Är benägenheten till moral medfödd?

En antropolog lanserar hypotesen att människans utveckling för ett produktivt samarbete förutsätter en utjämnande moralkänsla som är medfödd. Skam behövs för social kontroll. Men finns det experiment som visar detta? Är inte västerlandets moral överlägsen genom sin socialt betingade produktionsförmåga?

I vetenskapsradions "Vetandets värld" den 8 maj redogör Jon Torkelsson för några indikationer på att människans moraliska beteende är medfött. Hänvisningar görs till djur som apor och hundar (lyssna).

"Frågan om moralens ursprung har länge fascinerat Frans de Waal, psykolog och primatforskare vid bland annat Emory University. I sin forskning på apor har han kunnat upptäcka många likheter mellan människors och andra däggdjurs beteende. Schimpanser håller om och tröstar kamrater som slagit sig, kapucinerapor reagerar med ilska när de blir orättvist behandlade."

Här relateras ett apförsök med två kapucinerapor som av sin skötare i utbyte mot en liten sten får en gurkbit och sedan får den ena apan en druva istället, vilket frustrerar den andra. Ett fall med en skadad hund som räddas av en annan hund på en trafikerad väg beskrivs också. Detta fall beskriver de Waal som ett "kostsamt altruistiskt beteende". Men han hävdar inte att detta skulle bevisa medfödd altruism mellan obesläktade individer - snarare är det fråga om det mera ospecificerade begreppet "empati".

Programmet går vidare med begreppet 'skam' som inte finns hos schimpanser. Några experiment på detta område relateras dock inte. Från andra experiment vet vi dock att schimpanser inte ens vill visa 'tillmötesgående beteende' gentemot obesläktade individer. Fortsättningen av programmet blir mera löst grundad:

"Antropologen Christopher Boehm menar att nyckeln till moralens utveckling hos människan var att vi började jaga stora bytesdjur. Det kan ha tvingat fram ett samhälle där samarbete gynnades, och där man inte behövde ta till våld för att straffa de som bröt mot gruppens normer."

Att det bland alla sociala varelser finns en nedärvd samarbetsförmåga är ingenting konstigt. Detta beteende finns t ex hos vargar som också kollektivt jagar stora bytesdjur, vilket Boem inte nämner. Han vill istället framhålla utvecklandet av ett 'samvete' kombinerat med egenskapen att känna 'skam' som en nödvändig förutsättning för att hela gruppen skall få del av jaktbytet. Utan denna moralkänsla skulle några få alfa-hannar ta en alltför stor del av bytet.

Det förefaller vara ganska spekulativt att hävda att människans grundläggande moralsystem skulle vara genetiskt betingat. Då skulle forskarna kunna få fram vad det genetiska arvet tenderade att driva fram i form av beteenden som var "rätt och fel" i någon absolut mening. Experiment med små barn (Fehr et al) har visat att i så fall framkommer ett beteende som enligt min mening till stor del liknar nationalekonomernas enkla antagande om en "economic man" (Källa: Nature 2008). Det finns inga belägg för ett genetiskt betingat genuint altruistiskt beteende gentemot obesläktade medmänniskor. Men det finns en tendens till välvilja eller åtminstone empati gentemot individer i den egna gruppen.

Frans de Waals relaterade apförsök visar att djur kan känna avund, vilket måste vara en medfödd egenskap. Det ligger nära till hands att sluta sig till att även människans avund ligger i generna. Experiment med studenter visar att människan också visar en benägenhet att bestraffa svikare i ett samarbetsprojekt trots att detta kostar en del uppoffringar. Detta beteende har därför kallats "altruistisk bestraffning". Men som jag analyserat tidigare är det närmast fråga om att vara långsint och villig att bestraffa dem som sviker avtal eller implicita överenskommelser. Även det enkla ultimatumspelet visar en sådan hämndtendens.

Ett sätt att göra bestraffningen billigare för dem som måste uppoffra sig är att använda sig av föreställningar om mera mysticistiska krafter som griper in och straffar vid egoistiskt samarbetsfusk. Det är något av detta antropologen Christopher Boehm syftar på när han utvecklar skamkänslans effektivitet för att kontrollera individerna i ett samarbetsprojekt. Hypotesen är att att en fördelning av något värdefullt som tillfaller ett kollektiv leder till avund och missunnsamhet om några får mera än andra. Denna avund har bekräftats av Fehrs "envy-spel". Små barn är inte villiga att dela med sig till andra om det medför en uppoffring för dem själva.

Nästa steg är att barnen vid högre ålder utsätts för social påverkan som blir relativt effektiv genom att mänskliga individer har en benägenhet att utveckla moraliska föreställningar som att man inte får ta det som tillhör andra och att man skall hålla löften men också sådant osjälviskhetens dygd. Boehm talar om att belöna osjälviska individer med lovord och bestraffa svikare med bannor. Detta är alltför spekulativt för att kunna tas på allvar. Någon osjälviskhet tycks inte utvecklas med högre ålder. Tvärtom ökar avunden och missunnsamheten med åldern i Fehrs experiment. Sådan avund är också vad de Waals apexperiment med gurka och vindruvor visar.

Men Boehm är ändå inte helt ute och cyklar. Fehrs experiment 1 visar att det finns en tillmötesgående attityd hos små barn gentemot den egna gruppen. De är villiga att gynna sina kompisar i viss grad om de inte själva behöver uppoffra något. Vidare visar Fehrs experiment 2 att uppfostran tenderar att i nästan lika hög grad påverka de äldre barnen att dela med sig till de egna kompisarna så att alla får lika mycket - men det gäller alls inte till främlingar. Och som sagt, avunden är mycket stark gentemot dem som skulle få mer än man själv i experiment 3 - en avund som ökar med åldern (men knappast genom uppfostran?).

Slutsatsen är att uppfostran och den sociala omgivningens tryck tycks förmå en betydande andel individer att dela med sig av en kollektiv vinst och därmed övertrumfa "den starkares rätt" att lägga beslag på det mesta för egen del. Enligt Boehm är detta ett "adaptivt" beteende som gynnar artens utbredning. Dels är det konfliktminskande och dels ger det mer näring till fertila individer. Men hur vet vi att detta är en följd av en medfödd moralbenägenhet?

Människan har förvisso en benägenhet att utveckla ett konformistiskt beteende med tillhörande skamkänslor och reflexer som rodnad i ansiktet vid normavvikelser. Detta förutsätter en viss typ av auktoritär uppfostran som var vanlig förr i tiden. Vid mitten av 1900-talet tycker jag mig se ett brott mot detta paradigm där individens frihet mera kommer i centrum. Men trots detta har utjämningsidéerna fått starkare genomslag i det verkliga livet. Det stämmer inte riktigt med att själva moralbenägenheten också skulle innebära utjämning. Denna benägenhet kan rimligtvis resultera i alla möjliga moraliska seder och bruk. En hel del av dessa är religiösa och mer eller mindre irrationella.

En teori om hur innehållet i moralen har utvecklats presenterades år 1988 av Friedrich Hayek i boken Det stora misstaget (Ratio 1990). Hans tes är att innehållet i den västerländska världens moralsystem - "den utvidgade ordningen" - utvecklades spontant av en slump. Genom sin för människorna materiella överlägsenhet jämfört med konkurrerande ordningar, kom just denna att sprida sig och bli dominerande. Här är alltså välståndet beroende av en social påverkan som visat sig bli produktivt överlägsen. Andra moralsystem har misslyckats att ge välstånd och först när de började kopiera den västerländska ordningen kunde befolkningen öka. Verkar inte detta mer plausibelt än Christopher Boems hypotes?

Andra bloggar om: människans natur, altruism, egoism, moral, filosofi, ultimatumspelet, apforskning, politik, ekonomi, economic man på intressant.se