ECB börjar trycka miljarder nya euro
Tyskarna och Merkel har förhindrat centralbanken ECB att trycka pengar för att bekämpa skuldkrisen. Men igår pytsade ECB ut nästan 500 miljarder euro i nytillverkade pengar i form av lån till bankerna. Kan det leda till att skuldkrisen kan bemästras?
Den europeiska centralbanken ECB har hittills hållits tillbaka vid bekämpningen av Europas skuldkriser. Tysklands Angela Merkel är rädd för hyperinflation av 20-talsmodell. ECB ska inte få agera som lender of last resort gentemot stater för att hålla deras statsskuldräntor nere. Formellt strider det mot den s k no bailout-klausulen i EU-fördraget. Denna har dock satts åt sidan tidigare och borde gå att kringgå för att ECB ska kunna göra kvantitativa lättnader, QE (köp av obligationer med "nytryckta" pengar). En sådan åtgärd på 2 biljoner euro diskuterades torsdagen den 2 dec 2010 men stoppades i slutändan av okänd orsak (bart).
Nu har emellertid ECB hittat ett substitut för QE som kanske är nästan lika effektivt. Det är treårslån till bankerna till låg ränta som kallas LTRO (Long Term Refinancing Operation). Enligt SvD och FiT är det fråga om "tusentals miljarder euro". Räntan är nu ca 1 procent och som säkerhet godtas mindre goda säkerheter såsom europeiska statsobligationer. Tanken är helt enkelt att bankerna också ska satsa de upplånade pengarna på obligationer som nu avkastar 6-7 procent om de kommer från Spanien och Italien. Det borde sätta press nedåt på räntorna:
Eftersom inköp av statsobligationer för bankerna inte kräver någon ytterligare kapitaltäckning enligt de formella bestämmelserna kan mycket stora belopp komma ifråga. Igår lånade ECB ut 489 mdr € (mot väntade 300) men en hel del av pengarna går sannolikt till att betala tillbaka gamla lån. En del bedömare (Jonas Olavi enl DI) ser också möjligheter till ökad kreditgivning till företag som fått svårigheter att låna. I februari 2012 sker nästa auktion.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy har geniförklarat detta drag av ECB-chefen Mario Draghi, enligt Per Lindvall, E24. Men själv är Lindvall skeptisk liksom en del andra kommentatorer. Effektiviteten av dessa maskerade QE-åtgärder kan förvisso bli mindre bra än direkta räntegarantier med hjälp av eventuella QE. Nu ökar likviditeten i banksystemet och de nytryckta pengarna söker sig ut i Europas ekonomier på ett sätt som de inflationsrädda borde frukta mera än en räntegaranti.
En annan kategori skeptiker är de som tror att ökad likviditet också leder till mera moral hazard - dvs att hjälp till skuldkrisansatta länder medför att de slår sig till ro och fortsätter att skuldsätta sig i onödan. Hur hjälpen i så fall ska utformas är oklart. Men de skärpta kraven på euroländerna enligt pakten 9 december är väl tänkt att förhindra moral hazard. Och då kan ECB tillåta sig att agera i krisbekämpande riktning. Man kan undra vad Merkel säger om detta? Ska hon skrika om inflation?
Den slutliga frågan är dock huruvida ECB:s LTRO verkligen har en räntesänkande effekt. Det tror inte Lindvall. Även om räntedifferensen mellan vad en bank får på italienska obligationer och måste betala för ECB-lånen är mycket attraktiv så är räntan så hög att Italien inte klarar sina betalningsåtaganden, menar han. För att operationen ska lyckas måste den bli så omfattande att obligationsräntorna faller till 2-3 procent, menar Lindvall.
En sådan analys måste enligt min mening ta hänsyn till att även ett utköp av förfallande obligationer kommer att tillföra nytt kapital. De investerare som får betalt för gamla italienska obligationer måste ju placera pengarna någonstans. Pengar som söker placering höjer priserna på objekten. Det betyder att räntorna sjunker. Hur kan man glömma det?
Det mest egendomliga i Lindvalls artikel, som också publiceras i SvD idag med rubriken "ECB:s åtgärder blir alltmer desperata", är hans syn på vem som får betala ECB:s åtgärder. Han anser att även om operationen lyckas kommer det att ske till priset av "en enorm förmögenhetsöverföring från euroländernas skattebetalare till bankerna". Vad menas med det? Kommer skatterna att höjas för att sedelpressarna ska få betalt?
[Uppdat 29/12: Vid auktionen idag när Italien sålde 10-åriga statsobligationer för 2,5 mdr € blev räntan 6,98 % mot 7,56 % i november. Bankerna håller mycket pengar som reserv, bl a som inlåning hos ECB.]
Läs även andra bloggares åsikter om europeiska centralbanken, ECB, euron, skuldkris, banker, trycka pengar, sedelpressar, inflation, Merkel, nationalekonomi, europakten, EU, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 16:57
3 comments
.
3 Comments:
Om man trycker upp nya pengar som man tar betalt för av folket hela tiden, då förs ju förmögenheterna över till bankerna.
Bara o ta bostäderna som värsta exemplet sista 10 åren. Vem har tjänat på att bankerna tryckt upp dessa krediter? Inte är det folket iaf. De bara byter samma bostäder med varann till högre o högre priser pga av att de kan buda högre o högre med billiga krediter. O vad har blivit resultatet? Jo, de har rent bevisligen inte längre råd o köpa sin egen bostad (pga inflation) utan att ha banken som en större o större mellanhand. Det är EN av orsakerna till att färre o färre kontrollerar en allt större o större del av jordens tillgångar.
Behöver vi ökad penningmängd i samhället så finns det ingen som helst anledning till varför detta ska gå via bankerna o skapas som en skuld med ränta. Det bankerna bör få göra är o hantera lån mellan folk som vill avstå "nu" mot "senare" o de som vill göra tvärt om, för att de tror att de kan skapa ett mervärde "nu" som de med lätthet kan betala "senare" med. Inte att skapa samhällets penningmängd som skulder.
Det är väl ändå rimligt att förvänta sig att om penningmängden ökar så ökar också priserna på varor och tjänster med tiden.
Sedan USA började med QE har priserna på obligationer, aktier, guld, silver, råvaror, olja har stigit i pris och US-dollarn har sjunkit i pris, vändning i MAJ när Bernake sa att QE2 upphörde i juli och att inget QE3 var planerat.
Fastigheter i USA är den tillgången som sjunkit mest i pris med ca 50%.
Jag skulle föredra en marknadslösning på skuld och bankkrisen. Att de banker och länder som är i konkurs går i konkurs. Det medför stora skuldnedskrivningar och det är vad skuldberget behöver för att minska i storlek. Men idag försöker politiker och banksters behålla status quo genom att skicka notan till Euro-innehavare och skattebetalare och sätter marknadsekonomin ur spel.
Sedan är det orimligt att världens största valuta ägs av Federal Reserve som är en privat ägd centralbank med rätt att tillverka obegränsat med US-dollars och det har man nästan gjort genom att sänka värdet med 98% sedan 1914.
1971 kostade ett ounce guld $35 och idag kostar det $1600, snacka om inflation.
Men även om centralbanken sänker räntorna till 0% och köper upp alla statsobligationer för nya pengar så minskar kreditgivningen till företag och personer, så centralbanken bedriver inflationspolitik och marknaden bedriver deflationspolitik, det får konsekvenser enligt ovan.
m96, jag vet inte riktigt vad du menar med att centralbanken "tar betalt" för de nya pengar som den skapar. Vad ECB gör är att erbjuda bankerna att på tre år låna obegränsat med euro till en ränta på 1 procent. Bankerna kan sedan låna ut pengarna till högre ränta. De som ansöker om lån måste anse att de tjänar på det. Ju mer pengar som finns att tillgå desto lägre blir räntan. Den som inte har någon förmögenhet kan väl inte föra över denna genom att ta ett banklån? Den som har förmögenhet kan belåna den och använda lånepengarna till att öka förmögenheten.
En del konspirationsteoretiker menar att ECB:s utlåning till bankerna istället för att köpa Piigs-obligationer syftar till att gynna bankerna. Det kan inte förnekas att bankernas vinster kommer att öka om de kan låna in till 1 procent och låna ut till 5-6 procent genom obligationsköp. Är det möjligt att sådan korruption ligger bakom? Är det inte snarare så att den valda vägen är resultatet av en teori om inflationen som är inkorrekt men populistisk?
Johnny, självklart är det rimligt att på lång sikt vänta sig att det blir inflation när penningmängden ökar. Sambandet är tydligt. Men ett statistiskt samband är inte detsamma som ett kausalt bevis. Det kanske är så att inflationsdrivande krafter orsakar att penningmängden ökar. En tillfällig ökning av penningmängden utan att inflationsdrivande krafter föreligger kanske inte alls leder till inflation?
Vi måste komma ihåg att antalet storkar i Skåne minskade samtidigt som antalet födda minskade.
I november 2010 började USA med QE2 på 600 mdr $. Det motsvarade en ökning av penningmängden med 7 procent. Steg inflationen med 7 procent? Nej den ökade från 1,6 till 3,2 procent 2010-11. Och 2012 är prognosen 1,7 procents inflation. Dessutom anses ökningen mest bero på energi- och livsmedelspriser.
QE2 har inte heller entydigt sänkt dollarn. Den stod i 1,37 i nov-11 mot euron och idag står den i 1,30, dvs en stärkning.
Bör då skuldkrisen lösas genom att marknaden får driva länder och banker i konkurs med stora välståndsförluster för medborgarna som följd?
Ett planekonomiskt påhitt som en valutaunion ska alltså få gå överstyr och försämra för alla utan att planbyråkraterna ska behöva gör något för att rätta till sina misstag. Det verkar långtifrån självklart.
Jag tycker att det viktigaste på kort sikt är att begränsa skadorna för att sedan ta itu med de långsiktiga problemen och se till att det inte ens kan börja gå överstyr.
Åtgärder mot inflationen är naturligtvis befogade. Men de får inte ta formen av ljusblåa föreställningar att en valutaunion i sig skulle kunna hindra tidigare inflationsbenägna länder att plötsligt övergå till att bli låginflationssamhällen som det tyska.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home