Borg ser jättelik åtstramning om några år

Det är rädslan för ett nytt strukturellt budgetunderskott som är hindret för ytterligare stimulanspolitik enligt finansministerns analys på den nya bloggen. Han antyder att det skulle behövas en åtstramning kommande år på 3-4 procent av BNP.

Finansminister Anders Borg har startat en blogg med sporadiska kommentarer. Den första, mycket långa texten, ägnas åt att analysera Finanspolitiska rådets senaste rapport. Dessvärre är analysen inte korrekt.

Finansministern ställer sig inledningsvis undrande till varför Finanspolitiska rådet förordar en mer svag finanspolitik. I Borgs föreställningsvärld är rådets uppgift uppenbarligen att bevaka och försvara statsbudgetens saldo mot oansvariga och kortsiktiga politiker som vill göra populära reformer utan att finansiera dessa fullt ut med skattehöjningar eller besparingar på andra områden.

I dagens situation medger Borg att läget är annorlunda. Men det är oklart hur det ser ut. Han för ett långt resonemang om hur olika prognoserna sett ut och att stora revideringar gjorts. Osäkerheten är stor. Dessutom finns i det svenska politiska systemet en "väldigt stark känsla av att det är mycket kostsamt att genomgå saneringar av offentliga finanser". Det är nästan ett erkännande av att regeringskansliets attityd till finanspolitiken inte grundar sig på fakta utan på en kanske irrationell känslomässig inställning.

Därefter kommer Borg explicit in på stabiliseringspolitiken. han skriver: "En central uppgift för finanspolitiken när det gäller att mildra nedgången i ekonomin är att stimulera den allmänna efterfrågan i ekonomin."

Och det är just vad regeringen håller på med. Beviset för detta är enligt Borg den sammanlagda effekten av automatiska stabilisatorer och diskretionära finanspolitiska åtgärder i procent av BNP. Enligt ett diagram från OECD över 9 länder och OECD-genomsnittet ligger Sverige i topp med 17 procent sammanlagt 2008-10, vilket är ca 60 procent högre än genomsnittet. USA ligger på ca 11 procent. Strukturen är dock annorlunda för Sverige. Där är mindre än en sjättedel diskretionär medan den är hälften i USA och en trdjedel i OECD-snittet.

Finansministern verkar dock bli osäker på huruvida detta är ett tillräckligt bevis när han fortsätter med följande statement:

"För att dämpa genomslaget av den internationella nedgången är det också viktigt att vidta aktiva åtgärder som förstärker efterfrågan i ekonomin."

Härefter räknar han upp en del åtgärder som jobbskatteavdraget, brytpunkten och stödet till kommunerna nästa år. Borg summerar utan specificering de aktiva åtgärderna till 45 mdr kr 2009 och 60 mdr 2010 [1,5 resp 2 % av BNP]. Hans resonemang är dessvärre alltför luftigt för att kunna analyseras närmare.

Borg fortsätter med att skatteintäkternas utveckling försämrats i prognoserna för 2010 med 225 mdr kr mellan VP08 och VP09. Enligt min beräkning motsvarar detta drygt 7 procent av BNP i lägre skatteintäkter än beräknat. Borg gör följande kommentar:

"Detta är ett viktigt skäl till att jag inte delar Finanspolitiska rådet förslag om ytterligare stimulanser borde genomföras omgående. Rådet föreslår finanspolitiska stimulanser på 15 miljarder kronor för 2009 och 30 miljarder kronor för 2010. Sker det en ytterligare kraftig försämring av de offentliga finanserna skulle en sådan strategi öka risken för att den långsiktiga uthålligheten i de offentliga finanserna kommer att ifrågasättas."

Bakom denna skepsis ligger sålunda ett resonemang om det långsiktiga strukturella budgetsaldot (alltså bortsett från tillfälliga lågkonjunkturer). Borg pekar på att FiD anser att det finns ett strukturellt överskott på 1 procent av BNP 2010. Men han skriver också att EU-kommissionen bedömer Sveriges strukturella underskott till 2 procent av BNP år 2010. Någon förklaring till denna uppseendeväckande skillnad anger han inte. Det visar bara hur osäkert läget är, menar han.

Finanspolitiska rådets stimulansförslag på 30 mdr kr 2010 leder enligt Borgs referat till att det strukturella överskottett går från en procent till noll. Här skulle en nyansering av definitionerna behövas eftersom diskussionen kommer in på behovet av framtida åtstramningar. En diskretionär åtgärd på 30 mdr kr är förvisso inte en följd av automatiska stabilisatorer och därför i någon mening bidragande till ett "strukturellt" underskott. Men åtgärden är inte varaktig utan upphör 2011. Den har inte samma strukturella karaktär som t ex en ökning av NAIRU skulle ha genom att en återgång till samma sysselsättningsgrad som före krisen skulle bli omöjlig.

Anders Borg varnar istället för att med EU-kommissionens strukturella underskott ökat med Finanspolitiska rådets 1 procent skulle leda till väldiga krav på nedskärningar/skattehöjningar för långsiktig uthållighet (överskott på 1 %?). Han antyder faktiskt att det kan bli en åtstramning på uppåt 4 procent av BNP.

Detta resonemang är dock felaktigt som argument mot Finanspolitiska rådet. Det är inte fråga om en varaktig försvagning av budgetsaldot. Alltså behövs ingen åtstramningsåtgärd för att förbättra saldot med 30 mdr kr. Om EUk har rätt behövs åtgärder mot det nya strukturella underskaottet. Men detta finns där oavsett om Finanspolitiska rådets åtgärder vidtas eller inte. Det går inte att anföra kommissionens mer pessimistiska bedömning för att avvisa Finanspolitiska rådets stimulansförslag.

Borg för resonemanget vidare i termer av hur mycket produktionskapacitet som slagits ut genom krisen och därmed orsakat ett strukturellt problem. Men han tar inte upp hur man genom stabiliseringspolitiska insatser skulle kunna reducera denna utslagning och därmed lindra det strukturella problemet. Borg drar bara upp behovet att vara försiktig i en osäker situation utan att förstå att just denna försiktighet förvärrar det strukturella problemet.

Andra bloggar om: Anders Borg, regeringen, arbetslöshet, åtstramning, strukturellt underskott, Finanspolitiska rådet, stimulanspolitik, finanskris, stabiliseringspolitik, finanskrisen, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se