Ärkebiskopen borde hålla fingrarna borta från klimatpolitiken

Varför skulle kyrkan ha till uppgift att utforma en taktiskt lämplig hållning i Sveriges förhandlingar om klimatutsläppen? Det är regeringens uppgift. Ärkebiskopen borde hålla sig borta från partipolitik och hur regeringen borde uppträda i klimatförhandlingarna.

Idag har ärkebiskop Anders Wejryd ännu en gång skrivit en debattartikel i DN (9/11) där han lägger sig i klimatpolitiken på ett partipolitiskt sätt. Den här gången är han ensam undertecknare men budskapet är detsamma som den 15 otober förra året då han tillsammans med Svante Axelsson (SNF) mfl angrep Fredrik Reinfeldt för att regeringen inte hade något mål för utsläppsminskningarna. Ärkebiskopen vill att Sverige minskar sina utsläpp med 40 procent till 2020 - dvs lika mycket som krävs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. (Dock har mp på sin kongress nyligen krävt en minskning med 80 procent.)

För ett år sedan påstod ärkebiskopen och hans medförfattare lögnaktigt att regeringen inte alls hade något klimatmål när man klart hade deklarerat att minskningen skulle vara 30 procent. Sådana beskyllningar utslungar inte Wejryd den här gången. Nu har han bara en taktiskt motivering för kravet på 40 procents minskning:

"Genom att ta ett tydligt ansvar för det egna landets klimatbelastning har den svenska regeringen en chans att bli en ledande aktör under det avgörande andra halvåret 2009. I ljuset av att svenskarna i dag belastar klimatet 50 procent mer än genomsnittet, är en 40-procentig minskning av de svenska utsläppen till år 2020 ett rimligt krav."

Anders Wejryd erkänner att Sverige svarar för en liten andel av de totala utsläppen genom sin lilla befolkning (mindre än 0,2 procent kan tilläggas). Men han vill ändå att vi skall ta på oss synnerligen betungande minskningar för att kunna bli "ledande aktör" vid kommande förhandlingar. Varför skulle ett chauvinistiskt värnande om Sveriges storhet vid internationella förhandlingar vara ett intresse för svenska folket? Det förklarar inte ärkebiskopen.

Inte heller försöker han på något sätt göra troligt att ett onödigt ambitöst klimatmål skulle göra intryck på andra länder. De forskare som uttalat sig om saken i Vetenskapsradion finner inga belägg för denna uppfattning (se bloggartikel 25/4 "Att gå före i klimatpolitiken ger ej effekt"). Och tanken att åtgärder i andra länder kan ge 10 gånger större effekt i form av minskade utsläpp nämner han inte den här gången. För ett år sedan kostade han på sig att åtminstone uttala skepsis mot att det skulle förhålla sig på det sättet.

Nu skall ärkebiskopen hålla ett internationellt klimatrådslag, Interfaith Climate Summit, i Uppsala i slutet på november. Vad skall det vara bra för? Är det ytterligare partipolitisk propaganda som skall manifesteras med hjälp av kyrkoavgiften? Vi som betalar till svenska kyrkan har inte bett om att kyrkan skall ta över regeringens uppgifter i klimatpolitiken. Klimatfrågan är en fråga för vår regering. De som inte tror att regeringen är tillräckligt taktiskt smart får föra fram sina uppfattningar till miljöministern. Det är inte ett uppdrag för vår kyrka. Håll fingrarna borta från klimatpolitiken, Wejryd!

Andra bloggar om: klimatpolitik, växthuseffekten, kyrkan, ärkebiskopen, partipolitik, regeringen, utsläppsminskning, politik på intressant.se