Marx historieteori om bourgeoisiens revolutionära roll är felaktig

Historieforskningen visar att det inte var borgarna som gick i spetsen för den franska revolutionen som Marx påstod. Den historiska materialismen stämmer inte och kan inte användas för Egypten.

Revolutionen i Egypten har medfört att man på vänsterkanten aktualiserat den "historiska materielismen" - en teori som lanserades av Karl Marx. Denna teori fanns i bakgrunden för Marx' och Engels' lansering av den "vetenskapliga socialismen". Något besynnerligt är emellertid att denna fundamentala teori för marxismen endast presenterades i förordet till verket Till kritiken av den politiska ekonomin, som publicerades 1859. Det kommunistiska manifestet publicerades däremot redan 1848.

Friedrich Engels hävdade i sitt tal vid Marx' begravning 1883 att precis som Darwin upptäckt lagen om den organiska naturens utveckling hade Marx upptäckt lagen om det mänskliga samhällets utveckling. Detta gav legitimitet för att hävda att den prognoslära som gick under beteckningen "den vetenskapliga socialismen" verkligen var vetenskaplig.

Marx pekade på att ursamhället övergått i ett ursprungligt kommunistiskt samhälle, som övergått till ett slavsamhälle, som övergått till feodalsamhället och som därefter övergått till det kapitalistiska samhället. Nästa steg, det slutgiltiga, var övergången till det socialistiska samhället. Drivande i denna process var inte idéer utan materiella förhållanden. Närmare bestämt var det en fråga om hur produktionstekniken långsiktigt kommer i otakt med produktionsförhållandena i form av samhällets ekonomiska system. Detta leder till slut till en plötslig förändring varvid ett nytt system uppstår. Övergången sker på grund av klasskampen genom en våldsam revolution.

Idén om historien som en klasskamp hade Marx hämtat från Francois Guizot (1787-1874, Wp), professor i historia och fransk politiker, konseljpresident strax före revolutionen 1848 (källa Craiutu; 2003). Emellertid har denna ursprungligen liberalkonservativt grundade historieteori kommit att ifrågasättas. Bourgeoisien som drivande kraft bakom liberalism och modernitet verkar vara en marxistisk myt.

Karl Marx skrev under revolutionen 1848 att bourgeoisien stått i spetsen både för revolutionen i England 1648 och i Frankrike 1789. Detta stöds knappast av den moderna historieforskningen (Blackbourn & Eley; 1984, Van Kley; 1996). Puritanernas uppror 1648 var ingen borgerlig revolution. Ingen social gruppering kan heller sägas ha gått i spetsen för revolutionen 1789. Monarkin i Frankrike föll sönder genom misskötta finanser, missväxt och stigande priser. Mest pådrivande i opinionsbildningen var var de lägre tjänstemännen och lågadeln. Och det var bönderna som i direkta aktioner som gjorde slut på de feodala privilegierna. Det "rörliga kapitalets" företrädare hade begränsat inflytande (Doyle; 1980).

Kvar av Marx' historiematerialism blir tydligen tesen att idéer inte spelar någon roll utan det är förändrade materiella förhållanden som driver fram revolutioner. Det var viktigt för att kunna visa att om kapitalismen medför en sådan utarmning att arbetarna hotas av att svälta ihjäl kommer de att göra revolution. Men detta är å andra sidan trivialt. Det är ett välkänt faktum att svält ger upphov till hungerkravaller. Men revolutioner kan uppstå genom idéer som inte alls kräver svält som drivkraft. Ett sådant exempel har jag tidigare skrivit om (jan-09) där incidenten med örlogsfartyget Medusas flotte var central för julirevolutionen i Frankrike 1830.

Skandalen med Medusas haveri under befäl av en grevlig men inkompetent kapten förmedlades av konstnären Théodore Géricault genom tavlan ovan i Louvren som illustrerar de mindre nobla passagerarna på flotten när de får syn på räddningen. De fick inte plats i livbåtarna och de flesta hade redan gått under på flotten. Kritiken mot adelsväldet eskalerade sedan till revolutionen 1830.

Revolutioner kan alltså befordras av idéer och inte materiella förhållanden. Franska revolutionen drevs inte fram av bourgeoisien och kapitalet. Marx' teori om den historiska materialismen och bourgeoisiens revolutionära roll tycks inte ha mycket som talar för sig. Men övervintrande marxister vill gärna hålla fast vid historiematerialismen. Nu senast uppmärksammade jag kritiskt att professor Erik Svensson i Lund förklarat att revolutionen i Egypten kunde förklaras (delvis) i termer av historiematerialism (bloggart 13/2) . Argumentet var att matpriserna stigit.

I en ytterligare artikel (13/2) har Erik Svensson försökt förklara vad han menar med historiematerialism i marxistisk mening. Han vill ge stöd åt Marx med orden: "Tänk om Karl Marx i grunden hade rätt: att materiella faktorer driver historien framåt mer än ideologier? " Enligt vad jag förstår är inte detta tillräckligt för att man ska kunna tillämpa den historiematerialistiska teorin på t ex Egypten. Att idéer om frihet och politiska rättigheter uppträder samtidigt som försämring av de materiella förhållandena betyder inte att historiematerialismen får stöd. Finns det f ö några marxister som kan hävda att bolsjevikernas kupp i Petrograd i oktober 1917 var en omvälvning som drevs av materiella förhållanden och inte av kommunistiska maktidéer av leninistisk modell?

Läs även andra bloggares åsikter om historiematerialism, Egypten, revolution, uppror, marxism, Marx, historia, bourgeoisien, kapitalism, socialism, filosofi, politik på intressant.se