tisdag, februari 22, 2011

Olof Palme var ingen stor politiker

Palme hade chansen att införa demokratisk socialism med hjälp av LO:s förslag om löntagarfonder. Men han tog inte chansen att bli en stor socialistisk politiker.

I kulturprogrammet Nya Vågen i radion idag 22/2 diskuterades Göran Greiders nya Palmebiografi. Historikern Håkan Arvidsson sammanfattade sin syn på Olof Palme att han "inte var någon stor politiker". Han fick delvis medhåll av kulturjournalisten Dan Jönsson, som tidigare framträtt som mycket vänsterinriktad i frågan om finanskrisen (bloggart jan-10). Tesen var att Palme inte lyckats åstadkomma några politiska resultat för Sverige.

Det ligger mycket i detta omdöme. Palmes retoriska förmåga har dolt att han inte var någon resultatpolitiker. Och trots att han uppfattades som en ideologisk betonad socialist är han så vitt jag kan bedöma inte någon politisk teoretiker som hade en egen syn på socialismens utveckling och möjligheter. Men han hade ändå chansen att bli en stor politiker i socialismens historia trots att han förlorade flera val. Palme hade tämligen turen att bli partiledare under socialismens stora framgångsperiod i Sverige.

När Palme blev partiordförande 1969 hade just 68-vänstern slagit igenom och under de följande åren flyttade vänstern fram positionerna inom journalistik, kultur och förvaltning. Sverige karaktäriserades dessutom av en mycket mera utmejslad "vänstervridning" än andra länder. Samtidigt fortgick en stark radikalisering av fackföreningsrörelsens aktiva skikt med förslaget från Rudolf Meidner i augusti 1975 om ett successivt övertagande av alla större företag som resultat.

Olof Palme hade redan 1968 uttalat att den privata äganderätten skulle vara avskaffad inom 50 år. Det är alltså 2018 det handlar om. Palme berörde också en del av den politiska teorin när han gång på gång återkom till den "demokratiska socialismen" som det viktiga reformsteget för slutet av 1900-talet. Genom LO:s och Meidners förslag till löntagarfonder fick Palme chansen att genomföra en övergång till socialism i Sverige genom en långsam process. Det sinnrika med detta förslag var att det inte öppet angrep den privata äganderätten genom en konfiskation av aktieägarnas egendom. Istället användes en teknik med "obligatoriska, riktade fondemissioner" av aktier till löntagarfonderna. Dessa skulle ske i relation till företagens vinster där 20 procent skulle omvandlas till nya aktier.

Om fondförslaget hade stötts med massiv opinionsbildning skulle det ha kunnat genomföras istället för det urvattnade förslag som faktiskt infördes 1984. Om valtaktiska svårigheter hade ställt till problem under den första tiden hade förslaget kunnat hållas på is tills Socialdemokraterna kom tillbaka i en säker maktposition 1982. En skicklig resultatpolitiker med en säker socialistisk kompass hade rimligtvis lyckats med detta.

Men Palme var inte skicklig. Hans kompass snurrade åt alla håll. Han förfaller inte varit tillräckligt handlingskraftig - se min artikel Palme och löntagarfonderna från januari 2007. Det är uppenbart att Palme begick en rad misstag som en "stor politiker" inte får begå. Men bidragande kan också ha varit att näringslivet först föreföll ganska medgörligt för att efter ett par år plötsligt bli mycket mera motståndsbenäget.

Palmes levnadstecknare har för det mesta ägnat löntagarfonderna ett mera förstrött intresse (ett exempel är Henrik Berggren). Men hur nära var det att Palme hade gått till historien som den partiledare som påbörjade vägen till demokratisk socialism i Sverige? Även om efterkommande regimskiften och borgerliga politiker hade lyckats upphäva lagarna om löntagarfonderna hade Palme gått till historien som en person som ändå försökte införa socialism. Då hade han inte behövt betecknas som mest misslyckad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant.se

Etiketter:

12 Comments:

At 22 februari, 2011 17:21, Anonymous Ulf L said...

Alla talar om Palmes talekonst och hans utrikespolitiska ställningstaganden men själva politiken är det märkvärdigt tyst om, även bland vänstern.
Nu förstår jag varför.

 
At 23 februari, 2011 03:12, Blogger Danne Nordling said...

Ulf L, det underliga är dock att i biografierna kommer författarna inte med så kritiska slutsatser. Till en del beror det nog på att man inte behandlar löntagarfonderna särskilt utförligt.
/DNg

 
At 23 februari, 2011 13:06, Anonymous Anonym said...

Självklart var Palme skicklig , det som skrivs nu skrivs av de som hjärntvättats av högerns manipulerande tal.
Palme ingav hopp till folket vilket gav framtidstro, mycket mer än så behövdes inte.
Högern de har en omvänd taktik de snackar mycket men egentligen sägs inget och politiken är enbart skattesänkningar för välbeställda vilket kommer skapa depression i landet.
Alltså motsatsen till Palmes förmåga.
Att man nu snacfkar skít om Palme är väl för att dölja att det är högern som tagit livet av honom och för att detta inte ska undersökas för djupt så vill man skapa en bild av att Palme var misslyckad.
Men ser man till misslyckade politiker så är det väl Reinfeldt.
Hans tal är alltid väl förberedda och de uppstår sällan. Karln har ju för fanken ingen käft.han säger ju inget.
Det enda ggr han säger nåt är då han får framhäva sin ondska mot undergrupperna i samhället.

Med Palme dog folket sorgen över Palme tog folket så hårt och det utnyttjade högerns Moderater.
Framtidens ondska vill säga.

 
At 23 februari, 2011 15:51, Blogger Danne Nordling said...

Anonym, du ger inga exempel på Palmes skicklighet. Att komma med ideologiskt välklingande uttalanden och allmänna vänstervisioner utan att åstadkomma något konkret är väl inte skicklighet?

Den nya mittenhögern har inga stora visioner, där håller jag med dig. Arbetslinjen och "skatteparadis för låginkomsttagare" är visioner på en mycket lägre ideologisk nivå än Palmes. Men mittenhögern gör ju ändå en hel del för att omsätta visionerna i praktiken. Detta görs ibland med klantiga metoder men det kan vi bortse från vid en mera visionärt betonad ideologisk analys.

Jag kan slutligen inte erinra mig några tillfällen då Reinfeldt "får framhäva sin ondska mot undergrupperna i samhället." Tvärtom har hans principiella uttalanden rörande "undergrupperna" mest karaktäriserats av en välvillig paternalism.

Enligt Gert Fylking, journalist i radion, har Christer Pettersson erkänt mordet på Olof Palme flera gånger (Nordegren i P1). De planerade 2004 att skriva en bok tillsammans där det skulle framgå att den förvirrade ChP trodde att han sköt sin knarkleverantör Sigge Cedergren.

Leif GW Perssons teori (TV igår) att Palme sköts av en person i säkerhetssektorn avvisas av både Fylking och Mårten Palme.
/DNg

 
At 23 februari, 2011 20:05, Anonymous Anonym said...

Läs vad Sven Anér kommit fram till:
http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/
Min senaste bok, Affären Anti Avsan, placerar dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan vid Dekorima minuterna innan statsminister Olof Palme mördas i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholm den 28 februari 1986.

http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/2011/02/leif-gw-snuddar-vid-mordet-nosar-pa.html
Leif GW har tidigare låtit undslippa sig att Christer Pettersson inte är mördaren, och han återkommer nu, med större tyngd, till detta onekligen centrala ämne. Fast själv säger han nu:
Jag har aldrig trott att det var Christer Pettersson som sköt Palme. I dag är detta ointressant och problemet ett annat.

Vilka hatade då Palme?
Profetia: "Blod kommer att flyta på er huvudstads gator"
"VÅREN 1983 hade 'Förebedjare för Sverige' utlyst sju dagars fasta över hela landet, inklusive i den profana dagspressen.


Anförande i Storkyrkan Datum: 1983-04-13 Palmes manus:
http://www.olofpalme.org/wp-content/dokument/830413_storkyrkan.pdf

http://www.olofpalme.org/wp-content/dokument/24_palme-bibliografi_1983.pdf
För Olof Palme var det förnuftiga samtalet viktigt. Det gällde i hans arbete med nedrustningsfrågorna, i hans medlingsuppdrag i Iran/Irak-konflikten, i konflikten mellan Israel och Palestina, och det gällde i frågan om löntagarfonderna. Han oroades över ”det politiska hatet”, som omöjliggjorde sådana samtal. Avskräckningsteorin som ledde till kärnvapenkapprustning ledde ”också till en ständig ökning av det politiska hatet. För att få folk att acceptera ökade rustningskostnader måste stormaktspolitikerna beskriva andra folk som onda och illasinnade. Motståndaren måste alltid utmålas som något fruktansvärt.” Om reaktionen i Storkyrkan under sitt tal vid Arafats besök i Sverige sade Olof Palme: ”Jag begriper naturligtvis om unga judar reagerar och protesterar våldsamt. Men det som chockerar mig är detta som jag kallar det politiska hatets mekanik. Dessa äldre välklädda damer, som i kyrkan, skrek ’antisemit’ åt mig och ’tack och lov att jag är moderat’.”

Aggressiviteten hos en del av företagarna i den s.k. 4 oktoberdemonstrationen, där ledande företrädare för svenskt näringsliv gick under” skyltar med paroller som ’häng fackpamparna’”, förvånade honom. Den andra stora frågan som inrikespolitiskt dominerade debatten under 1983 var frågan om löntagarfonderna.

http://kristofferhell.org/2010/06/darfor-mordades-olof-palme/
Olof Palme mördades under ledning av den svenska säkerhetspolisen på uppdrag av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Motivet på den svenska sidan var drängpanik över vad Olof Palme befarades ta sig till på det statsbesök i Moskva han skulle åkt på i mars 1986. I själva verket var ubåtskränkningarna en av grundbultarna i den psykologiska operationen mot Sverige, och genomfördes av flott- och specialenheter från en handfull Natoländer på uppdrag av CIA.

 
At 24 februari, 2011 11:02, Anonymous Per Fredö said...

Palmes skicklighet som politiker var främst retorisk.
Han fick 68-vänstern med sig genom att då och då visa sin sympati för kommunistiska länder.

Det gällde till exempel ledare som Fidel Castro och Mao-tse-tung.

Dessa tankegångar gjorde även intryck på mer pragmatiskt lagda socialdemokrater som Sten Andersson.

Palme fördolde det han insåg var nödvändigt att vårt land var beroende av USAs skydd säkerhetspoliiskt under det kalla krigets dagar.

Denna neutralitets-och allianspolitik hade redan sin inledning under andra världskriget och gäller ännu, även om vårt internationella engagemang avsevärt har vidgats.

Löntagarfonderna innebar i själva verket att facket skulle ha tagit hand om ägandet av svenskt näringsliv.

Det var en form av planekonomi, nära kopplad till det fackligt-politiska samarbetet mellan SAP och LO.

Detta kan inte försvaras. Dessutom saknade Palme sådant ekonomiskt kunnande att han visste vad detta skulle föra med sig.

Det var, om man så vill beskriva det, en slags Svenska Varvs-politik.

 
At 24 februari, 2011 13:04, Anonymous Per Fredö said...

Vad gäller mordet på Palme så kommer det inte att lösas.

Trovärdiga bevis saknas, som kan kopplas till någon enskild person eller till en med honom/henne samverkande grupp.

Svenska Dagbladet har i dag redovisat olika teorier, som ska förklaga mordet och vem som utförde det.

Det rör sig om nio stycken.

 
At 25 februari, 2011 02:41, Blogger Danne Nordling said...

Per Fredö 1, visst var Palme en skicklig retoriker som förstod att uppträda i internationella sammanhang där man automatiskt blir förknippad med storhet om man kan uttrycka sig skickligt. Men han uppnådde just ingenting konkret.

Chansen att bli en stor socialist i historieskrivningen fanns på hemmaplan. Demokratisk socialism med löntagarfonder skulle ha gett honom denna plats i historien. Men han kanske inte var socialist? Eller så var han så oskicklig att han inte kunde manövrera fram en radikal reform. Du menar att var okunnig och kanske feg. Finns det belägg för en sådan syn?

Per Fredö 2 m fl, mordet är åtminstone till hälften löst: det var ingen organisation eller sammansvärjning som lät utföra mordet. Allt talar för att det var en tillfällighet för en ensam mördare. Mycket talar då för ChrP men det kan ha varit någon annan - t ex aktiespekulanten som ägde en revolver. Mindre sannolikt men inte uteslutet är att det var en beväpningsbar person ur säkerhetssektorn som råkade upptäcka Palme vid Grand. Var finns då mordvapnet? (Detta är en rest av GW:s teori.)

Palme borde av en organisation ha skjutits på Riksbron som jag skrev om 2006. Om han inte hade säkerhetsvakter hade han ännu lättare kunnat skjutas på Mynttorget när han promenerade till Rosenbad varje morgon. Den delen av bakgrunden till mordet borde betraktas som klarlagd.
/DNg

 
At 25 februari, 2011 15:46, Anonymous Per Fredö said...

Jag har minst sagt svårt förstå din uppfattning om att Palme skulle ha blivit en forbidabel statsman om han hade lyckats med att införa löntagarfonder.

Du är väl i alla fall inte anhängare av nån "demokratisk socialialism."

Nej. Jag tror faktiskt inte att Olof Palme förstod sig på särskilt myckt om näringslivsfrågor oavsett deras inriktning.

Läser ör övrigt en bok nu i statsministerserien om Hjalmar Branting, den store föregångaren.
Han var en ekonomisk slarver.

Socialdemokraterna skulle dessutom ha förlorat sin politiska överlägsenhet om partiet i samverkan med LO hade genomfört
löntagarfonder.

Det förstod mer insiktigsfulla politiker inom rörelsen.

Vi skulle också i ett sådant läge ha fått ett slut på de " koalitioner " partiet använde sig av för att behålla makten.

Ett införande av löntagarfonder skulle också ha inneburit att partiet hade hamnat i en djup och långvarig kris gentemot våra företag.

Flera skulle ha flytt landet. Det skulle ha resulterat i minskade skatteinkomster, lägre löner och det som du Danne är emot högre skatter.


Vad gäller mordet så kanke det var Christer Pettersson som hade ett digert brottsregister bakom sig.
Det påstås också att han var politiskt intreserad.

Det kanske skulle kunna bli ett avgörande spår, vilket Claes Borgstöm tycks tro.

Kommunisterns stöd kunde de förvisso räkna med.

 
At 25 februari, 2011 15:50, Anonymous Per Fredö said...

Detta om kommunisterna hamnade förstås på fel plats.

 
At 25 februari, 2011 17:12, Blogger Danne Nordling said...

Per Fredö, jag var personligen starkt involverad i motståndet mot löntagarfonderna och jag hoppas att jag gjort sådana insatser att försöket att "ta över" misslyckades.

Detta hindrar inte att jag kan uttala mig om Palme som socialistisk resultatpolitiker. Hade han lyckats införa början till "demokratisk socialism" skulle hans eftermäle blivit legendariskt. Nu när hans retorik förbleknat betecknas han som "medioker".

Risken med löntagarfonderna var både organisationspolitisk och ekonomisk-politisk. En stark politiker skulle naturligtvis ha kunnat hantera LO. Och som socialist hade man fått ta nackdelarna med utflyttning och motstånd från företagarna. Kanske allt hade misslyckats efter en tid. Men Palme hade ändå gått till historien som den ende som försökt införa socialism på demokratisk väg.

Nu blev han bara medioker.
/DNg

 
At 25 februari, 2011 21:05, Anonymous Anonym said...

Googla så här:
Dekorimamannen site:dn.se - inte ett svar
Dekorimamannen site:svd.se - inte ett svar
Dekorimamannen site:expressen.se - inte ett svar
Dekorimamannen site:aftonbladet.se - 28 svar - men bara bloggar!!!
Läs dessa bloggar tex. bloggen plasthimmel
Besynnerligheter som GW valde att inte ta upp i Veckans Brott 23 februari 2011, kl 01:16
1) I efterföljande chatt svarade GW på frågan var Holmér befann sig mordnatten: På Scandic Hotel i Borlänge. För den som läst lite om mordet så är det bekant att det finns ett vittne, Holmérs chaufför Rolf Dahlgren som med vittnesmål och arbetsanteckningar visade att Holmér inte alls var i Borlänge den 28e februari, utan blev omkringkörd i centrala Stockholm av Herr Dahlgren. Dessutom vittnar journalisten Sven Anér om att ingen mindre än GW själv ringde Anér för att berätta att Holmér denna kväll inte alls befann sig i Borlänge. När Anér en liten stund senare ringde GW för få uppgiften bekräftad, förnekade GW att han ö h t ringt från början!

2) Vittnesmål angående Kommissariebil 1520. Polismännen i denna bil vittnar om att de stod vid Kungsträdgården när de fick anrop om skottlossning vid Sveavägen. Och att de då i full fart med blåljus körde Regeringsgatan upp till David Bagares gata. Det går inte ihop med "vittne 1" som GW kallar honom. Som sprungit mördarens väg och nere på David Bagares gata får se KB1520 smyga runt hörnet Regerings/David Bagares i 20-30 km/h. Och kör förbi vittnet långsamt utan att ens titta på honom.

3) Vittnesmål angående Polispiket 3230 Poliserna i denna bil uppger att man precis lämnat korsningen David Bagares/Malmskillnadsgatan när man får anropet. Men rekonstruktion av färdväg och hastighet visar att de minst måste ha befunnit sig vid Brunkebergs torg när anropet kom. Dessutom menar vittnet Y med sällskap att man möter denna polispatrull i korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan, medan poliserna uppger att man möter dessa i trappen upp mot Malmskillnadsgatan. En tidsskillnad på 20-30 sekunder som varken rekonstruktion eller GW vill ge någon förklaring till.

4) Vittnesmål angående Dekorimamannen Två finska flickor på väg från bio ser ett bekant ansikte i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan och går fram för att fråga vad klockan är. Mannen anropar då någon på finska i en Walkie-Talkie: "Jag är igenkänd. Vad ska jag göra? Och svaret i Walkie-Talkien är, på finska: "Skit i det. Gör vad du ska." Flickorna känner igen mannen från ett gym i norra Stockholm. Mannen är identifierad som en tidigare medlem av A-turen, den sk Baseball-ligan. (Som av en händelse finns de flesta från A-turen representerade runt mordplatsen denna kväll. De kör KB 1520 resp PP3230) På chatten får GW frågan om Baseball-ligan är inblandad. "Nix" är hans svar.

 

Skicka en kommentar

<< Home