Klimathotet - helig sanning eller bluff?

Klimathotet kan inte tas för givet som skett i debatten, menar två kommunikationsexperter. De underkänner klimathotarnas uppläggning av kommunikationen med allmänheten.

Idag inleds klimatavtalsförhandlingarna i Cancún i Mexiko. Mötet som kallas COP 16 ska pågå till den 10 december. 15 000 delegater från 200 länder ska diskutera en rad frågor såsom utsläppsbegränsningar (ingen tror på avtal), finansieringen av åtgärder för fattiga länder, anpassningsåtgärder där effekterna av förändringarna i klimatet märks, minskad avskogning som motsvarar nästan 20 procent av utsläppen samt hur u-länderna ska få tillgång till ny teknik.

Eftersom USA nu fått republikansk majoritet i representanthuset finns inga möjligheter att det skulle bli ett bindande avtal efter Kyoto-protokollet (som USA inte heller skrev under). Detta förutsätter att Kina tar på sig bindande åtgärder vilket är uteslutet. Istället ska USA minska sina utsläpp med 4 procent jämfört med 1990 och Kina med 20 procent i förhållande till BNP-ökningen (DN 24 o 29/11).

På ledarplats uttrycker DN idag en inte helt kategorisk ståndpunkt när man skriver:

"Att temperaturen har stigit under de senaste hundra åren vet vi också. Om hela denna ökning beror på mänsklig aktivitet är däremot osäkert. Inte heller går det att med säkerhet säga hur mycket temperaturen kommer att höjas om vi inte gör något för att försöka minska koldioxidutsläppen."

Detta måste ses som en klar motgång för klimathotarna i Sverige. Den största dagstidningen antyder att en avsevärd del av uppvärmningen kan bero på andra orsaker än mänsklig påverkan och att det inte är säkert att förutsägelserna om temperaturhöjningarna är tillförlitliga.

På debattplats i DN finns en annan artikel idag som verkligen utgör ett bakslag för klimatalarmisterna. Där skriver två experter på medie- och kommunikationsvetenskap om risken för att FN:s klimatpanels resultat successivt kommer att likna en politisk eller religiös övertygelse i stället för något vetenskapligt. Det är fil dr Peter Berglez och docent Ulrika Olausson, båda vid Örebro universitet, som är författare.

De hänvisar till en intervjuundersökning som gjordes 2009. Där framkom som ett framträdande resultat "förgivettagandet om klimatförändringens mänskliga orsaker". Det är alltså det karaktäristiska kännetecknet för klimatdebatten, som jag under många år framhållit, att klimatfundamentalisterna inte är villiga att diskutera orsakerna till uppvärmningen till skillnad mot alla andra vetenskapliga debatter. Frågan blir beroende av auktoritetstro när man påstår att det är överflödigt att gå in på något som klarlagts redan för länge sedan.

Berglez och Olausson underkänner att man kan ta klimathotet för givet. "[D]et är riskabelt om den vetenskapliga diskussionen betraktas som passé eller som den hållbara utvecklingens irriterande bromskloss." De fortsätter:

"På kort sikt kan intresset för klimatfrågan hållas uppe genom socialt tryck: man ställer upp på klimathotet för att andra verkar göra detsamma. Men i takt med att världens viktigaste vetenskapliga slutsats får karaktären av politisk korrekthet, kommer allt fler att vända klimatfrågan ryggen till förmån för andra projekt."

Författarna menar att journalister och redaktörer samt andra kommunikatörer måste ge utrymme för annat än det svart-vita tänkandet till förmån för mognare förklaringar. Den vetenskapliga osäkerheten måste integreras i diskussionen och lämna bilden av "FN:s klimatpanel som antingen helig sanning eller potentiell bluff".

De som menar att den globala uppvärmningen till avgörande del har skapats av mänskliga aktiviteter har alltså misslyckats att kommunicera detta budskap på ett övertygande sätt till experterna på kommunikation. Det utgör ett misslyckande som kan innebära inledningen till att hela det stort upplagda klimathotsprojektet kommer att haverera.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, Cancun, FN, IPCC, klimatmöte, global uppvärmning, miljö, växthuseffekten, klimatpolitik, mijöhot, politik på intressant.se