Byte av livsstil i klimatpolitikens tecken - en frihetlig dystopi
Att tvinga fram en förändrad livsstil kan leda till ransonering av flyg och bilkörning, förtätning av städerna med alternativen gång och cykling, mindre och kallare bostäder, ransonering av kött och ris, förbud mot betonghus, tidningspapper och kanske även toalettpapper. Håller demokratin om vi slår in på regleringspolitikens bana?
Klimatpolitiken som motiv för tvång är en möjlighet som hägrar för en del debattörer som antagligen ser frihet som något intrinsikalt ont (ont i sig). Forskaren Karl Amman förespråkar diktatur för att kunna genomdriva de hårda begränsningar som en dämpning av växthuseffekten sägs kräva. En annan forskare vid namn George Monibot vill införa ransoneringskuponger, planhushållning och förbud (mot t ex flyget) i samma syfte. Han verkar inte övertygad om att det låter sig göras den demokratiska vägen. Om detta och TV-programmet Planeten skrev jag i december förra året.
Detta vurmande för mera tvång har vunnit ett visst insteg även inom IPCC där ordföranden R Pachauri tillsammans med fredpristagaren Al Gore nyligen uttalade sig för att människorna i grunden måste förändra sin livsstil. Säger man så behöver man inte ta ställning till vilka politiska åtgärder som behövs för att åstadkomma denna förändring. Diskussionen kan mera handla om hur vi skall ändra vårt levnadssätt - alltifrån att börja konsumera mindre till att inte få köra bil, äta kött eller använda tidningspapper. Jag skall här fritt utveckla en frihetlig dystopi i klimatpolitikens tecken som en möjligen avskräckande vision.
De klimatpolitiskt motiverade regleringarna kan införas på en rad områden. Utifrån diskussionen bland miljöaktivister av olika slag kan man hitta följande samhällsaktiviteter som skall förändras:
Transporter och stadsplanestrukturen
Inomhustemperaturen
Privat konsumtion av:
-varor i allmänhet
-livsmedel
-vissa kläder
-flygresor
-biltjänster
-stenhus
-papper
Regleringsdiskussionen hittills har mycket handlat om bilismen. Miljöaktivisterna är uppenbarligen ute efter att göra det sämre förde bilburna. Medlet har hittills varit att fördyra körandet med skatter och viljan att straffbeskatta stadsjeepar (misslyckades) och andra stora bilar. Fördyrandet av större bilar är dock på gång genom EU:s regleringar av hur mycket koldioxid de får släppa ut (120 g/km diskuteras). Det leder både till att bilarna måste bli tekniskt mer avancerade genom dyrare teknik och till fördyrande böter per bil till EU om förbrukningen överstiger gränsen. På längre sikt måste ännu dyrare teknik användas för att utveckla laddhybrider och gasdrift som i sig också fördyrar och försvårar körningen.
Men miljöaktivisterna är inte längre nöjda med fördyrande åtgärder mot bilismen. Själva bilismen måste tvingas tillbaka. Vi skall inte bygga ut vägarna kring Stockholm så som Carl Cederschiöld nyligen föreslagit. Tvärtom skall stadsplaneringen utsättas för ett paradigmskifte, anser Jonas Åkerman på KTH som skrivit en rapport i ämnet. Det är fråga om att förtäta bebyggelsen med korta avstånd för gång-, cykel- och kollektivtrafik. Potentialen för cykeltrafik är stor om man jämför med Holland och Danmark. Rimligtvis medför detta också att stora lägenheter nära stadskärnan måste delas upp i flera. Likaså skall de som måste köra bil tvingas in i s k bilpooler med flera användare per bil.
Att bo i mindre lägenheter och fler familjer i större villor är naturligtvis också motiverat från uppvärmningssynpunkt. Det blir "fint" att vara trångbodd och kampanjer i TV och pressen dras igång mot "uppvärmningsbovarna" i stora bostäder. Dessutom måste inomhustemperaturen sänkas. Vi kanske får se temperaturrazzior där temperaturen mäts av kontrollanter utan förhandsanmälan. De som har mer än 17 grader blir bötfällda. I varmare länder får man anta att kontrollen går ut på att luftkonditioneringen inte får köras för intensivt.
Konsumtionen i allmänhet måste ransoneras. Den första åtgärden är att införa Monibots ransoneringskort för varor gjorda av fossila bränslen såsom bensin, plast och stearinljus. Men all varukonsumtion innehåller energi. Frågan är bara om varor från Kina som till 79 procent framställts med hjälp av el från kol kan identifieras och ransoneras. Dessutom tillkommer energikrävande långväga transporter. Bananer från Västindien måste i Sverige ransoneras mera än bananer från Kanarieöarna.
Livsmedel i övrigt måste också ransoneras efter bidraget till utsläppen av växthusgaser. Konsumtionen av nötkött, fårkött och ris måste dras ner på grund av utsläppen av metan. Detta gäller i viss mån även griskött, som för sin produktion i stor skala kräver foderförbrukning som alstrar växthusgaser. Det leder också till ransonering av yllekläder och skinnvaror. Att ha på sig yllekoftan i det kalla inomhusklimatet tvingas vi avstå ifrån.
Som jag nämnt kräver vissa miljödebattörer förbud mot flygresor. Utredarna på KTH nöjer sig med någon sorts ransonering och avskaffandet av kortvariga semesterresor. Långsammare flygplan skall införas. Turistandet skall främst ske i närområdet. Affärsresandet skall ersättas med it-möten. Bilburna försäljare försvinner. Semesterresor med bil likaså. För att komma till sommarstugan måste man ta tåg och buss.
Generell arbetstidsförkortning är också något som kan tas till för att sänka lönerna när det finns mindre varor att köpa. Å andra sidan kommer bostadsbyggandet att fördyras genom att cementtillverkningen måste dras ner till ett minimum (den är koldioxidalstrande). Det kanske går att tillåta byggandet av trähus eftersom den i dessa ingående biomassan endast långsamt avger koldioxid. Eftersom trähusen måste göras höga för att minimera transportbehovet måste de tillåtas ha en bärande energikrävande stålkonstruktion i mitten. Det blir en intrikat fråga för den tillståndsgivande byråkratin.
Att använda skog för annat än trävaror kommer inte att tillåtas. Den förbränning som ändå sker är möjligen av grenar, toppar och stubbar. Alternativt kan dessa användas för pappersmassa. Det blir inte tillåtet att använda skogen till papperstillverkning eftersom papper ganska snart kommer att förbrännas eller förmultna. Det blir inget tidningspapper eller toalettpapper i framtiden. Orsaken är att skogsmark som avverkas och återplanteras avger koldioxid under flera årtionden. Om skogsprodukternma dessutom förbränns eller förmultnar i form av toalettpapper tar det ännu fler decennier att ersätta detta koldioxidutsläpp genom bindningen i växande skog.
Svårigheterna med denna tvångspolitik i en demokrati är att den framstår som impopulär. Den regering som inför dessa restriktioner riskerar att röstas bort och ersättas med en klimatpolitiskt mera frivol opposition. Det finns därför ett starkt incitament att kontrollera vad oppositionen får säga. Socialismen nöjde sig inte alltid med att hänvisa till att oppositionen ville försämra för de sämst ställda. Kommer klimataktivismen att kunna hävda sig genom att hänvisa till att oppositionen vill lätta på restriktionerna så att jorden blir obeboelig?
Att försöka lösa de klimatpolitiska problemen med tvång istället för med generella, marknadskonforma medel är kanske inte bara farligt för den individuella friheten utan också för den politiska.
Andra bloggar om: frihet, klimatpolitik, tvång, livsstil, IPCC, miljö, växthuseffekten, klimat, koldioxid, global uppvärmning, politik, samhälle på intressant.se
Etiketter: frihet, växthuseffekten
posted by Danne Nordling @ 18:59
24 comments
.
24 Comments:
Apropå Al Gore...
Jag tycker det är sunt att man inför ett stort problem diskuterar alla möjliga olika lösningar. Somliga är bra, andra mindre bra, och förhoppningsvis utkristalliseras det så småningom.
Nog kan demokratin överleva att vi minskar koldioxidutsläppen under ordnade former. Då är jag mer skeptisk till vad som händer om vi inte gör det och IPCC:s prognoser slår in. Då kan vi få en våldsam motreaktion. Hur många miljoner miljöflyktingar kan världen klara av innan systemet kollapsar? Hur många kommer att skylla katastrofen på industrisamhället som helhet, och kräva att vi avvecklar det?
Henrik har fått reda på att Al Gore for till Frankfurt med det svenska regeringsplanet istället för att ta reguljärflyget. Tror Gore verkligen på växthusteorin?
Thomas, det är klart att demokratin kan överleva om vi tar marknaden till hjälp för att minska koldioxidutsläppen mm. Det som Monibot antyder är att demokratin inte klarar att införa hårda direkta regleringar - de röstas bort. Därför krävs inskränkningar vilket Karl Amman redan förordar explicit. De som vill införa planekonomi för att realisera klimatpolitiken är ute på en farlig väg.
En läsare skickade några klipp från tidningen Land som med mer utopiska förtecken beskrev hur regleringarna skulle ta sig uttyck om 50 år. Semester i Thailand skulle ransoneras till en vecka vart tionde år, i bostadsområdena skulle "matlag" ersätta den individuella matlagningen (jfr Moores Utopia), kollektivhus, grönsaksodling på balkongerna och stark minskning av fryst färdiglagad mat etc.
Det finns förvisso ganska många som nu ser fram mot "klimatsocialismen" likaväl som det för hundra år sedan fanns många som såg fram mot "babeufsocialismen". När den 15 år senare skulle genomföras i Ryssland blev det fiasko och efter NEP några år infördes en mer grundläggande kommandoekonomi.
/DNg
Det är synd att så många miljönissar tänker så grumligt.
Exempel, de är mot bilar i sig, istället för de skador som utsläpp från bensindrivna fordon kan medföra på andra individer. Man är för en hög generell skatt på el, som om det vore elen i sig som vore farlig istället för utsläppen från vissa elproduktionsanläggningar och dess inverkan på andra individers hälsa och egendom.
När det gäller CO2 så borde man:
1) Bestämma någorlunda exakt hur stor påverkan mänskligt utsläpp av CO2 har på jordens temperatur.
2) Beräkna hur stora skadorna blir av denna temperaturökningen.
3) Lägga en skadeavgift på de som släpper ut CO2 och kanalisera dessa pengar till de som drabbas av temperaturskadorna.
Låt sedan marknaden ha sin gång. Det kan mycket väl vara så att folk föredrar en livsstil med dyrare kött även om det gör att skidsäsongen för bostadsrättsinnehavare i Åre förkortas.
Fortfarande är osäkerheten stor när det gäller kostnaden för temperaturskador orsakade av CO2-utsläpp och därför är det rimligt att avvakta tills vi har bättre information. På samma sätt som vi inte kan döma folk för stöld/rån på osäkra bevis, så kan man inte heller tvinga på folk tex. CO2 skatter utan att ha "proof beyond a reasonable doubt"
Om man inför tvång(tex. CO2-skatt) utan att man hindrar ett annat tvång(tex. temperaturskador) så kommer man bara försämra situationen för jordens folk. Man tvingar folk att välja ett sämre alternativ.
Danne, Gore tror på växthusteorin, men han har också hela tiden varit en förespråkare för handel med utsläppsrätter. Bara man betalar för sig är det OK att förorena. Är inte det i enlighet med din uppfattning?
Sen är bara konstatera att så länge delar av högern är upptagen med att förneka att det alls finns ett problem som behöver lösas så får vänstern ett försprång i att förorda lösningar som passar dem.
Mr Stöld, det recept du ger är utmärkt för t ex utsläpp av svaveldioxid där skadorna är omedelbara och regionala. För koldioxid fungerar det sämre. Hur värderar du att tiotals miljoner bönder i Bangladesh får sin mark översvämmad om flera decennier? Ekonomerna har inget bra svar.
Ditt tal om bevisbördan håller inte. Man kan lika gärna hävda motsatsen, att man inte borde kunna tvinga på folk en högre CO2-halt utan "proof beyond a reasonable doubt" att det inte ställer till med skada.
Hur värderar du att tiotals miljoner bönder i Bangladesh får sin mark översvämmad om flera decennier? Ekonomerna har inget bra svar.
Om du inte kan beräka kostnaden så kan du inte heller kräva ersättning för förstörelsen. Om det är så att folk får sin mark förstörd så får man ge dem en ersättning ungefär som marknadspriset för marken + omkostnader.
Man kan lika gärna hävda motsatsen, att man inte borde kunna tvinga på folk en högre CO2-halt utan "proof beyond a reasonable doubt" att det inte ställer till med skada.
Du får inte tvinga på andra temperaturskador. Det är givet från start. Det behöver du inte bevisa. Men innan du kan döma någon för "temperaturskadebrott" så måste du kunna visa att så har skett. Att ha en omvänd bevisföring är helt orimligt. Då skulle jag behöva visa att jag inte har mördat någon så fort jag gör en handling, tex borstar tänderna.
Att en del "miljönissar" tänker grumligt är nog ingen tillfällighet. De tar chansen att utnyttja klimatfrågan för att om möjligt införa delar av sitt "klimatsocialistiska" samhälle som utan klimatpaniken idag inte skulle ha kunnat vinna anklang i opinionen. Det bör vi hålla ögonen på.
Då kan man fråga sig om huruvida ett fortsatt ifrågasättande av klimataktivisternas uppfattningar skulle underlätta för just vänsterförespråkarna att få igenom mera socialistiska motårgärder än vad som annars skulle blivit fallet. Har Thomas Palm en taktisk poäng eller inte? Detta måste bedömas mot bakgrund av hur dominerande den gängse uppfattningen om växthusgasernas påverkan blivit. Rent sakligt är det rimligen så att växthusgasernas påverkan är en faktor bland andra eftersom uppvärmningen pågått sedan 1600-talet. Detta är dock för svårt för opinionen att ta till sig - den vill se allting som svart eller vitt. Risken är att klimatnissarna har vunnit slaget om opinionen: all uppvärmning har kommit att hänföras till utsläpp av GHG.
Det kan dock ifrågasättas om Gore personligen har denna uppfattning eftersom han tydligen inte tycker det är så farligt att orsaka en del extra utsläpp av CO2 genom att ta regeringsplanet istället för reguljärflyget till Frankfurt.
Slutligen landar frågan på att det inte är så mycket de hittillsvarande utsläppen åstadkommit i t ex översvämningar av Bangladesh som vad som möjligtvis kommer att ske. Den kommande uppvärmningen och höjningen av havsytan kommer till betydande del att orsakas av Kina, Indien och Indonesien och liknande länder genom att de anser att deras minskning av fattigdomen får gå ut över de fattiga i Bangladesh. Att USA och andra OECD-länder också orsakar en mindre del av denna effekt är bara en bekväm ursäkt för de mindre fattiga att göra de mer fattiga ännu fattigare.
/DNg
Grumligt tänkande
Exemplet Bangladesh:
1. Vattenytan har stigit sedan förra istiden. Under de senaste 16 000 åren har vattenytan stigit med 125 m. Detta är 7,8 mm per år. Just nu stiger vattenytan med 1,8 mm per år. Detta är under genomsnittet.
2. Bangladesh har råkat ut för en landsänkning. Vissa kuster upplever landhöjning och andra kuster upplever landsänkning.
3. Det är en politisk fråga. Länder som Bangladesh och Maldiverna vill ha mer bistånd ifrån de rika länderna. Därför är dessa länder inte intresserade av vetenskapliga fakta utan av propaganda som ger mer socialbidrag till de styrande i dessa länder.
4. Vissa korallöar sjunker pga av tektonisk verksamhet i jordskorpan. Vissa öar har överbefolkning och vill exportera överskottet till rikare länder. Vissa öar har fått inbrott av saltvatten i grundvattnet. Detta beror på överuttag av vatten till bl a konstbevattning av ananas. Allt detta är de rika ländernas fel.
5. IPCC styrs av representanter utsedda ifrån alla FN:s medlemsländer. En stor majoritet är U-länder och de vill ha mer socialbidrag till sin styrande elit. Detta är deras agenda och frågan kan därför enbart studeras ur ett sociologiskt perspektiv.
Danne, det kommer ta mycket lång tid för länder som Kina och Indien att hinna ikapp västvärldens ackumulerade utsläpp, och dessutom är det orimligt att räkna utsläpp per land utan att ta hänsyn till deras befolkning. Det är bara inse att med en fjärdedel av världens befolkning kommer Kina framöver att bli en stor utsläppskälla. Att som Danne ständigt skylla på dessa länder för att de inte vill förbli fattiga medan vi i Väst förblir en liten, rik minoritet med rätt att förorena är en form av nykolonialism. Nu är det världens atmosfär som Västvärlden anser sig ha ensamrätt till.
Per-Olof talar om "grumligt tänkande". Så låt oss då se på hans punkter:
1. Han talar om att havsytan stigit med 7,8 mm per år sedan slutet på istiden, men om man tittar på hur utvecklingen ser ut inser man att ett sådant medelvärde är helt meningslös eftersom nästan hela ökningen skedde för mer än 8000 år sedan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Post-Glacial_Sea_Level.png
2. Bangladesh är till stor del ett floddelta. Så länge inte havsytan stiger för snabbt fylls det på nytt sediment som gör att landet förblir precis över havsytan. Stiger havet för snabbt sjunker landet tills sedimentströmmarna hinner ikapp.
3. Länder som drabbas vill ha kompensation av förorenarna. Det är visserligen ett politiskt krav men likafullt rimligt. Vill vi slippa betala kompensation är det bara sluta förorena.
4. Allt är inte rika länders fel, men det innebär inte att inget är det som Per-Olof tycks vilja implicera.
5. Andra vetenskapliga samfund har nått samma slutsats som IPCC, med undantag av petroloeumgeologerna. Att skylla på att IPCC bara är politiskt håller inte.
Läs den här utredningen från KTH som inkluderar importen (=konsumtion) när det gäller den totala emissionen koldioxidekvivalenter per invånare och år.
http://www.ima.kth.se/eng/respublic/CO2_utslaepp_import_konsumtion.pdf
Från att ha legat relativt bra till (sex ton / capita / år) åker sverige upp till toppstriden tillsammans med USA, Australien, Kanada, Nederländerna och Belgien.
Vi släpper ut 12 ton / capita /år i Sverige, med importen inräknad.
Vi ligger riktigt dåligt till.
Enligt vissa rön måste vi begränsa utläppen mellan 2-4 ton / capita /år.
Med tanke på detta, så har vi mycket kvar att göra.
Hej!
Är tämligen ny läsare hos dig och inte fullt lika ny bloggare om klimatoron eller vad den skall kallas. (www.backtobalance.se) Jag tillhör dem som tar problemet på allvar och i allt väsentligt tror på de etablerade meteorologerna. Däremot har jag inte mycket förtroende för alla de bantningsförslag som du ger en så utomordentlig redogörelse för. De stammar till stor del från miljörörelsen - Al Gore hör dit som bekant.
Det finns emellertid gott om sansade personer som helt klart inser att energieffektivisering vissserligen är en god sak, men att man inte fördenskull kan förvänta sig att det skall vara realistiskt att försöka pracka på en majoritet människor den asketiska livssyn som präglar miljöfolket. Det är väl för att detta börjar gå upp för dem, som man nu lite oövertänkt börjar leka med tanken på utomdemokratiska aktionsmodeller.
Jag har diskuterat detta flitigt i min lilla blogg. Det finns alternativa möjligheter som inte på långa håll kräver lika rabiata inskränkningar i individens levnadsvanor. Prof James E Hansen, som varit med från början och tänkt mer än de flesta, har nyligen skickat brev till Agneta Merckel och Gordon Brown med "råd och anvisningar". (Länk finns i bloggen)
Läs gärna mina funderingar om detta på plats, jag kan inte referera allt här. Måste tillstå att jag är nyfiken på dina åsikter. Det Du har skrivit ovan gillar jag skarpt till säkert 90%.
Nytt år, ännu ett steg närmare den slutliga klimatkatastrofen! Under tiden läser jag i DN Söndag från igår, 30/12: "Beskriv ditt 2007 med tre ord!" Fem stockholmare svarar. JZ 21 år: "Kallt, trist, tråkigt". JH 29 år: "Förändring, kallt, lärorikt". Här bör man betänka att redaktionen redan sållat ut alla opassande svar. Och ändå två som frusit. Inte bra alls.
Insändarredaktörerna har dess bättre insett att det här blev fel. Så idag 31/12 tar man in en riktigt medveten drapa: "När bilen gasar på blir alla kväveoxider till ett gift som dödar över hela jorden... Den torka som inträffar i Aten kommer att förbytas till ökad nederbörd någon annanstans.. De vattenmassor som tinar upp på våra istäckta marker kommer att spridas över andra delar på jorden... Det betyder att vi inte kommer att ha tak över huvudet då stormar omger oss..."
Jättefint, DN! Så ska slipstenen dras, så att vi okunniga förstår dödshoten och tar vårt ansvar och verkligen cyklar iväg och köper de där lågenergilamporna!
Svar till Bengtax: Miljörörelsen har långt innan klimatproblematiken uppmärksammades som en politisk fråga varit kritisk till den västerländska livsstilen med privat konsumtion, bilar och annan rörlighet. Växthuseffekten är för många bara en gratischans att tvinga fram en ändrad livsstil, som de av andra skäl redan önskat sig. Det är därför vi får se alla dessa förslag till regleringar och tvångsåtgärder.
I själva verket är det föga troligt att den samhällsomvandling som jag skisserat är nödvändig för att minska koldioxidutsläppen. För världen som helhet finns det tre stora utsläppsproblem som måste lösas på lång sikt: avskogningen, kolbaserad elframställning och bilbränslena.
Avskogningen är en administrativ fråga. Kolkraftverken kan både ersättas med kärnkraft och vindkraft samt förses med avskiljning av CO2. Denna CO2 kan antingen lagras eller användas tillsammans med vätgas för framställning av metanol. Energin för detta kan tas från kolkraft, vindkraft, kärnkraft och på sikt solceller.
Genom att få tillgång till metanol som inte förutsätter skogsavverkning eller särskilda energiskogar på jordbruksmark har vi löst bilismens problem. Metanolen är hanterlig till skillnad från vätgas vid tankning av bilar. Den kan t o m anvädas direkt för bränsleceller som driver elmotorer i bilarna om det skulle kunna öka verkningsgraden. Det hela är bara en kostnadsfråga.
Vi behöver inte ändra livsstil - det enda som händer är att en större del av tillväxten går åt till att finansiera den dyrare energiproduktionen. Det finns t o m vissa möjligheter att framställa artificiellt flygbränsle om några år så allt snacket om ransonering eller förbud mot flygresor är fåvitska förhoppningar från miljönissarna att komma åt en för dem motbjudande aktivitet.
Den tekniska utvecklingen kommer med hjälp av ekonomiska incitament att lösa den koldioxidfria energiframställningens problem inom några årtionden om inte tvångsregleringar sätter käppar i hjulen.
/DNg
Danne, att använda kolkraft för att tillverka metanol ökar koldioxidutsläppen. Allt kol du binder i metanolen frigörs igen när du bränner denna, och alla mellanstegen inneär energiförluster som gör att man måste elda mer kol, som i sig är ett smutsigare bränsle än olja.
Sen envisas du med att sälja skinnet innan björnen är skjuten. Den dag vi har ett miljövänligt, koldioxidneutralt flygbränsle så är flyget inget problem. Idag är det däremot det.
Thomas, vi måste skilja mellan bästa och nästbästa lösningar. Om vi kan ersätta olja med metanol har vi minskat koldioxidutslâppen. Det bästa är försås att denna metanol har framställts med el från kärnkraft, vindkraft eller sol. Men finns inte denna är det bättre att ändå göra metanol med hjälp av kolkraft som som lagrar CO2. För att billigt få tillgång till CO2 kan man under en övergångsperiod utnyttja andra kolkraftverks avskiljning av CO2.
Min prognos är att lagringen av CO2 blir den trånga sektorn och då är det billigast att använda avskild CO2 till metanol. På sikt är det dock nödvändigt att filtrera fram koldioxiden ur atmosfären för metanolframställningen.
Slutligen, det är bättre att sälja björnskinnet på termin än att misströsta och införa planhushållning och kanske diktatur under en övergångs(?)period för att nuvarande alternativa teknik antingen inte är tillräcklig (etanol) eller tillräckligt lönsam (artificiell metanol) för att idag lösa utsläppsproblemen.
/DNg
Danne, skulle du kunna göra en uppskattning av hur mycket du minskar koldioxidutsläppen genom att använda dig av omvandling av CO2 från kolkraftverk till CH3? Eftersom CH3 är ett något väterikare bränsle än bensin bör det bli en liten vinst, om man lagrar allt kol från kolkraftverket och om man ignorerar alla utsläpp i samband med kolbrytningen. Priset torde dock bli astronomiskt per kg. Ditt metanol torde vara betydligt billigare att framställa ur skogsråvara.
Om det är så att du misströstar och tror att det bara är planekonomi eller diktatur som kan lösa dagens problem, ja då kanske du borde ta dig en funderare på om det är något av detta som är att föredra. Tror du på kapitalism får du se till att hitta kapitalistiska lösningar. Att bara blunda och hoppas på det bästa är ingen lösning.
Thomas, om man gör metanol med hjälp av kolkraft där man kan lagra koldioxiden kommer naturligtvis den CO2 som utebliven bensinförbränning medför att bli en vinst. Men det blir kanske billigare att framställa metanol med hjälp av solceller eller annan solkraft. Det kan också tänkas att vindkraft eller vågkraft kan bli lönsam.
Att framställa metanol från skogsråvara i stor skala är en naiv förhppning. För det första finns det inte en så stor mängd volymtillväxt att detta är möjligt för att ersätta bensinen. För det andra är även liten ökad skogsavverkning kontraproduktiv i många fall. Den ökar CO2-utsläppen under 50-100 år genom att humusämnen bryts ner fortare och genom att skogen förbränns och endast långsamt kan ersättas.
Att med planekonomiska metoder stimulera skogsavverkning eller energigrödor på jordbruksmark kommer bara att fördröja eller omöjliggöra en storskalig artificiell metanolproduktion. Allt tyder på att de endast kan bidra till en liten del av de som nödvändiga ansedda minskningarna - om det inte är så illa att åtgärderna är kontrafinala.
Varför verkar det så svårt med koldioxidskatt istället för planekonomi? Finns det en inbyggd bias till förmån för regleringar? Förra gången var det många som var snabba med att räkna ut kapitalismen.
/DNg
Någon klimatdebatt ger jag mig inte in på här, jag kan för litet.
Men för den politiska filosofin är frågan högintressant. Empiri synes mig inte stödja tanken att demokratin alltid är åtminstone jämställd med diktaturen, om man har det bästa för samhället som helhet för ögonen. Låt oss alltså för diskussionens skull förutsätta att klimathotet blir så allvarligt att drastiska och snabba åtgärder ställer sig tvingande.
Jag tittar då på hur olika typer av samhällen har klarat av extrema kriser. Enklast är att betrakta krigshistorien.
Man tycker sig då se att en diktatur som förmår mobilisera ett massivt folkligt stöd ställer sig överlägsen. Paradexemplet är Sovjetunionens enorma resiliens under Andra Världskriget. Folket var redan ohyggligt sargat efter föregående kriser, krigsmakten var allvarligt stympad av utrensningar och landet som helhet skulle därför förväntats ha allvarligt nedsatt motståndsförmåga. Icke så!
Motsvarande livskraft har dokumenterats av andra kommunistiska regimer, framför allt Vietnam.
Det är alltså rätt och slätt inte sant att kommunismen varit ett genomgående historiskt misslyckande. Dess prestationer i krigstid har varit minst sagt imponerande.
När det gäller Sovjetunionen får vi också se till Stalinsystemets oerhörda förmåga att klara kriser som massvält och massiv utrensning av ledarkadrer. Att dessa kriser varit självförvållade är irrelevant i just den här diskussionen. I blickfånget står ju inte de olika samhällstypernas allmäna funktionsduglighet, utan endast dess förmåga att klara svåra kriser.
Också Hitlertysklands motståndskraft under Andra Världskriget imponerar. Tyskland tålde kopiöst med stryk innan det vek ner sig. Jämför med Frankrike, som klappade ihop vid den tyska invasionen, och Norge och Danmark, som just inte bjöd något motstånd alls.
Demokratin reagerar senfärdigt, vilket dessutom ger en eftersläpning i fråga om kompetensuppbyggnad för att hantera krisen. De västallierde generalerna var in i det sista kvalitativt underlägsna de tyska och ryska.
Demokratins stora kontraexempel, Finland, ställer sig tämligen unikt och får granskas särskilt med hänsyn till sin speciella förutsättningar, vilket ger ett för den här diskussionen alltför specifikt perspektiv.
Av intresse är också den semiuktoritära Putinregimens överlägsenhet jämfört med den förvirrade demokrati som föregick den i fråga om att hantera Rysslands stora problem, samt den tyranniska kinesiska regimens förmåga att skapa ett superdynamiskt näringslivsklimat.
Vi måste också avstå från att beakta demokratin som en konstant. Demokratier föll världen över till följd av trettiotalets ekonomiska kris, vilken Hitlertyskland ganska ensamt förmådde möta och som överhuvud inte berörde Sovjetunionen. Av detta skäl kan den demokratiska marknaden visa sig ohållbar inför ett allvarligt klimathot. Även om vi i fri avgörelse föredrar detta alternativ, kan det objektiva sakläget bli tvingande i annan riktning.
Den tentativa konklusionen genom analogislut är att marknadsekonomi förenad med politisk demokrati mycket väl kan ställa sig suboptimalt för att möta ett akut och allvarligt klimathot. Ransoneringar kan mycket väl vara att praktiskt förera framför marknadslösningar som i ett läge av akut och omfattande knapphet (hyperkostnadsinflation) skulle kunna ge standardskillnader med effekter som skulle försvaga den allmänna samhällsförmågan att klara situationen.
Det scenario DN tecknar kan, så långt betraktat, mycket väl visa sig vara et bästa alternativet. Något lockande perspektiv är det sannerligen inte, men det var heller inte det som skulle visas.
Danne, naturligtvis blir de uteblivna utsläppen från bensinförbränningen en pluspost, å andra sidan innehåller metanol nästan lika mycket kol per energienhet, och de utsläppen blir en minuspost om kolet ursprungligen kommer från fossila källor som du föreslår. Nettovinsten blir alltså mycket liten. Tar man istället koldioxid ur atmosfären och gör om till metanol med tex solenergi, ja då har man en mycket mer positiv kalkyl.
Jag har som du fått höra förut inget emot koldioxidskatt som lösning. Däremot ogillar jag dels dina försök att låtsas som vi inget behöver göra idag, och dels dina försök att skylla på Indien och Kina.
Det är inte ofarligt att flörta med odemokratiska metoder, som kan ge ekofascismen legitimitet. I Finland finns en företrädare vid namn Pentti Linkola som vill sänka standarden till medeltida nivå. Han inspirerade också skolmördaren i november förra året.
Anonym: Glöm inte att skolskjutaren också var inspirerad av Darwin. Miljö- och evolutionsfascismen måste stoppas om vi vill kunna leva i en liberal värld!
Vi i Sverige har ju Karl XIs reduktion som föredöme, dvs. raska tag mot dem som klarar det.
Vad sägs om en lag att alla tak måste täckas av solceller annars rivs de inom 2år ?
Skulle nog ge en oväntad skjuts till solcellsframställningen med sjunkande prisnivåer och göra koleldningen i Europa olönsam i ett slag ?
Andra lyckade diktaturer är tex. Taiwan och Singapore
Thomas, om Kina skall kunna satsa på metanol för sina bilar blir det kanske lönsammare att ta energin från kolkraftverk som lagrar koldioxid än att satsa på solceller eller vindkraft.
Miljöfundamentalismen har två aspekter. Den ena går ut på att omvandla samhället till i värsta fall medeltida nivå. Den andra går ut på att vilja reglera all möjlig ekonomisk verksamhet med hjälp av politiska dekret och planhushållning. Kombinationer finns förvisso.
Vad evolutionsfascism går ut på vet jag inget närmare om. Wukke kanske kan förklara.
Att inskränka demokratin för att kraftfullare kunna genomföra miljöfundamentalismen är farligt enligt min mening. Om stora reduktioner av utsläppen verkligen måste göras på kort tid kan demokratin säkerligen hantera det. Men om det inte är säkert att det är nödvändigt och inte heller finns någon enighet om att samhället skall omvandlas till något som liknar medeltiden kommer demokratin att sätta stopp. Det blir t ex inte solceller på alla tak eller städer med gångavstånd till arbetsplatserna. De som beklagar detta och vill avskaffa demokratin måste betecknas som miljöfascister.
/DNg
Ja, det är väl ingen slump att det är övervägande gamla gubbar bland de som ogillar att man ska bry sig om miljön?
Skicka en kommentar
<< Home