Lönesänkningar på 15 procent före konkursen i SAS

Nu får de anställda se första steget i sin destruktiva plan från 2007 förverkligas. De får lida för sin egen kortsiktiga girighet. Och på sikt väntar konkursen. SAS blir det nya SAAB.

Sedan de anställda strejkade sönder flygbolaget SAS i maj 2007 har det inte funnits någon återvändo till en vinstgivande drift. Jag gjorde i en bloggartikel 28/5-07 prognosen att SAS efter strejken då så småningom skulle gå samma väg som Swissair sju år tidigare. Det skulle bli en total kollaps och företaget skulle upphöra i sin nuvarande form. Den gången tyckte de fackliga organisationerna att SAS gott kunde ta på sig kostnadsökningar på uppemot 25 procent.

Nu får HTF och andra skörda vad man sått för fem år sedan. Det blir med stor sannolikhet lönesänkningar på 15 procent. Ca 1 000 anställda av 15 000 avskedas och arbetstiderna förlängs (DN). Vad var vitsen med strejken för fem år sedan? Av ren egoism strejkade man bort en del av sina egna jobb. Och det är bara en en etapp på vägen mot undergången. Flygexperten Richard Björnelid ifrågasätter huruvida en sparplan av den omfattning som läckte ut under söndagen räcker för att rädda det "sargade bolaget" (DN).

SAS blir med stor sannolikhet det nya SAAB. Efter ett antal turer för någon sorts rekonstruktion eller partiell till total utförsäljning måste man förklara SAS i konkurs. Den här gången är skillnaden att det är de anställdas fackliga organisationer som drivit på mot konkursen. För fem år sedan fanns det spekulationer om att regimskiftet skulle ha gjort facken mer strejkbenägna. Det är i varje fall en rationell förklaring till deras agerande. Men som jag menade då finns det också en moralisk förklaring. Kortsiktig egoism är en egenskap som också finns hos löntagare även om man med ett vänsterperspektiv inte vill föreställa sig att "de svaga" kan ha dålig moral.

Är det inte något för kulturdebatten i Sverige att ta tag i? Att alltid tillskriva bankdirektörer och företagsledare rutten moral blir lätt enahanda. Här finns chansen att problematisera moralsociologin. Även löntagare kan ha dålig moral och i fallet SAS dessutom kombinerat med osedvanligt kortsiktig dumhet.

Läs även andra bloggares åsikter om SAS, konkurs, facket, HTF, strejk, moral, rutten moral, egoism, löntagare, ekonomi, politik på intressant.se

Klasskampen triggas av TV

Har TV-programmakarna blivit mer desperata eller varför tog man in en av den autonoma vänsterns täckorganisationer för att debattera klasshat? Den förvirrade debatten gav enbart reklam åt en organisation som har kopplingar till gatans våldsverkare.

TV-programmet Debatt handlade under tisdagskvällen 13/6 om klasskampen (titta). Man kunde tro att den gamla vänstern från 1968 hade börjat gå igen som osaliga andar. En "arbetare" fick redogöra för sitt klasshat. Han hette Christoffer Malm och representerade det revolutionära "Förbundet allt åt alla" som arrangerar bussresor till välsituerade områden för att verkligen visa hur de stora kapitalägarna bor.


Allt skulle vara så mycket bättre om inte de rika ägde så mycket, påstods det. Det låg i luften att politikerna borde dela ut deras kapital till folket. Då skulle de arbetslösa kunna leva på bidrag eller få chansen att studera. Nu ökar klyftorna genom att regeringen stänger den sociala välfärden. Det går inte att "göra klassresor" längre eftersom de flesta måste ha rika föräldrar för att kunna komma upp sig.

Debatten rörde ett ämne som inte var definierat och blev från början ganska förvirrad. Borde inte seriösa personer som Fredrick Federley och Marie Söderqvist Tralau ställa som villkor att inte debatten får spåra ur för att ställa upp? Debattledaren Belinda Olsson kunde stundtals inte göra sig hörd och än mindre styra debatten på ett meningsfullt sätt. De aggressiva vänsteraktivisterna fick dominera scenen. Programmet borde inte hetta Debatt utan Munhuggning istället.

Det blev en utmärkt reklam för "Allt åt alla" i TV. Man visade ett reportage från en av bussresorna (den enda i själv verket). Därefter fick ett antal ganska okunniga deltagare lufta sina känslor av ovilja mot nedmonteringar, nedskärningar, privatiseringar, klyftor och ärvda pengar. Luciano Astudillo (S) vände sig också (liksom Malm) mot skillnaderna i medellivslängd som om detta skulle kunna rättas till med någon form av klassrelaterad bidragspolitik.

På TV:s debattforum på nätet har "Allt åt alla" fått skriva ett anonymt inlägg om en "mer radikal omfördelningspolitik" där man betonar "konfliktperspektivet". Slutklämmen är:

"Vi vill bidra till arbetarklassens självständiga organisering gentemot det fåtal som lever på vårat arbete. På sikt önskar vi en annan ekonomisk ordning där det inte längre är möjligt för ett fåtal att leva på flertalets arbete."

En utveckling av budskapet finns på "Allt åt allas" blogg. Där verkar det som om Sverige skulle närma sig Mexikos inkomstskillnader och våldsklimat:

"Ett samhälle som präglas av stor ekonomisk ojämlikhet, präglas också av större instabilitet och av våldsamheter än samhällen som är mer ekonomisk jämlika. De länder som har den största Ginikoefficienten dvs. den största skillnaden mellan rika och fattiga, är också de länder som präglas av det mest våldsamma samhällsklimatet."

Organisationen eller nätverket verkar helt ovetande om att Sverige har de minsta inkomstskillnaderna av nästan alla länder i världen (bloggartikel 22/9). Men egentligen verkar "Allt åt alla" inte intresserat av teoretisk debatt. Nätverket hette tidigare "Ett annat krig är möjligt" tills det bytte namn i våras. Det består av den vanliga autonoma vänstern som vill arrangera våldsamma demonstrationer där man får slåss med polisen, vilket framgår av en lång intervju i Sydsvenskan den 4/10. Ett exempel är våldsamheterna i samband med att man försökte stoppa tennismatchen mot Israel tidigare i år.

Med tanke på att den autonoma vänstern tidigare inte ansetts som "rumsren" i seriösa TV-program är det förvånande att TV nu inte bara tog med representanter utan också gjorde reklam för en av vänsterextremisternas täckorganisationer. Betyder det att debattklimatet gått in i ett nytt skede eller avspeglar det någon form av desperation hos programledningen?

Läs även andra bloggares åsikter om klasskamp, klasshat, autonoma vänstern, socialism, våld, fördelningspolitik, utjämning, nedskärningar, klassresor, media, politik, ekonomi på intressant.se

Fackets girighet avlivar SAS

Det måste vara ren girighet som ligger bakom kraven på att ett utsatt flybolag som SAS, som inte gått med vinst på tio år, nu drivs mot ruinens brant av sina anställda. Uppenbarligen kan de "svaga" löntagarna drivas av kortsiktig egoism, som annars varit en beskyllning från vänstern mot företagen.

Nu går SAS-konflikten snart in på sitt femte dygn. Det är en konflikt som påminner om det sjuka sjuttiotalet. Skillnaden mot då var att det då fanns en militant vänsterrörelse som gärna såg att privata företag gick överstyr. Alternativet var att staten skulle gå in och driva näringslivet. Det gällde att krossa kapitalismen. Men nu finns det knappast ens ett revolutionsromantiskt hopp om att kapitalismen skall gå under genom onyanserade fackliga aktioner.

Man kan fråga sig vad som tagit åt HTF med sina ganska orealistiska aktioner. Min prognos är att SAS nu oavsett hur konfliketen löses kommer att gå samma väg som Swissair för sju år sedan - en total kollaps som avlivar företaget i dess nuvarande form. Och vad har de anställda då vunnit? Att strejka bort sina egna jobb verkar vara ganska ointelligent. En del kan få sämre jobb i de flygbolag som sopar upp resterna av SAS. Men några kommer att bli arbetslösa resten av livet.

SAS befinner sig i en utsatt position. Just detta företag har under tio år omsatt 519 miljarder kronor. Under samma period anses vinsten ha varit 1 miljon kr. Hur skulle ett sådant företag kunna ta på sig kostnadsökningar på uppemot 25 procent?

På sikt kommer de gröna politikerna att fördyra flygresandet avsevärt. Det drabbar visserligen också andra flygbolag. Men svårigheterna att överleva på en krympande marknad drabbar rimligtvis de svagaste företagen först. Man skulle kunna säga att på längre sikt vill politikerna av miljöskäl minska flygandet på ett sätt som i praktiken innebär att ett antal flygbolag måste läggas ner. SAS anställda lägger nu sina huvuden i giljotinen och erbjuder sig frivilligt att begå självmord när politikerna rycker i snöret. Varför?

Att orsaken skulle vara de exceptiopnellt dåliga arbetsvillkoren i SAS motsägs av att personalomsättningen är nästan obefintlig. DN uppger idag i en ledare också att många anställda frivilligt ber att få fortsätta att arbeta efter 60 års ålder, trots att de vid denna ålder har rätt att gå i pension.

Orsaken till att vilja avliva SAS som självständigt företag kan inte förklaras av vänsterideologisk förblindning. Vad vi nu ser är istället ett exempel på ren girighet. Facket och de anställda är förblindade av kortsiktig egoism så till den milda grad att de inte ser att de sågar av den gren de sitter på. Det kanske är löntagarna som är de stora egoisterna i samhället och inte företagarna som kulturvänstern predikat i årtionden? Får vi se en kulturdebatt om hur egoismen hos de till synes "svaga" i samhället nu har utvecklats till ett samhällsproblem?

Andra bloggar om: SAS, löneökningar, girighet, egoism, politik, avtalsförhandlingar, facket, löntagare på intressant.se