Valfrihet och finanskris nya hot mot friheten

För att bekämpa finanskrisen måste vi älska staten och överge friheten tycks vänstern mena. Dessutom är den besvärliga valfrihet inte något bra. Slutligen har Nina Björk kommit på att liberalismen är oduglig. Friheten står inte högt i kurs när börskurserna står lågt.

I dessa dagar med finanskris och begynnande lågkonjunktur vädrar frihetens fiender morgonluft. Se bara hur borgerliga regeringar och amerikanska presidenter socialiserar banker och företag som vore de riktiga socialister. Det visar att frihetens ideologi var feltänkt från början, låter man påskina. Ett fritt näringsliv och vidsträckt individuell frihet skulle alltså vara en omöjlig idé när till och med frihetsvännerna måste inskränka friheten till förmån för andra värden.

Till detta kommer naturligtvis det ständigt pågående hackandet på folks vardagshandlingar för att de orsakar koldioxidutsläpp. Här finns framöver nya hot mot friheten när Sveriges utsläppsmål skall fastställas - skall de bli 30 procent, 40 procent eller rentav 80 procent som mp kräver till 2020? Staten som begrepp har nu fått en "PR-mässig boost" hör jag den notoriske etatisten Annika Lantz hävda i SR. Det är fråga om "den nya kärleken till staten" säger hon om politiken mot finanskrisen.

Frihetens fiender tar tillfället i akt att diskreditera liberalismen och frihetens idéer i generella termer när politikerna anser sig behöva vidta korrigerande åtgärder. Vad de är ute efter är ett systemskifte men ännu är de inte så självsäkra att de använder sådana termer. Varför skulle ett fritt näringsliv vara omöjligt bara därför att det behövs lagregler för vad aktörerna får göra? Även förespråkare av en "minimalstat" eller "nattväktarstat" hävdar ju att det är viktigt med en stat som upprätthåller ordning och försvar.

Frihetens kritiker angriper i själva verket anarkismens idéer - inte den klassiska liberalismens, nyliberalismens eller libertariansismens idéer. Det är att göra det lätt för sig. Men propagandamässigt är det effektivt. Många har gått i fällan - t o m filosofer som Nagel och Murphy har antytt att liberalismen betyder inga skatter alls (bloggartikel jan -08). Det gäller att se upp för det debattknep som brukar kallas "utvidgning" eller att ställa upp en "straw-man" (halmdocka). Både ekonomisk stabilitet och minskade utsläpp av växthusgaser går rimligtvis att uppnå med modesta statliga ingrepp som inte på ett avgörande sätt hotar det fria samhället.

Ett värre hot är den kritik mot valfriheten som dyker upp med jämna mellanrum. Nu har DN:s kultursidor tagit in en artikel av Kajsa Ekis Ekman (9/11) som formulerar frågan "Tänk om det vi kallar valfrihet i själva verket är en form av kontroll?" Jag skrev om detta i artikeln "Valfrihet är slaveri" i september 2006. Tankegången har ingående analyserats av Barry Schwartz i boken Valfrihetens tyranni från 2004. Ekman menar att frihet är en rätt att välja och ju fler val vi kan göra desto lyckligare blir vi. Det är en problematisk uppfattning men hon förefaller inte medveten om detta. Frihet är ju frånvaro av tvång och knappast något medel för ökad lycka. Däremot är tvång som förhindrar någons önskan att få välja något som gör oss mer olyckliga.

Ekis Ekman tar upp mer grundläggande val som det väsentliga. Men hon hamnar helt snett när hon ondgör sig över att arbetslösa inte har rätt att vägra ta ett lämpligt arbete. Så var det i det gamla samhället när den arbetsföre som inte arbetade ansågs vara en lösdrivare som kunde sättas i tvångsarbete. Idag är ingen tvungen att välja att arbeta. Det är bara om man vill ha bidrag med pengar från skattebetalarna, som drivits in med tvång, som det kan framstå som om valfriheten är begränsad.

Barack Obama antyds av Ekman ha intresse för det som kallas "liberal paternalism" som lanserats av Richard H Thaler och Cass R Sunstein i boken Nudge. Det är fråga om en mellanform av svag och stark paternalism. Ett exempel är att livsmedelshandlarna tillhålls att placera nyttig frukt i ögonhöjd i butikerna. Den svaga paternalismen nöjer sig med att producera upplysningsmaterial om fruktens nyttighet. Den starka paternalismen ser till att folk äter frukt dagligen på något sätt som bygger på tvång.

Hotet mot friheten ligger dock mycket i att många irriteras av att det är besvärligt att välja. Det finns därför en grogrund för politiker som vill begränsa valmöjligheterna. Här behövs en debatt om varför det inte skulle räcka med att välja ett tillräckligt bra alternativ. Om man kan välja är det ganska omoget att till varje pris hitta det perfekta alternativet. Men det kanske är så att personer som är väldigt intresserade av hur andra har det blir frustrerade om de ser att någon gjort ett mer lyckosamt val än de själva. Det är kanske samma personer som lider av att andra tjänar mer pengar än de själva?

Ekmans artikel om valfrihet har kritiskt kommenterats av bloggaren Advodia 2 och av professor Ulf Bjereld. Den senare uppmanar att "förväxla inte frihet med valfrihet". Arbetarrörelsen borde återerövra frihetsbegreppet, menar han. Men det framgår inte hur detta skulle gå till eller hur frihet med begränsningar av valfriheten skulle se ut.

I detta frihetssammanhang förtjänar också Nina Björks principiella kritik mot frihetens idé att nämnas. Den framförs i doktorsavhandlingen Fria själar - Ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson som recenserades i SvD 4/11. Tesen hos Björk tycks vara att liberalismen är en oduglig ideologi eftersom den förnekar att människor är beroende av andra människor. Tidigare har hon framhållit människans egoism som motiv för tvång i klimatpolitiken. Är hon kanske anhängare av planekonomi?

Andra bloggar om: frihet, valfrihet, socialism, finanskrisen, växthuseffekten, paternalism, nudge, tvång, Nina Björk, filosofi, politik på intressant.se