Omfördelningens etik är knappast ålderstigen

 En ny bok som sammanfattar problematiken i  John Rawls´ teori om rättvisa gör gällande att ämnet blivit ålderstiget och nu utgör en doktrin bland många andra. 

Carl Rudbeck recenserar boken In the shadow of justice: Postwar liberalism and the remaking of political philosophy (Princeton U P) skriven av Katrina Forrester. Den tycks inte gå mera på djupet med Rawls´ teori som jag har diskuterat den på min blogg sedan 2006. Rawls´ frihetsprincip omnämns tydligen inte alls eller så har Rudbeck bortsett från en sådan diskussion.

Rudbeck presumerar att Rawls inte skulle ha något till övers för "rika konsulter och influencers" eftersom de fattiga inte skulle ha någon nytta av att de får bli rika. Det kan förefalla som att Rawls ville ta de rikas pengar - i synnerhet om deras rikedom var ett resultat av deras talangfullhet. Men faktum är att Rawls avvisade en skatt på "huvuden" (klumpsummeskatt) i sin sista bok Justice as fairness (2001) med hänvisning till den första principen om frihet.

Hela teorin bygger på den princip människorna väljer bakom "okunnighetens slöja" vilket är en empirisk fråga och inte en lös spekulation om "skyldigheter" som Peter Singer försökte med. Fröhlich & Oppenheimer visade med experiment bland studenter att det troliga var att folk skulle välja ett trygghetsgolv och inte att maximera det sämsta utfallet. Då blir Rawls´ teori mer i linje med Hayeks förordande av ett system med socialbidrag. Någon mer omfattande omfördelning skulle inte bli resultatet.

https://www.svd.se/bokslut-over-en-omstridd-drom-om-rattvisa

http://danne-nordling.blogspot.com/2015/01/skalig-omfordelning-nagra-sakliga.html