Elbilar kräver fortsatt kärnkraft - inte nedlagd

Det är nödvändigt att satsa på elbilar för att få ner utsläppen av växthusgaser. En regering som samtidigt lägger ner kärnkraften kan knappast locka bilindustrin till att investera i elbilar som riskerar att bli oanvändbara. De rödgröna äventyrar både jobben och klimatpolitiken med sitt nej till ersättning av kärnkraftsreaktorerna.

Nu börjar eventuella satsningar på elbilar att aktualiseras. Dagen Nyheter har idag 1/2 ett helt uppslag om elbilar på vetenskapsavdelningen. Där koncentreras intresset till laddhybrider. Sådana bilar är inga rena elbilar utan de har en förbränningsmotor som reserv och komplement. Tekniken har ännu inte utvecklats tillräckligt ännu. DN skriver:

"Att bygga in en elmotor i en bil är ganska lätt - problemet ligger i batterierna som ska driva motorn. En personbil väger mycket, och den ska kunna rulla många mil i ett sträck. Det kräver batterier som kan lagra massor av el, utan att själva vara alltför stora och tunga. Batterierna ska dessutom gå att ladda om och om igen, och de ska kunna leverera el tillräckligt snabbt för att bilen ska orka accelerera. Sist men inte minst måste de vara så billiga att folk har råd att köpa bilarna."

Föregångaren till laddhybriden är den vanliga hybridbilen som vid bromsning laddar upp batterier som sedan kan användas för att få ner bränsleförbrukningen. Den blev dyr och har ingen större framtid. En framgång är att batterierna snart kan laddas på natten i ett vanligt vägguttag. Det fordrar en ny batteriteknik. Tidigare nickel-metallhydridbatterier håller inte för de högre prestanda som krävs i laddhybrider. Nu är siktet inställt på litiumjonbatterier istället. Det är den batterityp som sitter i mobiltelefoner och liknande.

Problemet är dock att det inte är så lätt att tillverka stora Lijon-batterier som både blir billiga och lätta. Dessutom tillkommer rena säkerhetsproblem - stora batterier kan börja brinna eller rentav explodera. De bilar som nu släpps ut på marknaden har inte mer räckvidd än 4-6 mil på en laddning. DN berättar i motorbilagan om Chevrolet Volt som skall ut på marknaden nästa år. Den går 6 mil på el från ett batteri som väger 180 kilo. Därför måste den förses med en reservmotor för bensin eller etanol på 100 hk. Priset blir ca $40 000 (320' kr).

Tror någon att detta blir räddningen för GM? Eller skall man satsa på en räckvidd med enbart el på 60 mil? Då blir batterivikten nästan två ton! En vag förhoppning finns att nästa generations batterier om fem år skall kunna väga hälften så mycket med bättre effekt. Finns GM, Ford och Volvo kvar då?

En satsning på elbilar på 10-15 års sikt kräver rimligtvis att resurserna inte splittras på andra energislag. I början krävs en utbyggnad av infrastrukturen för batteribyten - ungefär som på hästskjutsarnas tid. Då finns möjligheten att köra längre sträckor med en elbil utan reservmotor som ju gör den mycket dyrare. Men det kräver standardisering av batterierna och internationellt samarbete. Och samarbete är en bristvara i den splittrade värld där redan många inom länderna har helt olika uppfattningar om vad det skall satsas på när det gäller personbilsdrift.

Dessutom kräver en betydande övergång till ett elbilssamhälle att det finns säker tillgång till el. Hur skall man annars kunna begära att bilindustrin, som redan är ekonomiskt pressad, skall satsa på långvarig forskning, utveckling och investering i ny teknik som sedan visar sig oanvändbar i brist på el? I Sverige är i varje fall den framtida elförsörjningen inte något som man säkert kan räkna med.

Opinionsundersökningarna tyder fortfarande på att den rödgröna kartellen kommer att vinna valet i september 2010. Mp och Mona Sahlin lovar att då avveckla kärnkraften i den takt som förnybara källor kan ersätta kärnkraftselen. Maria Wetterstrand tror också att man kan kasta in 50 TWh i energieffektivisering för att ersätta de närmare 70 TWh el som kärnkraften producerar. Men mer än två tredjedelar av denna osäkra potential gäller besparingar på andra områden än elkraftens.

Det stora problemet är emellertid att det tar ca 15 år att bygga ersättningsreaktorer för den kärnkraft som måste stängas på 2020-talet av åldersskäl. Då duger inte några önskeprognoser eller glädjekalkyler för vindkraftens och biokraftens utbyggnad på 15 års sikt. Industrin som skall fatta stora investeringsbeslut kan inte lita på osäkra prognoser. Sådana har gått fel tidigare. Hade vi lagt ner kärnkraften redan 1990, som linje 3 i folkomröstningen 1980 ville, hade vi haft elbrist och fossilberoende idag - kanske flera dussin kolkraftverk.

Om Sverige lägger ner 70 TWh kärnkraft och satsar på 25 TWh vindkraft (2 idag) och 25 TWh ytterligare biobaserad kraftproduktion fattas ca 22 TWh el. Även om all ingenjörsbaserad eleffektivisering kunde utnyttjas skulle det inte räcka. Dessutom räknar Energieffektiviseringsutredningen (SOU 2008:110) med att det finns en skillnad mellan teori och verklighet. Endast 15 procent av den teoretiska potentialen brukar kunna förverkligas.

Bilindustrin och tankstationer som skall tillhandahålla utbytesbatterier kommer knappast att satsa miljarder på en elbilsstruktur med en sådan regering. Det behövs faktiskt mer el och inte mindre för att ersätta personbilarnas fossila bränslen med eldrift. Tunga lastbilar kan kanske inte under överskådlig tid drivas med el.

Kan man då inte skjuta på elbilsutbyggnaden? Den rödgröna kartellen kan knappast göra detta utan att komma i konflikt med sitt mål att minska växthusgasutsläppen med 40 procent i Sverige redan till 2020. (EU:s mål är 20 procent.) Med den tekniskt föga förtroendeingivande känslopolitikern Mona Sahlin som statsminister är risken stor att energiförsörjningen råkar i kaos redan under hennes egen regeringsperiod. Det kommer att leda till en utflyttning av energiberoende industrier och jobb från Sverige. Varför erkännor hon inte de höga riskerna med den rödgröna energipolitiken?

Andra bloggar om: energipolitik, kärnkraft, socialdemokraterna, Mona Sahlin, elbilar, el, transporter, vindkraft, bilar, batterier, hybrider, elkraft, växthuseffekten, politik, miljö, klimat på intressant.se