torsdag, november 02, 2006

Varför fria priser för elen men inte för vattnet?

Man kan inte ha fria priser på en ofri marknad. Tredubblingen av elpriserna beror på en avreglering som inte såg till att det blev konkurrens, samt på ambitionen att få Europas elpriser att slå igenom i Sverige som Maud Olofsson vill.

Det har varit "eluppror" i Stockholm. Anställda i den elintensiva industrin har demonstrerat mot de höga elspriserna. Däremot har vi inte sett några protester från småhusägare med eluppvärmning, som fått en höjning från 16 till 48 öre på sex år (plus skatt). Företagsledningen och de anställda vid nedläggningshotade Rottneros massafabrik fick följande besked från näringsministern:
Maud Olofsson "pekade på tre saker som särskilt viktiga - effektivare energianvändning, ökad produktion och förbättrad överföringskapacitet. Däremot är det knappast troligt att det på sikt går att hålla svenska elpriser på en lägre nivå än konkurrenterna har." (DN 1/11-06)
Detta visar att hon är i händerna på samma sammansvärjning som "avreglerade" elmarknaden - alternativt att hon inte begriper särkilt mycket av orsakerna till de höga elpriserna. Låt oss titta på de tre argumenten.

1) Effektivare energianvändning minskar efterfrågan på el. Teoretiskt skulle det på en sluten marknad kunna leda till att marginella och dyra produktionsmetoder inte längre är behövliga och då skulle elpriset kunna sättas av kostnaderna för kärnkraften.

2) Ökad produktion får i princip samma effekter som under p 1.

3) Ökad överföringskapaciet till utlandet får till effekt att även om det inte är brist på el i Sverige (i meningen att dyra oljekraftverk måste köras) kommer "bristen" utomlands att medföra att lika dyra kraftverk som på kontinenten lönar sig att köra i Sverige.

Alla tre argumenten tillsammans är bara struntprat. Det är reservationen efteråt som är avgörande. Vi kan inte hålla lägre elpriser än i våra konkurrentländer. Det betyder adjö till massaindustrin, aluminiumsmältverk och annan elintensiv industri. Maud Olofsson säger egentligen att arbetslösheten skall öka om inte nya indusrijobb kan skapas. (Behövs inte dessa redan nu för att minska det av socialdemokraterna ärvda utanförskapet?) Det är den "alleuropeiska elmarknaden" som skall gå före jobbpolitiken som regeringen vann valet på. Man kan fråga sig varför?

Är det exportintäkterna från elen som är så viktiga? Behövs verkligen nya exportintäkter när vi har ett överskott på 7-8 procent av BNP? Och när basindustriernas export bortfaller är det inget viktigt?

Eller är det följsamheten mot EU:s energidirektiv som Maud Olofsson anser är avgörande? Centerpartisten och jobbskaparen lägger sig platt för EU till priset av ökad arbetslöshet och ännu högre elpriser - professor Björn Karlsson har förutspått en fördubbling om ett antal år.

Att det är svårt för marknadsanhängare utan ekonomiska kunskaper att förhålla sig till avregleringen av elmarknaden visar både reaktionerna efter Texas' avreglering (nedan) och dagens ledare i SvD författad av Maria Eriksson. Hon menar att det inte är avregleringens fel att priserna stigit - produktionen är fortfarande reglerad i meningen stopp för utbyggnad. Dessutom borde svenska folket bli aktieägare i Vattenfall och ta hand om vinsterna.

Låt oss göra en analogi med dricksvattenproduktionen i Sverige. Den kontrolleras av ett antal lokala monopol som är kommunalt reglerade. Om vi nu tycker att det kostar för mycket att pumpa upp och rena vattnet i kommunal regi, vad bör vi då göra? Vi släpper priserna fria och låter vilket reningsföretag som helst koppla in sig på vattenledningsnätet så att konkurrensen sänker produktionskostnaderna.

Eftersom det fd kommunala vattenföretaget nu kan höja priserna kommer priset att stiga, inte sjunka. Det kommer dock att leda till att konkurrerande reningsföretag etablerar sig. De kan inleda ett priskrig så att konkurrenterna går i konkurs och blir uppköpta. Eller de kan ta en del av marknaden och sedan följa marknadsledarens prispolitik. Om denna av en "händelse" får haveri i en del av sina pumpar och därför "måste" höja priserna på vattnet följer konkurrenterna med uppåt i sina priser. Vi får en informell kartell (eller kanske en offentlig kartell som Opec?).

I båda fallen får vi ett monopol på vattenproduktionen med mycket högre priser än tidigare. Vinsterna blir stora och något starkt incitament att sänka produktionskostnaderna finns inte. Om sedan miljövännerna ingriper och säger att företagen måste hushålla med uttaget av vatten från sjöarna blir det ännu bättre. Enda möjligheten att öka vattenproduktionen är att ta upp vatten från havet och avsalta det. Denna dyra marginalproduktion blir då bestämmande för priset.

Medborgarna har inte vunnit ett dugg på "avregleringen". Samhällsekonomiskt finns en överetablering. Produktionskostnderna per volymenhet är högre än tidigare. Och om avsaltning behövs blir dess höga kostnader styrande för priset på all produktion. Utan avreglering hade visserligen produktionskostnaderna varit "onödigt" höga. Men miljövännernas krav att en del av vattnet skulle avsaltas hade inte medfört någon större prishöjning. Den högre produktionskostnaden skulle ha fått slås ut på hela kostnaden för den begränsade ursprungliga produktionen.

Hur kan vi då få ner produktionskostnaderna? Ett sätt är att jämföra mellan olika produktionsanläggningar både inom och utom landet. Ett annat är att skapa bonussystem för anställda och företagsledning som på ett relevnat sätt är kopplat till kostnaderna. Det finns kanske flera sätt.

Både el och vatten produceras normalt genom s k tekniska monopol. Detta är dock något oegentligt eftersom det bara är ledningsnätet som har denna egenskap. Kanske detta har medfört att avreglerarna trott att det enkelt skulle gå att separera produktion och distribution av el på samma sätt som telemarknaden. Men inte heller på telemarknaden är konkurrensen idealisk.

Det finns alltså stora praktiska svårigheter att få en fungerande konkurrens på en marknad som inte är fri - i bästa fall kan den bli en oligopolmarknad. Var fanns konkurrensverket när elmarknaden koncentrerades till tre dominerande producenter? Och varför öppnade man elledningar till utlandet och utan vidare släppte in de höga priserna där? Vi kanske skall sälja vatten till det torra EU? Att ifrågasätta avreglerarnas förståndsgåvor är kanske att ta i för mycket. Men en viss naivitet har de demonstrerat - såväl i Texas som i Sverige. Redan Adam Smith visste att fåtalskonkurrens lätt leder till konspirationer för att höja priserna.

Andra bloggar om: , , , , , intressant.se



13 Comments:

At 03 november, 2006 10:28, Anonymous Anonym said...

Maud Olfssons besked till demonstranterna,och bakom dom stod förvisso även den svenska industrin,var inget klargörande besked.

Det saknade konkretion och långsiktighet-alltså raka motsatsen till vad hon påstod.

Maud Olofsson har på energiområdet lyckats med att temporärt få det egna partiet med på att acceptera kärnkraften, men ännu har hon inte klarat av att få centern med på att satsa även långsiktigt på det som krävs dvs utbyggd kärnkraft.

Vi får nu hoppas att alliansen kan klara de internationellt konkurrenskraftiga energipriser som krävs.

Att nu få besked om att gruv-och skogsindustrin börjar investera i vindkraft för jättelika belopp visar dock att de dessutom gett upp hoppet om att få ned de svenska energipriserna-och att det krävs statliga subventioner för att bygga ut en föga lönsam vindkraft.

När utbyggnaden är klar beräknar man att industrins vindkraftverk ska ge 1 Twh ställt mot de 50 TwH som kärnkraften ger.

Detta borde Maud Olofsson inse inte är långsiktigt hållbart.

 
At 03 november, 2006 18:04, Blogger Marcus said...

Men vad ska man göra då, giver den rådande situationen? Går det att lösa dagens problem på elmarknaden, och isåfall hur?

 
At 04 november, 2006 00:04, Blogger Danne Nordling said...

Det tål att fundera på. Det första som måste stryka på foten är dogmen att de utländska elpriserna skall slå igenom på de svenska. Det är klart att de giriga politikerna på kontinenten vill att billiga svenska elpriser skall pressa deras egna producenter, som på marginalen sysslar med abstruöst dyr elproduktion.

Varför skall vi bidra till att lösa deras problem - till priset av både vår sysselsättning och levnadsstandard (elpriserna är t o m ett argument för räntehöjningar här)? Först om vi täpper till det svara hålet är det någon idé att öka produktionen och effektivisera elanvändningen för att få ner priserna. Att bygga billig elproduktion är annars fullständigt meningslöst eftersom den mesta elen bara skulle exporteras utan att priserna sjönk. Enda vitsen är att få exportintäkter och dem behöver vi inte med ett exportöverskott på 7-8 procent av BNP.

Om vi slipper exporten kan utökad produktion och minskad konsumtion slå ut den dyra svenska marginalproduktionen och då måste även ett oligopol sänka priserna.

Går vi inte denna väg återstår att reglera oligopolet. Hur det skulle gå till kanske någon kan tipsa om?
/DNg

 
At 04 november, 2006 09:41, Anonymous Anonym said...

Problemet är väl ändå inte att vi exporterar el utan att vi saknar möjligheter att öka produktionen.

Om elexport är en lönsam industri borde vi satsa mer där, vilket förmodligen också skulle ske om vi inte hade haft konstiga politiska beslut om förbud mot nybyggnad av kärnkraft, vattenkraft och all annan ekonomiskt vettig form av energiproduktion.

För mig förefaller det hela vara ett problem i grunden skapat av politiker som springer en minoritetsgrupps ärenden, men samtidigt har teflonskydd när det kommer till ansvarsfrågan.

 
At 04 november, 2006 14:23, Anonymous Anonym said...

Danne från 10/10:

...Är massmedia så okunniga i nationalekonomi att de inte förstår att ju sämre ett monopolföretag producerar desto större blir vinsten och direktörernas bonus?
Hur kommer du fram till det? Det låter väldigt ointuitivt, men eftersom ekonomi ofta är det får du gärna förklara.
Syftar du på att monopolföretag "begränsar" produktionen för att maximera vinsten?

 
At 04 november, 2006 14:30, Anonymous Anonym said...

Varför skall vi bidra till att lösa deras problem - till priset av både vår sysselsättning och levnadsstandard (elpriserna är t o m ett argument för räntehöjningar här)?

Menar du Danne att vi skall förbjuda elproducenter från att exportera sin produktion?
Är det förenligt med liberala idéer?

 
At 04 november, 2006 14:40, Blogger Danne Nordling said...

Till Anonym: Nej, även om vi ökar produktionen kommer vi med Maud Olofssons vurmande för den alleuropeiska elmarknaden inte att kunna sänka elpriserna.

Till Per: Just det, ett enda monopolföretag har ingen anledning utom den allmänna opinionen att hålla hög produktion. Därför ökar efterfrågan på "produktionsmisslyckanden".

Till Per 2: Det är naturligtvis inte liberalt att förbjuda export. Frågan var vad man kunde göra för att sänka elpriserna. Och om skattebetalarna bidrar till exporten kan det inte motiveras rationellt.
/DNg

 
At 04 november, 2006 15:19, Anonymous Anonym said...

Därför ökar efterfrågan på "produktionsmisslyckanden".
"Produktionsmisslyckanden" kan väl aldrig vara eftersträvansvärda? Om forsmark upptäcker att de kan tjäna mer genom att låta ett block stå så är det ju ett gigantiskt misslyckande för dom att ha plöjt ner massor av kapital i bygget av den.

 
At 04 november, 2006 15:32, Blogger Per-Olof Persson said...

...ju sämre ett monopolföretag producerar desto större blir vinsten och direktörernas bonus?

Vattenfall redovisar i sin niomånaders-rapport att resultatet har blivit omkring 1 miljard lägre pga att Forsmark har stått stilla. Det sägs dock ingenting om att priset på övrig elproduktion kan höjas när utbudet minskar.

Frågan är om Vattenfall fått ett högre resultat pga ett stillastående Forsmark? Då är det viktigt att komma ihåg att Intäkter-Kostnader=Resultatet. Kostnaderna kan i sin tur delas upp i Fasta Kostnader och i Rörliga Kostnader.


Fasta Kostnader är kostnader företaget har oavsett hur mycket som produceras. Om Vattenfall inte producerar någon el så finns dessa kostnader ändå. Rörlig Kostnad är kostnad företaget har per producerad enhet. Dessa kostnader uppkommer enbart om företaget producerar. För Vattenfalls del räknas den Rörliga Kostnaden per kwh el.

Nu kan vi klart konstatera att Vattenfall i stort sett endast har Fasta Kostnader. Kostnaderna ligger i investerat realkapital som i kraftverk och i elnät. Den Rörliga Kostnaden per producerad kwh är mycket låg. Därför vet vi nu att Vattenfall drabbas mycket hårt av att produktionen står stilla. Företaget får inga Intäkter samtidigt som de Fasta Kostnaderna ända ska betalas (eller tas i bokföringen som ex avskrivningar).

Vattenfall är i grunden ett företag som tjänar pengarna om det utnyttjar sina investeringar maximalt, dvs producerar så mycket el som är möjligt. Kostnaden per kwh blir helt enkelt lägre ju mer el som produceras. Det är på detta sätt som Vattenfall kan ha höga vinster.

Därefter kan vi också klart konstatera att Vattenfall fått en politisk förmån. I stort sett kan inga nya kraftverk byggas idag pga politiska beslut. Detta innebär att det är politikerna som har skapat en monopol-/oligopolmarknad. När då efterfrågan ökar inom Sverige eller utomlands på svenska el, samtidigt som utbudet inte kan öka, så leder detta till prisökningar. Slutsatsen är att vi inte kan skylla på elföretagen utan på politikerna i Sverige men även på politiker utomlands som fattat samma typ av beslut.

 
At 04 november, 2006 21:59, Blogger Danne Nordling said...

Problemet med Forsmark avgörs av hur dominerande Vattenfall är och hur mycket el som skulle kunnat exporteras till höga priser.

Om vi antar att exportkapaciteten ännu är begränsad och att Vattenfall kan låta s k produktionsstopp sänka produktionen så att dyr marginalproduktion trissar upp priserna är det inte givet att ökad produktion till en låg kostnad är bättre än mindre produktion till samma låga kostnad men till ett högre pris för hela den kvarvarande produktionen. Det som är avgörande är hur vinsten utvecklas eller möjligen hur direktörernas bonussystem är konstruerade. Om dessa incitament inte är förenliga med att företaget "utnyttjar sina investeringar maximalt" så skulle det vara ren altruism att producera mera el för medborgarnas bästa. Det tror vi väl inte om elindustrins direktörer?
/DNg

 
At 04 november, 2006 23:49, Anonymous Anonym said...

Elvinsterna stiger vilket är märkligt om samtidigt elbolagens utgifter (enligt dom själva) ökar. Det är ju en helt orimlig ekvation.Det är det enda argument jag hör från dom stora elbolagen för att få höja elpriserna. Lösningen kan ju vara att dom äger även de företag som dom importerar el ifrån t.ex. tyska kolkraftverk. Då kan man ju sätte vilka priser som helst.
Jag läste på en annan blogg ett inlägg som menade att vinsterna kommer av fasta konstnader, men dom har väl inte ökat särskilt dramatiskt. Andelen nya elberoende medborgare som typ köper villor eller liknande kan inte vara överdrivet många. Det dör även elkonsumenter.
Ibland får jag för mig att alla är mutade från politiker till journalister som rör runt lite i soppan. Dom lägger alltid av med sina undersökningar på ett rätt ytligt plan.
När industri funderar på att flytta utomlands eller helt enkelt att lägga ner pga elpriser då börjar det spåra ur.
Förr så var det flyttvarning pga skatter nu blir det elpriserna. Undrar vad det blev med planerna från elintensiv industri i Sverige att skapa ett eget elbolag som importerar el från Ryssland. Jag tror att det är enda lösningen att elbolagen mister sina stora kunder.
På ett personligt plan så kan jag inte längre motivera att ens känna någon som arbetar på ett elbolag, tack och lov så har jag ingen i bekantskapskretsen som arbetar på något bolag och jag kommer inte att få heller.
Det börjar bli sjukt med bolag som tvångsansluter och tvångslevererar en produkt. Man kommer inte undan.

Det borde vara en sanning att: om det inte finns någon konkurrens på en produkt(läs elpris) då kan man anta att det finns en kartell inom området som bestämmer produktens pris. Man behöver inte ens göra en undersökning.

 
At 05 november, 2006 10:48, Blogger Gork said...

Skulle man kunna tänka sig några andra modeller för att hålla nere elpriserna? Antag t.ex. att en elproducent främst levererar el till sina aktieägare till ett fast pris. Priset kan då sättas av aktieägarna. Överskott och underskott kan handlas via elbörsen. Om en aktie motsvarar en viss kapacitet (säg 1 kW) så man köpa upp aktier motsvarande ens elbehov.

Priset på elen borde då bero på skatter , transmissionskostnader, drift och administration, plus investeringskostnaderna för att köpa upp eller bygga produktionskapacitet. Takpriset för aktier borde väl hamna i området kring vad det kostar att bygga ny kapacitet.

Kan man på det sättet som elkonsument komma undan med att betala produktionskostnaderna för en effektiv produktionsform istället för att betala priset för marginalproduktionen. Den företagsinterna planekonomin borde kunna mästras med bonusar för effektiv drift och återbetalningar till aktieägarna om verksamheten går med vinst.

 
At 05 november, 2006 10:49, Blogger Gork said...

Eller är det kanske så enkelt att man borde äga aktier i elproducerande bolag? Då får man ju iallafall personlig nytta av de höga elpriserna.

 

Skicka en kommentar

<< Home