Prag(m)atism blir opportunism utan vision

Ett parti som bara inriktar sig på de praktiska frågorna inom ramen för servicedemokratin riskerar att bli opportunistiskt om man inte har någon ideologi. Att den egentliga moderata visionen håller på att överges visar sentensen att "välfärden går före värnskatten". I förlängningen finns risken att man snart övertar socialdemokraternas ideologiska retorik.

Vid öppnandet av moderaternas partistämma i Gävle deklarerade partiledaren Fredrik Reinfeldt att han ville gå vidare med förnyelsen av partiet (Ekot, DN). Nästa val skulle vinnas genom satsningar på bättre välfärd och offentlig service. Nu har moderaterna blivit ett mittenparti, anser DN i sin huvudledare idag. Alltfler uppmärksammar att moderaterna faktiskt vill göra gällande att de bytt politisk inriktning. "Välfärd går före värnskatt" som Reinfeldt uttryckte saken. Borta är talet om att ideologin finns kvar men tillämpas på ett annat sätt.

Moderaterna har i partiledningens ögon blivit ett pragmatiskt parti. Det visas inte minst av att den naturliga pådrivaren för mer visionära och principiella ställningstaganden - ungdomsförbundet MUF - igår kastade in handduken och deklarerade att ideologin skulle avvecklas och istället skulle man bli en företrädare för de ungas intressen.

Det är idén om den s k servicedemokratin som nu tycks ha anammmats. Sveriges struktur på välfärdsområdet är för evigt (?) fastlagd. Sådana tjänster skall så gott som helt tillhandahållas av den offentliga sektorn som på ett mycket indirekt sätt styrs av befolkningen genom en administrativ process som kallas "demokrati".

Servicedemokrati består i att två olika linjer tävlar med varandra vart fjärde år där de framför vaga program som föreges visa att just den egna linjen är bättre på att driva välfärdsservicen än den andra. Det är som om restaurangverksamheten skulle drivas av den offentliga sektorn och vi skulle ha val till församlingar som skulle utse restaurangledningarna. Dessa skulle sedan utifrån enhetliga politiska direktiv utforma själva matlagningen. Menyer, öppethållande, priser och lokalisering av matserveringen skulle vara politiskt fastställda utifrån den vinnande linjens program.

Tanken att den nuvarande privata sektorn, i huvudsak näringslivet, skulle börja drivas på detta sätt har slagits tillbaka. Nu senast undveks ett avskaffande av marknadsekonomin i Sverige genom att det aldrig infördes löntagarfonder av Rudolf Meidners modell på 1980-talet. Men tanken på det goda i socialiserad styrning, och i mycket också socialiserad produktion inom den del av tjänstesektorn som sysslar med s k välfärdstjänster, är inte längre främmande för "frihetens parti" - moderaterna.

Än mer dubiös blir omorienteringen eftersom den tycks motiveras med argumentet att det är det enda sättet att vinna nästa val - "förändras eller dö!" I så fall är inte ens pragmatismen allvarligt menad. Den är enbart en eftergift till opportunismen. Misstanken att den nuvarande partiledningen saknar pedagogisk kompetens att föra ut det "egentliga" moderata budskapet, och därför istället väljer att gräva ner sig i statistik och teknikaliteter, växer sig starkare. Den eloge som ledningen förtjänar är att man skickligt lyckats garnera sin opportunistiska sakpolitik med plattityder från det gamla ideologiska bagaget. Men det är inte detsamma som att ha en politisk vision.

Frågan på längre sikt är dock huruvida opportunism utan en politisk vision räcker för att kunna vinna val i längden. Det normala skulle ju vara att moderaterna både visade upp en hyggligt tilltalande välfärdspolitik och en välformulerad och attraktiv politisk vision som steg för steg kunde omsättas i praktisk politik. Men det är svårare. På kort sikt kan man kanske hålla partiet på gott humör med den pragmatiska retoriken. Opinionssiffrorna talar ett annat språk. Väljarkåren verkar inte tillräckligt intresserad av servicedemokratiska förbättringsförslag. Något slags ideologiskt ställningstagande har socialdemokraterna tydligen kunnat driva fram. Det är knappast en avvägning av för och emot de båda linjernas sakförslag på en rad områden som orsakat opinionsförlusterna.

Finns det då kvar några stora förbättringar att lansera före valet 2010? Som det ser ut idag finns åstadkommandet av 200 000 nya jobb att visa upp i valrörelsen. Tjänstemannen Anders Borg har blivit ordförande i en arbetsgrupp med detta syfte. Men det är extremt svårt att minska utanförskapet genom att minska ohälsan. Att lansera detta för den kommande mandatperioden förefaller knappast som ett trovärdigt och röstvinnande förslag. Då måste det vara något mindre osäkert att peka på vad man redan åstadkommit.

Min prognos är att moderaterna snart börjar överta den socialdemokratiska ideologin istället - åtminstone det retoriska utanverket. Att uttalandet att vården går före avskaffad värnskatt kommer att följas av något med andemeningen att utjämning går före frihet...

Andra bloggar om: moderaterna, Reinfeldt, moderatstämman, pragmatism, opportunism, politik på intressant.se