Kan Grekland betala en del skulder?

Utan nedsättning av räntebördan kommer det nya upplägget för Grekland inte att fungera. Räntebördan är redan nu 4,2 procent av BNP medan det målsatta primära överskottet bara är 3,5 procent. Även om räntorna sattes till noll skulle det med 3 procents tillväxt ta 44 år att betala tillbaka alla skulderna.

Om Grekland inte kan betala tillbaka på sina skulder är det många som tycks tro att det är lika bra att Grekland går i konkurs. Vi får inte tillbaka något i vilket fall men en konkurs skulle åtminstone straffa de obstinata grekerna hårt och sända dem i årtionden med misär. Därför borde en viktig fråga vara huruvida grekavtalet kan leda till någon återbetalning. Vad de 82-86 miljarderna euro i nya lån ska användas till förblir ännu oklart. En del går naturligtvis till att omsätta gamla lån men det uppges att 35 mdr euro ska användas för "stimulanser".

Det är litet underligt att det inte verkar finnas någon analys av Greklands situation i konkreta termer och inte heller någon argumentation för avtalets fördelar - utom att det är förskräckligt hårt för grekerna. Det som hörts är att IMF kommit fram till att Greklands situation är ohållbar på sikt utan skuldavskrivningar eller omstruktureringar.

IMF tycks ha kommit fram till att 86 mdr € betyder att statsskulden i procent av BNP stiger från 180 till en bit över 200, vilket ses som ohållbart. Jag beräknar att 86 mdr betyder 49 procent av BNP och skuldkvoten blir då 229.

Om Grekland får garantier att kunna omsätta lånen är dock  skuldkvoten inte det viktiga. Det är istället räntebördan. Om den överstiger det primära budgetsaldot blir situationen hopplös. Då behövs nya lån istället för att avbetalningar ska kunna göras.

Europeiska kommissionen (EC) förutsåg i sin vårprognos 2015 att det primära saldot skulle bli 2,1 procent av BNP 2015. Räntebördan skulle däremot bli 4,2 procent och budgetunderskottet således 2,1 procent. Det nya avtalet förutses dock kunna medföra att det primära överskottet stiger till 3,5 procent, vilket tydligen ses som ett minimikrav. Upplägget haltar alltså fortfarande vilket underbygger IMF:s syn på att något ytterligare måste göras. Om så inte sker måste Grekland få ständigt nya lån även om räntan på de 86 miljarderna blir obetydlig.

Hur mycket skulle då räntebördan kunna reduceras antingen genom en skuldavskrivning eller genom en omförhandling av låneräntorna? Det är naturligtvis omöjligt att bedöma i förväg. EC anger uppgifter som visar att genomsnittsräntan på Greklands ca 320 mdr € i lån är 2,3 procent (4,2/180,2). Av lånen har 60 procent getts av övriga euroländer, 10 procent av IMF och 6 procent av ECB. Endast 1 procent ligger i utländska banker (SvD 10/7).

Greklands ränta på 2,3 procent ligger obetydligt högre än Tysklands på 2,2 procent medan Italien måste betala 3,2 procent på sina lån i genomsnitt. Finland klarar sig däremot undan med 1,9 procent och Sverige betalar knappt 1,6 procents ränta. Några grova räkneexempel får illustrera vad som är matematiskt möjligt för att uppnå en räntebörda som är mindre än primärsaldot och som alltså möjliggör återbetalning av lånen framöver.

Om räntan på nuvarande skuld sätts till 1,5 procent (det nya lånet förutsätts få endast en symbolisk ränta) kommer räntebördan att reduceras till 65 procent av den nuvarande - dvs till 2,7 procent av BNP. Återbetalningen blir då 0,7 procent. Om däremot även de 86 miljarderna ska belastas med 1,5 procents ränta blir räntebördan 3,4 procent av BNP. Med ett primärt överskott på 3,5 procent blir det praktiskt taget ingen återbetalning till att börja med. Om alla räntor sätts till praktiskt taget noll blir återbetalningen (=primärsaldot) 3,5 procent och 229 procent av BNP kan då betalas på 65 år.

Kalkylerna kan dock bli bättre på längre sikt om Greklands BNP växer. Tillväxten i Grekland var enligt EC 0,8 procent 2014 och förutsågs i vårprognosen bli 0,5 procent 2015 och 2,9 procent 2016. Med 35 mdr euro till stimulanspolitik (2% av BNP) i kombination med en mera positiv attityd hos grekerna borde det vara möjligt att kalkylera med tre procents tillväxt framöver. Det innebär en fördubbling på 24 år. 

Med skulder på 229 procent av BNP i utgångsläget skulle Grekland med denna tillväxtkalkyl och med nollränta kunna betala tillbaka skulderna på 44 år. Med en räntebörda i utgångsläget lika stor som primärsaldot skulle tillväxten av primärsaldot och med konstant absolut skuldbörda möjliggöra en återbetalning på ca 135 år.

Den här typen av räkneövningar är dock mindre relevanta. Varför skulle Grekland av alla länder ha som mål att amortera ner statsskulden till noll? Det naturliga är att betala tillbaka en mindre del av statsskulden och låta tillväxten minska skuldens relativa betydelse. På 24 år kommer Greklands skuld utan amorteringar och med 3 procents tillväxt att ha reducerats till hälften i relation till BNP. Om räntorna på hela den nya skulden sätts ner mot närmare 1 procent kommer Greklands skuld inom kanske 20 år bli mindre än 100 procent av BNP.

I framtiden gäller det för Grekland att undvika att ta på sig mera skulder och att få räntorna på dagens skulder samt de nya 86 miljarderna garanterade till en låg och hanterlig nivå under lång tid. Med strukturreformer och stimulanspolitik kan den grekiska tillväxten komma igång. Några ytterligare åtstramningar på grund av budgetunderskott ska inte behöva vidtagas utan sådana tendenser ska undvikas genom den "överrock" som övriga euroländer lägger på Grekland. Det är naturligtvis en inskränkning i suveräniteten, men som Göran Persson sa: "Den som är satt i skuld är inte fri".

Det nya låneavtal som nu förbereds är av allt att döma Greklands sista chans att bevara åtminstone ett mediokert välstånd. Kan grekerna inte leva upp till villkoren, vilket dessvärre inte är helt troligt, kommer fortsatta upplösningstendenser med en helt säker grexit att leda till många årtionden med misär. Kanske stupar hela upplägget redan i början på grund av att trojkan (exkl IMF) inte inser att ingenting kan bli bättre så länge räntebördan är större än det primära överskottet.

Läs även andra bloggares åsikter om greklandskrisen, eurokrisen, Grekland, räddningspaket, nödlån, EU, EMU, euron, ekonomi, skuldavskrivning, nationalekonomi på intressant.se

Grekavtalets konsekvenser undertrycks i debatten?

Det nya avtalet mellan Grekland och EMU verkar inte innehålla sådana åtstramningar som det tidigare krävdes i form av budgetöverskott. Ändå döms det ut som förfärligt. Inte heller ges någon information om vad de 86 miljarderna € ska användas till. Blir vi manipulerade?

Avtalet mellan Europeiska monetära unionen och Grekland är mycket knapphändigt (pdf). Men det beskrivs av media och av grekerna själva som mycket kärvt och fruktansvärt hårt för grekerna. Finlands finansminister Alexander Stubb beskrev det också som mycket mer betungande för Grekland än det förslag som lades fram i början av juli och som avvisades av Grekland genom utlysandet av folkomröstningen 5/7. På onsdag 15/7 ska det grekiska parlamentet rösta igenom ett antal reformer enligt avtalet och då har de offentliganställda utlyst en 24-timmarsstrejk.

Men vilka hemskheter finns det i avtalet? Momssystemet ska breddas och effektiviseras. Pensionssystemet ska göras mer hållbart med höjd pensionsålder framöver. Det civila rättssystemet ska effektiviseras. Energimarknaden ska privatiseras. Kollektivavtalssystemet ska effektiviseras. Den finansiella sektorn ska förstärkas. En privatisering för 50 mdr euro ska genomföras genom utförsäljningar av statliga företag hamnar och liknande. Pengarna ska läggas i en fond som ska ge 25 mdr euro till att stärka bankerna, 12,5 mdr till investeringar och 12,5 miljarder till minskning av statsskulden.

Varför dömer alla kommentatorer ut detta som excesser i austerity? Nobelpristagaren Paul Krugman var snabb (för snabb?) med att döma ut avtalet i vardande som ett dödande av det europeiska projektet. Han sprider också uppfattningen att Grekland utsatts för något som kan liknas vid en statskupp, vilket svenska vänsterpartister med förtjusning upprepar.

Tidigare diskuterade trojkan åtstramning i termer av krav på ökat primärt budgetöverskott (dvs saldot när räntekostnaderna inte räknats in). Enligt kommissionens vårprognos (pdf, tab 38) trodde man att det skulle bli 2,1 procent av BNP 2015. I vintras trodde man på hela 4,8 procent. Därför trodde trojkan tidigare att man kunde kräva skattehöjningar och utgiftsminskningar så att det primära överskottet kunde bli 4,5 procent om några år. Och bara för några veckor sedan var trojkan beredd att nöja sig med 3,5 procent. Var finns dessa åtstramningar i det nya avtalet? Har Alexander Tsipras i hemlighet gått med på åtstramningar i klass med dessa siffror och undviker att nämna detta för att det inte ska bli uppror i hans eget parti? Eller är det tvärtom så att detta med det primära budgetsaldot inte längre är reglerat och att informationen om detta undertrycks för att inte tyskarna och finländarna ska underkänna avtalet?

Det är också oklart vad det stödpaket på 86 miljarder euro (på tre år) som förknippas med avtalet ska användas till. Dessutom talar Tsipras om ytterligare 35 mdr euro som ibland beskrivs som bidrag från strukturfonder (AB). Om detta stämmer kommer Grekland trots kommande låneåterbetalningar ändå att få en hel del pengar över till andra ändamål. Är det statsskulden (180% av BNP) som ska amorteras med nya lånade pengar? Någon skuldavskrivning blir det inte. Räntebördan uppgår till 4,2 procent av BNP vilket ger en medelränta på statsskulden om 2,3 procent. Här talas det om nedsättningar av räntesatserna. Och vilken ränta ska fordras för de 86 miljarderna? Det är uppenbart att mycket information undertrycks.

Man kan misstänka att informationen om den nya uppgörelsen manipuleras för att föra olika parlamentariska församlingar bakom ljuset. EU:s politiker tycks inse att deras egen oförmåga att hantera greklandskrisen medfört att helt felaktiga föreställningar har spridits i den tyska och finska väljarkåren som fått uppfattningen att grekerna vältrar sig i pengar som bekostats med skattehöjningar och besparingar i dessa länder. Nu verkar dock detta stämma bättre - åtminstone så länge ingen information ges om vad de 86 miljarderna ska användas till.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, EMU, greklandskrisen, stödpaket, Tyskland, Finland, Tsipras, nödlån, åtstramning, ekonomi, politik på intressant.se