Högerkritik släpptes in i OBS i radion
Sveriges Radios redaktion för debattprogrammet OBS har släppt på vänsterperspektivet. För första gången har en explicit klassiskt liberal kritik tillåtits av en vänsterbok - Jämlikhetsanden. Det är Neo-redaktören Mattias Svensson som lyckats få in ett principiellt motinlägg.
Jag har följt programmet OBS i radions P1 i många år. Mina försök att få delta med inlägg har misslyckats. Och andra inlägg som varit kritiska till programmets vänsterprofil har lyst med sin frånvaro. Visserligen har jag inte lyssnat på samtliga program men intrycket av en vänstermegafon varvad med esoterisk kulturknappologi är ganska klart. Om man hade velat bilda sig en uppfattning om den principiella politisk-filosofiska debatten i Sverige (och även utomlands) från OBS-programmet så skulle den liberala vågen inte ha existerat.
När Richard Wilkinson och Kate Picket utkom med en översättning av The Spirit Level inledde OBS-redaktionen en serie om jämlikheten. Men boken, som på svenska går under titeln Jämlikhetsanden, utsattes för hård kritik i bloggvärlden trots att den fick välvilliga recensioner i dagpressen med tre välvilliga artiklar i Dagens Nyheter. Kritiken var dock främst inriktad på metoderna i bokens framställning av ett samband mellan ojämlikhet och ohälsa. Ett sådant inlägg fick också plats i programmet.
Men den principiella kritiken mot Jämlikhetsanden handlar inte om metodologiska teknikaliteter. Vad Wilkinson och Picket vill uppnå är en begränsning av friheten med hjälp av mer progressiva skatter, mera skattefinansierade bidrag och ett stärkande av fackföreningarna. Det talar man om helt öppet på Jämlikhetsstiftelsens hemsida. Därför är det helt fantastiskt att Sveriges Radio plötsligt beslutat sig för att inte entydigt stödja detta hyllade socialdemokratiska vänsterbudskap utan tillåta en avvikande uppfattning att komma till tals.
Mattias Svensson rubricerar sitt klargörande inlägg i OBS "Jämlikhet och individuell frihet". Det går ut på att det finns en motsättning mellan jämlikhet (i betydelsen nivellering) och människornas personliga frihet. Om vissa människor ska gynnas genom skattefinansierad välfärd och utjämnad inkomstfördelning måste andra människor utsättas för frihetsinskränkningar och diktat. Det kallas slentrianmässigt för "rättvisa" men är i själva verket djupt orättvist.
Här hänvisar Svensson till författaren och filosofen Ayn Rand. Det beror kanske på att Rand är Svenssons favoritfilosof. Men man behöver inte vara Rand-anhängare eller "objektivist" för att omfatta denna klassiskt liberala idé. Rättvisa är inte utjämning. Det menar inte heller Wilkinson och Picket. De verkar vara utilitarister och sådana har ingen plats för rättvisa. För samhällsingenjörer är statistiskt bevisade orsakssamband mellan inkomstskillnader och olika sociala problem tillräckliga för att påkalla ingrepp och regleringar.
Istället borde den politisk-filosofiska grunden för välfärdspolitiken först diskuteras. Det kanske är så att utilitarismens krav på att styra och ställa med skatter och bidrag saknar moralfilosofisk legitim grund. Detta var den berömde filosofen John Rawls' kritik. Han menade att det var de sämst ställda som skulle gynnas av välfärdspolitiken. Det är en tanke som är främmande för Wilkinson och Picket. De verkar mena att det är viktigare att bekämpa rikedomen än fattigdomen.
Andra bloggar om: höger, Jämlikhetsanden, jämlikhet, utjämning, ojämlikhet, sociala problem, välfärd, hälsa, skatt, rikedom, fattigdom, utilitarism, Ayn Rand, John Rawls, media, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: utjämning
9 Comments:
moralfilosofisk legitim grund:
http://aktivdemokrati.wordpress.com/2010/02/16/liberalismen-halshuggen-av-robert-wensman/
Jag lyssnade på det. Men du har en bit kvar i din analys. Sveriges Radio är, om det nu någonsin har varit, inte någon vänstermegafon mer. Folkpartisterna avlöser varandra som styrelseordföranden, och reportrar som Tomas Nordergren, Kjell-Albin Abrahamsson och Lars Palmgren som alla företräder den (fortfarande rumsrena) yttersta högerkanten i svensk media tillåts breda ut sig mer och mer.
I onsdags eller torsdags hyllade Tomas Nordergren öppet Carl Bildts "briljans" efter utrikesdebatten, Kjell-Albin prisar det ärkekonservativa Polen och Ukraina i varje sändning och Lars Palmgren jublar över högersegern i Chile.
En viss kantring åt höger kanhända.
MrPerfect72, du hänvisar till en artikel av Wensman som tar upp en svag punkt i liberalismens legitimering av äganderätten till mark.
Jag har tidigare analyserat både Lockes och Rothbards argumentation för obegränsad markäganderätt och funnit den vara svag. För ingång, se:
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/05/gandertten-till-mark-enligt-locke.html
Här finns ett moraliskt problem. Frågan är hur allvarligt det är ur pragmatisk synvinkel?
Nicklas Eriksson, det är möjligt att hela Sveriges Radio inte är en vänstermegafon. Framför allt finns det ju ett stort progamutbud där frågan är irrelevant. Men OBS har under många år haft en vänsterprägel.
Thomas Nordegren är väl en tidigare vänsteraktivist som kanske blivit mer desillusionerad på gamla dagar. Han gjorde dock ett hyllningsprogram till Karl Marx den 19 nov 2008 när vänstern vädrade morgonluft efter finanskrisens utbrott, se:
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/11/karl-marx-ansg-att-investeringar-var.html
/DNg
Det vet jag inte, men han är av gammal god krämarfamilj från urmoderata H-borg, så det har jag svårt att tänka mig. Lars Palmgren däremot, var medlem i Socialistiska Partiet förr i tiden och var en glödande Chile-kämpe.
Alla de gamla sorgfälliga gubbarna inklusive Göran Skytte sviker när pengarna rullar.
En handfast illustration av att perspektiv är allt.
Personligen tycker jag att utilitarismen är en alldeles ypperlig moralfilosofi. Problemet är nog dock att de "utilitarister" du, Danne, väljer att kritisera inte är de mest genomtänkta. Bara för att en del skribenter har en förkärlek för att "styra och ställa med skatter och bidrag" betyder det inte att de är utilitarister i egentlig mening och oftast kallar de sig nog inte för det heller.
Mikael Olsson, om utilitarismen tillämpas på jälikhetsproblemet har två huvudlinjer framkommit: total inkomstutjämning (t ex Abba P Lerner) och maximering av förväntat värde (Harsanyi).
Wilkinson lutar åt en inte helt genomförd modell av Lerners typ eftersom han anser att en fortsatt maximering i utvecklade länder inte tillför något utilistiskt värde - istället är utjämningen viktigast.
Vilken modell förordar du, Mikael?
Är inte någon variant av Rawls' modell med fokusering på de sämst ställda mer genomtänkt och bättre än utilitarismen?
/DNg
Jag är inte insatt i Harsanyi, men om jag måste välja mellan Rawls och total utjämning, så tror jag att en rawlsiansk stat skulle ge bättre utilitaristiskt utfall. Problemet är dock att det är svårt att s.a.s. räkna fram det utilitaristiskt rätta med ekonomiska kalkyler. Man måste tyvärr (?) använda sitt omdöme lite mera brett, d.v.s. titta sig omkring i världen och bedöma olika nyanser på det liberala paradigmet (om jag får kalla det så) enligt kriterier som inte alltid är så mätbara. Jag tror nog jag tycker ungefär som en annan utilitarist, R. M. Hare, som har skrivit följande:
"Om jag vore tvungen att gissa på en lösning för ett typiskt västerländskt industrisamhälle när det gäller dispyten mellan jämlikhetssträvanden och deras motståndare, så skulle jag stanna för en lösning som gynnar en måttfull jämlikhetspolitik. men jag skulle göra detta på grundval av, inte bara den filosofiska förståelse som jag hoppas jag uppnått när det gäller argumentets natur, utan också empriska gissningar om hur människor fungerar i ett sådant samhälle och vilka deras preferenser är. Jag skulle inte ta illa upp om man visade att jag har fel i dessa gissningar, förutsatt att experterna på dessa områden sedan gav oss mer tillförlitliga bedömningar […]".
Sveriges relativa kräftgång ekonomiskt sedan början av 1970 talet beror till stor del på dåvarande socialdemokratiska regeringars ursinniga rättvisetänk.
Från att ha varit ett dynamiskt samhälle med entreprenörsanda blev vi ett avundsjukt bakåtsträvande dito allt ackompanjerat av SAP och LO.
Skatterna, och då framför allt marginalskatterna, höjdes till skrattretande höga nivåer vilket givetvis effektivt kvävde den entreprenörsanda som fanns kvar.
Det arbetsrättsliga haveriet där LO krävde makt och SAP levererade makt lagstiftningsvägen blev spiken i kistan.
Att vi sedan åkte kälke ekonomiskt relativt omvärlden kom som ett brev på posten.
Vad är då viktigast att ta tag i idag? Utan tvivel det fackliga våldet och utpressningen som dagligen plågar våra arbetsplatser.
Att sittande BORGERLIGA regering inte avskaffat förtroendemannalagen, lagen om anställningsskydd samt medbestämmandelagen är inte bara beklämmande utan rent ut av ett förräderi gentemot Sveriges samlade företagsamhet.
Skicka en kommentar
<< Home