torsdag, juni 04, 2009

Socialetatismen och klasskillnaderna

Socialdemokraternas unga ideologer är missnöjda med partiets "avsossefiering". De vill avskaffa klasskillnaderna. Men de märker inte att dessa nu består av meritskillnader. Om skillnaderna mellan människor skall tas bort måste socialism införas.

Kulturskribenten i DN, Malena Rydell (tidigare red för Bang), skrev nyligen om "avsossefieringen" av Mona Sahlins parti (Essä 28/5). Det var en vidräkning med bristen på ideologi inom Socialdemokraterna som tog sin utgångspunkt i några kritiska böcker: När framtiden redan hänt (Jenny Andersson), Snart går vi utan er (red Jens Lundberg, Daniel Suhonen, Kajsa Borgnäs), Den grå vågen (red Katrine Kielos) samt Om det politiska (Chantal Mouffe 2005).

Den s k tredje vägens politik har imploderat, menar Rydell. Nu säger 59 procent av LO-medlemmarna att de hellre ser Fredrik Reinfeldt än Mona Sahlin som statsminister. Politiken präglas av konsensus. Det är fråga om "postpolitik bortom höger och vänster", mittenmoras och de moraliska kategorierna "rätt och fel" som ersättning för höger och vänster. Visionslösheten hos S har ersatts av frånvaron av all vilja att förändra samhället. Den tredje vägens retorik har stelopererat partiet.

Men skribenterna tror på den maktförflyttande reformismens möjligheter trots att partiet måste bli ett helt annat, enligt Rydell. Daniel Suhonen betonar att offentliga sektorn är partiets "unika antikapitalistiska, socialistiska praktik". Men det är nedskärningar som är socialdemokratins melodi. Sahlin sa 1995 att "Nu kan samhället inte göra allt som vi förut låtsades att det kunde". Chantal Mouffe skriver "i grund och botten handlade det om att låta det socialdemokratiska projektet kapitulera inför kapitalismen i dess rådande stadium". Socialdemokraterna försökte attrahera mittenväljarna.

Jenny Andersson fokuserar enligt min mening på den väsentliga skillnaden mellan de missnöjda S-ideologerna och den mittenfixerade socialdemokratin. Den går mellan uppfattningarna hos dem som jag skulle kalla socialetatisterna och dem som i själva verket är socialliberaler. Hennes resonemang beskrivs av Rydell:
"Man hakade på högerns tal om skyldigheter i stället för rättigheter. Hela den europiska socialdemokratin accepterade ett jämlikhetsbegrepp som handlar om jämlikhet i chanser och lade i praktiken ner sin vision om ett samhälle utan klyftor och privilegier. Inför begrepp som utbrändhet och utanförskap hade man inte längre någon ekonomiskt grundad analys att möta högerns patologiserande språk med. Man drog, likt New Labour, slutsatsen att ”kunskapsekonomin” där alla kan utnyttja sina ”inre resurser” innebar den slutgiltiga upplösningen av arbete–kapitalkonflikten."
Detta visar ganska tydligt hur missledande det språkbruk som börjat breda ut sig vid definieringen av klassamhället har blivit. Nu medför det att de nya S-ideologerna kan hamna helt fel i analysen av samhället i sin iver att hitta en anfallsstrategi, som inte innebär socialism av klassiskt märke. Denna samhällsteori borde f ö dödförklaras på samma sätt som kommunismens politiska teori.

Det är främst etatisternas tro att skillnader mellan människor måste bero på ett stelt klassamhälle som leder analysen fel. Med statens hjälp vill de eliminera ekonomiska och kulturella skillnader. Av bara farten skall tydligen också motsättningen mellan arbete och kapital kunna försvinna. Den kapitalägande klassen skall tydligen kunna elimineras utan konvulsioner. Att Sverige redan infört ett meritsamhälle i stället för klassamhället har undgått de nya ideologerna.

Detta kunde vara roligt att raljera över om inte detta tokiga språkbruk spritt sig till mer seriösa bedömare. I DN:s huvudledare igår 3/6 ger man prov på liknande löst prat om ett klassamhälle. Det är faktiskt inte längre så att bara den som fötts i en kapitalägande familj får studera och göra karriär i samhället. Nu krävs personliga meriter för att komma sig upp. Det ser det nya studiesytemet till där finansiering av uppehället under högre studier också är garanterat.

Meritsystemet leder till att de förtjänta får högre lön och en kulturell bildning. Det leder naturligtvis till skillnader mellan olika människor. Men det är fel att försöka göra gällande att skillnaderna beror på klassbarriärer som staten skulle kunna eliminera med en enkel reform. Vad som kunnat göras enligt den socialliberala teorin om lika chanser är i huvudsak redan gjort. Den som vill eliminera det mesta av återstående skillnader är ute efter något mycket mer långtgående även om man inte låtsas om det.

Om vi inte inför socialism med socialiserade företag och där privatägandet är begränsat till personliga ting så måste lika utfall oavsett insats regleras fram av staten. Skulle alla de anställda kunna ha lika höga löner? Hur skulle ett företag då kunna fungera? Ägaren till ett framgångsrikt företag skulle ju få en ofantligt mycket högre inkomst än en vanlig löntagare. Och en inhyrd företagsledare skulle rimligtvis få nästan lika hög lön om hon var framgångsrik. Eller skulle även företagsledarna få lika låga löner som alla andra? Har vi då inte infört socialism? (Och det i en värre variant än i Sovjet där företagsledarna hade stora bonusar.)

Så vad blir slutsatsen för de missnöjda socialdemokraterna? Den socialetatism som S traditionellt har bedrivit har övertagits av socialliberalerna. Vad återstår då? Antingen måste S gå tillbaka till den redan döda socialismen eller hitta en socialliberal variant av etatismen som inte redan är upptagen. Av Rydells text att döma är det vad man sysslat med de senaste 15 åren. Det är alltså avskaffat "klassamhälle" genom socialism som står på programmet ännu en gång. När detta upptäcks blir nog framgången begränsad.

Forts: Socialdemokratins framtid

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

6 Comments:

At 04 juni, 2009 10:14, Blogger J. Mikael Olsson said...

Du skriver att Sverige idag är ett meritsamhälle och inte ett klassamhälle. Detta gör mig fundersam på hur du definierar "klass". För min del ser jag det som mest rimligt att man definierar klass utifrån hur mycket man tjänar: de som tjänar mycket tillhör överklassen och de som tjänar lite tillhör underklassen etc (det finns ju en massa sociologiska teorier som definierar klass på annat sätt, t.ex. vilken plats man intar i produktionsprocessen). Isåfall har vi naturligtvis ett klassamhälle i Sverige. Detta var bara en definitionssynpunkt, inget uttryck för en önskan att avskaffa detta klassamhälle...

 
At 04 juni, 2009 12:04, Blogger Per-Olof Persson said...

Klassteori

Den enda klassteori som är sann är "Den österrikiska skolans klassteori". Människor är olika och detta är förutsättningen för att arbetsspecialiseringen ska kunna existera. Människor har olika intelligens, intresse, utbildning, fysiska förutsättningar osv.

Arbetsspecialiseringen är i sin tur förutsättningen för att den totala produktionen ska öka. Arbetsspecialiseringen gör att de högproduktiva är beroende av de lågproduktiva och att de lågproduktiva är beroende av de högproduktiva.

Det finns således ett ömsesidigt beroende som gör att den totala produktionen blir större och detta leder till att de lågproduktiva får en högre levnadsstandard. Det är enbart en högre produktion som kan leda till en högre genomsnittlig konsumtion.

Exempel på arbetsspecialisering är att kirurgen kan utföra ett bättre arbete än alla de andra. Kirurgen kan utföra ett bättre arbete än narkosläkaren, sjuksköterskan, lokalvårdaren etc. Men detta innebär inte att den bästa situationen är att kirurgen själv utför alla arbeten.

Den bästa situationen är att kirurgen specialiserar sig på att operera och att andra specialiserar sig på sina uppgifter. Detta höjer den totala produktionen och detta har alla nytta av trots att de har en lägre produktivitet. Arbetsspecialiseringen innebär att de högproduktiva och de lågproduktiva har nytta av varandra.

Den viktigaste arbetsspecialiseringen har entreprenörerna. Det är endast entreprenörerna som utför den handling som innebär att produktionsresurserna (naturresurser, arbetskraft, halvfabrikat, investeringsvaror) sammanförs i en lämpliga kombination för produktion av en viss produkt.

 
At 04 juni, 2009 16:28, Blogger J. Mikael Olsson said...

Per-Olof Persson:

Förstår inte riktigt på vilket sätt ovanstående är en KLASSteori. Är det så att det finns två klasser i samhället, de "högproduktiva" och de "lågproduktiva"? Så som jag själv har uppfattat den österrikiska skolan så har de väl inte direkt någon klassteori överhuvudtaget, med tanke på den konsekventa metodologiska individualismen (fast rätta mig om jag har fel).

 
At 04 juni, 2009 18:41, Blogger Danne Nordling said...

Mikael Olsson, du gör dig till tolk för det språkbruk som många använder idag och som litet aningslöst öppnar för radikala förändringar. Om sociala skillnader alltid kan beskrivas som "klasskillnader" kan man inte avskaffa det riktiga klassamhället. Där berodde skillnaderna på att den som kunde meritera sig lika bra eller bättre än andra men som kom från fel klass ändå fick nöja sig med en underordnad befattning med låg lön. Den omeriterade odågan från överklassen fick däremot hög ställning och hög lön. Det väckte bitterhet.

Att slå fast att vi har klasskillnader i meningen skillnader blir ett debattknep för att rikta bitterheten mot alla skillnader. En sådan definition brukar kallas "persuasiv" (övertalningsdefinition). Accepterar man definitionen är det svårt att värja sig mot den implicita slutsatsen som följer. Hur vinnande är det att förorda ett bevarande av klassamhället?

Därför måste meritsamhället hållas fram tydligare. Skillnader som beror på olika meriter är berättigade. De missnöjda socialdemokraterna har till uppgift att förklara varför de som meriterat sig mera skall berövas förtjänsten av detta.

Hur vinnande är det att säga att den som studerar länge och arbetar extra inte skall få högre lön än den som tar det lugnt och istället lägger energin på festande?

Meriter skall belönas och inte skällas för att manifestera klasskillnader!

Per-Olof Persson, du exemplifierar handelsteorin på individplanet. Den som tömmer papperskorgarna på ingenjörskontoret bör ha lägre lön än ingenjörerna - annars kommer de att själva tömma papperskorgarna och ägna mindre tid åt produktivt arbete.

Mot detta kan socialisterna invända på två plan: 1) lönen borde frikopplas från prestationernas produktionsvärde för att eliminera det förmenta klassamhället. 2) Alla borde utföra alla arbetsuppgifter efter ett rullande schema för att undvika arbetsspecialiseringens tristess och alienation.
/DNg

 
At 04 juni, 2009 21:53, Anonymous Motvarnet - sökmotorvänlig länkkatalog said...

Hej!

Vi håller för nuvarande på att bygga upp den gamla bloggkatalogen http://www.motvarnet.se igen då tidigare ägare övergav projektet.

Katalogen har fortfarande över 22.000 aktiva inlänkar och rankar väldigt bra i sökmotorerna och ger såväl bättre placering på Google och mer trafik/besökare till de sidor som finns i katalogen då den fortfarande besöks frekvent genom alla inlänkarna.

Vi har nu börjat arbetet med att försöka återuppbygga framförallt indexet för politiska bloggar där ambitionen finns att bli den ledande katalogen igen.

Vi skulle uppskatta att ha din blogg i vårt index.

Listning i katalogen med tillbakalänk till oss ger.

Länk med 15st nyckelord till din förstasida.

5st extra djuplänkar tillbaka till valfria sidor på din blogg med nyckelord som du vill att din blogg rankar på hos Google.

Du lägger själv enkelt till din sida till vår katalog genom att klicka ”föreslå en länk”.

Med vänlig hälsning / http://www.motvarnet.se

 
At 07 juni, 2009 02:07, Anonymous Anonym said...

Intressant inlagg. Haller i och for sig inte med dig om att vi natt till ett "meritsamhalle".

Kan dock konstatera att du inte last "Den gra vagen". Lite missvisande att bunta ihop forfattarna till den med Suhonen och Rydell.

?Kristian

 

Skicka en kommentar

<< Home