Metoddebatt om Jämlikhetsanden

Debatten om boken Jämlikhetsanden författad av Richard Wilkinson och Kate Picket går vidare. De har idag publicerat en replik på Svenska Dagbladets ledarsida som vänder sig mot den kritiska presentation som getts av SvD:s Maria Eriksson den 1 och 21 februari. En längre version av repliken finns på ledarbloggen här. Ett utförligt svar på W&P:s svar från Tino Sanandaji m fl har också publicerats på ledarbloggen här.

I huvudsak är debatten fokuserad till statistiska metodproblem. Som jag tidigt påpekade bygger Jämlikhetsanden på konstig statistik. Detta gäller både vilka statistikkällor som utnyttjas och vilka mått som används för korrelationerna. Men även om det vore så att korrelationerna vore korrekt beräknade och signifikanta är det därmed inte visat att det finns något orsakssamband. Förutom dessa två kritiska punkter finns det ytterligare två.

Skulle det finnas något slags orsakssamband är det därmed inte säkert att författarnas rekommenderade åtgärder i form av t ex mer progressiva skatter, mer bidrag och övergång till arbetarstyrda företag skulle vara det effektivaste och minst kostsamma sättet att komma tillrätta med olika sociala problem.

Slutligen, även om det vore så att en närmast total inkomstutjämning och övergång till företag styrda av löntagarråd i enlighet med någon av den utopiska socialismens otaliga modeller skulle minska de sociala problemen, kan man ställa frågorna: Är vi beredda att övergå till en helt annan samhällsmodell som varje gång den praktiserats har brutit samman? Och har vi rätt att med tvång införa ett sådant system om vi kan uppbåda en majoritet för detta? Får de som skulle förlora på systemet överhuvud taget motsätta sig övergången till Utopia? Är jämlikhet mer värd än frihet?

Den metoddebatt som nu pågår handlar enbart om den första av de fyra punkterna. W&P menar att det finns ett signifikant samband mellan ojämlikhet och 29 problemindikatorer. Med ett annat urval och med andra mått kvarstår det signifikanta sambandet för 23 av de 29 indikatorerna.

Kritikerna visar att det inte på något sätt går att få till ett signifikant samband mellan livslängd och jämlikhet. På denna punkt har Wilkinson erkänt att sambandet är otydligt. Kritikerna har också visat att sambanden mellan ojämlikhet och ett antal snarlika problemindikatorer inte är signifikanta och ibland svagt omvända. Men de har inte kontrollerat alla de indikatorer som W&P redovisar.

Det statistiska sambandet mellan ojämlikhet och sociala problem är alltså inte så entydigt som W&P ursrungligen har hävdat. Man kan också misstänka att den bild de skapat är tillrättalagd genom valet av statistik och metoder. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas en korrelation på flera områden. Men som jag påpekat ovan säger detta inte att det finns ett orsakssamband.

Debatten kring mina tre senare punkter ovan kan alltså gå vidare.

Forts: Jämlikhetsanden kan vara en bluff (Snowdons granskning)

Andra bloggar om: Jämlikhetsanden, jämlikhet, utjämning, omfördelning, hälsa, livslängd, ojämlikhet, orättvisa, statistik, länderjämförelser, Richard Wilkinson, skatt, samhälle, politik på intressant.se