Kritiskt om regeringens jobbstrategi

Jobbskatteavdraget ger på lång sikt enligt regeringens beräkningar 75 000 nya jobb till en kostnad på nästan en miljon per styck. Men om lönebildningen hindrar en sänkning av lönerna blir effekten mindre, enligt forskarna på IFN. Och efterfrågan måste dessutom öka.

Idag framträdde nationalekonomen Magnus Henrekson, VD för Institutet för näringslivsforskning (IFN; tidigare IUI), hos tankesmedjan FORES. Ämnet för dagen var huruvida Anders Borg gör fel saker och Henrekson presenterade en uppsats med rubriken "Håller regeringens jobbstrategi?" (pdf). Uppsatsen (IFN Policy Paper 30, 2009) kommer att publiceras i Ekonomisk Debatt i mars.

Det grundläggande problemet är att skatten på arbete sänkts med närmare 100 miljarder kronor utan att sysselsättningen ökat mer än blygsamt före den internationella finanskrisen. Henrekson menade att det framför allt är studenter och friska äldre som gynnats medan lönebildningen motverkat åtgärdernas effekter och hindrat dem från att få genomslag. I den uppdaterade uppsatsen redovisas också statistik för de begränsade effekterna.

Henrekson var kritiskt inställd till de fyra jobbskatteavdragen. Modellen för dessa är hämtad från USA:s system som kallas EITC (Earned Income Tax Credit) som där gett starka effekter. Men i Sverige är kunskapen om skattenedsättningen låg. En Sifo-mätning beställd av Globaliseringsrådet visade att hälften inte känner till jobbskatteavdraget och 95 procent av övriga förnekar att det skulle påverka hur mycket de arbetar. Riksrevisionens undersökning visade också att färre än var tredje arbetslös, ung eller utrikes född känner till avdraget.

För att jobbskatteavdraget ska kunna fungera krävs att de s k reservationslönerna sjunker - dvs man kan söka jobb där lönen före skatt är lägre än tidigare utan att lönen efter skatt sjunker. I USA ligger de reglerade minimilönerna på ca 30 procent av medianlönerna. Men i Sverige ligger de t ex inom hotell- och restaurang samt detaljhandel på 80 procent eller mer än genomsnittslönen. Dessutom har de reala minimilönerna stigit mycket kraftigt på senare år.

Ett räkneexempel antyder problemet. Om reservationslönen är 70 kr/tim efter skatt krävs vid en marginalskatt på 30 procent 100 kr/tim före skatt. Om marginalskatten sjunker till 20 procent (eller ner mot noll för extrarbetande studenter) blir den nödvändiga lönen 87:50 eller ännu lägre. Henrekson hävdar nu att någon "lönemoderering" för lägre löner inte inträffat och inte heller kan förutses i den pågående avtalsrörelsen.

I vissa branscher förvärras effekten av höga ob-tillägg enligt Henrekson. En 18-åring som är timanställd i en butik på söndagar tjänar 200 kr/tim (225 kr inkl semers). Med jobbskatteavdrag för en extraknäckande studerande är lönen skattefri upp till ca 40 000 kr/år. Men reservationslönen ligger kanske bara på en tredjedel. Jobbskatteavdraget blir därför bara en "skänk från ovan" utan effekt på arbetsviljan för dem som råkar få ett jobb. Istället medför den höga ersättningen att jobben rationaliseras bort med hjälp av större butiker och självscanning med låg personaltäthet. De höga lönerna för bekväm arbetstid för gymnasister och studenter ger inte några större möjligheter för de svaga grupper man egentligen vill gynna. Istället minskar jobben även på vardagarna.

Henrekson diskuterar inte förutsättningarna för jobbsakatteavdraget i övrigt mer än att effekterna inträffar på lång sikt. De har beräknats till 75 000 personer enligt Budgetpropositionen. Vid ett seminarium den 26/1 (IIRA) träffade jag en av experterna på finansdepartementet, fil dr Katarina Richardson, som nämnde att regeringens olika åtgärder skulle ge 125 000 fler jobb på lång sikt, varav 70 000 till följd av jobbskatteavdraget. Och hon underströk att detta gällde om det fanns tillräcklig efterfrågan på arbetskraft.

Kanske nationalekonomer betraktar detta som så självklart att det inte behöver nämnas särskilt. Men det leder till missuppfattningar. Många borgerliga talesmän verkar ju göra gällande att det går att "köpa" nya, riktiga jobb med hjälp av skattesänkningar som stimulerar utbudet. Även Henrekson inbjuder till till sådant när han säger att kostnaden för avdraget är 70 mdr kr vilket ger en kostnad på nästan 1 miljon kr per jobb. Men om inte efterfrågan ökar tillräckligt på den typ av jobb som passar för dem i "utanförskap" kommer effekterna att bli avsevärt mindre. Var ska exempelvis "socialgrupp 4" få jobb?

Nu tar Henrekson dock upp att det är viktigt att sätta in ett helt batteri av åtgärder för att stimulera företagandet och expansionen av den inhemska tjänstesektorn. Det är sannolikt här som de största bristerna finns i regeringens jobbstrategi.

Fortsättning: Kan regeringen köpa riktiga jobb? 1/3-10

Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, sysselsättning, arbetslöshet, regeringen, skatt, jobbskatteavdrag, skatter, utanförskap, socialgrupp 4, ekonomi, politik på intressant.se