Mona Sahlin använder marxist-leninistiska slagord

"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" är en princip som lanserades av Marx och Lenin. Nu använder socialdemokraternas partiledare liknande formuleringar. Förebådar detta en omsvängning av S-politiken?

Vid inledningen av Socialdemokraternas partikongress idag 28/10 hänvisade partiordföranden Mona Sahlin till tre viktiga punkter i partiets nuvarande inriktning (Ekot):

"Då är det tre utgångspunkter som jag vill att vi ska skriva i illröd eldskrift i varje tal, i varje debatt, i varje samtal vi har, från och med nu och fram till valet. Det är: jobben först, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov. Det är Socialdemokraternas välfärdspolitik. "

Två av dessa går tillbaka på en formulering av Karl Marx i sin sista skrift Till kritiken av det socialistiska Gotha-programmet (1875). Den var hämtad från en fransk revolutionär år 1848 vid namn Louis Blanc och lyder:

"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov."

Denna sentens hade troligtvis fallit i glömska om inte Vladimir Lenin hade upptäckt den och citerat den i en av sina skrifter. Den utgör den enda av den marxistiska lärans programmatiska ställningstaganden i värdefrågor. I övrigt är läran deterministisk.

Varför använder Mona Sahlin nu snarlika formuleringar? Det kan inte vara en tillfällighet. Ser Sahlin ett behov av att ställa in sig hos de ideologiska vänsterkrafterna i partiet som tidigare har kritiserat partiet för profillöshet (bloggartikel)? Eller vill hon flirta med kommunisternas parti?

Skall man ta henne på orden innebär en skattepolitik efter bärkraft en återgång till höga marginalskatter och återinförd förmögenhetsskatt och arvsskatt. Och välfärd efter behov betyder att t ex inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet avskaffas. Pensioner, a-kassa och sjukpenning skall utdelas efter samma behovsrelaterade principer som socialbidragen.

Detta är onekligen i så fal len återgång till socialismens tidigaste föreställningar. Men när det gäller jobbpolitiken finns det ingenting av kommunistiska principer i den artikel på DNdebatt som hon publicerar idag. Tvärtom skulle en satsning på jobb i den offentliga sektorn skapa ett kommunistiskt system, enligt en intervju med Sven-Erik Österberg (S) i vänstertidskriften Arena, som refereras i en ledare i SvD idag. Men det kanske inte hindrar att Socialdemokrtaerna driver en kommunistisk skatte- och välfärdspolitik men en marknadsinriktad jobbpolitik?

Hur skulle då den sysselsättningspolitik som kommer ut av "jobbkongressen" se ut? Det återstår att se. Men om S inte tänker satsa sina höjda skatter på att urskillningslöst anställa fler i den offentliga sektorn finns det inte mycket att göra på kort sikt när exporten minskat och många blivit arbetslösa. Det som kan göras är att förhindra eller åtminstone motverka sekundär arbetslöshet från att uppstå. Något sådant har inte antytts av Socialdemokrtaerna.

Den linje som Sahlin tycks ha valt är att koncentrera sin "jobbpolitik" på att kritisera regeringen för att inte hålla vad den lovat. Utanförskapet skulle minskas, ändå har arbetslösheten ökat, hävdar hon. Det är en vansklig politik. Många måste ju kunna genomskåda denna kritik och se att det är finanskrisen och inte regeringens politik som lett till ökad arbetslöshet. Men S verkar att ha gjort opinionsundersökningar som antagligen visar att opinionen är så okunnig att väljarna är mottagliga för ren propaganda. Det är ytterligare en likhet med klassisk kommunistisk taktik.

Forts. Floskler skapar inga jobb, 29/10

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Marx, Lenin, skatteförmågeprincipen, kommunism, socialism, jobbpolitik, arbetslöshet, val 2010, jobbkongressen, regeringen, politik, ekonomi på intressant.se