Obama kan bli omvald genom uppskjutna besparingar
Obama förlorade slaget om skatterna men kan genom uppgörelsen med republikanerna ändå ha stärkt sina chanser till omval 2012. Svårigheterna i ekonomin börjar på allvar 2013.
Lånetaket i USA ska höjas med 2,1 biljoner USD (obekräftat). Republikanerna gick med på detta mot ett besparingspaket på 2,4-2,8 biljoner USD (uppgifterna varierar, kanske 4 bnr enl DN). Inga besparingar görs före 2013. Knappt 1 bn USD sparas då omgående och därefter ska en kommitté på sex senatorer hitta besparingar på ca 1,5 bnr USD. Inga skattehöjningar krävs (DN).
Om detta stämmer har Barack Obama ökat sina chanser att bli omvald. Hans krav på skattehöjningar, som han fick släppa, är visserligen ett nederlag (han förlorade chickenracet). Men väljarna är inte lika trakterade av skattehöjningar som de svenska (bloggart 16/7). Både de uteblivna skattehöjningarna och den långsiktiga budgetsaneringen borde tilltala republikanska marginalväljare.
Samtidigt kommer de konkreta nedskärningarna inte att kännas förrän 2013 - efter presidentvalet i november 2012. De besvikna demokratiska väljarna kan tänkas hålla modet uppe fram till valet. Obama kan dessutom antyda att om han får majoritet i båda kamrarna i Kongressen så kommer besparingarna att modifieras. Det fordrar en skicklig balansgång mellan förväntningarna hos de båda partiernas marginalväljargrupper och sofflocksbenägna.
Svårigheterna inträder 2013. Den administration som då tillträder måste tämligen omgående förnya höjningen av lånetaket. Med ett budgetunderskott på 1,5 bnr USD behövs drygt 0,6 bnr i år och 1,5 bnr 2012. Även om vissa besparingar kan göras 2012 kommer det nya taket att brytas igenom i början av 2013.
På tio år ska besparingarna uppgå till ca 2,5 bnr USD. Rimligtvis har man då inte räknat med att tillåta några automatiska utgiftsökningar (t ex löneökningar). Utgifterna ska alltså skäras ned långsiktigt med nästan 7 procent (budgeten är ca 3,7 bnr USD). Därtill kommer stopp för automatiska ökningar.
USA är illa ute. Tillväxten har redan börjat hacka. När besparingarna sätter in utgör detta en ytterligare tillväxtminskande faktor. Nobelpristagaren 2010, Dale Mortensen, uttalade sig i DN 30/7 kritiskt om hela inriktningen på besparingar och menade att ytterligare stimulanser behövdes. Mina överslagsberäkningar visar att det med en tillväxt på 4 procent kommer att ta mer än tio år att få balans i dagens primärsaldo. USA måste alltså gå in i en formidabel högkonjunktur som dessutom är synnerligen uthållig för att kunna få balans i budgeten (bloggart 20/4-11).
Är det inte mer sannolikt att USA drabbas av en dubbeldipp? Det befarade jag i en artikel 27/10-10 med anledning av Teapartyrörelsens framgångar.
Bloggat: Det progressiva USA. Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, lånetak, budgetkris, skuldsättning, skatter, nedskärningar, besparingar, USAs ekonomi, Obamas budget, USA, presidentval 2012, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi, övrigt
posted by Danne Nordling @ 17:52
7 comments
7 Comments:
Här kommer lite teorier från en naturvetare/ingenjör: Från fysiken känner vi alla till det kommunicerande kärlet som innebär att obalanser obönhörligt rättas till. I nationalekonomin är västekonomierna det kärl som är välfyllt men som inte fylls upp så snabbt längre och tillväxtekonomierna det tommare kärlet som snabbt fylls på av dels egen kraft och dels genom tömning av det mer välfyllda västkärlet. Globalt är detta positivt då fattiga människor kommer ur sin extrema fattigdom precis det som skett i Asien i stor omfattning och även sydamerika. Återstår Afrika men även Afrika utvecklas.
Problemet nu är att väst sticker huvudet i sanden eller rättare sagt politikerna och ledande ekonomer som inte förstår att vi har en ny tid och att win-win situationen stämnde inte helt då vi riskerar verkligen att få ett 1/3 samhälle dvs en mindre elit tjänar enormt men resten förlorar, förutom att alla kan ha en egen platt- TV förstås då. Göran Persson med fru är typiska sådana vinnare på bekostnad av den jordlösa populasen ;)
I alla kriser är det de svagaste länderna som krisar först, dvs i Europa, PIIGS och USA. USA ligger extrem illa till med en närmast förlamad politisk struktur som inte förmår att fatta beslut utan kör glatt i 180 rakt ut för grand canyon. Även Sverige är till viss del en potemkin kuliss som inte haft sin fastighetskris än. Att lösa Europas problem är enkelt. Vi har genemsamt massvis med uppgifter att lösa inför framtiden som kräver enorma investeringar = jobb och glöm inte att stora delar av Europa fortfarande är fattigt och behöver mycket infrastruktur. Likaså behöver ju en massiv omställning av sin energisektor, kollektivtrafik osv osv allt som skapar tillväxt. Det vi måste bort ifrån är "vi låtsas att ditt hus är värt 4 miljoner och så lånar du på det och köper en motorbåt, lyxbil, renoverar för 1 miljon och sitter sedan torsk med 3 miljoner i lån som du aldrig kan betala tillbaka"
Fortsättning del2: Det USA gjort som misstag är att tro att man kan outsourca tillverkning och bara ha braintrusten kvar i landet som kan tjäna pengarna. Varför tror någon att m¨änniskor i Kina, Vietnam, Indien eller Thailand skulle inte vara lika intelligenta som oss och när dom får en likvärdig utbildning kan konkurrera med oss på precis alla områden inklusive mitt gamla område, raketforskning.
Precis som Europa har sin statliga byråkrati så har sin motsvarighet i sitt juridiska system som enligt vissa är så stor som 10% av BNP och tillsammans med militären är en parasit på samhällskroppen. För USAs del är alla politiker jurister så systemet lär aldrig ändras. Dessa jurister ser ju också till att om någon idiot får för sig att vilja tillverka något i landet så stämmer dom snabbt skiten ur dig!
Nils Dacke, man kan fråga sig varför USA råkat ut för så allvarliga ekonomiska problem när t ex Tyskland, Sverige, Danmark och Finland inte gjort detta trots att dessa länder utsatts för stora påfrestningar för bara några decennier sedan (återföreningen, fastighetskrisen, kartoffelkuren och bortfallet av sovjetexporten).
En hypotes är att det skulle ha inträffat en strukturell försvagning i USA i form av långsam utveckling av total faktorproduktivitet, kapitalbildning eller utbildningsstandarden. Sådant slår mot tillväxten och när andra länder utnyttjar upphinnareffekten kan det bli besvärligt med underskott i utrikeshandeln som följd.
En annan hypotes är att USAs ekonomi hamnat i en obalanserad svängningsprocess där utifrån kommande upprepade störningar tillsammans med inhemska förstärkningsfaktorer förstört en lugn produktionsökning. Vi har Reagans upprustning, det första Irak-kriget, IT-bubblan, 9|11, den sociala bostadspolitiken, krigen i Irak och Afghanistan, en åldrande befolkning, finanskraschen och Tea Party-rörelsen.
Naturligtvis kan en ökad byråkratisering och ökad juridisk rigiditet också ha bidragit. Men dessa faktorer har funnits med under en längre tid och står inte ut som förklaringsfaktorer på samma sätt som andra fenomen.
/DNg
Hittade en artikel på engelska naturligtvis. Kanske går den inte i detaljer men avslöjar den desinformation (missinformation) som delges oss i förvrängda ordalag i svensk skattefinansierad press.
http://www.thenewamerican.com/economy/commentary-mainmenu-43/8413-debt-ceiling-crisis-putting-things-into-perspective
USA,s problem är att dom har världsvalutan dollarn som gjort att dom kunnat missköta ekonomin och köra med handelsunderskott utan att dollarn sjunkit eller deras räntor pressats upp. Pga av detta har dom kunnat köra på längre in i ett farligt läge.
@Danne:
Det handlar väl inte om besparingar i någon verklig mening utan en lägre ökningstakt av utgifterna än planerat?
Att gå tillbaka till 2006 års utgiftsnivå skulle göra stor skillnad men det är väl dårskap att tro att den federala staten skulle klara sig hyggligt 2012 på det som räckte 2006?
S af Ugglas, informationen är dålig om hur besparingsprogrammet är konstruerat. Du hänvisar till en artikel där det samtidigt förekommer reklam för guldköp. Det gör mig misstänksam och hyllningarna till Tea Party gör inte saken bättre. Se mer nedan.
Per, det är möjligt att besparingarna är beräknade från en automatisk utgiftsökning och då blir denna viktig att precisera. Det görs dock inte utan det förekommer spekulationer om att den uppräkning av utgifterna som ligger i basen är synnerligen väl tilltagen.
Ser vi strikt på frågan är skillnaden lika stor som steg 1 i besparingarna. Budgeten är nu på 3,7 bnr USD. Om alltihop är löneutgifter skulle en 3-procentig löneökning öka utgifterna med drygt 0,1 bnr USD årligen. Prisstegringar i allmänhet kan sedan tillkomma men beräkningarna brukar göras i senaste årets prisnivå.
Det första steget i besparingarna (1 bn på 10 år) motsvarar alltså de automatiska utgiftsökningarna för dagens federala sektor. De skulle sålunda kunna beskrivas som lönestopp och standardstopp (för pensioner och sjukvård). Men det är också möjligt att standarden ska få stiga och att det ska skäras ut bitar med "tårtspade".
Genom den demografiska utvecklingen kommer utgifterna sannolikt att stiga utan att standarden höjs. Vi utgår då inte längre från dagens nivå utan från en framskrivning av utgifterna utan nya reformer. Det är denna som borde redovisas öppet för att man ska kunna bedöma påfrestningarna för dem som ska gå miste om förmåner och hur budgetunderskottet kommer att utvecklas.
För den senare bedömningen kan vi anta att skattekvoten ligger fast. Men tillväxten genererar automatiskt skatteintäkter. Grovt räknat genererar inkomstskatterna intäkter som borde motsvara de automatiska kostnadsökningarna (fr dagens nivå). Förhoppningen är att bolagsskatten och reavinstskatten ska generera snabbare intäktsökningar om konjunkturen blir stark.
Med en medioker konjunktur kommer den ordinarie tillväxten inte att hjälpa mot underskottet. Kvar finns den effekt som uppstår genom att arbetslösheten minskar. Är det möjligt att den kan minska från 9 till 4 procent?
Det hjälper dock inte mycket. Säg att årlig BNP då kan öka med 0,7 bnr USD. Inte ens 20 procent går då bort i federal skatt så budgetunderskottet kan minska med högst drygt 0,1 bnr USD. Idag är underskottet drygt 1,5 bnr USD. Den övervägande delen är alltså strukturellt betingad.
Med medelmåttig konjunkturutveckling utan lönestopp kan alltså buget underskottet knappast reduceras ens med 0,2 bnr USD. Veckans sparpaket klarar ytterligare ca 0,25 bnr. Kvar blir minst 70 procent av underskottet efter 10 års sparande...
Rimligtvis måste det finnas utgifter i dagens budget som utgörs av tillfälliga stimulanser som är menade att ska falla bort. Det borde synas i framskrivningen av utgifterna. Därtill kommer avslutandet av ett par krig som också borde ge en förbättring. Likaså kan den successiva besparingsverksamheten ge ett överhäng som ger en ytterligare förbättring. Men den demografiska utvecklingen ger å andra sidan en försämring.
Dessa kalkyler blir uppenbarligen för mycket för dem som ska bevaka den federala ekonomin. Därför kan politikerna komma undan med svepande och allmänna uttalanden som inte gör oss klokare. Att nuvarande planer inte räcker borde dock vara uppenbart. Men att bryta nacken av tillväxten med snabba nedskärningar är inte heller en lösning.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home