tisdag, november 06, 2007

De röda kuppmakarna ville avskaffa pengarna genom inflation

I morgon är det 90 år sedan kommunistkuppen i Petrograd genomfördes. Den "äkta kommunismen" skulle inte ha pengar. Finansminister Preobrazjenskij drev därför fram en galopperande inflation och kunde konstatera att penningvärdet fallit 20 000 gånger till skillnad från i Frankrike efter revolutionen 1789 med 500 gånger. Bolsjevikerna hade vunnit med 40-1.

Den s k ryska revolutionen 1917 bestod av två faser: I mars skedde en revolt som ledde till att tzar Nikolaj II abdikerade och i november 1917 avsattes den provisoriska, demokratiska regeringen genom kuppartade åtgärder av Lenins bolsjeviker (februari resp oktober enligt den ryska, julianska kalendern). Bolsjevikregeringen hade som mål att "förverkliga äkta kommunism" som Leo Trotskij uttryckte saken. Ett stort problem var dock att det inte fanns någon socialistisk teori som angav hur ett kommunistiskt samhälle skulle organiseras.

Den store kommunistiske teoretikern Karl Marx hade inte skrivit särskilt mycket om hur det socialistiska samhället skulle se ut. Det som finns är vad som står i det "Kommunistiska manifestet" från 1848 men det är uppenbart att bolsjevikerna inte följde det korta program som fanns skissat i denna pamflett. Istället har inspiration hämtats från Thomas More och hans skrift Utopia från 1516 samt från jakobinen Francois Babeuf som 1795 publicerade skriften Utkast till en ekonomisk lagstiftning.

Både More och Babeuf ville avskaffa pengarna, vilket inte fanns med i det kommunistiska manifestet. Bolsjevikerna ville vara mer radikala än Marx och Engels. "Det kommunistiska samhället kommer inte att känna till pengar" hade Nikolaj Bucharin och Jevgenij Preobrazjenskij skrivit. I första omgången försökte bolsjevikerna avskaffa pengarna genom att göra dem värdelösa - de lät sedelpressarna gå så fort som möjligt.

När bolsjevikerna tvingade till sig makten fanns en utelöpande sedelmängd på 20 mdr rubel. Därefter tryckte man "färgat papper" i en rasande takt: 1919 fanns det 225 mdr rubel, 1920 1 200 mdr (1,2 biljoner), 1921 16 biljoner och 1922 nära 2 000 biljoner rubel (2 triljoner). Det som kostade 1 rubel 1913 kostade i slutet av 1922 100 miljoner rubel!

Redan vid den tionde partikongressen i mars 1921 skröt finanskommissarien Preobrazjenskij att den franska revolutionens pengar bara hade fallit 500 gånger i värde medan rubeln fallit 20 000 gånger. Och triumfatoriskt underströk han: "Detta innebär att vi slagit franska revolutionen med 40-1."

Samtidigt införde bolsjevikerna ekonomisk planering för näringslivet utom jordbruket (ungefär 20 procent av befolkningen). För industrin, som beräknas ha omfattat 2 procent, blev inflationen och "kommando-ekonomin" katastrofal. Mellan 1913 och 1920 sjönk industriproduktionen med 82 procent - sannolikt var minskningen ännu större räknat med 1917 som bas eftersom rustningsproduktionen drivit upp nivån.

Vladimir Lenin var tydligen en dålig nationalekonom och han fick i oktober 1921 erkänna att kommunismen hade misslyckats:
"Vi utgick från - eller vore det kanske riktigare att säga, vi antog utan vederbörliga beräkningar - den proletära statens förmåga att på kommando organisera och distribuera statlig produktion av varor på ett kommunistiskt sätt i ett land bestående av småbönder. Livet har visat att vi misstog oss."
Därefter infördes 1921-22 en konventionell valuta baserad på guld. Samtidigt avskaffades tillfälligt planekonomin genom den s k Nya Ekonomiska Politiken (NEP). Det blev Stalin som införde den "äkta" kommunismen senare under 1920-talet. Dock blev pengarna kvar.

Källa: Richard Pipes: Den ryska revolutionen, 1995 (NoK 1997)

Fortsättning: Oktoberkuppen 1917, nov-07

Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

2 Comments:

At 07 november, 2007 03:27, Blogger Per-Olof Persson said...

Lenin och nationalekonomi

Det som är intressant är inte själva ökningen av penningmängden. Det som är betydligt mer intressant är kopplingen mellan den klassiska skolan/den neoklassiska skolan och den marxistiska teorin. De marxistiska teoretikerna "tolkade" den klassiska skolans objektiva värdeteori (som återinfördes av Alfred Marshall 1890 i den neoklassiska skolan) på så sätt att en socialistisk planekonomi skulle kunna fungera lika bra som en marknadsekonomi och att en ekonomi inte behöver ha pengar för att kunna fungera.

Den klassiska skolan ansåg att ett objekts värde finns i själva objektet och ett objekts värde beror på något som är mätbart. Vanligtvis ansågs det mätbara värdet vara den totala kostnad som lagts ned på att producera objektet. Produktionskostnaden är därmed grunden för prissättningen på objekten.

I en marknadsekonomi är det marknadspriserna som samordnar konsumenternas efterfrågan och produktionen av konsumentprodukter. Marknadspriserna samordnar också produktionsresurserna (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror) med produktionen av konsumentprodukter och kapitalvaror.

Lenin ansåg att den objektiva värdeteorin var en vetenskaplig grund för socialistisk planekonomi och en ekonomi utan pengar. Om produktionskostnaden är grunden för prissättningen på objekten, så är produktionskostnaden också grunden för all samordning i ekonomin. Lenin ansåg att produktionskostnaden inte behöver uttryckas i penningpriser utan i statistik. Statistik skulle göras av konsumenternas efterfrågan och av produktionsresurserna. Produktionsplaner skulle basera sig på statistiken.

Problemet är att det inte går att förklara hur en ekonomi fungerar om inte "Carl Mengers subjektiva värdeteori" från 1871 används. Enligt Menger är det subjektet (människan) som värderar objektet. Människors nytta av objekten och människors värdering av objekten är subjektivt. Subjektivt i betydelsen att nytta och värdering inte är matematiskt mätbart.

Människor värderar objekt olika och värderingen kan förändras över tiden. Människors subjektiva värdering uttrycks i priser på objekten. Detta kallas ”Carl Mengers subjektiva värdeteori” och har gett upphov till metodologisk subjektivism. Metodologisk subjektivism innebär att det är människorna som studeras och inte en ekonomi utan människor.

Metodologisk subjektivism innebär också att mänskliga val och handlingar är subjektiva. Därför är omöjligt att matematiskt mäta mänskligt beteende. (Val och handlingar är däremot objektiva i betydelsen att en individ väljer att köpa A i stället för B.)

Ludwig von Mises utgick ifrån den subjektiva värdeteorin när han 1920 kom fram till att ekonomisk kalkylering är omöjlig i planekonomier och därför kan de inte fungera.

"Economic Calculation in the Socialist Commonwealth"

http://www.mises.org/econcalc/econcalc.pdf

 
At 08 november, 2007 02:07, Blogger Danne Nordling said...

Lenin trodde personligen att det skulle räcka med att ta över de finansiella institutionerna för att den vägen kunna kontrollera ekonomin. Min bedömning så här långt är att han inte var så dogmatisk att han innerst inne ville avskaffa penningsystemet.

Men Lenin hade inga djupare kunskaper i ekonomi utan accepterade de mera renläriga socialisternas övertygelse om att pengar var roten till allt ont. Det verkar ha varit t ex Trotskijs uppfattning - hämtad från Moores Utopia. I brist på bättre idéer organiserades ekonomin militärt hierarkiskt och med hjälp av en snabbt expanderande byråkrati.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home