Finns det borgerliga visioner och systemkritik?

Varför kommer inte de borgerliga visonerna fram vid moderaternas partistämma? Och var finns systemkritiken? Bourgeoisien i Sverige vill väl något på längre sikt - eller handlar all politik bara om fakta? Kanske teknokraterna tagit makten.

Några moderater kring partistämman i Gävle diskuterade nyss med några reportrar från Studio ett kring partiets omorientering. Här kom frågan om visioner och systemkritik upp genom att förre MUF-ordföranden Cristofer Fjellner efterlyste åtminstone några besked "bortom horisonten". Men något svar gavs inte - framförallt inte från den närmast ansvarige, partisekreteraren Per Schlingmann.

Det kanske beror på att den alltmer inflytelserike Anders Borg deklarerat att hans värderingar sammanfaller i stort med "en socialdemokrats". Med denna synvinkel är det inte så konstigt att han också framhållit att politik handlar om fakta och inte värderingar.

Men värderingar hänger ihop med visioner. Det är visionerna som mest påverkas av värderingarna. Vilka är de moderata eller borgerliga visionerna? Att det finns en ambition att fler skall arbeta och färre lyfta bidrag är inte någon riktig borgerlig vision. Även socialdemokraterna har ju en sådan målsättning. Men de gör en annan bedömning av vilka konkreta medel som är lämpliga att använda för att närma sig detta mål. Min bedömning är att de gjort en mer röstvinnande avvägning än regeringen, vilket avspeglas i opinionsundersökningarna.

I övrigt är alla borgerliga visioner kraftigt nedtonade. Kanske man skulle kunna säga att de är reducerade till tom söndagsretorik. Man kommer med ord som idag saknar konkret politisk innebörd. Frihet, lägre skatter, bättre företagsklimat, rättstrygghet och liknande nämns men verkar i praktiken ha ersatts av sådant som bättre välfärd, mer reurser till offentlig sektor utom till försvaret samt nej till avskaffad värnskatt och nej till småföretagarvänlig arbetsrätt. Och någon systemkritik kan inte spåras.

Om regeringsföreträdarna vore intresserade av ideologi skulle de åtminstone ha kunnat betona att de strävar efter ett samhälle där det skall löna sig att arbeta och driva företag, där belöningar utdelas efter förtjänst, där auktoritära strukturer och kollektiva lösningar skall motarbetas och där alla som kan skall göra rätt för sig. Det skulle inte kosta så mycket. Men det skulle ställa personliga krav på regeringens företrädare. Att ta in småmyglande personer i regeringen är inte så lämpligt. Och att själv resonera auktoritärt måste man arbeta bort.

Att klubba ner frågare med hänvisningar till auktoriteter istället för att förklara vilka bevekelsegrunder man har för sina handlingar är ett irriterande drag som tidigare främst fanns hos socialdemokrater. Ett paradexempel var Gunnar Sträng men även Göran Persson kunde vara nog så grötmyndig. Men nu har grunderna för regeringens jobbpolitik gömts undan bakom anonyma auktoriteter i frorm av "forskning" och "experter".

Moderatledaren själv var också ganska avsnoppande igår när han i radion fick frågan hur han såg på kritiken för att han "socialdemokratiserat" partiet. Istället för att antingen bestrida att så varit fallet eller kritisera etiketteringen av en nödvändig omorientering för fler röster högg han till med att han "hade stöd av en majoritet på stämman". Denna vassa replik gjorde reportern ställd. Men den naturliga följdfrågan hade varit: "Så du menar att det är partistämman som vill att du skall göra moderaterna mer socialdemokratiska?"

Är det teknokrater och opportunister som dominerar den borgerliga regeringen?

Andra bloggar om: ideologi, visioner, systemkritik, moderaterna, regeringen, politik, teknokrater på intressant.se