Svårt att öka relativ lycka

Nu har det kommit ny forskning kring det paradoxala förhållandet att ökat välstånd bara har små effekter på den subjektiva lyckoupplevelsen. Institutet för Näringslivsforskning (IFU, tidigare IUI) lät Betsey Stevenson presentera forskningsresultat som visar att den s k Easterlin-paradoxen beror på en feltolkning. Detta poängteras av Per Gudmunson på SvD:s ledarsida. Refereat i DN av Johan Schück och i Ekot i P1.

Jag tycker dock det verkar som om Stevenson har använt sig av andra metoder som fångar in effekterna av ökat välstånd bättre än tidigare undersökningar. Dessa visar som bekant att sambandet mellan pengar och lycka är starkt vid låga inkomster för att därefter plana ut. Men även då är korrelationen mellan BNP per capita och genomsnittlig livstillfredsställelse ändå ca 0,35 (Argayle 2001).

Som jag utvecklat tidigare är lycka i subjektiv mening mycket påverkad av en relativ effekt. Efter att de svåraste materiella bristerna har övervunnits är det många som bara känner sig lyckligare om de tjänar mer än andra. Med inkomstutjämning blir denna del mindre och kan uppväga en stor del av de begränsade effekter som konventionellt har kunnat mätas från absoluta inkomstförbättreingar. Detta kan enligt min uppfattning förklara varför ökat välstånd och inkomster samt en utbyggnad av den offentliga välfärden inte får några stora effekter på den subjektiva lyckan.

Att ökad omfördelning skulle bli den moraliska slutsatsen är inte heller säkert eftersom man redan inom ramen för lyckoforskningen kan konstatera att minskade inkomster är starkt lyckominskande. Den moderna lyckoforskningen kan inte bedömas förrän man kan analysera vilka moralisk pretentioner den vill hålla fram. Men forskarna är i allmänhet försiktiga på detta område.

Andra bloggar om: lycka, lyckoforskning, omfördelning, utjämning, moral, samhälle, politik, välstånd på intressant.se