Demokratiseringen bidrog till finanskrisen?

Aktieägarna har blivit kortsikt intresserade av höga vinster. De vill ha cash. Det måste bero på att det inte längre är finansfamiljer som förvaltar företagen över flera generationer. Demokratiseringen har överfört ägandet till Svensson som vill konsumera.

Enligt finansminister Anders Borg förekom en väsentlig beteendeförändring i förspelet till finanskrisen: "Det är helt klart att kortsiktighet har varit en del av krisen." (DI 8/7, s 12) Vad beror detta i sin tur på?

Företagen har satt upp högre vinstmål, skriver förre vice riksbankschefen Thomas Franzén i Ekonomisk Debatt nr 4/09. De ligger ofta på en avkastning på eget kapital på 20 procent och är realt dubbelt så höga som tidigare, hävdar han. Franzén hänvisar till en studie under utgivning från EFI gjord av Lars Östman. "Ägarmarknaderna har gjort att avkastningskraven höjts och företagens motståndskraft minskat."

Ett sätt att öka avkstningen på eget kapital är att minska dess andel i balansräkningen. Det leder till större instabilitet. Ett annat sätt är att införa bonussystem som skall stimulera ledningen och de anställda att öka avkastningen. Varför har då denna kortsiktighet, som ibland beskrivs som girighet, ökat sett över en längre tid? Det har man hittills inte försökt klargöra.

Min hypotes är att det är ägarmarknadernas förändring som ligger bakom. Den förändringen består i att de tidigare ägarfamiljernas ägande minskat i betydelse till förmån för ett mer institutionellt ägande i form av aktiefonder, pensionsfonder, utländska ägare och andra företag.

Det är inte längre de "14 familjerna", som kommunistledaren C H Hermansson tjatade om på 60-talet, som dominerar ägandet i svensk ekonomi. Han lyckades då få regeringen att tillsätta den s k Koncentrationsutredningen som skulle undersöka det skadliga i ett koncentrerat aktieägande. Alla politiska partier höll med om att det var skadligt att Wallenbergs m fl skulle äga och styra så mycket. Ägandet måste demokratiseras, blev slutsatsen.

Denna demokratisering behövde inte innebära en regelrätt socialisering som vänstern tidigare förordat och som till en början var ett centralt inslag hos en del av 68-vänstern (Göran Therborn). Aktier kunde delas ut till de anställda enligt olika system för vinstdelning eller investeringslön. Detta kunde också ske, ansåg LO och Socialdemokraterna, genom s k löntagarfonder.

Resultatet blev att svenska folket stimulerades till att spara i aktiefonder eller pensionsfonder och att de statliga AP-fonderna fick möjlighet att köpa aktier. Aktieägandet spreds kraftig. Det blev "demokratiserat" enligt modernt språkbruk. Och ägarstyrningen förändrades tydligen ganska radikalt.

Från den "skadliga" och koncentrerade styrningen från ett antal finansfamiljers sida som gick ut på långsiktig förvaltning över generationer, fick vi en "demokratisk" och därmed samhällsnyttig styrning som uppenbarligen endast intresserade sig för så hög avkastning så fort som möjligt. Då skulle ägarna kunna få ut pengar till högre pensioner och mera omedelbar konsumtion i form av semesterresor, sommarstugor, bilar, båtar och annat attraktivt för den demokratiske Svensson.

Vad brydde sig Svensson om sund långsiktighet? Den förvaltare som hade lägre avkastning än andra det senaste kvartalet riskerade att få sitt förvaltade kapial tillbakadraget - i varje fall skulle nytt kapital inte tillkomma. Demokratisering betydde ökad kortsiktighet och girighet eftersom ägarna i slutändan ville ha cash. Finansfamiljerna var inte lika intresserade av att konsumera en stor andel av kapitalet - ändå skälldes de för att vara giriga och odemokratiska (vad nu detta betydde).

Borde vi inte alla fundera litet på vad syftet med vårt sparande är? Vill vi ha ökad konsumtion eller vill vi med vårt ägande bidra till en långsiktig utveckling av företag vars framgångar och svårigheter vi engagerat följer under årtionden och som vi till slut vidareförmedlar till våra barn?

Läs även andra bloggares åsikter om ägandespridning, demokratisering, ägande, aktier, vinst, avkastning, finanskris, koncentration, finanskrisen, socialism, vänstern, politik, ekonomi på intressant.se