Är osjälviskheten inlärd hos människan?
För att visa att osjälviskheten är medfödd har forskarna på UCLA gjort experiment med schimpanser. Men experimentet misslyckades att visa att de är osjälviska. Aporna bryr sig inte om att hjälpa andra att få mat utom sina släktingar och partners.
Många vill gärna att den kristna moralen om självuppoffring och oegennytta skall vara medfödd hos människan. Detta är speciellt kännetecknande för socialister och socialliberaler. Tankefiguren går tillbaka på Rousseaus "ädle vilde" som tycktes leva i någon sorts "ursprunglig kommunism" med naturlig oegennytta och vilja att dela med sig.
Detta är en mycket destruktiv tanke om den är felaktig. Vi såg den som underförstådd hos Thomas More med hans Utopia. Genom Rousseau fick den fäste hos de "utopiska socialisterna" på 1800-talet. Karl Marx hade inte så mycket att säga om människans natur, men utgick från att kommunismen skulle fungera utan egenintresse. Dock ansåg han att något knapphetsproblem inte skulle existera, vilket gjorde teorier om incitamentssystem överflödiga. När Lenin skulle införa socialism havererade hela det altruistiska projektet och militär hiearki med terror fick bli organisationsformen för det nya samhället.
Varför kan forskarna inte utgå från att det är uppfostran som gör att åtminstone vissa människor blir osjälviska? Den västerländska människan har hittat en ordning för samhällets organisation som leder till att produktionen kan öka oerhört mycket. Det har andra civilisationer misslyckats med. Vilka institutioner inklusive uppfostran är viktiga för detta? Hur kan vi bevara denna goda ordning?
Istället envisas forskarna med att försöka visa att människan inte är egoistisk. Ett sätt är då att visa att högre stående djur, som ligger människan nära genetiskt, har medfödda osjälviska egenskaper. Med detta syfte gjorde forskarna vid University of California in Los Angeles (UCLA) experiment med schimpanser (Nature 26/10 -05).
Schimpanser uppvisar socialt beteende på många områden. De deltar i ett antal kollektiva aktiviteter, däribland revirkontrollerande patrullering, antagonistiska koalitioner, organiserad jakt och fredligt delande av bytet. De tröstar offer för våldsutövning och sägs ömsint behandla skadade artfränder. Schimpanser antas ha förmåga till empati och kan också visa känslor av avund vid olika tilldelning.
Inget osjälviskt eller tillmötesgående
Experimentet som skulle testa schimpansernas förmåga till "altruism" gick till så att försöksindividen kunde välja mellan att dra i två rep för att få en bricka med mat (bild, 1,9MB). Det ena repet gav individen själv mat medan det andra försåg en annan schimpans med möjligheten att komma åt mat. När de 29 försöksindividerna kom underfund med att de inte själva fick del av maten hade de inget intresse att dra i det andra repet för att hjälpa obesläktade artfränder inom samma flock.
Nature's redaktör drar den dystra slutsatsen: "They spurn the chance to deliver benefits to unrelated but familiar individuals at no cost to themselves, cooperating only with their kin and partners." Och SvD:s vetenskapsredaktion sätter rubriken "Schimpanser fullfjädrade egosister" med bildtexten "Bryr sig bara om sig själv".
Vad är det då som föranleder dessa hårda omdömen? Jo, experimentet visar för det första att schimpanser inte är beredda att uppoffra sig för att gynna någon annan. De är inte altruister. För det andra är det värre än så. De vill inte ens visa 'tillmötesgående beteende'. Med det menar jag en handling som gynnar en annan utan att kräva egentlig uppoffring av en själv. (Någon frågar om vägen och får en anvisning utan ansträngning men som ändå kan vara ytterst värdefull.)
De förbaskade schimpanserna behövde ju inte ens dela med sig av sin egen mat för att förse sina medfränder med näring. Det krävdes bara litet föga ansträngande dragning i ett rep. De är inte tillmötesgående. Men är de fullfjädrade egoister? Med det skulle jag vilja mena att de skaffar sig fördelar på andras bekostnad - de försämrar för andra för att få det bättre själva. Något sådant visar inte experimentet.
Slutsatsen för människan kan inte föras längre än att schimpanserna saknar den fina egenskapen att vara självuppoffrande, som om den hade kunnat konstateras skulle ha ansetts vara medfödd. Detta borde analogt gälla för människan, vilket alla realistiska bedömare borde ha haft på känn. Att schimpanser inte ens kunde visa tillmötesgående beteende är kanske mer förvånande. Tydligen är det bara 'reciprokt beteende' som dessa djur kan prestera på det sociala planet (samarbete). "Du kliar min rygg om jag kliar din."
Men ett samhälle kan komma långt genom reciprokt samarbete. Det som är verkligt destruktivt är ett rövarsamhälle där den ena gruppens fördelar vinns på den andras bekostnad och som gärna bemöts med ohämmade hämndaktioner. Med väl avvägda seder kring hur ett produktivt samarbete skall gå till kan underverk åstadkommas. Där är en del av mänskligheten idag. Varför skall vi då behöva predika osjälviskhet?
Människans medfödda natur enligt Lasse Berg, 17/11-06