Vill S stimulera som Finanspolitiska rådet?

Regeringens underskott för den offentliga sektorn förutses bli 2,7 procent 2009. Med Finanspolitiska rådets förslag ökar det med 0,5 procent. Och med Socialdemokraternas förslag bara med 0,3 procent. Var finns den expansiva stimulanspolitiken?

Jag var på Finanspolitiska rådets seminarium om "svensk finanspolitik" igår. Där framträdde Lars Calmfors, Martin Flodén och Torben Andersen i rådet. Kommentarer gjordes av Steinar Holden, Cecilia Skingsley och Torbjörn Becker. Här skall jag inte tillägga så mycket mer än vad jag skrev i förrgår. Rådets presentation lider av att man inte har en intoduktion till syftet med och behovet av en väl utformad finanspolitik. Detta kan man inte ta för givet i dessa tider när stabiliseringspolitiken befinner sig i kris.

Ett sätt att visa hur pass mycket finanspolitiken teoretiskt kan göra är att dela upp krisens effekter på direkta följder av exportminskningen och övriga, indirekta effekter. På min fråga om man hade gjort några beräkningar av detta svarade Martin Flodén att det var mycket svårt och komplicerat. Det skulle ta lång tid innan en sådan utvärdering kunde göras. Mitt intryck blev att rådet inte resonerat i dessa termer och därför inte ens försökt göra en överslagsberäkning. Se även Flodéns egen artikel.

Min tes är att det principiellt sett inte går att göra särskilt mycket åt de direkta effekterna från en importminskning. Det är i huvudsak de indirekta effekterna i form av minskad konsumtion och härav följande minskade investeringar som går att motverka. Med ett underskott i utrikeshandeln är det dessutom osäkert om ens dessa effekter kan bekämpas. Nu har Sverige ett ordentligt överskott så det finns teoretiskt möjligheter att undvika de sekundära effekterna. Då förutsätter jag att den finansiella sektorn kan renoveras så att inte denna medför självständiga kontraktionseffekter.

En liten ansats till att resonera på mitt sätt finns i socialdemokraternas partimotion 2008/09:s33300 som nu finns på partiets hemsida (pdf). Där jämför man först den svenska BNP-utvecklingen med EU:s och finner att främst under fjärde kvartalet 2008 så sjönk BNP mera i Sverige. Det brukar avfärdas med att orsaken är att Sverige är mer exportberoende än andra länder. Här försöker S visa att exporten minskat lika mycket i Sverige som i EU. Men detta är inget bevis för att Sverige inte skulle kunna drabbas hårdare, eftersom detta avgörs av hur stor andel exporten svarar för. Däremot borde man med hypotesen om stort exportberoende inte finna andra orsaker till den sämre BNP-utvecklingen.

Men det finns andra orsaker till den dåliga tillväxten i Sverige jämfört med EU. Och det är den privata konsumtionen, som också utvecklats sämre i sverige. Det tyder på en sämre stabiliseringspolitik i Sverige än i EU som genomsnitt. De sekundära effekterna i form av ökad pessimism och sparandeökning hos konsumenterna är större i Sverige. Det kan i och för sig bero på att själva incitamentet till pessimism är större i Sverige genom ett större beroende av exporten. Men det är fortfarande teoretiskt möjligt att motverka denna pessimism med stabiliseringspolitiska åtgärder.

Vi skulle därför kunna vänta oss att Socialdemokraterna skulle inrikta sin stimulanspolitik mot hushållens ekonomi och att de snarast överträffade Finsnspolitiska rådet i expansiv finanspolitik. Här föreslog rådet 15 mdr kr större underskott 2009 och 30 mdr kr större 2010. Men Socialdemokraterna visar i sin vårmotion att stimulansen bara blir 9,6 mdr kr 2009 och ingenting preciserat för 2010. Det betyder bara 0,3 procent av BNP i srörre underskott 2009. Någon väsentligt annorlunda finanspolitik än regeringens förordar inte Socialdemokraterna, se diagrammet nedan:


Underskottet skulle 2009 bli 3 procent av BNP med Socialdemokraternas förslag mot 2,7 procent med regeringens. Dessutom framhåller socialdemokraterna att det är viktigt att ta ansvar för statsfinanserna och att överskottsmålet för de offentliga finanserna skall vara styrande. En mer expansiv politik för 2010 är inte heller något som är centralt i Socialdemokraternas argumentation.

Nu kan sägas att Finsnspolitiska rådets förslag inte heller är något som avviker särskilt kraftigt mot regeringens politik 2009 - ytterligare 0,5 procent av BNP. Skillnaden på 1,0 procent 2010 är något större. Några underskott av USA:s eller Storbritanniens storleksordning är det inte fråga om.

Andra bloggar om: Socialdemokraterna, regeringen, stimulanspolitik, finanskrisen, finanspolitik, stabiliseringspolitik, Finanspolitiska rådet, finanskris, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se