Har Annie Lööf rätt om teorin om dörrmattan?

Det finns två synsätt gällande regeringsbildningen 2018: Annie Lööfs "teori om dörrmattan" och Ulf Kristerssons deklaration om att Alliansen ska gå fram med sin egen politik även om den kan fällas av S och SD i förening.

Annie Lööf (C) ansattes hårt om regeringsbildningen i det sista inslaget i Agenda på söndagskvällen 1/10. Det hela kokade ner till "teorin om dörrmattan". Den säger enligt Lööf att SD inte kommer att agera dörrmatta åt Alliansen utan kommer att ta betalt för sitt stöd till en alliansregering. Därför måste Alliansen söka blocköverskridande lösningar av obestämt slag. Någon ren alliansregering kan inte bildas måste bli slutsatsen.

Dörrmatteteorin strider i stora stycken mot vad den nye moderatledaren Ulf Kristersson lanserade som sin syn på regeringsbildningen under söndagseftermiddagen. Han pekade på det egentligen uppenbara att det krävs en mycket övertänkt och deciderad strategi från SD:s sida för att välja att rösta med de rödgröna i avgörande frågor. Om Alliansen lägger fram sin politik är det fritt att rösta för eller emot den. Men om SD röstar emot är det sannolikt att Stefan Löfven (S) istället bildar regering.

För Annie Lööf är det självklart att SD när som helst kan rösta på de rödgröna om inte "Alliansen dansar efter deras pipa". Detta deklarerade Mattias Karlsson (SD) i december 2014 enligt Lööf. Men hon nämnde inte att Karlsson betingade röstvalet till vilket regeringsalternativ som skulle öka invandringen - det skulle SD rösta emot.

Kristersson nämnde i sitt installationstal att han ville göra upp med S om migrationspolitiken. Om han lyckas med detta blocköverskridande samarbete i enlighet med Stefan Löfvens anda faller Lööfs teori om dörrmattan. SD har då inte längre något påtryckningsmedel mot Alliansen och kan inte kräva betalning i form av t ex mer restriktiv migrationspolitik för att stödja Alliansens budget. SD kan inte uppnå något väsentligt genom att fälla alliansregeringen.

Paradoxalt nog kan alltså en blocköverskridande uppgörelse i migrationsfrågan göra det obehövligt med andra blocköverskridande mått och steg. Det behövs sålunda inga koalitioner mellan Alliansen och Socialdemokraterna.

När Löfven inser detta kommer han att försöka backa från blocköverskridande samarbete som fråntar honom regeringsmakten. Han har all anledning att understödja 'teorin om dörrmattan' för att omöjliggöra bildandet av en ren alliansregering. Här kan han räkna med hjälp av både C och massmedia samt naturligtvis av SD. Men kanske uppfattningen om Annie Lööfs strategiska kompetens håller på att bli alltmer skamfilad. Den hårda utfrågningen i Agenda anger en ny ton från media. Och Thomas Gür passade nyss på att påminna om Lööfs kapitala felbedömning av hur SD skulle rösta i december 2014 (i AB11/11-14).

Om Löfven lyckas undvika att snärjas av en migrationspolitisk överenskommelse med Alliansen kan han försöka göra gällande att en alliansregering  inte går att bilda utan att man gjort eftergifter gentemot SD - i strid med Kristerssons uttalande. Men mot denna taktik från Löfven kan Kristersson invända att Alliansen försöker bilda en regering enbart på sin egen politik. Om Lövfven och SD i förening vill förhindra detta, så varsågod. Då ska Löfven istället regera med hjälp av stöd från SD. Hur trakterad är han av detta? Om Löfven menar allvar med att hålla SD kort måste han rimligen acceptera en alliansregering. Men då får Lööf inte sätta käppar i hjulet.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, dörrmatta, Socialdemokraterna, regeringsbildning, val 2018, SD, Annie Lööf, Ulf Kristersson, politik på intressant.se