onsdag, november 16, 2005

Äganderättens tre dimensioner

Frihet att förfoga över avkastningen, frihet att avyttra egendom och frihet från andras våld är äganderättens tre viktigaste dimensioner. Uppfylls dessa fri- och rättigheter kan pragmatiska forskare konstatera en positiv effekt på välståndsutvecklingen.

En ny bok om äganderätten och rättssystemet och dessas konsekvenser samt grunderna för äganderätten presenterades av Ratio-institutet på tisdagen (15/11). Boken består av bidrag från nio ekonomer, jurister, statsvetare och filosofer. Redaktörer är Niclas Berggren och Nils Karlson. Här skall jag begränsa mig till reflexioner kring Karlsons inledande uppsats om äganderättens dimensioner.

Det som kallas äganderätt består egentligen av ett knippe rättigheter eller friheter. Uppstäckten av detta, kan tilläggas, ledde på sin tid till att mer modesta socialister argumenterade för s k 'funktionssocialism'. Tanken var att staten inte behövde konfiskera det privata ägandet i ett steg utan istället kunde urholka ägandet genom att inskränka dess funktioner.

Tre huvudfunktioner kan urskiljas. De utgörs av följande äganderättigheter som jag kompletterat med några exempel:

1. Användarfrihet eller förfoganderätt Den som äger något får använda egendomen för att öka sin nytta. Det kallas i mer snäva ekonomiska sammanhang att ha rätten till avkastningen. Denna funktion kan alltså enkelt inskränkas med beskattning.

2. Avtalsfrihet eller överföranderätt Egendom får säljas, skänkas bort, förstöras, hyras ut eller pantsättas. Denna funktion kan inskränkas genom förköpsrätt, expropriation, prisreglering, skråtvång, etableringstillstånd, oktroj eller förbud mot privata alternativ inom vård, skola och omsorg.

3. Rätt till säkerhet eller besittningsskydd Egendom skall inte utsättas för stöld, intrång, skadegörelse, konfiskation etc. Här är det fråga om en "immunitetsrättighet" som ålägger andra en plikt att inte vidta vissa handlingar. Den kan inskränkas genom att kränkande handlingar antingen bestraffas otillräckligt eller inte beivras tillräckligt kraftfullt av rättsväsendet. Det ökar risken för stöld, bedrägeri och intrång. Men också en diffus expropriationslagstiftning inskränker äganderätten genom att öka risken för faktisk konfiskation.

Om äganderättigheterna inskränks

Den ekonomisk-historiska forskningen visar att privat äganderätt befrämjar välståndsutvecklingen eller som det heter idag "ökar tillväxten". Det beror på de två första funktionerna: 1) "Det man äger vårdar man" och 2) Frivilliga byten gör det bättre för alla.

(1) Det kan därför tyckas underligt att den ekonomiska historien känner så många exempel på olika inskränkningar av äganderättigheterna. Härskarna har i alla tider försökt lägga beslag på avkastningen genom beskattning. Men också genom att konfiskera större egendomar har härskarna antingen försäkrat sig om den framtida avkastningen eller i sin tur kunnat avyttra det konfiskerade i utbyte mot finansieringsmedel för andra projekt (t ex krig eller lyxliv). Detta hämmar den ekonomiska tillväxten eftersom de ägare som inte är säkra på att få den ekonomiska avkastningen av sin egendom tenderar till kortsiktigt beteende utan produktiva investeringar.

Det verkligt ironiska är att de ägare som försökt förkovra sin egendom har skällts för att vara egoister, som bara tänker på sig själva. Ofta ligger de verkliga "egoisterna" bakom denna propaganda, nämligen de som vill ha det bättre på andras bekostnad. När så kollektivt ägande införts visar det sig att det som alla äger, äger ingen - med påföljd att egendomen missköts. Varför skulle egoister visa altruism? I autokratiska samhällen har denna bristande osjälviskhet hos kollektivet ersatts med drakoniska tvångsregleringar. Det verkar vara en ofrånkomlig konsekvens av kommunism.

(2) Avtalsfriheten utgör grunden för den fria konkurrensen och arbetsspecialiseringen. Det krävs att individerna har rätt att göra affärer (överföra äganderätter) för att arbetsspecialisering skall bli möjlig. Det ökar tillväxten. Konkurrens uppstår om det dessutom finns en rätt till etablering. Det gör det möjligt för produktionen att utföras av dem som gör det bättre och billigare än andra. Men det är farligt för de etablerade producenterna och konkurrensen har därför undertryckts, t ex genom skråväsendet.

Det stora hotet skulle jag dock vilja hävda kom från socialismen. Eftersom konkurrensen gav upphov till cykliska rörelser i den ekonomiska aktiviteten (konjunktursvängningar) drabbades även de anställda av svårigheter. Därför skulle marknadens skenbara kaos ersättas av ekonomisk planering. Men socialisterna visste inte mycket om socialistisk teori. Därför upphävdes alla äganderättigheter (även en del av nr 3) och penningväsendet skulle t o m avskaffas (genom inflation) när bolsjevikerna tog makten 1917.

(3) Fortfarande är det en otillräcklig möjlighet till säkerhet som utgör ett hinder för ekonomisk utvecklig i många afrikanska länder och före detta sovjetrepubliker. Dåligt fungerande rätts- och polisväsende och ett svagt grundlagsskydd mot statens kränkningar av äganderätten kommer att öka risken för intrång, stöld, bedrägeri och avtalsbrott samt konfiskation. Det hämmar naturligtvis både handel och företagande.

Ratio (2005): Äganderättens konsekvenser och grunder

10 Comments:

At 16 november, 2005 20:22, Blogger Disen said...

Diskuter heller ägandets rätt. I praksis er det enorm skillnad på miljonärskåk och miljardärsinnflytande. Det första er trivielt men begränsningarna på et senare er det intressanta. Flyttande av miljarder påverkar tusentals människors liv och det er derför inte självklart att dette kan göras med samma diskretion och fåfänga som anskaffning av senaste vrålåket. Diskutera till exempel Fortumaffären. Tiotals miljarder fram och tilbaks, ett insyltad korsägande och oligopol, ett genant beteende från ansvarlig minister. Resultat : bare ökta priser og ett gäng som inte står tilbaks för dom ryska oligarkarna. Med vilken ägandets rätt genomförs sådana affärer ? Det er vel skattebetalarna som ägde båda Telia och Birka ?

 
At 16 november, 2005 20:56, Blogger per fredö said...

Vi har vinst-och förlustekonomier där makthavarna konfiskerar företagens vinster i alla sektorer av ekonomin.

Detta innebär avgörande inskräningar i alla de fundamentala rättigheter som Danne så väl belyser.

Vi lever själva i en ekonomi där vänstern ofta tycker att det är förenligt med samhällsnyttan att ersätta äganderätten med kollektivt ägande och en långtgående politisk styrning.
Medlen att tillgripa sådana åtgärder förfaller obegränsade.

Nu är vi emellertid med i skilda internationella organ, i en institution som EU och måste dessutom acceptera de villkor som hör samman med allt som hör globalisering till. Detta förstärker äganderätten enligt min mening.

En majoritet av världens stater lever under skilda typer av planekonomier där inbördeskrig, fattigdom,korruption samt sjukdomar är normala inslag.

Dessa länder saknar den äganderätt som är förenlig med demokrati och marknadsekonomi.
Lite görs åt detta. FN har inte nödvändiga instrument att ingripa. Och åtskilliga av västvärldens stater ser mmer till sina länders egna intressen även om det innebär att godta fruktansvärda brott mot mänskliga fri-oh rättigheter.

George W. Bush kritiseras från nästan alla håll. Annars är det svårt se någon stat och administration som lika helhjärtat engagerar sig att lösa olika politiska konflikter och att sprida den politiska demokratin, ett villkor för en fri marknad baserad på juridisk äganderätt.

Dagens Kina utvecklas alltmer mot marknadskonomi. ändå kommer kommunismen att bestå.

En av dem som sätter Kina under politiskt tryck att avveckla detta system är Bush. Vår egen Göran Persson däremot anser att Kina ett föredöme i politisk stabilitet.

 
At 16 november, 2005 22:20, Anonymous Anonym said...

Vad anser du, Danne, om den plötsligt uppblommande diskussionen om allemansrätten som en allvarlig inskränkning i äganderätten?

(PS Med anledning av en annan kommentar "Göran Persson och Kina" : jag blir så innerligt less på alla högerskribenter som kastar omkring sig obelagda citat eller citat ryckta ur sitt sammanhang bara för att det passar deras uppfattning. Vet hut Fredö, Norberg, JKL, MUF och hela B-laget. Som Lenin sa.)

Bengt O.

När jag ändå har ordet

 
At 17 november, 2005 00:56, Blogger Per-Olof Persson said...

Äganderätten är grunden för välståndet

Det som Danne skriver i denna artikel om äganderätten anses i den ekonomiska vetenskapen vara grunden för välståndet i ett land. Det är också klart konstaterat att fattiga länder är fattiga pga inskränkningar i äganderätten.

Det är också klart konstaterat att de styrande i en del afrikanska länder medvetet skapar fattigdom i sina länder. Detta för att de styrande själva ska kunna inkassera mer U-landsbistånd. Att leda ett fattigt land handlar inte om altruism utan om största möjliga vinst för ledaren själv och hans klan.

Välståndet i ett land kan bara byggas upp av den enskilda individen därför är äganderätten viktig. Besluten om investeringar och att kunna se möjligheterna är en decentraliserad process. Den bästa möjligheten har en individ som är motiverad och som har information om vad andra individer efterfrågar.

Att sköta denna process genom kollektivet, som i dagens Nordkorea och dåtidens Sovjetunionen, har visat sig att skapa svält och misär. Ett problem med ett centraliserat beslutsfattande genom ett statligt organ är att det är omöjligt att skaffa all information som behövs.


Myten om att marknadsekonomin skapar kriserna

Det behövs en seriös diskussion om hur konjunktursvängningarna uppkommer. Det är inte marknadsekonomin som är skyldig till att bankerna genom en utlåningsexpansion kan öka penningmängden i ekonomin. Det är inte i heller normalt att artificiellt sänka räntan under marknadsräntan.

Problemet är att företagens investeringar inte kommer att sammanfalla med människors konsumtion. När räntan på konstgjord väg sänks och bankerna kan låna ut oändligt med pengar så händer följande:

1. Mängder av investeringsprojekt som i annat fall inte skulle vara lönsamma blir nu lönsamma. Den stora volymen av investeringar sker i realkapital som producerar varaktiga varor (bilar, kylskåp, frysboxar etc).

2. Människor efterfrågar inte i någon större utsträckning fler varaktiga varor. Detta är varor som människor köper när det gamla är utslitet. I stället kommer människor att efterfråga mer lyxbetonad konsumtion (restaurangbesök, krogrundor, resor etc). Denna typ av konsumtion kräver i allmänhet ett mindre realkapital för att produceras. Människor tar lån (räntan är för billig)för att konsumera denna typ av produkter.

3. Ett annat problem när en ekonomi ökar investeringarna samtidigt som konsumtionen ökar är att kampen om ekonomins knappa resurser (arbetskraft, realkapital, fysiskt material) bjuder upp priser och löner. Efter ett tag så upptäcker företagen att investeringsprojekten inte är lönsamma. Företagen skär då ned och detta fortplantar sig stegvis genom produktionskedjan för att till sist nå konsumentledet. En konjunkturnedgång inleds alltid med att industriproduktionen minskar. Därför är det felaktigt att påstå att nedgången beror på för liten efterfrågan.


Räntan är priset på tiden

Räntan är marknadsekonomins viktigaste pris. När man manipulerar räntan genom ett planekonomiskt organ, Riksbanken, så fördelas (allokeras) inte de knappa resurserna (arbetskraft, realkapital, allt fysiskt material) till sitt mest effektiva användningsområde.

Ett exempel på detta är att en låg ränta leder till upplåning till spekulation. Istället för att investera i riktiga företag så investeras det i värdepapper, fastigheter, konst och antikviteter.

Ett annat exempel är att arbetskraften fördelas till den finansiella sektorn (genom höga löner). Men den finansiella sektorn producerar inga riktiga varor och tjänster. Man skyfflar pengar från ett tillgångsslag till ett annat tillgångsslag.

Ytterliggare ett exempel är att service- och tjänstesektorn växer på bekostnad av tillverkningssektorn. De knappa resurserna rör sig från sektorer med ett stort investerat realkapital till sektorer med ett litet investerat realkapital.

Detta kan skapa "kapitalkonsumtion", att realkapitalet per människa i landet blir allt mindre. Det investerade realkapitalet per människa är i grunden den enda faktorn som skapar det ekonomiska välståndet i ett land.

Räntan är priset på tiden. En individ som har en hög tidspreferens vill ha en hög ränta för att spara. Är räntan inte tillräckligt hög så väljer individen att i stället öka sin konsumtion. Detta gynnar branscher som har ett litet investerat realkapital. Exempel på sådana branscher är krogar, restauranger, reseföretag etc.

Individer med en låg tidspreferens nöjer sig med en låg ränta för att spara. Detta gynnar de kapitalintensiva branscherna. Människor sparar väldigt ofta till varaktiga varor som exempelvis en ny bil, kylskåp, frysbox etc. Ett högt sparande förlänger realkapitalstrukturen. Den blir också bredare och ny teknik används när investeringarna sker.

Ett viktigt skäl till att konjunktursvängningar uppkommer är att de knappa resurserna inte räcker till för både en ökad investeringsnivå och ökad konsumtionsnivå. En marknadsränta reglerar dock detta förhållande automatiskt.

När sparandet är högt i ekonomin och räntan är låg, så kommer inte konsumtionen att konkurrera med ökade investeringar. När sparandet är lågt i ekonomin och räntan är hög, så kommer inte investeringarna att konkurrera med en större konsumtion.

I annat fall uppkommer med tiden överhettning med stigande konsumentpriser och stigande kostnader för företagen. Mängder av investeringsprojekt blir olönsamma och nedskärningarna skapar en konjunkturnedgång.

 
At 17 november, 2005 01:56, Blogger Danne Nordling said...

Det är underligt att diskussionen om monopolprissättning inte har kommit igång efter Fortums bonusaffärer. Det är hlt klart att konkurrensbegränsningar innebär äganderättsinskränkningar.

Allemansrätten kan missbrukas på kommersiella grunder och är då en klar inskränkning av äganderätten. Vanlig allemansrätt är naturligtvis också en inskränkning men inte allvarlig. Om markägandet hade utdelats till högstbjudande i en ursprungsposition skulle det ha kunnat differentieras så att mark utan allemansrätt skulle varit dyrare.
/DNg

 
At 17 november, 2005 09:10, Anonymous Anonym said...

Det finns få ideologier som så konsekvent byggs på tanken om en äganderätt som socialismen. Vissa socialister har valt att se denna ideologiska fokusering som ett utpekande av felet med samhällsordningen, och har därför dragit slutsatsen att privat ägande bör avskaffas. Detta är givetvis kontraproduktivt och rentav förödande. Men det är oerhört långt ifrån nödvändigt att avskaffa privat ägande för att vara socialist.

Socialismen erkänner med all önskvärd tydlighet att ägandet är en av de främsta principerna för att organisera samhällen. Det privata ägandet är en pragmatiskt nödvändig lösning för att skapa ett välfungerande samhälle - och inte, som många liberaler hävdar med dåligt sammanhängande argument, en naturgiven och absolut rättighet.

Vad socialismen dessutom erkänner är den pragmatiska nödvändigheten av ett kollektivt ägande utöver det privata. Observera "utöver", inte "istället för".

Ett kollektivt ägande står inte i konflikt till någon enda av de "ägandets tre dimensioner" som Danne beskriver här. Min poäng är att det som sägs är en självklarhet både till höger och vänster, och att på något sätt försöka göra socialismen till en principiell fiende till privat ägande tyder antingen på grov missförståelse av den socialistiska ideologin eller en vanlig och trött "jag vill ha mer i min plånbok"-retorik. Kommunism är inte detsamma som socialism.

 
At 17 november, 2005 11:36, Blogger per fredö said...

Anonymouse talar om obelagda citat och uttalar i det sammanhanget sitt vet-hut mot bl a mig för ett påhopp på Göran Persson.

Nu kan du gå till Dick Erixsons blog från den 16/11 och titta på vad Bush respektive Persson sagt om dagens Kina.

Jag ger dig rätt såtillvida
att Göran Persson sagt att han var imponerad av den politiska stabiliteten i Kina, inte att den var ett föredöme.

Skillnaden i detta speciella fall är inte särskilt stor.

Vill du ha reda på varifrån Dick hämtat sitt citat så skicka ett mejl till honom. Jag tror mig veta att han inte är en lögnare.

I övrigt så finns det gott om uttalanden från politiska ledare i västerländska länder som stryker diktatorer medhårs.

Socialdemokraterna var duktiga på det framför allt under 60-och 70-talen.

 
At 18 november, 2005 17:21, Blogger Danne Nordling said...

Socialism och kommunism

Jag använder dessa två termer här främst i den marxistiska betydelsen: socialism är ett förstadium till kommunismen. Men det finns förstås andra betydleser av socialism som inte är lioka långtgående.
/DNg

 
At 12 juli, 2021 10:54, Blogger yanmaneee said...

moncler jackets
yeezy
off white shoes
off white
yeezy shoes
golden goose
off white outlet
russell westbrook shoes
lebron shoes
supreme

 
At 16 augusti, 2021 03:06, Blogger fgthtyhsrty said...

supreme hoodie
kyrie 5 spongebob
air jordan
off white clothing
stephen curry shoes

 

Skicka en kommentar

<< Home