Frihet och rättvisa hos Nozick och Rawls

Nozicks teori om rättigheter har kommit i skymundan till skillnad från Rawls' teori om rättvisa och omfördelning. Orsakerna borde belysas närmare av liberalerna. Min uppfattning är att det finns två brister i Nozicks teori.

I en understreckare i SvD 27/-11 diskuterar Carl Rudbeck den politiska filosofins sökande efter rättvisa och rättigheter. Utgångspunkten är John Rawls' verk A Theory of Justice (1971) som kritiserades "från höger" av Robert Nozick i boken Anarchy, State and Utopia (1974). Rudbeck skriver också en hel del om Joshua Cohens samlingsvolym The arc of the moral universe and other essays som innehåller ett par uppsatser om Rawls. Cohen kommer där bl a fram till att demokrati inte kan betraktas som en mänsklig rättighet.

Utan att gå in på några sakområden karaktäriserar Rudbeck Nozicks bok som "ett briljant men i det långa loppet, har det visat sig, ett alltför egensinnigt försvar för individuella rättigheter och för en minimal stat". Även liberaler ställer sig alltså i dessa dagar tvivlande till det frihetsbudskap som Nozicks teori implicerar. Vad som kan vara orsaken till att Rawls' teori överlevt och diskuterats vidare till skillnad från Nozicks går Rudbeck inte in på.

Enligt vad jag kan se finns det en pragmatisk och en filosofisk komplikation i Nozicks teori som bidrar till att den tenderar att hamna vid sidan om den fortgående filosofiska diskursen.

Pragmatiskt problem: Det förefaller vara så att de mera konkreta konsekvenserna av teorin är alltför svåra för etablissemanget att ta till sig. Om staten enbart har rätt att använda tvång för att försvara rätten till liv, säkerhet och frihet finns det ögonskenligen inte så mycket mer att diskutera. Samhället måste tydligen förändras i grunden och organiseras på något helt oprövat sätt. Detta är pragmatiskt sett en alltför tung uppgift för den som vill utveckla Nozicks teori. Därför blir den marginaliserad.

Annat är det med Rawls' teori. Den kan användas för att motivera fördelningspolitiska statsingripanden av långtgående slag. Teorin har dessutom förvanskats (även med bidrag från Rawls själv) till att mer handla om belöning enbart i proportion till egenskaper som är ens egen förtjänst. Det är den rättviseidé som jag kallat "Teori X" och som jag hittills funnit saknar filosofisk motivering.

Den frihetliga delen av Rawls' teori har inte heller utvecklats för att användas som motivering för att tränga tillbaka statens ökade maktanspråk.

Inte heller har liberalerna följt upp idén att Rawls' teori skulle kunna revideras om man med empiriskt stöd kan göra gällande att valet av fördelningsprincip i ursprungspositionen inte sannolikt skulle falla på 'differensprincipen' utan istället på något slags trygghetsgolv. Kraven på omfördelning skulle med denna revidering bli de omvända: istället för mer progressivitet i beskattningen och fler utjämnande bidrag skulle följden bli proportionell beskattning och frivilliga socialförsäkringar (ovanför trygghetsgolvets nivå).

Filosofiskt problem: Nozicks teori vilar ytterst på en stipulering av rättigheter. Om dessa rättigheter inte ska kränkas följer logiskt att statens uppgifter kommer att bli ytterst begränsade och någon omfördelning mellan individer blir inte möjlig. Teorin gör inte explicit anspråk på att vara opartisk i den mening som många moralfilosofer försökt sig på när de formulerat etiska teorier. I så fall skulle Nozick ha försökt göra gällande att människorna i en ursprungsposition skulle ha bestämt sig för att respektera rättigheterna eftersom det låg i allas intresse. Nu är rättigheterna utomteoretiska, vilket inte är stort bättre än att härleda dem transcendentalt.

Naturligtvis kan man hävda att det är möjligt att härleda rätten till liv, säkerhet och (optimal) frihet med hjälp av intellektuella opartiskhetskonstruktioner. Men kvar finns till slut frågan huruvida den som föds med en bristande förmåga att försörja sig själv ska hänvisas till frivillig välgörenhet eller om samhället där man föds har en obligatorisk skyldighet att ytterst med skattemedel ta hand om dessa olyckliga. Rawls' argumentation visar åtminstone att det är troligt att denna begränsade omfördelning skulle väljas i en opartisk situation. Även mänskliga samhällens praktik i mera modern tid pekar i samma riktning. Bristen på diskussion om detta försvagar relevansen för Nozicks teori med påföljd att diskursen hamnar i ett härad med helt andra tvångsförutsättningar.

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, rättvisa, rättigheter, Nozick, Rawls, liberalism, omfördelning, utjämning, skatt, moral, etik, politisk filosofi, samhälle, filosofi, politik på intressant.se