Nio kärnkraftsreaktorer kan bli lönsamma

Med fri energimarknad och elcertifikat kan det bli lönsamt att investera i nio nya kärnkraftsreaktorer. Elpriset är då 35 öre/kWh och elexporten kan öka. Med successiv avveckling stiger elpriset till 52 öre och den elintensiva industrin måste flytta utomlands. Men denna konsultprognos måste revideras genom kärnkraftsuppgörelsen.

Jag var på ett lunchseminarium idag 23/2 där ekon dr Niclas Damsgaard från Econ Pöyry presenterade rapporten Framtidens energilösningar: Effekter av energipolitiska vägval. Den hade beställts av Svenskt Näringsliv som också arrangerade seminariet (smf). Arbetet och modellsimuleringarna hade påbörjats långt tidigare än då den borgerliga kärnkraftsuppgörelsen var klar. Därför hamnar rapportens "vägval" litet vid sidan om dagens debatt. Men det finns intressanta kalkyler som är till hjälp också för dagens diskussion.

Rapporten utgår från ett scenario kallat "Öppenhet" och ett kallat "Begränsning". Ö-alternativet är marknadsekonomiskt och tillåter kärnkraftsförnyelse. B-alternativet är mer planekonomiskt och tillåter kärnkraft så länge den inte förnyas. Tidshorisonten sträcker sig till 2035 och då har B fortfarande 21 TWh kärnkraft kvar medan Ö har 131. Utgångsåret 2007 svarar kärnkraften för 64 TWh av den totala elproduktionen på 145 TWh (44 %).

Bland journalister ryser man inför kravet att klara "excersisen" med terawattimmar (tera stavas med ett "r" och betyder en biljon Wh eller 1 000 GWh). Förra gången det gällde (1980) var det inte många som hängde med. Men även om journalister är lata måste man lära sig elementa om energibalanser och skillnaden mellan elproduktion och energiproduktion.

Med B-alternativet kommer elpriserna att bli 50 procent högre än i Ö-alternativet (52 öre/kWh mot 35 öre). Trots detta kommer kärnkraften att byggas ut. De nya nio reaktorerna kommer tillsammans med kvarvarande reaktorer att generera 131 eller 67 TWh mer än idag. Det mesta av tillskottet kommer att exporteras (57 TWh) vilket ersätter kolkraft som motsvarar hela Sveriges nuvarande utsläpp.. Men även vindkraften och kraftvämen byggs ut, med 6 resp 8 TWh (genom subventioer då kostnaden äe 70-80 öre/kWh).

Här kan man omedelbart konstatera att kalkylen är obsolet: Alliansen har infört starkare inslag av planhushållning genom att explicit ange att den förnybara produktionen skall subventioneras till minst 25 TWh redan till 2020 och vindkraften till 30 TWh senare . Detta förutsätter en förlängning av elcertifikaten eller annat som Ö-alternativet inte räknat med.

Ökade subventioner kommer naturligtvis att höja elpriserna gentemot användarna men inte mot kärnkraftsproducenterna. Dessutom kan man med viss sannolikhet förutse att den s k effektskatten för kärnkraft på ca 5,5 öre/kWh kommer att belasta även ny kärnkraft. Båda dessa ogynnsamma faktorer kommer att försämra kärnkraftens lönsamhet. Därför kommer inte nio kärnkraftsreaktorer att byggas med nuvarande prognoser för en kärnkraftsöppen politik.

På seminariet talades det om att Alliansens uppgörelse för med sig en utveckling som ligger emellan Ö och B. Det hade varit intressant att få veta om det i praktiken betyder åtminstone 4-5 reaktorer i drift 2035.

Man kan också fråga sig om B-alternativets beräkningar är realistiska. Här ingår vindkraft på 34 TWh 2035 (en utbyggnad med 33). Det är möjligt att om man får tid på sig så kan man med mycket stora subventioner åstadkomma detta. På seminariet uttalade sig Elisabeth Nilsson, VD på Jernkontoret, mycket skeptiskt till vindkraftens potential: den går inte 8 000 timmar per år utan bara ca 2 500 (inte ens en tredjedel av tiden). Hon ifrågasatte huruvida Energimyndigheten räknat rätt i sina kalkyler på 30 TWh så snart som till 2020 vilket klimatfolket redan tar för givet.

En avveckling av kärnkraften innebär i B att elförbrukningen minskar med 2 TWh till 2035 (dock finns 21 TWh kk kvar). Med Ö kan förbrukningen öka till 161 TWh. Skillnaden är störst för den elintensiva industrin som får 21 procent mindre el i B. Enligt specialanalyser i rapporten kommer denna industri att få "betydande svårigheter" och delar av den kan väntas flytta utomlands. Dessutom rikerar den sista delen av kärnkarften när den avvecklas enligt min mening att främst drabba elintensiv industri som då kan tappa 60 procent av sin redan nedskurna eltillförsel.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, miljö, klimat, Alliansen, energi, el, elbrist, energipolitik, elpris, vindkraft, förnybar energi, politik, ekonomi på intressant.se