Varför blev det uppror i Egypten?

Är det altruism som har möjliggjort upproret i Egypten? Det påstår en professor i DN. Forskningen har inte kunnat belägga en utbredd sådan egenskap. Snarare är det människans hämndbegär i en situation där man kan uppleva oförrätter som gett näring till upprorsandan.

I en artikel på DN Debatt 12/2 spekulerar Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi i Stockholm, kring orsakerna till förtrycket i Egypten och orsakerna till att det kunde bli ett uppror. Han relaterar först tre olika teorier om varför förtryck kan vidmakthållas. Därefter menar han att människornas altruism (åtminstone temporärt) var orsaken till att det kunde bli ett uppror. Men han har inga referenser till Ernst Fehrs forskning, som ger bättre förklaringar.

Det naturliga för en analys av långvarigt förtryck har jag föreställt mig vara att utgå från den spelteoretiska konstellation som brukar kallas "hök och duva". Detta nämner Tännsjö inte. En enkel spelmatris ser ut som den här till höger. I H&D kan både spelare X (radspelaren) och spelare Y (kolumnspelaren) förtrycka den andre. Det mest lönsamma för X är att spela hök (svek) när Y spelar duva (samarbete). Då blir utfallet 4 för X och bara 2 för Y. Men det kan lika gärna bli tvärtom. Det är tillfälligheternas spel som avgör vem som får övertaget.

Spelet kallas också "chicken" och ett vanligt exempel är ett arrangemang där två bilförare kör på kollisionskurs mot varandra. Den vinner som sist väjer. Den som först väjer blir "chicken" och om ingen väjer blir det katastrof med utfallet i nedre högra hörnet i matrisen.

Översatt på samhället med två konkurrerande grupper som försöker få övertaget blir den ena segrare - en hök som förtrycker duvan. Den förlorande gruppen måste uppenbarligen fortsätta att spela duva eftersom byte av strategi skulle föra båda spelarna in i det sämsta utfallet i det nedre högra hörnet. Det är bättre att vara en exploaterad duva än att göra uppror mot höken varvid alla förlorar.

Det finns alltså en spelteoretisk förklaring till att de förtryckta finner sig i att bli förtryckta. Det finns också en förklaring till att de som spelar hök vill göra det billigare att förtrycka duvorna genom att lansera en ideologi om att förtrycket är "naturens ordning" eller liknande och därför ingenting att göra något åt. Då behöver förtryckarna inte avstå lika mycket resurser till en beväpnad våldsapparat för att vidmakthålla makten. Detta var Tännsjös första teori som han inte sade sig tro på.

Tännsjös andra teori är att de förtryckta måste förhindras att kommunicera med varandra. Varje ansats till att försöka samordna ett uppror skulle mötas med gravt våld. Exemplet är fångarna i Sing-Sing som blev skjutna på fläcken om de försökte prata med varandra i stenbrottet (på 1800-talet). Det är klassisk förtryckarteknik och förklarar varför de härskande för det mesta slår ner på till synes obetydliga övertramp med oproportionerligt våld.

Den tredje teorin kommer från Chicago-ekonomerna och går ut på att människan är egoistisk. Därför är det inte lönt att försöka göra uppror eftersom risken är stor att man blir skadad eller fängslad. Bättre är att agera "fripassagerare" och låta andra ta stöten. Själv kan man varken göra till eller ifrån. Denna teori illustrerar varför Y inte vill byta strategi och flytta sig från nedre vänstra rutan till den nedre högra. Och i "chicken" att fegisen plötsligt skulle låta bli att väja och orsaka båda förarnas död. Det ligger tyvärr mycket i Chicago-ekonomernas teori, medger Tännsjö.

Emellertid kan folk genom någras exempel bli altruistiska och delta i ett uppror, menar Tännsjö. Denna altruism kallar han också solidaritet. Finns det verkligen tillräckligt många som har dessa egenskaper för att det ska kunna bli uppror? Det diskuterar Tännsjö inte. De experiment som Ernst Fehr gjort med barn tyder inte på att det finns någon utbredd sådan egenskap (sammanfattande blart okt 2008). Endast 12 procent av de äldre barnen var beredda att ge bort godis som de kunde få själva.

Däremot finns det en annan egenskap som inte får förväxlas med altruism som kan vara en del av förklaringen till att det kan bli uppror. Fehr har i experiment med det s k "ultimatumspelet" m fl spel kunnat konstatera att det finns en vilja att hämnas oförrätter. Detta hämndbegär kallar han eufemistiskt en vilja till "altruistisk bestraffning". Huruvida denna egenskap är medfödd eller ej vill Fehr inte ta ställning till (blart juni 2005). Detta har dock mindre betydelse i frågan om upproret i Egypten.

Orsaken till att det kunde bli uppror ligger sannolikt i att de härskande blivit avtrubbade i sin terrorverksamhet mot befolkningen. Mubarak är ingen Stalin. Släpper man igenom vissa ohörsamheter kommer kväsandet av dessa sedan att bli svåra. De åtgärder som måste vidtas blir lätt så drakoniska att den härskande gruppen tvekar och gör för litet. De begränsade motåtgärderna upplevs då lätt i sin tur som oförrätter som måste hämnas. Viljan att ge igen mot en inte alltför farlig kravallpolis stimuleras. Följden blir en självförstärkande process som bara kan stoppas med mycket drastiska och blodiga metoder. Eftersom en trött diktator utan "Stalin-praktik" drar sig för att vidta riktigt vedervärdiga motåtgärder kommer han till slut att förlora.

Det är alltså inte en fråga om plötslig altruism hos egyptierna eller andra revolutionärer som bidragit till upprorsviljan. Tvärtom måste man se upp med den egoism som ofta finns bland revolutionära grupper. Både de franska och den ryska revolutionerna togs efterhand över av grupperingar som såg sin chans att själva gripa makten i den turbulens som upproren orsakat.

De yttersta orsakerna till ett gryende missnöje, som kan ge upphov till kravaller, har ofta varit tillgången på mat. Det gäller i de två ovannämnda fallen och också i Egypten med stigande matpriser. Detta betyder inte att man ska förfalla till historiematerialistiska förklaringar som professor Erik Svensson. Han brukar annars förfäkta tesen om människans medfödda goda natur men i fallet Egypten tar han till marxistiska förklaringsmodeller. Det har vänstermannen Tännsjö ändå avstått ifrån.

Andra bloggar om: Egypten, revolution, uppror, altruism, egoism, osjälviskhet, solidaritet, människans natur, Ernst Fehr, diktatur, förtryck, spelteori, filosofi, samhälle, politik på intressant.se ; A Fagerl