar inte hänsyn till det totala spenderandet i ekonomin
Enligt keynesiansk macro-teori är det konsumtionen (privat- och offentlig konsumtion) som är det huvudsakliga spenderandet i ekonomin. Sparandet i ekonomin ses i stort sett som endast ett efterfråge-läckage.
Nationalinkomsten och BNP är definierat utifrån keynesiansk macro-teori och ser ut så här om vi bortser ifrån Nettoexport (Export-Import):
Nationalinkomsten = Vinster + Löner
Det antas att Vinster + Löner finansierar Konsumtionen + Nettoinvesteringarna:
Nationalinkomsten = Konsumtionen + Nettoinvesteringarna
BNP fås fram genom att Avskrivningarna läggs till Nettoinvesteringarna:
BNP = Konsumtionen + Investeringarna
BNP kan då se ut så här i siffror:
100 = 90 + 10
Nu kan det se ut som att Konsumtionen driver ekonomin till 90 % och Sparandet endast till 10 %. Men keynesiansk macro-teori tar inte hänsyn till det TOTALA SPENDERANDET i ekonomin. Bakom siffran 10 (Investeringarna) döljs företagens Totala Spenderande i ekonomin. Siffran 10 ska egentligen vara omkring 400. Ett riktigt BNP-mått ska se ut så här:
BNP = Företagens Försäljningsintäkter + Löner
BNP i siffror:
500 = 400 + 100
BNP kan även skrivas så här:
BNP = Företagens Spenderande + Konsumtionen
Det som driver ekonomin är till 80 % Företagens Spenderande och till 20 % Konsumtionen (privat- och offentlig konsumtion).
(B) Det är Sparandet som skapar det Totala Spenderandet (Företagens Spenderande + Konsumtionen) i ekonomin
Det Totala Spenderandet (Företagens Spenderande + Konsumtionen) i ekonomin finansieras av Sparandet i ekonomin. Företagens Spenderande + Löner måste betalas ur Sparandet eftersom företagen i stort sett alltid betalar sina utgifter innan de får in försäljningsintäkterna. Sparandet i ekonomin står företagens ägare för + det sparande som lånas av företagen. Det är också vanligt att konsumenterna lånar till nyproducerade bilar, bostäder, tvättmaskiner etc.
Det är således Sparandet som finansierar Företagens Spenderande + Löner.
(C) Vad händer om människor ökar sin konsumtion?
Vad händer om alla människor är keynesianska macro-ekonomer? Antag att Person A får en nytryckt tusenlapp av staten och uppmanas att konsumerar. Person A går till möbelförsäljaren och köper möbler för 1000 kr. Möbelförsäljaren anser att konsumtionen måste öka och använder dessa 1000 kr för inköp hos klädeshandlaren. Klädeshandlaren går till butiken och köper mat för 1000 kr osv.
Konsumtionen är i detta fall 100 %. Men när ingenting sparas kan möbelhandlaren inte köpa in nya möbler för intäkten på 1000 kr. Den totala efterfrågan i ekonomin minskar eftersom pengarna inte används till Företagens Spenderande + Löner.
Den keynesianska multiplikator-effekten existerar således inte utan är istället en negativ effekt.
Kraxpelax, det finns i högsta grad anledning att diskutera keynesianska motåtgärder ur saklig synvinkel. Det ligger något i att dra ner bilindustrin och istället bygga nya broar och vattenledningar. Men är det möjligt? Och är det lämpligt att höja skatterna nu när ekonomin går nedåt?
Jag skriver från en stökig hotellobby så jag får bli mer utförlig senare. Möbelförsäljaren som fått sälja mindre borde bli glad om folk får mer pengar och kan köpa mer möbler t ex.
/DNg
Det är nu i lågkonjungtur som överskotten från de goda åren skall användas för att stimulera ekonomin och att överskott och underskott under en konjungturcykel tar ut varandra enligt den kenyanska teorin, det är bara det att USA inte har några överskott, utan stora underskott, 750 miljarder i budgetunderskott och 11.3 biljoner i statsskuld.
Det verkar på mig som om USA sedan Regans tid struntat i budgetunderskott och bara sänkt skatter och ökat utgifterna och lånat mellanskillnaden. Man har ryckt ut och finasierat varje tänkbar kris för att slippa dess naturliga och negativa ekonomiska konsekvenser. Om man aldrig låter banker, företag, länder, låntagare, investerare etc får ta de ekonomiska förlusterna av sitt handlande så får man slutligen ta en enorm förlust.
Jag har svårt att se varför FED skulle sänka räntan när spekulationsbubblan i telecom och it-aktier punkterades från mars 2000 till okt 2002, utan tagit den smällen fullt ut, då hade USA och världen sluppit spekulationsbubblan i fastigheter.
Sedan FED bildades i början av 1900 talet så har dollarn förlorat drygt 90% av sin köpkraft. Det skulle vara intressant med hur en riktig guld och silver valuta skulle fungera, då skulle inte centralbankerna kunna skapa pengar och öka penningmängden och inte heller skulle Fractional banking kunna fungera.
Återinförandet av guld och silver som världsvaluta och borttagandet av centralbanker och fractional banking skulle skapa en fri och internationell valuta som ingen regering kunde påverka.
Kina som har stora överskott skall nu använda ungefär hälften till att stimulera ekonomin genom offentliga investeringar i vägar, järnväg, hamnar, kärnkraftverk etc, det verkar en bra lösning när exportindustrins efterfrågan sjunker och arbetare friställs, men de har pengarna, det har inte USA. Vem skall USA låna pengar av om alla länder med överskott väljer att änvända dem till att stimulera sina egna ekonomier?
Risken är uppenbar att USA väljer inflatera sig ur problemen, dvs FED skapar pengar och lånar ut dem till alla för 0% ränta och 100 års amorteringsfrihet och betalar av utlandslånen med nya pengar och då får vi antagligen hyperinflation och en total ekonomisk kollaps. Det verkar som om problemen bara blir större och större ju mer staten och FED försöker rädda och stimulera ekonomin, den naturliga deflationscykeln förhindras få ha sitt naturliga förlopp och till slut har vi en gigantisk kris som vi har idag.
Jag erkänner villigt att jag inte vet vad som är den bästa handlingsplan idag och det verkar ingen annan heller göra. Kanske är bästa lösningen att återinföra guld och silver som valuta som inga myndigheter kan manipulera och låta marknaden få korrigera sig själv.
Guld som valuta, är det klokt? Tänk om någon hittar en enorm fyndighet det går inte, papper med siffror på är bäst.
Jag kan inte förstå varför inte styrräntan är en procent NU, om det senare vänder uppåt höj den snabbt.
ola
Anonym 11-11-08-14-33:
När Spanien hittade (rövade) stora mängder guld och silver i Syd Amerika så ökade mängden guld och silver pengar, men mängden varor var samma, vilket medförde att priserna steg tills balans rådde. Nu tror jag risken chansen att ett land hittar stora mängder guld och silver är liten, om så blir inflation i motsvarande mån. Den årliga produktions ökningen av guld och silver är ca 1-3%. Fördelen är att vi får en världsvaluta som ingen regering kan bestämma över, idag är det ju hur enkelt som helst att öka penningmängden och därmed minska värdet på valutan.
Danne
Hur ser du på att trycka pengar nu?
Om det blir deflation säj -4% trycka pengar då?
ola
Vittnesmål om hur jag erbjöds ett lån utan säkerhet för bara 2%.
Jag är Farida Agus Setiawati och jag är ett levande vittnesbörd om de goda nyheterna om Amanda Loan Firm.
Lyssna, ingen långivare här är villiga att hjälpa dig, utan de är bara här för att slita dig dina surt förvärvade pengar. Min man och jag sökte för lån från olika långivare på nätet men i slutet var vi lurade och lurade av våra pengar genom olika lån företag på nätet.
Vi lånade även pengar för att betala dessa online långivare men i slutet fick vi ingenting.
Jag och min man var i skuld och vi hade ingen att köra till för att få hjälp, vårt familjeföretag rasat och vi kunde inte få pengar för att möta våra dagliga utgifter tills vi infördes till Mrs Amanda som hjälpte oss genom att erbjuda oss ett oskyddat lån.
Kontakta Mrs. Amanda idag för ditt lån och glömma någon här lovar du lån på grund vid den senare slut kommer du inte få något lån från dem.
För mer information om hur du når Mrs Amanda eller följa hennes låneförfaranden, Skriv mig genom någon av min e-post, faridaaguss@gmail.com och kunfarida@outlook.com.
Eller så kan du skicka ett mail till Mrs Amanda på amandaloan@qualityservice.com, amandarichardssonloanfirm@gmail.com och amandaloanfirm@cash4u.com
Skicka en kommentar
<< Home