torsdag, juli 28, 2011

Kan Obama vinna ett "chicen race" om lånetaket?

Obama har underskattat sina politiska motståndares bestämdhet i det "chicken race" som nu pågår om villkoren för lånetaket. Republikanerna har "kastat ut ratten" och kommer sannolikt att åsamka presidenten ett nesligt nederlag.

Förhandlingarna i USA om villkoren för en höjning av lånetaket tycks nu pågå på en lägre nivå. Någon lösning är ännu inte i sikte. Situationen liknar den spelteoretiska konstellation som brukar kallas "hök och duva" eller "chicken". Katastrofen inträffar den 2 augusti när USA inte längre kan betala sina federala utgifter. Denna tidpunkt sades tidigare skulle komma att inträffa den 16 maj eller i början på juni. Nu finns det bedömare som säger den 10 augusti (Ekot 27/7).

Ett klassiskt "chicken race" gick till så att två bilar körde mot varandra på kollisionskurs i hög fart. Den förare som var feg (chicken) väjde först och förlorade spelet. Det gällde alltså att uppträda som om ingenting kunde förmå en att väja. En anekdot säger att en av förarna vid ett tillfälle kastade ut ratten genom sidorutan vilket föranledde den andre föraren att väja när han insåg att motståndarens bil var ostyrbar.

Spelmatrisen för chicken eller Hök och Duva framgår av bilden till vänster. Radspelaren X kan antingen välja att spela Duva (samarbete) eller Hök (svek) i konfrontationen med kolumnspelaren Y. Denne kan på samma sätt välja mellan samarbete eller aggression. I den enklaste formen blir utdelningen 1 poäng vardera om både väljer att bekriga varandra (spela Hök, svek). Detta visas i nedre rutan till höger. I chicken kan man anta att det istället blir t ex minus 10 poäng vardera om bilarna krockar och förarna skadas eller dödas.

Det bästa för kollektivet X och Y är att båda samarbetar (3 p vardera överst till vänster). Men det finns en lockelse att spela Hök när den andre spelar Duva. Då får man själv dubbelt så mycket som den andre och mer än om båda samarbetar (4 p istället för 3 p). Dessutom får man övertaget i nästa spelomgång eftersom den andre då måste välja en kostsam konfrontation genom att byta strategi till Hök. Det gäller alltså i Hök och Duva att lura den andre att tro att man ska spela duva när man i själva verket tänker spela Hök.

I "chicken" är psykologin dock något annorlunda. Här gäller det att framstå som så stursk som möjligt och visa att man inte är rädd för att ta strid, kosta vad det kosta vill. Härigenom ska den andre skrämmas till underkastelse genom att fås att tro att motstånd är fruktlöst och att det därför är rationellt att nöja sig med en mindre utdelning än en total katastrof.

USA har en konstitution som innehåller en del svagheter. Sålunda kan de båda kamrarna i Kongressen blockera varandra så som i frågan om höjning av skuldtaket. Om detta leder till att parlamentet kommer fram till en i presidentens ögon tokig kompromiss kan presidenten lägga in sitt veto. Men i detta fall hjälper inte ett veto eftersom något beslut måste fattas. Författningskonstruktionen har inte förutsett att i vissa fall skulle presidenten ha en rätt att styra med positiva dekret. Det är rädslan för maktkoncentration i allmänhet som ligger bakom.

Normalt skulle båda kamrarna kanske ha kunnat komma överens. Flera gånger har det varit ganska nära en uppgörelse. Republikanerna känner av trycket från väljarna att inte göra något riktigt tokigt. Men nu finns en ny kraft på den republikanska sidan i form av Teapartyrörelsen. Den framstår på ett trovärdigt sätt som beredd att driva frågan om en förbättring av budgeten på ett så dogmatiskt sätt att USA kan tvingas ställa in betalningarna med oöverskådliga finansiella skador på hela världsekonomin som följd. Några skattehöjningar får inte på några villkor förekomma i det saneringsprogram som är villkoret för en höjning av lånetaket. Republikanerna har alltså i chickentermer "kastat ut ratten".

Det är därför svårt att se att Barack Obama skulle kunna vinna detta chicken race där hans ståndpunkt är att skatterna för "de rika" också måste höjas. Han har inte på ett tidigare stadium byggt upp trycket mot Tea Party-rörelsen. I Sverige skulle man ha börjat hetsa mot "de rika" för att så småningom få acceptans för införandet av en värnskatt eller något liknande. Obama skulle alternativt ha kunnat sprida den ekonomisk-politiska doktrin som finansdepartementet och Fed (centralbanken) arbetar efter till allmänheten. Men administrationen består inte av pedagoger och några resurser hos olika stödorganisationer att sprida budskapet tycks inte finnas. Det blir bröderna Koch och Tea Partyt som tar hem spelet.

Nu är Obama så illa ute att republikanerna sannolikt dessutom kommer att få igenom enbart en liten höjning (DN) av lånetaket så att Obama måste gå igenom den nesliga processen med nedskärningar och höjningsförhandlingar en gång till i början av valåret 2012. Han har visserligen hotat med ett veto mot en sådan tillfällig lösning. Men i så fall är det presidenten som kastar ut USA i finansiellt kaos. Hur vinnande är detta i nästa års presidentvalskampanj? Obama har inte förstått hur illasinnade hans politiska motståndare är och att de är beredda att gå i Andrew Mellons fotspår oavsett om det leder till en ny ekonomisk kris.

Föregående artikel om skattehöjningar i USA 16/7
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

6 Comments:

At 28 juli, 2011 04:24, Anonymous Anonym said...

Svårt att göra något åt detta när landet är korrupt och befolkningen vilseledda och fördummade. Landet gick under redan 1913.

Jonas

/gullungen@gmail.com

 
At 28 juli, 2011 09:36, Anonymous Anonym said...

Apropå vilseledd och fördummad...

Uffe

 
At 28 juli, 2011 11:53, Blogger Per-Olof said...

Andrew Mellons fotspår?

- Att Mellon ville likvidera problemen kommer ifrån president Hoovers memoarer. Men när man läser vidare i boken står det att Hoover inte godtog Mellons lösning.

Hoover använde inte Mellons lösning. Därför är inte Mellon orsaken till att depressionen blev långvarig.

När krisen uppkom 1929 var åtgärderna att öka de offentliga utgifterna och att sänka räntan. De offentliga utgifterna ökade med mer än 50 % fram till 1932, räntan sjönk ifrån 6 % till 1,5 % 1931 och ett budgetöverskott 1929 förvandlades till ett budgetunderskott på 4 % i förhållande till BNP 1932.

Hoover använde sig av Keynes teorier innan de var uppfunna. Lönerna skulle inte sjunka eftersom detta skulle minska efterfrågan i ekonomin. I november 1929 kom Hoover överens med näringslivet att lönerna skulle ligga fast. Detta ledde till att arbetslösheten ökade till 25 %.

 
At 28 juli, 2011 20:39, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof, oavsett hur autentiskt det citat om likvidering, som tillskrivs finansminister Mellon, är tror jag att det avspeglar den konservativa politiska synen på det "glada 20-talet" och den moraliskt "osunda" ekonomiska grund som man ansåg hade förelegat.

Hoover vill framställa det som att han inte fullt ut var med på Mellons recept och han avskedade Mellon i februari 1932 efter två stora bankrusningar med konkurser kring årsskiftet 1931/32. Det är denna inledande politik under den begynnande lågkonjunkturen som attitydmässigt kan kännas igen idag hos Teaparty-rörelsen. Trots att de ekonomiska utsikterna är dystra tror man att moralisk upprustning är botemedlet mot krisen på något sorts oklart metafysiskt plan.

Att det federala budgetsaldot utvecklades till ett underskott kan ha berott på att man ville öka nödåtgärder och tolerera att skatteintäkterna minskade. Däremot sjönk priserna och därför steg realräntan trots att den nominella räntan sjönk något. Även fasta löner vid fallande priser innebär en reallöneökning, vilket medförde alltför höga kostnader för många företag och arbetslöshet. Tekniken att använda företagens vinster till att hålla den kortsiktiga efterfrågan uppe fungerade inte - i synnerhet som företagen inte kunde få krediter.
/DNg

 
At 31 juli, 2011 16:44, Anonymous Per Fredö said...

Som sagt. Man kan inte blockera varandra så att finansmarnaderna torpederar och staten inte ens kan betala ut löner.
Båda partier har drivit sitt spel i det allra längsta.
Nu verkar en kompromiss klar.
Ett gigantiskt besparingsprogram under en 10-årsperiod.
Om det kommer att infrias. Väljarna agerar sannolikt som i andra länder - och det gäller ju dessutom att vinna kommande val.
Löftes-mot ansvarspolitik.
Obama har dessutom nu lovat att det inte blir krav på nya utgifter från hans hålls.
Det räcker med höjt skuldtal så hans reformpolitik verkar hållbar.

Det blir inte heller några höjda skatter, vilket ju republikanderna avsåg att blockera.
Men i andra av överenskommelsen ska ändå en ny skattereform utredas.
Det verkar som båda partierna kan känna sig någorlunda nöjda.
Men strukturella reformer krävs snabbt liksom sänkta militära utgifter.
Ronald Reagen höjde för sin del skatterna 10 gånger.
Han håll därmed utgifterna någorlunda i schack.
Det kalla kriget krävde det.
Och var samtidigt otroligt populär.

 
At 31 juli, 2011 23:06, Blogger Danne Nordling said...

Det verkar bli ett besparingsprogram på ca 2,8 bnr USD på tio år och inga skattehöjningar. Någon sorts öppning till utredning eller liknande om en kategorisk lag mot underskott i budgeten kanske också finns med.

Obama har förlorat chicken-racet men har lyckats undvika att få en ny förhandling på halsen under valåret 2012. Frågan är hur populära nedskärningarna blir om inga skattehöjningar för höginkomsttagarna görs. Republikanerna tar en risk eftersom de rimligtvis kan göras ansvariga för nedskärningarna. Men Obama är inte så skicklig att han säkert kan vända uppgörelsen mot republikanerna. Han kanske inte blir omvald.

Det blir intressant att se vilka effekter en 8-procentig nedskärning av alla federala utgifter kommer att innebära för USA:s ekonomi. Professor Dale Mortensen, NW U i Chicago, som var en av nobelpristagarna 2010 uttalade sig i Ekot 30/7 med farhågor om att recessionen kommer att förvärras. Det skulle vara ironiskt om republikanerna vinner 2012 och får en ny ekonomisk nedgång på halsen som de själva drivit fram.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home