Kulturpolitiken kostar 9 300 kr per familj

Är det någon utanför kulturetablissemanget som förstått vad den nya kulturutredningen går ut på? Borde den inte börja med att beskriva de offentliga utgifterna och vad vi får för dem samt de motiveringar som används för att kultur skall behöva finansieras frihetsinskränkande? Istället talas det om portföljmodellen, aspektpolitik och de offentliga arenorna (se kulturradions sammanfattning i 10 punkter).

Kulturutredningen är tjock och svåröverskådlig. Efter en hel del letande hittade jag på sidan 270 (pdf) en uppgift att den offentliga sektorn (dvs skattebetalarna) betalar 21,7 miljarder kronor för olika kulturutgifter. Staten svarar för knappt hälften och landstingen för en allt större del av den kommunala delen. Man har också räknat ut vad kostnaden per person blir 2007. Det är ett abstrakt begrepp som omräknat till en tvåbarnsfamilj ger resultatet 9 320 kr (alltså för 4 personer).

Känner vi att vi får nytta av dessa pengar? När man inte talar om vad pengarna används till förmodar jag att många direkt förnekar att de har någon nytta av pengarna som med tvång tas ifrån dem genom beskattningen. En kulturutredning på 900 sidor borde väl ha fört ett resonemang om varför frihetsinskränkningar kan motiveras när det gäller kulturkonsumtionen.

Är det en paternalistisk filosofi om "kulturell välfärd" för varje individ som är vägledande? Eller medför en esoterisk användning av tvångsfinansierad kultur till sådana indirekta effekter i form av förfining eller liknande att kulturugifterna utgör kollektiva nyttigheter? Det skulle motivera att det räcker att enbart en redan invigd elit får åtnjuta stora subventioner för sitt speciella fritidsnöje eftersom de välgörande effekterna sedan sipprar ner i de mera vulgära lagren.

Hur ställer sig kulturutredningen till professor John Carey i Oxford och hans bok What Good are the Arts? Han menar att det inte finns empirisk forskning som stöder tesen att kulturen skulle ha en förfinande effekt på befolkningen. Jag skrev om hans bok i en artikel i mars 2007 och nedan återges ett stycke ur denna:

Carey avfärdar teorierna om att konsten skulle verka förädlande och anför undersökningar som tvärtom visar att "ett djupt intresse för konst och litteratur verkar passiviserande, leder till ett minskat socialt engagemang, världsfrånvändhet och i enstaka fall till ett känslokallt esteticerande av andras lidande". Han menar att extatiska konstupplevelser och självförverkligande i konsten kan betraktas som en form av ansvarslös verklighetsflykt.

Det är synd att kulturutredningen inte tar upp denna diskussion utan håller på med sitt byråkratiska tröskande av portföljmodeller och aspektpolitik. Vad har de 900 sidorna kostat skattebetalarna?

Andra bloggar om: konst, kultur, skatter, estetik, politik, filosofi, paternalism på intressant.se