Utanförskapet 1,5 miljoner personer på heltid

KI och AKU redovisar att utanförskapet i form av sjukskrivna, förtidspensionerade, arbetslösa, Ams-åtgärdade, socialbidragsförsörjda, deltidsatbetslösa, latent arbetssökande, avtalspensionerade, subjektivt arbetslösa, korttidssjukskrivna och försörjningsstuderande kan beräknas till drygt 1,5 miljoner personer. Ohly och Persson har fel i sin kritik av omfattningen.

Den sista mars kom Konjunkturinstitutets marsrapport (pdf), dvs igår. Den politiskt mest intressanta uppgiften är tabellen över antalet personer försörjda med sociala ersättningar. Från denna kan man sedan uppskatta hur många i aktiv ålder som står utanför arbetsmarknaden och dessutom kan man göra en grov bedömning av hur många som egentligen är arbetslösa. Det var den uppgiften som Maud Olofsson borde ha använt sig av för att göra troligt att hennes recept för en sänkning av skattetrycket till EU-nivå verkligen var realistiskt (det är det inte riktigt).

Nu visar det sig att KI:s bedömning blivit obetydligt mera optimistisk (lite mera för 2007) jämfört med augustirapporten -05, som jag använde när jag gjorde min förra bedömning av läget i oktober. Det totala antalet heltidspersoner som är försörjda med sociala ersättningar förutses nu bli 1 051 000 personer mot 1 053' i augustirapporten. Den nya bedömningen visas nedan:


Till detta antal på 1 051' skall läggas åtminstone latent arbetslösa och undersysselsatta (sjuk- och rehab i tabellen motsv sjukpenning, sjuk- o aktivitet motsv förtidspens). För att kunna göra detta tillägg tittade jag på genomsnittet för 4:e kvartalet 2005 från AKU (Scb). Brutto redovisas 189' respektive 262' personer. Men man gör nu också en bedömning av dessa gruppers arbetskraftsutbud i timmar. Detta kan bedömas till 65 procent respektive 40 procent av utbudet från de ordinarie arbetslösa. Vi skall då lägga till 123' latent arbetssökande och 105' undersysselsatta. Summan blir då 1 279' utanförstående heltidspersoner. Genom den nya beräkningsmetoden av de två tilläggsposterna blir summan något lägre än i min tidigare beräkning.

Men nu har AKU tydligare börjat redovisa andra utanförstående grupper, som borde beaktas. Först har vi en grupp personer som själva betraktar sig som arbetslösa men som inte uppfyller formella krav på att definieras som sådana. Dessa subjektivt arbetslösa uppgick till 32' personer 4.e kvartalet -05. Därtill kommer pensionerade av andra skäl än sjukdom. Här ingår personer med förmånligare pensionsålder än 65 år samt de som kunnat eller förmåtts gå i pension tidigare än 65 år. Gruppen består av 68' personer. Vi bör alltså addera uppåt 100' personer till summan över utanförskapet.

Om vi skall vara formella borde också korttidssjukskrivna beaktas på något sätt. Hur många som är sjukskrivna de första 14 dagarna när sjukpenning inte utbetalas finns det ingen statistik för. Antalet brukar uppskattas till 50 000 eller 100 000 personer.

Slutligen kan det tänkas att en betydande del av de 305 000 heltidsstuderande (20-64 år) egentligen är arbetslösa. Under 1980-talet studerade 140 000 personer. Ännu 1990 var de 150 000. Men därefter blev tiderna sämre och alltfler unga stannade kvar i studierna. Dessutom drogs ytterligare personer in i heltidsstudier genom "kunskapslyftet". År 1998 nåddes en topp på 385' studerande som sedan stabiliserat sig vid 300' (se statistik för 4:e kvartalet resp år). Det borde vara möjligt att betrakta åtminstone drygt 100' av dessa som egentligen arbetslösa.

En grov kalkyl för utanförskapet redovisat som heltidspersoner leder till följande: Antalet som KI redovisar är 1 051'. Till detta lägger vi ett heltidkorrigerat antal deltidsarbetslösa och latent arbetssökande, dvs 228' personer. Därtill kommer närmare 100' informellt arbetslösa och avtalspensionerade. Nu är summan nästan 1,4 miljoner (1 379'). Med korttidsjukskrivna blir summan ca 1,45 miljioner och med försörjningsstuderande 1,55 miljoner.

En försiktig uppskattning borde därför landa på 1,5 miljoner utanförstående på heltid i åldrarna 20-64 år. Det är ett par hundra tusen under den siffra på över 1,7 miljoner som moderaterna brukar redovisa. Skillnaden beror främst på att den beräkningen inte görs med korrigering till heltidspersoner (men m har inte heller med mina kompletteringar). De senaste åren har sålunda deltidssjukskrivningarna kunnat öka markant. Däremot ingår inte föräldralediga, tjänstlediga, semesterlediga, värnpliktiga, hemmamakar ellar andra grupper som frivilligt befinner sig utanför. Det är denna grupp som Göran Persson och nu senast Lars Ohly brukar dra upp för att skenbart kunna ifrågasätta utanförskapets storlek.

Analet i utanförskap är naturligtvis inte detsamma som antalet egentligen arbetslösa. Man kan inte som Maud Olofsson gjorde utan specificering ta någon av utanförskapssiffrorna och anse att de visar hur skatterna skulle kunna sänkas om alla dessa kom i arbete.

Riksdagsdebatt om utanförskapet 18/4-06