Anders Borg kanske inte klarar krisen?

Finansministern förklarade sin senfärdighet i den ekonomiska politiken med att man var tvungen att följa EU:s regelverk. Han kunde inte heller avisera någon större kompensation till kommunerna för att hålla helst oförändrad sysselsättning. De automatiska stabilisatorerna är borta. Det ökar också budgetunderskottet.

I Ekots lördagsintervju 14/3 framträdde finansminister Anders Borg. Rubriken för påannonseringen var "Försiktig eller handlingsförlamad?" vilket syftar på hans obenägenhet att vidta krisåtgärder. "Vet han hur han ska möta massarbetslösheten, kommunernas ekonomiska kris och statens växande underskott?" Frågorna är föranledda av professor Lars Calmfors kritik igår av hanteringen av finanskrisen för att den är alltför försiktig. En del av detta kom också upp i riksdagsdebatten om den ekonomiska politiken igår. Där påstod Thomas Östros (S) att budgetunderskottet nu orsakas av regeringens skattesänkningar.

Intervjuaren Tomas Ramberg började med bonusdiskussionen rörande SEB. Detta är naturligtvis viktigt för den svenska debatten där intresset för andras ersättningar är mycket viktigare än att få klarhet i hur den värsta konjunkturkrisen sedan 1930-talet skall kunna bekämpas. Pikant är dock att Marcus Wallenberg "trodde" att det nya ersättningssystemet i SEB skulle rymmas inom bestämmelserna för bankstödet. Borg trodde att SEB kanske räknade med att klara sig utan stödet. Men fanns inte möjligheten att Wallenberg trodde att regeringen skulle göra ett undantag för den lönesänkningskonstruktion som banken snott ihop oavsett det formella utseendet av en lönehöjning?

Är näringslivet ett särintresse för rika personer som Per Schlingmann (M) påstått? Det höll nog Borg med om och hänvisade till diskussionen om värnskatten och diskussionerna med Svenskt Näringsliv. De var "tondöva" menade Borg. Den av Moderaterna frambringade lätt socialistiska opinionen är vad som skall vara bestämmande - annars är man tydligen tondöv. Härefter diskuterades arbetsrätten.

Bankernas kreditgivning som aktualiserades redan för fyra månader sedan med ett första paket var nästa ämne. Borg menade att bankerna fick en del stöd redan. Men det tar 6-12 månader att få ordning på kreditsystemet. Läget har dessutom mörknat genom Baltikum. Varför har då regeringens ilska minskat? Vi har följt det europeiska regelverket, sade Borg, vilket antyddes vara orsaken till fördröjningen. Går bankerna under 8 procent i kapitaltäckning har staten rätt att gå in med nytt kapital. Går man ner under under 2 procent kan staten lösa in och överta banken. Det borde vara rimligt att förutsätta att bankerna förstår reglerna. Tydligen föreligger ett kommunikationsproblem.

Är någon av bankerna snart där? Det är en fråga för Finansinspektionen, sade Borg. Oppositionens politik skulle ge 10-20 000 fler jobb till en kostnad på 2-4 mkr, sade Borg i samband med riksdagsdebatten igår. Det är för dyrt. Nu är omsvängningen i statsfinanserna 190 mdr kr enligt Ekonomistyrningsverket, enligt Borg. När jag hör Östros, Bäckström och Calmfors... Det viktigaste är att tillföra pengar till kommunerna och arbetsmarknadspolitiken (sökåtgärder).

KI har bedömt att kommunerna behöver 14 mdr kr? Borg kunde inte bekräfta detta. Vi kan inte nu sprätta iväg alla pengar. Vi måste vara försiktiga. Kan kommunerna bibehålla sina anställningstal? Det svarade inte Borg på utan framhöll att staten får ta den stora smällen. Vi skall försöka göra så mycket vi kan i förhållande till ett ansvarsåtagande för de offentliga finanserna. Vi har reagerat mera kraftfullt än andra länder. Vi möter dagligen krav på åtgärder. Vi kan inte långt i förväg göra utfästelser. Däremellan kommer oppositionen att kräva mera.

Varje prognos jag får visar sämre offentliga finanser, fortsatte Borg. Jag tänker inte hamna i samma situation som i början av 1990-talet. Vi har ett speciellt läge just nu med den internationella konjunkturen. Budgeten är mer expansiv än i andra länder. Nu skall vi bygga ut arbetsmarknadspolitiken. Och där var programtiden slut. Borg fortsatte transporten till Bryssel.

Både intervjusituationen och SEB:s besked om reträtten i lönefrågan medförde att programmet blev litet för improviserat. Jämfört med vad påannonseringen byggde upp i form av förväntningar om ett klargörande om orsakerna till att regeringen framstår som stabiliseringspolitiskt handlingsförlamad var svaren från Borg intetsägande. Vi har hört dem förut. Den rimligtvis nyinsatta första hälften av programmet som handlade om SEB tillförde inte heller något väsentligt. Resultatet blev bara att värdefull tid slösades som kunde ha använts för den påannonserade huvudfrågan. Varför måste Ekots lördagsintervju präglas så mycket av nyhetsprogram där senaste vändningen i en sakligt perifer fråga måste kommenteras?

Nu kan man vaska fram två slutsatser. Den ena är att "handlingsförlamningen" i stabiliseringspolitiken - i varje fall när det gäller kreditmarknaden - enligt Borg beror på EU:s regelverk. Det är tydligen viktigare att minutiöst föja EU-regler än att rädda kreditgivningen till svenska företag så att krisen inte i onödan blir värre. En del av senfärdigheten beror dessutom på enallmän försiktighet, som vi inte fått någon förklaring till. Calmfors varnade tvärtom för sådan "försiktighet". Min slutsats är att det var just sådan "försiktighet" som gjorde krisen onödigt djup i början av 90-talet.

Den andra slutsatsen är att Borg inte kommer att kompensera kommunerna ens för en del av bortfallet av skatteintäkter. Staten får sådana påfrestningar på eknomin att den inte "har råd" att hålla uppe kommundernas sysselsättning den här gången (och än mindre öka sysselsättningen i kommunerna som kompensation för bortfallet på annat håll). Nästa steg är att arbetslösheten ökar. Kommer Borg då att säga att staten inte "har råd" att ge a-kassa åt de arbetslösa? Det borde han i konsekvensens namn. Men vi vet inte. Ramberg hade förberett detta med en lång och raljant karusell av argument med sänkt a-kassa och fler men färre jobb osv. Det fanns dock inte tid att klargöra hur Borg såg på denna. De automatiska stabilisatorerna gäller tydligen inte längre.

Det förefaller efter intervjun som att Anders Borg inte har någon verklig strategi för att hantera krisen. Han är osäker och vill vänta och se. För att dölja detta hänvisar han förmodligen till regelverk, ekonomiska teorier om rationella förväntningar och överdrivna beräkningar av hur mycket det "kostar" att bekämpa arbetslösheten. I botten ligger skräcken för ett ökat budgetunderskott eller rättare sagt kritiken från Östros om att aktiva åtgärder förstör statsfinanserna. Bättre då att vara passiv och låta budgetunderskottet växa fram utan att någon kan peka på några regeringsåtgärder som orsaken. Borg kanske inte klarar krisen om det inte kommer en vändning från utlandet.

Andra bloggar om: finanskrisen, Moderaterna, regeringen, Anders Borg, stabiliseringspolitik, stimulanspolitik, bonus, skatter, krisen, finnanskris, krispolitik, SEB, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se