EU-debatten blev istället inrikespolitisk generalrepetition
Oppositionen gav inga besked i Agendas partiledardebatt om vilka skatter som skulle höjas. Inte ens koldioxidskatten ville Mona Sahlin precisera. Kan oppositionen klara sig i längden genom att undvika att ge besked?
Hur många missade den inrikespolitiska debatten i Agenda ikväll? Den var aviserad som en debatt inför EU-valet där alla partiledarna skulle delta. Många måste ju ha resonerat som Fredrik Reinfeldt. Eftersom man inte kan påverka EU särskilt mycket med sin röst är det inte så rationellt att lägga ned nästan två timmar på en debatt som antagligen inte handlar om något konkret. Men i sista minuten hade Agendas redaktion ändrat innehållet i debatten till att handla om de centrala inrikespolitiska frågorna.
Den sista kvarten som skulle handla om EU blev precis som förväntat: den handlade inte om någonting konkret utan tog upp ett löst resonemang om varför det var viktigt att rösta den 7 juni. Varför kunde vi inte ha fått veta något om vad de olika partierna hade för intentioner inom EU? Sannolikt för att det är oklart och därmed dålig TV. Men vi får väl se. Det skulle bli en debatt mellan Reinfeldt och Sahlin och en partiledardebatt före valdagen.
Den debatt som serverades var dock ganska livfull. Men det framkom ingenting nytt. De oklarheter som finns inom oppositionen fick vi inte några besked om. Svaret var att det skulle göras preciseringar i höst och en regeringsplattform skulle presenteras nästa vår.
Hur skulle den ekonomiska krisen bekämpas och jobben räddas? Varken regeringen eller oppositionen kom med några preciserade svar. Regeringen tror tydligen fortfarande att jobbpolitiken från förra valrörelsen duger även som krispolitik. Och oppositionen med Mona Sahlin i spetsen hade inte någon ekonomisk-politisk strategi att komma med. Man ville satsa mer än regeringen men förklarade inte om detta skulle ske genom ökad låntagning eller genom skattehöjningar.
Denna obenägenhet att ge besked gick igen i skattedebatten. Sahlin medgav att skatten skulle höjas för högre inkomster men ville inte precisera sig. Ett tag verkade det som om hon också kunde tänka sig skattehöjningar för vanliga löntagare. Maria Wetterstrand angav gränsen för skattehöjningar till 30 000 kr/mån.
Oppositionen lovar att sänka skatten för pensionärerna till samma nivå som för löntagare. De vill höja a-kassan och sänka avgifterna. De vill höja sjukpenningen. Men de kan inte peka på hur detta skall finansieras. Det antyddes att utgiftsprogrammet kanske var något som bara gällde på mycket lång sikt. Viljeinriktningen var viktigast, menade Wetterstrand. Så kan man kanske äta kakan och ha den kvar. Tricket riskerar dock att avslöjas.
Inte ens i klimatdebatten fick vi några besked från oppositionen. Wetterstrand hävdade självsäkert att sex andra länder också hävdar att de har "världens mest ambitösa klimatpolitik". Men hon svarade inte på Reinfeldts och Anna Hedenmos frågor om vilka dessa länder var. MP vill minska utsläppen av klimatgaser med 80 procent till 2080. Hur skulle det gå till? Hon svarade undvikande och abstrakt. Men tydligen är hälften åtgärder utanför Sverige. Det är den politik som miljöaktivisterna i andra sammanhang är ivriga att fördöma. Åtgärderna skall vidtas inom landets gränser även om kostnaderna per ton minskning är skyhögt mycket större.
Reinfeldt försökte få fram vad Socialdemokraterna ville med koldioxidskatten. MP har föreslagit en höjning med 2 kronor per kg. När regeringen höjde med 8 öre förra året möttes det med insändare från socialdemokrater att det var för mycket. I år höjdes CO2-skatten med 4 öre. Men vad Socialdemokraterna ville svarade Sahlin inte på.
Att hela tiden undvika konkreta besked eller ställa dem på framtiden kan inte vara en rättfram oppositionspolitik. Kanske den ändå är effektiv? Så länge som Sahlin inte jagas av skutjärnsjournalister kanske hon klarar sig. Då har hon möjlighet att utveckla sin mästrande teknik med direkta känslomässiga tilltal. Det är egentligen hennes enda styrka. Frågan är bara om presumtiva sympatisörer uppskattar den. Påminner det inte för mycket om forna tiders moraltanter?
Andra bloggar om: Partiledardebatt, Agenda, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, socialdemokraterna, MP, klimatpolitik, EU, val 2010, EU-val, skatter, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer
posted by Danne Nordling @ 22:57
4 comments
4 Comments:
Koldioxidskatt
Gerard Jackson skriver om handeln med utsläppsrätter:
"President Obama's dangerous policy of wasting astronomical amounts of capital on so-called alternative energy projects will — if fully implemented — savage American living standards and crush industry by dissipating capital on a colossal scale while sending energy prices through the roof."
http://www.brookesnews.com/091105obamaenergy_print.html
Termen sparöverskott
Gerard Jackson förklarar termen sparöverskott:
"For starters, the financial crisis is not a crisis of capitalism but of dangerous economic fallacies that central banks have been indulging in and which their staff learnt from their economics lecturers, not all of whom were Keynesians. These banks caused the world's money supply to explode by massively expanding credit. Much of this credit eventually turned up as "idle deposits" which were then immediately labelled by central bankers, treasury official and the usual band of useless economic commentators as "surplus saving".
It would have been obvious anyone actually versed in monetary economics and the history of economic thought that these so-called surplus savings were — like "excess investment" — a symptom of inflation. Let me put it this way, when savings exceed investment it is inflation. And that is exactly what we got on global scale.
- Termen inflation = ökning av penningmängden.
http://www.brookesnews.com/091805ausbudget_print.html
"The essence of Keynesianism is that the central bank should expand the money supply. Even our economic pundits should be able to see that running down the surplus adds nothing to the quantity of money. Moreover, any stimulatory effects will be very short-lived. Unfortunately our economic Solons cannot even work that one out. Government borrowing for the sake of keeping people off the dole is self-destructive. It increases the national debt without providing a genuine net return to the country.
In a free market the emergence of a large pool of unemployed after a bust is always a temporary phenomenon so long as governments allow labour markets to clear. (This is a fundamental economic fact that Australia's so-called free market economists failed miserably to convey to both the public and to politicians, partly because the don't understand it themselves). Nevertheless, the government insists on running up a massive deficit which is bound to eventually raise interest rates and crowd out genuine productivity-raising investment.
In a pathetic and thoroughly immoral attempt to lessen the impact of their own profligacy Rudd and Swan are targeting pension funds. Now pension funds are savings. Without savings capital accumulation is not possible. It therefore follows that taxing these funds amounts to taxing future living standards. The same goes for venture capital and capital gains. Once again, it is entrepreneurship that drives an economy and savings that fuel it, not politicians and bureaucrats.
Ultimately the government will have to turn to the Reserve to pump up the money supply to increase what Keynesians call demand and what real economists call inflation. But using inflation to escape a recession is like trying to cure a drug addict by pumping him full of cocaine. The sad truth is that no one in our think tanks, the Reserve or the Treasury have any genuine understanding of the dangerous economic forces that are now at work."
- "any stimulatory effects will be very short-lived". Man ökar penningmängden för att höja försäljningsintäkterna. Men kostnaderna kommer så småningom i kapp.
Utslagning av industrin
Gerard jackson skriver:
"For years I have been warning that the central banks' monetary policy — particularly in Australia and the US — could have the effect of hollowing out manufacturing and thereby lower living standards or at least keep them lower than they would other wise be. The process of hollowing out is usually interpreted as one of some manufacturers closing down while others relocate overseas. One of the points I stressed is that this process is inevitable if a country persists in maintaining an overvalued currency. Julian Callow, Barclays Capital top economist, has now raised the red flag on this problem, drawing attention to the fact that an the overvalued euro had "hollowed out" Europe's manufacturing."
- Ökning av penningmängden och ett för högt värde på valutan slår ut industrin. Detaljhandeln tjänar däremot på att i denna situation kunna köpa billigt ifrån andra länder. Vinsterna/investeringarna ökar därmed i detaljhandeln.
"The process is fundamentally simple. There always exists at any point in time a structure of relative prices. When undisturbed by bad monetary policy these prices effectively allocate resources to their most valued uses. However, should a country's currency become persistently overvalued its price structure will be distorted with the result that exports will become more expensive and imports cheaper.
Depending on their circumstances export industries will be left with three courses of action: reduce the scale of their operations, go out of business or shift their operations abroad. In addition, the producers of many non-tradable goods could now find themselves having to compete with imports. Therefore we find that the country becomes excessively oriented toward consumption and its capital structure shortens.
In brief, due to the central bank's inflationary policy a process of deindustrialisation sets in, current account problems emerge, the financial sector undergoes excessive expansion as do services in general while manufacturing as a proportion of GDP contracts. This certainly seems to have been the case in the US, the UK and Australia."
- Relativpriserna förändras på ett negativt sätt. Detta minskar investeringarna inom industrin och höjer investeringarna inom detaljhandeln. Investeringarna sker alltid där vinsterna finns.
"But my argument is that the concept of comparative advantage was conceived within the framework of a gold standard, meaning that its success rests on sound monetary policies."
- Handeln mellan länder bygger på lagen om komparativa (relativa) fördelar. Men denna lag förutsätter sunda pengar (guld).
Det är föga intresseväckande att lyssna på en debatt med så mycket käbbel, så få konkreta besked och att politiker på denna nivå avbryter vrandra och inte tillåter en meningsmotståndare att tala till punkt.
Det är svårt nominera ettan, men Mona Sahlin ligger nog bäst till.
Oppositionen har i nuläget inget gemensamt alternativ.
Mona Sahlin utlovade ett sådant till våren 2010, men åsiktsskillnaderna i viktiga frågor är så djupa att alliansen i det läget kommer att ha ett gemensamt program ställt mot em splittrad rödgrön linje.
Debatten då kommer att gälla detta.
Lars Ohly vill t ex satsa som det heter på välfärden.
Det betyder en återställare vad gäller alla jobbskatteavdrag, skärpt progressivitet samt ett borttagande av hela förmögenhetskatten.
Likaså ska fastighetsskatten i sin helhet tas bort och budgetunderskotten ska enligt vp:s alternativ öka till, som det ursprunglingen hette, 100 miljarder.
Socialdemokraterna har med undantag av budgeteunderskottet varit av samma åsikt från början. Däremot har man i efterhand inte vågat annat än att godta stegen 1 och och 2 av jobbskatteavdragen med tillägg förstås att de rika och förmögna ska få höjda skatter.
Lite undvikande blev beskedet att skatterna skulle höjas liksom att pensionärerna skulle få en med löntagarna om det heter likvärdig bruttoinkomst.
Men sa Mona , något förläget det kommer förstås att ta sin tid.
Vad menas egentligen när oppositionen har tredubbla besked om jobbskatteavdragen inom loppet av en nära framtid? oCh var finns de 25-35 miljarder det är fråga om, som pensionärerna ska få?
Dessutom kommer ju bromsen att innebära sänkta pensioner och även stora löntagargrupper har accepterar betydande bruttolönesänkningar.
Finanskrisn sätter sina spår oundvikligen.
Det krävs faktiskt lite mer ärlighet vad gäller frågor av detta slag?
Skattänkningarna detta budgetår på 15 miljarder var dessutom ofinansierade. Fy skäms!
Men hur kan då oppositionen föreslå än större budgetunderskott?
Var har vi den finansieringen?
Det är också populistiskt när oppositionen menar att arbetarklassens barn ska stängas ute från högskolor och universtitet.
Det har de aldrig varit, de är det inte nu och de kommer inte heller att bli
efter en helt nödvändig skolreform..
/Per Fredö
Skicka en kommentar
<< Home