onsdag, september 10, 2008

Statistikmiss, räntehöjning och ekonomisk kris i onödan?

Inflationen sjönk i juli när Riksbanken trodde att den steg. Det kan ha lett till den åtstramande räntehöjningen som får negativa effekter våren 2010. Utan stimulansåtgärder blir det kanske ekonomisk kris igen med borgerlig regering. Statistikfel i kombination med istadiga ekonomer kan bli politiskt ödesdigra.

Det var Statistiska centralbyråns beräkningar av konsumentprisidex som började slå fel från april i år inom delposten "kläder och skor". En miss i hur kvalitetsförändringar av inköpta skor skulle kompenseras ledde till en alltför kraftig ökning av priserna och hela KPI låg till en början 0,1 procentenheter för högt i våras. I juli trodde man att inflationen var 4,4 procent medan den i själva verket var 4,1 procent räknat som förändring på 12 månader.

När Riksbanken skulle motivera sin räntehöjning den 4 september hänvisade man till den höga inflationen (DN idag). Detta tror jag dock var ett billigt trick för att komma undan kritik från omgivningen. Viktigare var att se på de aktuella tendenserna, vilket blivit det nya riktmärket för dagen. Med den felaktiga statistiken steg "inflationen" från 4,3 procent i juni till 4,4 procent i juli. Att då lämna räntan oförändrad skulle med det dagsländebaserade bedömningsklimat, som numera utvecklats, kunna tolkas som veligt och osäkert. Detta i synnerhet som Riksbanken i juli hade aviserat två ytterligare räntehöjningar.

Men i själva verket visade KPI enligt de korrigerade uppgifterna att "inflationen" sjönk i juli - från 4,2 till 4,1 procent. Inte bara inflationstakten var 0,3 procentenheter lägre utan också riktningen var den motsatta. Med inte så hög och dessutom minskande inflation hade det funnits betydligt större möjligheter att krypa ur den olycksaliga låsning som inflationsprognosen och räntebanan i juli skapat. Den sk kärninflationen uppgavs t ex till 0,8 procent i juli medan den i själva verket måste ha legat på ca 0,3. Prestigen hade kunnat räddas genom att de dagsaktuella tendenserna pekat åt rätt håll. Och det är den dagsaktuella stämningen som avgör Riksbankens prestige och image - inte huruvida man gör sakligt underbyggda bedömningar.

Penningpolitikens effekter kommer med 1,5 till 2 års eftersläpning. Trots detta är det tydligen så att räntan sätts efter hur priserna steg för 7 veckor sedan där stegringen i sin tur delvis mäts genom en jämförelse 12 månader tillbaka i tiden. "Styrning genom att titta i backspegeln" brukar det kallas. Utan att blinka ger SvD:s kommentator Leif Petersen i Näringslivsdelen idag 10/9 följande illustration av detta:
"Två år fram i tiden tror de flesta att inflationen ska ligga under eller omkring 2 procent. Men Riksbanken vågar knappast börja sänka förrän inflationen viker nedåt och viker nedåt rejält och stadigvarande."
Med detta synsätt, som det verkar finnas fog för, kommer Riksbankens penningpolitik att ganska konsekvent förstärka både konjunktursvängningarna och svängningarna i den inhemska prisförändringstakten. Lågkonjunkturen i världen ser ut att bli mer allvarlig än man trodde tidigare genom den valhänta hanteringen av finanskrisen . Den psykologiska påverkan på Sverige är omfattande.

Allt detta borde leda till motåtgärder, kunde man tycka. Istället förstärker Riksbanken nedgången genom sitt istadiga uppträdande. Då återstår finanspolitiska stimulanser från regeringens sida. Men har någon hört något om detta från regeringens ekonomer? Om valrörelsen 2010 skall utkämpas under en ekonomisk kris kommer åter en borgerlig regering att få gå efter fiasko med ekonomin. Det kanske var ett ödesdigert statistikfel som gjordes på SCB?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 11 september, 2008 13:50, Blogger Per-Olof Persson said...

Den amerikanska centralbanken har skapat kraftiga felinvesteringar och spekulationsbubblor i ekonomin. Därför måste det antas att nuvarande nedgång blir längre och djupare än tidigare nedgångar. Det är därför möjligt att nuvarande nedgång varar längre än 2010.

Som vanligt kommer socialisterna att hävda att det är marknadsekonomin som skapar problemen. Detta kommer att leda till skatter och regleringar som gör situationen ännu värre och mer långvarig. Detta skedde i USA 1929-1942 och den enda räddningen för politikerna var att medvetet framkalla ett anfall mot Pearl Harbour 1941. Politiker offrar gärna miljontals liv för att slippa stå till svars för de problem de själva har åstadkommit.

Politikerna tillåter centralbank och banker att skapa felinvesteringar och spekulationsbubblor i ekonomin. När dessa problem inte är avvecklade kommer sänkt ränta och utlåningsexpansion att göra problemen långvariga eftersom problemen förhindras att avvecklas.

Sänkt ränta och utlåningsexpansion fungerar enbart när problemen är avvecklade. Det är därför som konjunkturen kan ta fart igen vid en konjunkturbotten. Men problemet är att nya felinvesteringar och spekulationsbubblor skapas i ekonomin. Man påbörjar en ny konjunkturcykel.

 
At 11 september, 2008 14:15, Blogger Danne Nordling said...

Frågan huruvida USA körde med för låg ränta återstår ännu att besvara. Däremot har reglerna inom finanssektorn varit alltför släpphänta eller dåligt övervakade. Resultatet verkar vara att man fått en klassisk finanskris som sprider sina effekter i världen.

Penningpolitiken i USA skall i princip vara konjunkturutjämnande. Någon sådan stabiliseringspolitisk målsättning har den svenska Riksbanken inte åtagit sig. Den skall enbart stabilisera inflationen kring 2 procent - vilket sedan i våras tolkas som att KPI-ökningen skall bli ca 2 procent.

Det kunde tyckas som om detta också skulle stabilisera konjunkturutvecklingen. Men nu kan man se att vi istället kan få en destabilisering. Detta leder till två frågor: Kan finanspolitiken i princip användas som komplement vid flytande växelkurs? Kan finanspolitiken sättas in vid "rätt" tidpunkt eller är det bättre att avstå från alla åtgärder?
/DNg

 
At 11 september, 2008 16:33, Anonymous Anonym said...

SCB har beklagat felräkningen och menat att den är oacceptabel.
Denna slutsats är självfallet korrekt.

Nu förlorar staten 700 miljarder på detta eftersom gjorda uppräkningar grundar sig på den högre siffran.Detta gläder självfallet inte minst pensionärerna,

Nu kommer de mest skiftande prognoser om hur ekonomin kommer att utvecklas.

Svenskt Näringsliv är positivt och räknar med att uppgången kommer redan 2009.

SEB däremot lutar mot en fördjupad recession.

Detta är inte minst bakgrunden till att riksbanken inte riktigt vet vilka ränteförändringar som är de riktig.

Anders Borg tror för sin del på en räntesänkning redan 2009 och att räntenivån då kommer att ligga så lågt som 3 procent.

Om denna prognos, som han betonar är hans egen, kommer att slå in vet vi inget om.

Däremot blir den trovärdig om den finansiella oron i USA och konjunkturavmattningen i en rad andra industriländer kan bemästras lite snabbare.

Viktigt är förstås också att regeringens olika åtgärder kommer att stimulera vår ekonomiska tillväxt.

 
At 17 september, 2008 18:59, Anonymous Anonym said...

Hej Danne,

jag har skrivit en del om hur regeringen bör hantera denna olyckliga situation. Jag skulle uppskatta om du hade tid att kommentera mina senaste inlägg.

MVH /Karim

 
At 17 september, 2008 19:08, Blogger Danne Nordling said...

Karim, det är kanske läge att kräva ett högre inflationsmål. Jag återkommer.

Idag släpptes Riksbankens protokoll. Det var tre mot tre och Stefan Ingves fällde utslaget för höjning. Även oenighet om räntebanan framkom. Däremot verkar SCB:s miss inte ha haft någon betydelse.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home