Kriskommissionen har inte fattat att "jobbkongressen" misslyckades
Socialdemokraternas utvärderare rekommenderar samma abstrakta åtgärder som redan avverkats på "jobbkongressen". Och man låtsas inte ens om att denna kongress förevarit. Är det en bra omstart?
Socialdemokraternas kris framstår som verkligt allvarlig efter läsning av Kriskommissionens rapport Omstart (pdf). Den första rekommendationen är "Arbete åt alla - för ekonomisk utveckling och goda villkor". Här skriver man följande:
"Full sysselsättning kräver en stark konkurrenskraft, bland annat genom en ambitiös innovationspolitik. Att den svenska exporten utvecklats långsammare än EU15 är en av faktorerna bakom arbetslösheten. För att öka exporten krävs i dag insatser framför allt för medelstora och mindre företag. Det handlar om stöd och rådgivning för att komma ut på exportmarknaderna, men också för att få små och medelstora företag att satsa mer på egen produktutveckling och innovationsförmåga. Sveriges stora satsningar på forskning och utveckling måste få större utväxling i ökad export, genom särskilda satsningar på små och medelstora företag. Tjänstesektorns betydelse för ekonomin kommer att fortsätta att växa. Det finns fortsatt stor potential för produktivitetstillväxt inom framför allt de icke-personliga tjänsterna. För att denna potential ska tas tillvara krävs bland annat utbildningssatsningar och specifikt anpassade insatser för innovationer, forskning och utveckling inom tjänstesektorn."Det är alltså ökad export och servicetjänster till företagen som ska åstadkomma full sysselsättning och rimligtvis också "arbete åt alla". Men hur ska detta gå till? Det säger man inget konkret om. Här gör Kriskommissionen samma misstag som den s k "jobbkongressen" - dvs partikongressen hösten 2009 (bloggart nov-09). Den innehöll ingenting konkret om hur den socialdemokratiska jobbpolitiken skulle se ut inför valet 2010 och för framtiden.
Svagheten i Socialdemokraternas politik för nya jobb framgick på kongressen också av den ekonomiske talesmannen Thomas Östros' stora tal som innehöll en stor mängd välklingande men allmänt hållna uttalanden (s k floskler, bloggart okt-10). Eftersom man misslyckades hösten 2009 med att formulera en övertygande jobbpolitik är det inte förvånande att Kriskommissionen också misslyckas.
Men Anna Johansson och Ardalan Shekarabi borde väl ändå ha nämnt att jobbkongressen existerat och misslyckats? Det hade väl hört hemma i en rapport som förordar omstart för sysselsättningspolitiken? Eller menar man med "omstart" att Socialdemokraterna än en gång ska satsa på en modell som redan misslyckats? Det är kanske "andra gången gillt" som man hoppas på?
Den analys som presenteras längre in i rapporten tar inte ens upp frågan huruvida den stora arbetslösheten beror på otillräcklig efterfrågan eller är orsakad av strukturella problem för den lågproduktiva arbetskraften. Men man erkänner att det finns lågproduktiva. Men det verkar som man skulle tro att dessas problem skulle kunna lösas genom kompletterande utbildning. Med ytterligare utbildning skulle alltså unga lågutbildade män (utan fullständig gymnasieutbildning) kunna få jobb i den högteknologiska exportindustrin... Är inte detta önsketänkande mera än analys?
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, nya jobb, arbetsmarknad, kriskommissionen, Thomas Östros, arbetslöshet, politik på intressant.se
Etiketter: nya jobb, partipolitik vänster
posted by Danne Nordling @ 21:11
5 comments
5 Comments:
Den som har konkreta idéer om hur de nya jobben skapas sitter knappast och ugglar i någon kriskommsion. Han eller hon jobbar för fullt med att förverkliga det i ett företag.
Utbildning är inte hela lösningen. Att dom som inte har gymnasieutbildning inte får jobb beror inte alltid på att det behövs gymnasieutbildning för att klara jobbet utan bara att dom utan gymnasieum blir valda sist. Att ge alla gymnasieutbildning kommer därför inte minska arbetslösheten nämnvärt. Lönebildningen och yrkesutbildningarna är dom viktigaste nycklarna för att få låg arbetslöshet.
// Ante
@Danne
Detta är ju verkligen intressant. Utan att ha någon ekonomisk utbildning, dock högst intresserad av politik och ekonomi så inbillar jag mig att det största hindret för att fler jobb skall skapas är Sveriges stora instegströskel.
Visst är det en fin tanke att Sverige inte skall vara ett låglöneland och att utbildning är absolut nödvändig för att behålla en hög kvalitet på industrin och utvecklingen, men detta få ju inte då utesluta dem som inte kan/vill utbilda sig till en högre nivå.
Ibland känns det som att Sverige exkluderar alla som inte har en lång och gedigen teoretisk utbildning och passar in i den mallen.
Har du inte utbildning? Ja, då får du inte jobba, då är det bättre att du tar ett bidrag istället för ett "för lågt lönesatt jobb" verkar vara devicen.
Jag ser med fasa på de stackars människor som flytt från krig och förtryck landa i Sverige. Det är många som är analfabeter, har ingen studievana och är i ca 40 års åldern.
Var finns framtiden för dessa? Hur skall det gå för deras barn?
Jag har förståelse för att man känner fullständig maktlöshet över sin situation och framtid.
Vill du inte lägga ett par årtionden på utbildning så är du exkluderad som löntagare och i förlängningen som medborgare.
Att ha ett jobb och kunna försörja sig själv och sin familj är en otroligt viktig komponent i att kunna skapa sig ett meningsfullt liv.
Det verkar vara en ren löneprotektionism som styr detta, för det är då definitivt inte solidaritet som en del av vänsterns gråterskor påstår.
Visst skall sverige ge möjligheter till avancerade studier för alla som vill, men det skall inte innebära uteslutande av de som inte kan/vill.
Nu till min fråga; Vad anser Du vara de viktigaste punkterna att förändra på svensk arbetsmarknad för att främja en högre tillväxt av arbeten som kan matcha befolkningstillväxten, oavsett hur den ser ut?
Ante, du pekar på ett efterfrågeproblem som rör okvalificerad arbetskraft. Att ha gymnasieutbildning räcker inte för att få ett lågproduktivt jobb om det inte finns tillräckligt många sådana. Men S föreställer sig att det finns kvalificerade jobb som inte kan besättas därför att de sökande av en tillfällighet inte har klarat gymnasiet.
Johan, du antyder att utbildningsproblemet delvis är ett förmågeproblem. Det är en iakttagelse som aldrig nämns av politikerna. De som saknar förmåga att tillgodogöra sig teoretisk utbildning är nu hänvisade till en mycket begränsad arbetsmarknad. Denna typ av jobb har i stor utsträckning slagits ut genom en alltför hög arbetskraftskostnadsnivå.
Två vägar finns för att göra lågproduktiva personer anställningsbara: större lönespridning nedåt (politiskt svåracceptabelt) och lönesubventioner. Dessutom borde skolan och de sociala åtgärderna för ungdomar undvika att slå ut dessa genom orealistiska krav. Denna grupp borde tidigt kanaliseras till utbildning i praktiska yrken varvade med praktik. En del av dessa blir lokalvårdare och restaurangbiträden eller liknande. Det gäller då att efterfrågan i de branscher där sådana jobb förekommer kan öka.
/DNg
Danne du verkar ha en alltför förenkkla bild av högproduktiva lågproduktiva okvalificerade kvalificerade. Dom som är arbetslösa är inte så mycket mindre produktiva än dom som har jobb. Att dom som har högskoleutbildning har lägre arbetslöshet beror på att många av dom har jobb som dom är överkvatificerade för. Det gör att dom med högskoleutbildning tar jobb av dom med bara gymnasieutbildning.
Den högskoleutbildade är bara mer produktiv om han har ett jobb som inte en med bara gymnasium inte klarar.
Många civilekonomer har jobb som gymnasieekonomer klarar. Det har blivit inflation i utbildning. Man måste ha en hög utbildning för att få jobbet men man behöver inte denna höga utbildning för att klara av själva jobbet.
En bättre fungerande lönebildning skulle lösa detta problem så att inte högutbildade gör okvalificerat jobb. Då skulle fler med lägre utbildning få jobb.
// Ante
Skicka en kommentar
<< Home