Alla vill se en ny kris i USA

Om dagens federala underskott inte innebär att amerikanerna långsiktigt lever över sina tillgångar med 10 procent av BNP motsvarar besparingspaketet 2/8 ungefär det underskott som fanns under president Bush. Någon nedgradering av kreditbetyget är då inte så motiverad.

Efter höjningen av USA:s lånetak den 2 augusti uttalade olika bedömare att krisen inte var över utan att det skulle bli ont värre. Kan ett resultat av dessa dystra prognoser ha bidragit till att Standard & Poor's igår sänkte USA:s kreditbetyg från AAA till AA+. Nu är det många som bedömer framtiden som om de tidigare förutsägelserna skulle bli sjävuppfyllande. Dysterhet föder pessimism och hela världsekonomin anses kunna påverkas.

På senare tid har några av de tidigare pessimistiska bedömarna, som förutsett den tidigare krisen, på nytt uttalat sig negativt om framtiden. Redan 1 augusti refererade SvD tre ekonomer, som alla kallats "Dr Doom", hur de nu kommer med förutsägelser om fortsatt elände. Orsakerna varierar dock. Professor Nouriel Roubini (NY univ, f 1959 i Istanbul, tid ekonom IMF, Wp) förutser att världsekonomin är på väg mot en "perfekt storm" som kommer att bryta ut år 2013. Det beror på att Kinas antiinflationspolitik kommer att hämma Europas export samtidigt som Europas psykologiska oro kommer att försvaga ekonomin. (Riskerna bedöms av Harry Flam i DN 6/8).

Investeringsrådgivaren Marc Faber (f 1946 i Zürich, Wp) menar att det finansiella systemet kommer att kollapsa inom fem, tio år. Orsaken är att skuldproblematiken inte kommer att angripas, USA kommer att sjösätta det ena kvantitativa lättnadspaketet efter det andra. Betalningarna kommer inte att ställas in utan de sker med dollar som blir allt mindre värda. Hans råd är att köpa guld och silver och hellre aktier än statsobligationer. Ingen tillväxt i Europa under många år framöver pga åtstramningar och räddningsaktioner.

Guldhandlaren Peter Schiff (f 1963, Wp, företrädare för den heterodoxa Österrikiska skolan, blart-06) tror också att det blir fler kvantitativa lättnadspaket från Fed. Det kan ge lättnader för stunden men gör situationen på sikt etter värre - som att "bekämpa en brand med bensin". Hans råd är att köpa guld eftersom "Mr Bernankes inkompetens kommer att förstöra värdet på dollarn och släppa loss en skenande inflation". Den globala efterfrågan på dollar kommer att minska och höja räntorna i USA. Regeringen kommer då inte ha en chans att betala räntorna och än mindre minska skulden.

Dessa förutsägelser har emellertid svagheten att vara desamma som uttalades redan tidigare och liknar riktiga domedagsprofetior som ständigt upprepar världens undergång. Det gäller särskilt Peter Schiff som redan i februari 2009 förutsåg att dollarn skulle kollapsa före utgången av 2010 genom hyperinflation. Då var det Barack Obamas stimulanspaket på 787 mdr USD som var orsaken (bloggart feb-09).

Andra bedömare förutser en ekonomisk nedgång i USA på mer konventionella grunder. Den tidigare finansministern Lawrence Summers (D, f 1954, Wp) skriver att "risken för att ekonomin går tillbaka in i recession är minst en på tre om inget görs för att öka efterfrågan och stimulera tillväxt" (DN). Även nobelpristagaren 2010 Dale Mortensen uttalade sig i samma riktning för några dagar sedan liksom flera svenska ekonomer.

Varför får vi inte se en mer underbyggd analys av hur USA:s och världens framtidsutsikter kan gestalta sig? Borde inte Standard & Poor's ekonomer hänvisa till något material med analyser och beräkningar när man sänker kreditbetyget? Eller går man bara efter känslor och tidsanda? Den begränsade information jag haft om USA:s federala finanser har visserligen också lett mig till att bedöma situationen de närmaste åren som kritisk. Men det kanske ändå går att vara mer optimistisk än alla dagens "tjutande ulvar"?

En som uttalar mer tillförsikt är professor Erik Åsard i SvD 3/8. Han är statsvetare och nordamerikaexpert och skriver:

"Faktum är att en måttlig skattehöjning för höginkomsttagarna och en normal ekonomisk tillväxt under några år skulle vara tillräckligt för att eliminera det federala budgetunderskottet. Så skedde under Bill Clinton i slutet av 90-talet innan krigen och skattesänkningarna under George W Bush raserade statsfinanserna."

Detta är knappast någon väl underbyggd analys av USA:s situation. Skattehöjningar kan knappast ge något betydelsefullt finansieringstillskott när budgetunderskottet motsvarar 10 procent av BNP. Men hur var det med Bushs raserande av statsfinanserna? Det framgår av nedanstående diagram:

Vi ser här att George W Bush innan krisen började bli märkbar hade fått ned budgetunderskottet till ca 1,5 procent av BNP. När krisen blev alltmer allvarlig ökade underskottet, men det var främst under Obamas presidentskap med verkligt stora stimulanser som underskottet ökade till dagens 10 procent eller drygt 1,5 bnr USD. Det borde betyda att en normalisering av konjunkturen med större automatiska skatteintäkter, mindre arbetslöshetsstöd och indragna stimulansåtgärder skulle återföra underskottet till nivån på ett par procent av BNP.

Det talas dock inte något om minskningar av underskottet genom upphörande med stimulansåtgärder. All rapportering går ut på att det måste till jättelika nedskärningar i de sociala programmen för de mest behövande, vilket Obama i det längsta försöker undvika. De ca 2,5 bnr USD på tio år som nu överenskommits anses av S&P egentligen behöva bli 4 bnr. Men stämmer det i en enkel kalkyl?

Om vi antar att en återhämtning och återställning kan få ned underskottet till den nivå som Bush uppnådde återstår ca 0,25 bnr USD räknat på dagens BNP. Det, och mer därtill, borde rimligtvis gå att uppnå i form av successivt ökande nedskärningar under tio år. I slutändan borde årsnivån kunna bli avsevärt större än 0,25 bnr USD. Det åtstramningspaket som ska börja verka 2013 är alltså i så fall ganska väl anpassat. Någon egentlig fara för USA:s långsiktiga utveckling finns då inte. Vår tro att amerikanerna lever långsiktigt över sina offentliga tillgångar i en takt som motsvarar 10 procent av BNP stämmer sannolikt inte.

Så varför har S&P sänkt kreditbetyget? Det talas om en skiljaktig uppfattning om budgetunderskottets storlek på 2 bnr USD - dvs 0,2 bnr per år (Ekot 6/8). Det räcker inte. Eller är det nedskärningarna som kommer för tidigt för att lyckas? Det är en möjlighet men jag tror inte S&P har denna fara i åtanke. Snarare vill man stämma in i uppfattningen att en ny kris är under uppsegling i USA. Och genom nedgraderingen kan psykologiska reaktioner utlösas som besannar denna känsla genom börsfall och nerdragna investeringar.

Ett sakligt skäl finns emellertid för en nedgradering som dock inte har att göra med underskottets storlek. USA:s politiska system kan inte hantera stabiliseringspolitiken utan att sätta sin egen betalningsförmåga på spel i utlandets ögon. Striden om en nödvändig höjning av lånetaket har alldeles i onödan satt skräck i omvärlden. Därför är kreditvärdigheten inte någonting självklart. Men det verkar inte som om Standard & Poor's haft detta som huvudskäl.

Läs även andra bloggares åsikter om budgetkris, budgetunderskott, lånetak, kreditbetyg, Standard & Poor's, nedgradering, krispaket, Obama, börsfall, stabiliseringspolitik, ekonomi, politik på intressant.se