onsdag, juni 10, 2009

Exportöverskottet ger smäll i Baltikum men katastrofen hindras av finanskrisen

Det svenska exportöverskottet har delvis lånats ut till Baltikum och bidragit till en ekonomisk bubbla. Men genom den internationella finanskrisen imploderade den i förtid. En verklig katastrof för de svenska bankerna och de baltiska länderna hindrades av krisen.

Att ha obalans i utrikeshandeln är inte bra. Men är alla överens om att det gäller både underskott och överskott? Sverige har så länge haft problem med underskott i bytesbalansen (sedan 1970-talet) att de överskott som vi haft sedan mitten av 90-talet på 4-8 procent av BNP setts som något positivt.

Men pengarna från exportöverskottet måste ta vägen någonstans. En möjlighet är att ge lån till länder med importöverskott. Så har skett genom att ge lån på 500 mdr kr till de baltiska länderna. Om alla pengarna kommit från Sverige motsvarar de ca 17 procent av vår BNP. Är det en klok politik?

Om Baltikum hade bestått av ekonomiskt utvecklade stater hade det inte varit så farligt. Men stater som länge varit lamslagna av socialistisk politik kan bli mycket instabila vid en ohämmad expansion efter en frigörelse. Det behöver inte vara så flagrant som att man i Baltikum enbart tar lån för privat konsumtion i form av importerade lyxbilar, elektronik eller bostadsutrustning och naturligtvis genom överdrivet bostadsbyggande.

En ohållbar utveckling kan i ett land med en stor reserv av arbetskraft uppstå på följande sätt. Den lilla exportsektorn kan möta ökande efterfrågan utomlands som motiverar ökade investeringar och ökad produktion. Det kräver fler anställda som då får ordentliga löner och som därför efterfrågar nya produkter. Dessa kan delvis produceras av inhemska företag som måste investera och öka produktionen. Det kräver fler anställda som i sin tur leder till ökad konsumtion.

Vi kan ta alla dessa köpgallerior som finns i Tallinn och Riga som exempel. De första butikerna motiveras av att exportindustrins anställda kunde köpa mer. Men de som bygger den första gallerian kan också köpa mer. Därför kan man bygga en andra galleria och sedan en tredje. Så länge det finns byggnadsarbetare att tillgå kommer en bubbla att kunna blåsas upp i kombination med ökat bostadsbyggande. Enligt Estlands premiärminister Andrus Ansip fördubblades andelen anställda inom byggverksamheten på fyra år till närmare 13 procent av den totala arbetsstyrkan (SvD N 10/6).

När denna kumulativa process till slut upphör behövs inte lika många byggnadsarbetare. Om de blir arbetslösa sjunker konsumtionen och färre gallerior behövs. En del arbetslösa flyttar tillbaka till jordbruket. Det behövs färre bostäder. Priserna sjunker. I Riga har de halverats på ett år. Lånen överstiger värdet på bostäderna. Butikerna slår igen. Bankerna drabbas av kreditförluster.

Ovanpå denna kumulativa process har nu en exportkris inträffat till följd av den internationella finanskrisen. Man kan kanske se detta som en ödets nyck som förhindrade en verklig atomkrasch i Baltikum. Uppblåsningen av bubblan skulle annars ha kunnat pågå ytterligare några år och blivit fullständigt katastrofal. Det är alltså den internationella finanskrisen som sannolikt utlöste implosionen av den ekonomiska bubblan i förtid i Baltikum.

Därför borde inte frågan om lattens eventuella devalvering vara central. Visst skulle en devalvering vara effektivare för att öka exporten. Men en lönesänkning efter de senaste årens excesser med ökningar på 20-30 procent om året riktar sig mycket mera mot själva orsakerna till krisen. Problemet är som alltid att de som hoppat in i bubblan senast inte har några möjligheter att klara sig ekonomiskt.

De svenska bankerna borde vara tacksamma att deras mindre genomtänkta utlåningspolicy fick ett snabbt slut i förtid genom finanskrisen. Nu tyckes de kunna klara förlusterna på sin utlåning till Baltikum enligt Finansinspektionens beräkningar (pdf) som sammanfattas av Ekot. Även om förlusterna blir 150 mdr kr i Baltikum under 2009-11 klarar bankerna sig (tot 200 mdr). Se även artiklar i SvD och DN.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 11 juni, 2009 02:00, Blogger Per-Olof Persson said...

"...de överskott som vi haft sedan mitten av 90-talet på 4-8 procent av BNP setts som något positivt."

- Det bör tilläggas att Sverige har försökt att ha en fast valutakurs innan 1992 (dock med några devalveringar). En flytande (sjunkande) valutakurs är priset Sverige måste betala för att kunna ha en stor exportindustri. Skatter, fackföreningar och annat otyg skulle annars sätta landet i konkurs. Politikerna subventionerar därför medvetet exportindustrin.

- Bankerna har trott att de baltiska valutornas fasta kurs mot EURON skulle minska utlåningsrisken. Men devalveras dessa valutor får låntagarna det svårare att betala tillbaka lånen.

- De baltiska staterna behöver inte devalvera om priserna tillåts att sjunka. Om priset på arbetskraften och andra resurser sjunker, kommer dessa resurser så småningom att åter efterfrågas. Det har dock uppkommit felinvesteringar inom byggbranschen, i köpgallerier etc som först måste avvecklas.


Krisen på Island

På Island krympte den reala sektorn under bubblan medan den finansiella sektorn växte. Fiskare fick arbete som banktjänstemän och sysslade med valutaspekulation i stället för att exportera fisk. En ökning av penningmängden förändrar således ett lands produktionsstruktur:

http://blog.mises.org/archives/010100.asp

 
At 11 juni, 2009 22:05, Blogger Danne Nordling said...

Att den svenska valutakursen sjunker trendmässigt över lång tid borde inte vara något oundvikligt. Men någon riktigt bra förklaring till denna tendens har inte framkommit.

Om de baltiska valutorna devalveras kommer lånen för privatpersoner direkt att bli dyrare att betala tillbaka eftersom det mesta är taget i utländsk valuta (euro). Men även lönesänkningar och minskad offentlig service skulle få den effekten. En skillnad är dock att den offentliga sektorn i t ex Lettland är ineffektiv och måste krympas. Det skulle inte bli följden vid en devalvering.

Min poäng med hur Baltikum kunde bygga upp en bubbla var dock att det fanns outnyttjade resurser som under ganska lång tid kunde generera en självförstärkande expansion. Den var ohållbar på längre sikt. Men för att se detta måste det finnas statistik och överblick. Den saknades både hos statsmakterna och hos bankerna.

Enligt den österrikiska skolan skulle detta ha kunnat undvikas genom en mer restriktiv kreditpolitik. Förvisso, men i det här fallet var nog alla inställda på att de baltiska länderna skulle utvecklas extra snabbt genom utländska krediter. Så har de "asiatiska tigrarna" gjort tidigare och därför inte tillämpat österrikiska restriktioner. Nu gick det fel och genom den internationella krisen tog processen slut med en smäll.

Den grundläggande frågan blir därför vilka fel som gjordes i Baltikum och hur hade de kunnat undvikas?

Den isländska krisen verkar ha grundat sig i en satsning på att omvandla Island till en finansnation som delvis slog fel och delvis utsattes för alltför stora påfrestningar i ett känsligt skede genom den internationella finanskrisen. Det är alltid vanskligt att låna upp kort och låna ut långt. Att dessutom använda en del av lånen till privat konsumtion innan de finansiella vinsterna börjat strömma in är också farligt.
/DNg

 
At 12 juni, 2009 15:46, Anonymous Anonym said...

Kan det inte vara så att de baltiska staterna hade otur? Om finanskrisen inte hade lett till kreditstopp och exportminskning hade de kunnat uppnå liknande framgångar som NIC-länderna.

 
At 16 juni, 2009 12:43, Blogger Danne Nordling said...

Otur?

Om de baltiska staterna hade förstått att expansionen gick för snabbt och inriktades på för mycket privat konsumtion skulle utvecklingen ha kunnat fortgå balanserat om inte den kraftiga exportminskningen hade inträffat hösten 2008.

Idag säger Annika Falkengren i DI att banken drog åt bromsarna redan 2006. På tre år sjöknk SEB:s marknadsandel från 23 til 14 procent i Lettland. Det betyder att andra banker istället ökade sin utlåning. Enligt Michael Wolf (Swedbank) missbedömde man riken i Lettland och de andra baltiska länderna därför att det var för billigt att låna och finanspolitiken var expansiv.

Men felet tycks ha varit relativt trivialt och det går under beteckningen "acceleratorn". Även med bristfällig statistik borde man ha kunnat misstänka att det var en självförstärkande process som inte kunde vara uthållig som pågick.

Det var inte otur att den internationella krisen inträffade och ledde till särskilt svår kris i Baltikum. Krisen hade kommit under alla omständigheter men den hade naturligtvis kunnat bli mer lindrig utan exportkrisen.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home