Samhällsplikt i 6 månader föreslås av Rosenberg

Den nationella sammanhållningen fordrar att en obligatorisk samhällstjänst införs när värnplikten avvecklas, menar Göran Rosenberg. Men istället för omfattande statligt tvång borde det finnas andra åtgärder för att befrämja inrikes säkerhet.

Idag 27/5 skriver Göran Rosenberg en kolumnartikel på DN:s opinionsavdelning där han föreslår införandet av en "allmän samhällsplikt". Han ser detta som en ersättning för värnplikten, som enligt Rosenberg har haft väsentlig betydelse för den nationella sammanhållningen. Liknande förslag har intresserat Frankrikes president Nicolas Sarkozy (Service civique) och den brittiska tidskriften Prospect (mars -09 om obligatorisk samhällstjänst). Plikten - inte friheten - tycks ligga i tiden.

En gammal vänsterman som Göran Rosenberg har naturligtvis personliga preferenser för social kollektivism som inte förändrats genom socialismens kollaps. Han kan därför enkelt avfärdas med att han drar fram efterhandsrationaliseringar när han argumenterar för en sex månaders samhällstjänst för alla mellan 18 och 25 år. Men hans resonemang väcker frågan om för vilka ändamål statligt tvång får införas i ett fitt och civiliserat samhälle.

Värnplikten är primärt ett sätt att organisera den kollektiva nyttigheten nationell säkerhet. Men Rosenberg menar tydligen att värnplikten också har producerat en annan viktig kollektiv nyttighet:

"Det har också varit en institution för att gjuta samman unga män med olika bakgrund från olika delar av nationen och göra (ett) folk av dem. Värnpliktens betydelse som nationell brobyggare och smältdegel kan knappast underskattas, och därmed inte heller dess betydelse för den nationella samhörigheten och demokratin."

Med detta som utgångspunkt och värnpliktens avveckling vill Rosenberg ha någon ny motsvarighet. Han skriver: "Den fråga som därmed väcks är hur nationell samhörighet kan formas och utvecklas i en nation där etniska, kulturella och sociala gränser hotar att separera medborgarna från varandra och göra dem främmande för varandra." Lösningen är någon sorts samhällsplikt som inte specificeras närmare:

"att i brytningen mellan ungdom och vuxenliv föra samman unga medborgare från vitt skilda bakgrunder och miljöer för att tillsammans göra en insats för det samhälle de ytterst delar med varandra. Vad dessa samhällsinsatser bör bestå av, och hur de ska organiseras, och inte minst hur de ska finansieras, är frågor som måste utredas och diskuteras"

Vad Rosenberg inte går in på är vad som skulle hända utan denna nya samhällsplikt. Men vi får föreställa oss att han menar att någon sorts allvarlig samhällsupplösning skulle bli följden. I så fall skulle alternativen vara sex månaders tvångsarbete eller ytterst betungande satsningar på polis, domstolar och fängelser. Verkar det troligt?

Eller finns det andra möjligheter att befrämja inrikes säkerhet? Kan man göra hederliga medborgare av etniskt och socialt marginaliserade grupper? Har skolan några möjligheter? Eller det kanske är bättre att sätta personer i långvarigt "utanförskap" i någon sorts samhällstjänst med lön och bostad istället för att låta dem driva omkring sysselsatta med kriminalitet, narkotikaliv och liknande? Varför skulle ett värnpliktsliknande samhällsarbete vara effektivare än dessa alternativa verksamheter?

Det enda argument som kvarstår skulle vara att selektiva åtgärder riktade mot problemgrupperna skulle riskera att dessa "stigmatiserades" och därför blev mindere effektiva. Men är detta tillräckligt för att motivera det grova tvång som skulle erfordras gentemot den stora, skötsamma majoriteten? "Ni måste mötas och frotteras över etniska, kulturella och sociala gränser så att ni upptäcker ert (artificiella) beroende av varandra och därmed förhoppningsvis er medborgerliga samhörighet med varandra." Skulle en sådan uppmaning accepteras? Är det inte skillnad mellan syftet att försvara sig mot yttre fiender och en diffus nationell kollektivism?

Rosenbergs argument för en kollektiv nyttighet i form av "nationell sammanhållning" är uppenbarligen för svagt för att motivera de omfattande tvångsåtgärder som skulle erfordras. Frågan är därför varför han i en tid när den individuella friheten till slut har blivit större än tidigare aktualiserar nya frihetsinskränkningar? Är det så svårt att uthärda att folk fått mera frihet?

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Rosenberg, kommunitarism, värnplikt, samhällstjänst, samhällsplikt, socialism, kommunism, kollektiva nyttigheter, ideologi, filosofi, frihet, tvång, politik på intressant.se