Kan det bli stagflation?
Nu förutspås stagflation, en kombination av stagnation och inflation, som skall bli 4-5 procent. Men orsakerna är oklara: räntehöjningar och utebliven deflation för kinesiska importvaror räcker inte som förklaring.
I senaste numret av Veckans Affärer (22/09) intervjuas Morgan Stanleys London-baserade chefsekonom Joachim Fels under rubriken"Räkna med stagflation". Han räknar med en vändning efter sommaren. Den ekonomiska utvecklingen kommer att drivas av Kina, Indien och Sydkorea. Orsaken är att dessa länder "gynnas av de omfattande amerikanska stimulansprogrammen" och den expansiva penningpolitiken.
Däremot kommer den amerikanska ekonomin att utvecklas sämre än världsekonomin, enligt Fels. Här anför han fyra orsaker:
1. Den amerikanska budgeten kräver strikt finanspolitik i framtiden.
2. Husmarknaden har många osålda bostäder.
3. Hushållen måste spara mera och konsumera mindre en lång tid framöver.
4. Den övriga världens återhämtning blir otillräcklig för att exportindustrin i USA skall kunna leda tillväxten där.
Nu väntar stagflation de kommande åren, enligt Fels. Det blir en period med relativt låg tillväxt och inflation på kanske 4-5 procent. Anledningen är att "det senaste årets stimulansåtgärder ska betalas i framtiden". Räntorna börjar dessutom höjas under andra halvåret 2010. Det hämmar tillväxten tillsammans med de höjda skatter som erfordras för att betala de finanspolitiska stimulanserna. Till detta kommer ökad protektionism.
Den högre inflationen kommer dels från de höjda räntorna och dels från att de kinesiska importvarorna inte längre kommer att falla i pris eftersom kineserna inte kommer att fokusera på sin export utan på den inhemska ekonomin.
Räcker detta verkligen för en inflation på 4-5 procent? Räntehöjningarna innebär ju ingen "riktig" inflation och med den antagna låga tillväxten finns det knappast någon anledning att befara att de leder till kompensationskrav och alltför höga löneökningar. Importpriserna kommer inte att pressas nedåt av kieserna men det betyder inte att de kommer att stiga i en takt som leder till inflationsdrivande lönekrav. Så vad är det som skall ge inflation?
Är det VA:s Ulf Petersson som inte fått fram de väsentliga orsakerna? Eller är Joachim Fels kanske inte tillräcklgt noggrann i sin analys? Förra gången vi hade stagflation vid mitten av 70-talet berodde detta på att råvarupriserna steg till följd av Vietnamkriget samt genom OPEC:s framgångsrika kartellbildning och höjning av oljepriset 1973. Något sådant tycks inte förestå idag.
Den återstående förklaringen är i så fall att det trots höjda räntor ändå skulle ske en ökning av penningmängden. Någonting sådant skulle vara sensationellt och borde i så fall varit huvudnyheten i VA om Fels hade varit inne på detta spår. Det verkar alltså som om det inte skulle bli stagflation trots allt.
Läs även andra bloggares åsikter om stagflation, finanskrisen, stimulanspolitik, finanspolitik, inflation, arbetslöshet, tillväxt, konjunkturer, stabiliseringspolitik, finankris, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 23:59
7 comments
7 Comments:
Ökning av den monetära basen
Problemet är att amerikanska centralbanken har ökat den monetära basen kraftigt genom att köpa tillgångar till överpris av bankerna. Bankerna är sprängfyllda med nyskapade pengar från centralbanken.
Om bankerna börjar att låna ut alla dessa pengar så är risken stor för hög inflation. Centralbanken har möjligheten att dra in pengarna igen från bankerna. Men ett problem är det kan ta lång tid att få ner inflationen igen. Ett annat problem är att detta i så fall kan skapa en ny lågkonjunktur. Ytterligare ett problem är räntorna på statsobligationer stiger kraftigt pga statens stora lånebehov.
"Förra gången vi hade stagflation vid mitten av 70-talet berodde detta på att råvarupriserna steg till följd av Vietnamkriget..."
- För att den monetära efterfrågan på råvaror ska kunna öka och därmed kunna leda stigande priser måste antingen:
A) Produktionen av råvaror minska och därmed kommer mer pengar att användas till köp av råvaror.
och/eller
B) Penningmängden ökar och mer pengar kommer att användas till köp av råvaror.
Stigande råvarupriser skapar stagnation
- Jag trodde att keynesianismen/den neoklassiska skolan ansåg att:
A) Stigande kostnader går att överföra till konsumenterna eftersom det är marginalkostnaden som sätter priserna.
B) Relativpriserna inte kan förändras eftersom pengar är neutrala. Om pengar är neutrala så kan en ökad penningmängd inte leda till högre kostnader i de tidiga stegen (råvaror, halvfabrikat) jämfört med de steg som tillverkar konsumentvaror. En ökad penningmängd kan således inte leda till en konjunkturnedgång.
Pga dessa två skäl är en stagnation en självmotsägelse.
Frågan är vilken utveckling vi får i världen när centralbankerna graviterar mot noll-ränta (ZIRP) och trycka pengar för att köpa obligationer, aktier, fastigheter, dåliga lån, etc (QE)?
USA har ökat penningmängden med 18% och Kina med 25% på årsbasis. Eftersom bankerna inte vågar låna ut och företag samt privatpersoner inte vill låna utan betala av sina redan stra lån så lånar affärsbankerna tillbaka pengarna till FED för några tiondelar, mest rundgång hitintills alltså och ingen stimulans.
Det märkliga är att FED inte har köpt 30-åriga stasobligationer i tillräcklig kvantitet för att hålla räntan kvar runt 2% som i december, utan 30-åringen har nu stigit till 4% ränta, så FED har inte använt sig av QE fullt ut ännu.
När företag och privatpersoner samt en stater dignar under skuldbördan och agerar riktigt genom att betala av sina skulder och börjar spara så försöker regeringarna att starta en ny låna och konsumera bubbla för att bota konsekvenserna av den första. Det vill säga mer av samma politik som skapade krisen.
Därför tror jag det bästa är om staten inte slösar bort pengarna på ineffektiva stimulanser utan att staten balanserar budgeten, sparar pengar och sänker skatter på framför allt arbete (tar bort 25% moms och 32% arbetsgivaravgifter samt sänker löneskatten till max 25%) samt tar bort skatt på ränta och avdrag för ränta för att det skall löna sig bättre att spara och mindre att låna.
Det är dock centralbankerna och FIAT systemet i kombination med fractional banking som har medfört att ex USD har förlorat 97% av sitt värde sedan 1913. Sverige kan inte vara långt efter. Detta är en förödande omfördelning av kapital från arbetande och sparande människor till lånande.
Det går inte att lita på centralbanker, varken de är statliga eller privata (FED), därför tror jag att det bästa vore om silver och guldvalutor fick fungera parallellt med en FIAT valuta så att det blev enkelt för folk att växla mellan dem.
Historien är full av havererade valuta system, ett av dem som höll längst (700 år) var det engelska "Tally stick system" eller träpinnesystemet, men guld och silver har alltid fungerat utom när guldsmeder eller centralbanker lyckats monopolisera marknaden.
Det mest sannolika enligt mig är att vi får en Japansk utveckling som kört med ZIRP och QE längst av alla.
Det kan vara intressant med några jämförelser mellan vårt land oh USA.
Den amerikanska kapitalismen har fått sig en knäck.
USA är inne i en recession lik den uder 30-talet.
Den amerikanska regeringen har inte sett någon annan utväg än federala budgetunderskott på 12-14 procent.
Denna aktivism har inte i första hand använts för att stimulera konsuumtionen utan i stället för att rädda banker och bilföretag från konkurs.
Nu kommer troligen att staten bli majoritetsägare i GM, menändå är läget osäkert.
Allt detta har kombinerats med en extrem lågräntepolitik.
Fråga är nu om detta leder till förnyad expansion, ökad tillväxt och en sjunkande arbetslöshet via det som utmärkt USA, att jobba hårt och att främja ett ökat entreprenörskap.
Det är dock knappast troligt att det kan förverkligas lika snabbt som världkonjunkturen i övrigt kommer att vända uppåt.
Vårt land har i nuläget budgetunderskott som bara är en femtedel av de amerikanska.
Belastningen på kommande generationer blir då inte lika stor, viktigt mot bakgrund av att andelen äldre komme att växa radikalt.
Vi behöver inte heller p g a den strikta finanspolitiken räkna med snabbt stigande räntor.
Vi har lyckats med en sanering av finanssektorn utan att skattepengar äventyras, detta sagt med viss reservation.
Något statligt stöd av rent proteknistiskt slag har vi ännu inte kunnat notera, men även här kan det visa sig att nöden inte har någon lag.
Vår kraftiga minskning av BNP:n beror på at vi likt USA är ett extremt exportberoende land.
En rimlig prognos är dock att vi snabbare än USA kan uppnå en åtrhämtning och att någon risk för stagflation inte föreligger.
/Per Fredö
Den monetära basen är begränsad
Så länge centralbanken inte tar till okonventionella åtgärder kan ökningar av den monetära basen bli tämligen verkningslösa. Den består ju bara av sedlar och mynt samt av överskottsmedel deponerade hos centralbanken.
De amerikanska bankerna förmår trots den låga räntan inte att låna ut tillräckligt med pengar. Det kan bero på att de inte vill låna till osäkra krediter och att de inte vill närma sig kapitaltäckningsgränserna. Det gamla synsättet med kassakvoter och kreditmultiplikatorn verkar förlegat.
Det fordras kanske en ytterligare kapitalisering av de amerikanska bankerna. Det är denna process som gått på kryckor hittills genom Tim Geithners litet taffliga hantering av TARP-initiativet.
Det är större utlåning som behövs i USA och i viss mån i Sverige så att ekonomin kommer igång hjälpligt. Hur detta skulle ge inflation är svårt att se.
Motsatsen är mer trolig. Om politikerna resonerar som Jocke Fels är risken stor för att en uppgång torpederas av räntehöjningar samt nedskärningar och skattehöjningar för att sanera budgetunderskotten. Men varifrån inflationen skulle komma är fortfarande oförklarligt.
70-talets stagflation
Låt oss ta det renodlade exemplet med oljepriser höjda av Opec. Konsumenterna fick betala mer för bensinen. Det ledde till att de inte kunde köpa lika mycket av andra produkter. Det ökade arbetslösheten och de arbetslösa köpte färre produkter i sin tur. Samtidigt drev löntagarorganisationerna igenom större lönekrav som kompensation för Opec. Detta följdes av en ökning av penningmängden för att inte göra stagnationen värre. Var finns "självmotsägelsen"?
Åtgärder i Sverige
Krisen här skapades inte av för lågt sparande. När svenskarna kände av krisen reagerade de mer än andra med att öka sparandet. Det är nu uppe i 16 procent av den disponibla inkomsten (DN 29/5).
Eftersom Sverige fortfarande beräknades ha ett exportöverskott på 4 procent av BNP redan med lägre sparande så är det inte motiverat att låta det öka ytterligare om det går att undvika.
I USA måste sparandet öka vilket gör processen mycket svårare. Det leder också till att den amerikanska importen inte ökar så snabbt som tidigare, vilket medför större krav på stimulansåtgärder utanför USA.
En förutsättning för en återhämtning är att den finansiella sektorn renoveras. Annars kan det gå som i Japan.
USA-kapitalismen är knäckt?
(se nästa kommentar...)
/DNg
USA-kapitalismen är knäckt?
Det finns en påtaglig sannolikhet att USA inte blir sig likt igen. Kraven på budgetbalans och sparandeökning kommer att leda till skattehöjningar och höjd ränta. Detta riskerar att medföra långvarig stagnation. Dessutom skall resurserna omfördelas till mera sociala ändamål - t ex sjukvård för de nu oförsäkrade.
Skatterna blir också mer progressiva vilket leder till att de nyligen immigrerade inte kan hitta jobb i servicesektorn. Genom sin brist på utbildning platsar de inte heller inom sjukvårdssektorn. Ett stort arbetslöshetsproblem kan segla upp. USA får till slut sin höjning av NAIRU som andra länder träffats av årtionden tidigare.
Under Obamas presidentperiod kan reaktionerna bli ännu mer regleringar och kanske protektionism. Det betyder att USA inte längre är motorn i världsekonomin. Kommer det att leda till att resten av världen går in i långsammare tillväxt eller kommer Kina och Indien att kunna driva världen?
Vårt exportberoende
Sverige exporterar hälften av BNP med tonvikt på investeringsvaror som är extra känsliga när världsekonomin går kraftigt tillbaka. USA exporterar ca 10 procent och importerar omkr 15. Därför har Sverige initialt drabbats hårdare än USA. Orsaken är till stor del finansiell och psykologisk. Finanskrisen ger vissa reala effekter som gör att produktionen i världen kärvar. Detta tolkas psykologiskt som att det inte behövs så mycket investeringar och det drabbar särskilt Sverige.
Tyvärr är insikten att finanskrisen måste lösas snabbt och även till priset av temporära förstatliganden inte tillräckligt utbredd. Följden blir en utdragen real kris som i USA i senare led riskerar att leda till stagnation och kanske deflation.
Men om det ser ut att vända snart kommer investeringarna att behöva öka. Det borde Sverige kunna tjäna på under några år. Frågan är sedan hur den amerikanska fortsättningen kommer att se ut.
/DNg
Den monetära basen är begränsad
Så länge centralbanken inte tar till okonventionella åtgärder kan ökningar av den monetära basen bli tämligen verkningslösa. Den består ju bara av sedlar och mynt samt av överskottsmedel deponerade hos centralbanken.Centralbanken har redan tagit till okonventionella åtgärder, såsom att ge ränta på bankernas reserver hos centralbanken. Det är anledningen till att penningmängden inte exploderat.
Att den "bara" består av bl.a. överskottsmedel känns som ett understatement när man betraktar grafen:
Monetära basenMen varifrån inflationen skulle komma är fortfarande oförklarligt.Kanske från överskottsreserverna?
Per, diagrammet över den monetära basen i USA ser verkligen explosivt ut. Men hur ser bredare penningmängdsmått ut? Jag har en känsla att de inte visar någon exceptionell ökning.
Det vi nu ser i ökningen av den monetära basen kanske är resultatet av att Fed "pumpat in" nya pengar i banksystemet som inte lånas ut till företagen utan skvalpar omkring på Feds konton istället. Om bankerna dessutom får ränta på dessa minskar intresset ännu mera.
Överskottsreserverna räcker knappast för att ge inflation. Det behövs en kraftigare kreditexpansion utan räntehöjning för detta. Men det var inte något som Fels antydde. Tvärtom menade han att räntan och skatterna skulle höjas - men ändå skulle det bli inflation. Och stagnation. Jag får inte det att ihop.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home