Konservatismen tar över genom finanskrisen?

Nyliberalismen dödförklaras nu av en tongivande konservativ på Timbro. Det är dygder, moral och ansvarstagande som skall ersätta girigheten. Finanskrisen medför nytt intresse för konservatismens ideologi.

Samhällsdebatten tycks mera styras av en metadiskurs än av vad som är önskvärt i samhället. Ett exempel på en metadiskurs som blev ganska framgångsrik var marxismen på sin tid. Huvudtanken var att kapitalismens inneboende motsättningar skulle 1) förstöra kapitalismen och 2) ersätta kapitalismen med socialism. Detta skulle ske oberoende av om detta var önskvärt eller inte.

Nu har vi sett några patetiska försök från vänstern att ta finanskrisen som utgångspunkt för att kapitalismen måste reformeras i grunden eller rentav raseras. Men denna diskurs vill inte riktigt ta sig. Från andra hållet försöker man med samma grepp. Vi har dels sett trevande försök från den österrikiska skolans företrädare att göra gällande att finanskrisen betyder slutet för penningpolitiken. Eventuellt kommer guldmyntfot eller liknande att införas. Enligt min mening kan det finnas skäl att göra en del sådana förändringar. Men i så fall måste grunden för detta analyseras och reformer införas för att de är önskvärda.

Vi har dels också sett försök från konservativt håll att använda finanskrisen för att påstå att "det våras för konservatismen". Dessa försök är mer deterministiska. Genom finanskrisen har "dödsstöten mot nyliberalismen" utdelats hävdade den konservative kolumnisten Roland Poirer Martinsson (anställd på Timbro) i radions Godmorgon världen igår 1/11. Det är uppenbart att media har ett helt annat intresse för konservatismen än för vänstersocialism eller för en ny penningpolitisk regim.

Stöd för konservatismens frammarsch ges av statsvetaren Svend Dahl (SU) som menar att högern letar efter en borgerlig samhällsvision. Han pekar dels på ledarsidorna sedan i våras och dels på Göran Hägglunds framstöt om den "vanliga människan" i somras. Enligt Martinsson är konsevatismens budskap två: Friheten gentemot staten bör garanteras med hjälp av mellanliggande institutioner som familjer, företagen, församlingar, föreningar och grannskapet.

Det andra budskapet är en ny syn på kapitalismen efter finanskrisen. Den liberala synen med fria marknadeskrafter är inte längre "gångbar". En människosyn som bygger på egenintresset och att detta skapar välstånd är falsk, menar Martinsson. Han exemplifierar med entusiastiska nyliberaler som på 90-talet sprang omkring med T-tröjor där det stod "Greed is good" efter filmen Wall Street. Kapitalismen måste bottna i en samhällsmoral som inte bygger på girighet som drivkraft. Finanskraschen blev dödsstöten för nyliberalismen och är en av anledningarna till det nya intresset för konservatismen, enligt Martinsson.

Istället är det dygder, moral och ansvarstagande som skall ersätta den liberala synen på hur samhället skall ordnas enligt konservatismen. Detta förefaller dock något fattigt som alternativ men har hittills varit nästan genomgående som beskrivning av vad konservatismen vill i dagens samhälle. Ett av de få nedstegen från abstraktionernas luftiga höjder är Anna Ankas plädering för hemmafruar och sexuellt tillmötesgående gentemot mannen.

Debatten om vad konservatismen skulle innebära mer konkret återstår. I radioprogrammet utsåddes ytterligare förvirring genom att det tycks finnas en konservativ strömning även på vänsterkanten. Här intervjuade man tidningen Arenas chefredaktör Karolina Ramqvist som menade att det finns en protest mot konsumtionssamhället genom längtan tillbaka till det lilla samhället och ett liv på landet. Skall vi kalla detta vänsterkonservatism? Den kunde tydligen också innehålla återgång till klassisk socialism med mera klasskamp etc.

Ser vi nu hur konservatismen som ideologi tar över efter den radikala liberalismen? Medias intresse är ett tidens tecken. Att det inte längre finns några liberala debattörer eller institutioner som företräder en konsekvent liberalism är ett annat. Svend Dahl pekade sålunda på det närmande mellan det borgerliga blocket och socialdemokraterna som skett de senaste åren. Det ger utrymme för nya idéer som den konservativa ideologin - tydligen inte för klassisk liberalism.

Finanskrisen har också effekter på inställningen till friheten som går långt utanför det snäva området finansiell ekonomi där den uppträdde först. Borta är det synsätt som Friedrich Hayek deklarerade i Frihetens grundvalar: "sannolikt har ingenting gjort så mycken skada för den liberala saken som vissa liberalers träaktiga hävdande av speciella tumregler, framförallt principen om låt-gå-kapitalism"*. Även om det inte varit så vanligt att tongivande personer denna gång försvarat laissez-faire har liberalismens kritiker till höger och vänster agerat som om de gjort det. Då passar man på att kasta ut barnet med badvattnet.
________________________________
* "probably nothing has done so much harm to the liberal cause as the wooden insistence of some liberals on certain rules of thumb, above all of the principle of laissez-faire capitalism" (Hayek, CoL, 502)

Läs även andra bloggares åsikter om konservatism, liberalism, laissez-faire, nyliberalism, Anna Anka, Göran Hägglund, finanskrisen, kapitalism, socialism, vänsterkonservatism, ideologi, politik, ekonomi på intressant.se