torsdag, april 15, 2010

"Jobbstopp" - debatten om vårbudgeten

Inledningen till debatten om vårbudgeten blev en muhuggning om "jobbstopp". Den som inte är insatt i hur siffrorna har utvecklats har svårt att följa med. Men Östros tycks vinna på att arbetslösheten är regeringens fel och inte finanskrisens.

Av kommentarerna till vårbudgeten (pdf) att döma kommer frågan om jobben att bli helt avgörande (DN, Östros). I riksdagsdebatten nämnde Anders Borg att sysselsättningen 2010 väntas bli 50 000 bätre än under 2006. Han medgav att 100 000 jobb förlorats under krisen. Men han betonade inte att krisen kommer från utlandet och att det är bedrägligt att skylla nedgången på regeringens politik.

Nu kommer jobben, sade Borg. En väsentlig orsak är att löneökningarna inte blivit för stora. [Det ökar konkurrenskraften och exporten.] I propositionen finns en analys av hur "utanförskapet" har påverkats strukturellt och konjunkturellt. Här framgår att det efter 90-talskrisen skedde en ökning av det strukturella utanförskapet. Men nu är ökningen konjunkturell. Den strukturella minskningen var kraftig 2006-08. Och den fortsatte en aning 2009 för att fortsätta i något högre takt till 2014 enligt finansdepartementets prognos (diagr 5.16).

Andre talare var Thomas Östros (S) som började med att peka på nedrevideringen av BNP-prognosen [fr 3 till 2,5 %]. Han framhöll att arbetslösheten var högre än på 12 år och ett värre problem än i de länder i Europa som vi brukar jämföra oss med. Det viktigaste var att människor kommer i arbete. Men sysselsättningen har sjunkit med 2 procentenheter. Regeringen säger att det beror på finanskrisen sade han retoriskt. Men man kan väl inte bara ha en politik som fungerar i högkonjunktur? blev svaret.

Det förefaller alltså som om det avgörande i den politiska debatten blir hur man ska beskriva krisen och den ökande arbetslösheten. Den tredje borgerliga regeringen efter andra världskriget har återigen haft otur och drabbats av en ekonomisk kris som den inte kunnat påverka särskilt mycket. Den här gången har politiken varit mera välavvägd. Men Socialdemokraterna tar ändå chansen att vinna valet på en konjunkturteknisk infallsvinkel.

Anders Borg svarade med att prognoserna visar att sysselsättningen stiger kraftigt de närmaste åren. Han fortsatte med att peka på höjda arbetsgivaravgifter (10 mdr kr) och annat i oppositionens politik skulle leda till "jobbstopp".

På detta svarade Östros att regeringen höjde arbetsgivaravgifterna för [de minsta] företagen som en av sina första åtgärder. Långtidsarbetslösheten har ökat med 70 procent. Det är jobbstopp. Åtta år med jobbstopp med Borg måste bytas ut.

Enligt Östros var Borg mannen bakom sjukvårdspolitiken som lett till utslagning och ökat utanförskap. Hans slutreplik blev ett oratoriskt crescendo utan sakligt innehåll.

I den fortsatta debatten upprepade Östros att en procent, den rikaste, fått lika stora skattesänkningar som 25 procent, de fattigaste, fått. Denna fördelningsfråga kanske är mera lättbegriplig än arbetslöshetsfrågan för dem som inser att regeringen inte är ansvarig för arbetslösheten i praktisk mening. Varken Borg eller Stefan Attefall (KD) gick i svaromål eller ville rättfärdiga de sänkningar som ligger bakom.

"Svartmålning" sade Carl B Hamilton (FP) om Östros' beskrivning och hänvisade till ett nr av Dagens Industri (kanske 28/1 "Bäst i klassen"). Regeringens motåtgärder har fungerat.

Östros pekade på att ett budgetöverskott på 70 mdr blivit ett underskott på 70 mdr. Ständigt vill man sänka skatten för lånade pengar. Vi väntar fortfarande på Borgs nya jobb. Det är bara prognoser. Nej, sade Hamilton. Vi ligger 50 000 över i sysselsättning 2010. Nej, sade Östros, vi har bl a 70 000 fler i utanförskap.

Det som är sensationellt efter en timmes debatt är nog att Thomas Östros lyckas med tricket att skylla arbetslösheten på regeringen. Han hånfulla kommentar att "man inte bara kan ha en politik som fungerar i högkonjunktur" besvarades aldrig. Sakligt sett skulle ju inte Socialdemokraterna ha kunnat driva en så värst annorlunda politik under en lågkonjunktur - i synnerhet inte om man som Östros hela tiden varnat för alltför stort budgetunderskott.

Någon debatt om vad Socialdemokraterna vill göra för att få en bättre jobbutveckling blev det av naturliga skäl inte i Riksdagen. Men den debatten kan föras på andra håll. Ett test blir när den rödgröna motionen om vårbudgeten läggs fram om två veckor. Ingenting talar för att de rödgröna har något substantiellt att komma med för att skapa fler jobb än som ligger i prognoserna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

5 Comments:

At 15 april, 2010 17:13, Anonymous Anonym said...

Kan man negligera , som Östros gjorde,att arbetslösheten ökat när vi gått igenom den värsta finanskrisen sedan 30-talet.

Som framgår av vårbudgeten har vårt land klarat siog bara, prognoserna kan nu revideras nedåt och vi får igen överskott i bugeten.

Socialdemoklraterna saknade en politik som trovärdigt visar vägen mot mer jobb.
Detta förstärks av den djupa splittra som finns inom den röd-gröna alliansen inom en rad områden.

Det var mest mer pengar till transfereingar och ökade bidrag till den offentliga sektorn utan att redovisa hur det kan ske utan ytterligare budgetunderskott.
Man får inte låna som det heter.

Tomas Östros förteg att socialdemokraterna i efterhand godtagit de tre första stegen i jobbskatteavdraget, oaktet alla dess skadliga eff€kter.

Motivet var att men inte kan ta ifrån det som låg-och medelinkomsttagarna redan fått.

Ändå hävdar man att pensionärerna missgynnats eftersom de inte fått lika mycket i skattesänkning.

Pensionärerna ska inte missgynnas har det hetar.

Man måste då redovisa hur detta ska ske.
Det kan inte gärna ske genom att jobbavdraget ska halveras.

Östros förteg också att skatteminskningar för pensionärer med lägst inkomst har uppgått till 10 miljarder och likaså att aven socialdemokraterna godtagit effekterna av bromsen.

Tidningen Veteranen intervjuade Mona Sahlin om skatten för pensionärer.
Svaren var minst sagt vaga.
Principen var galen hette det utan att säga något om konsekvenserna.

Skattesäänkningen skulle ske steg för steg, beloppet ville hon inte uttala sig om och inte heller när denna orättvisa var eliminerad.

Hon var inte heller beredd säga något om vilka pensionärer som skulle få skattesänkningar, om det var dem som nu maximalt skulle kunna få 1000 kronor i månaden eller om det mesta skulle gå till dem med den lägsta pensionen och som utgör 3/4 av alla pensionärer.

Som socialdemokrat borde hon också vara medveten om att löntagare ska betala 800 till 1000 i månaden för medlemskap i fack och a-kassa.

Det luktar illa.
Hon vill inte höja skatten för de som fått jobbskatteavdrag och inte heller öppet säga något om de kostnader som löntagarna har i övrigt.

Det är en politik som luktar röstfiske och som i övrigt LO kräver av sitt stödparti.

Carl Hamilton visade i dagens debatt på ett uppslag i Dagens Industri.
Rubriken lydde: Anders Borg Europas bästa finansminister.

Det omdömet skulle han inte ha fått om han inte hållit reda på statsfinanserna och om alliansen i övrigt fört en förnyelsepolitik, som nu andra länder vill ta del av.

Detta kan bli vår framtida exportvara.
/PF

 
At 16 april, 2010 00:23, Anonymous Anonym said...

PF: "Anders Borg Europas bästa finansminister."

Hur skall man tolka det? Som att Borg är bäst bland eliten eller som att Borg är minst dålig bland bottenskrapet?

/Eskil

 
At 16 april, 2010 02:56, Blogger Danne Nordling said...

Eskil, i det nr av DI som utnömnde Borg till bäst i klassen fanns en jämförelse med de 15 ursprungliga EU-länderna på fyra punkter. Där låg Sverige bra till i tre: tillväxt, budgetunderskott och statsskuld. Arbetslösheten var dock ganska hög. Sverige kom då på 11:e plats. Det är här Östros sätter in stöten.
/DNg

 
At 16 april, 2010 16:25, Anonymous Anonym said...

Ursäkta att jag var inte riktigt seriös i föregående kommentar. Man skall inte förringa värdet av en duktig finansminister och välskötta finanser. Problemet är att relativt goda siffror för finanserna är ett abstrakt värde runt vilket det är svårt att bygga upp en känslomässig retorik som passar i valrörelsen. En hög arbetslöshet och utförsäkrade är betydligt lättare att utnyttja för kraftfulla känslomässiga valkampanjer.

/Eskil

 
At 16 april, 2010 18:52, Blogger Danne Nordling said...

Eskil, du har så rätt när det gäller den abstrakta och sakliga beskrivningen. Vem bryr sig om sådant när journalistkåren i Sverige anser att detta är för svårt både för mottagarna och för dem själva? Utan journalisternas ambition att beskriva komplicerade saker begripligt blir det känslorna som styr.

Traditionellt har socialdemokraterna och vänstern varit bäst på att "vända vitt till svart" med hjälp av propaganda.

Nu framträder ett undantag bland de rödgröna, nämligen de gröna med Wetterstrand som inte tar till känslor utan tror att rationella och logiska resonemang befrämjar hennes sak. Men eftersom det inte finns någon saklig granskning av MP hjälper inte ens detta. Ingen tycks orka sätta sig in i MP:s logiskt svaga resonemang.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home