Klimatförändringarnas orsaker enligt läroboken

I en lärobok om klimatförändringar av tre experter från Göteborgs universitet visas samma bild av naturliga variationer i temperaturen som jag tidigare redovisat. Författarna konstaterar att dagens uppvärmning ryms inom den naturliga variationen. Men de säger inte varför växthusgaserna är en troligare förklaring.


Varför kan vi nu registrera en temperaturstegring sedan slutet av 1500-talet och mera tydligt sedan 1860-talet? För att besvara den frågan har jag granskat en lärobok av tre klimatologer som vänder sig till universitetsstudenter. Dessutom tittade jag på en liten skrift av självaste professor Bert Bolin, ordförande i IPCC 1988-1997 skriven 1993. I båda böckerna beskriver man den historiska temperaturuvecklingen under olika tidsperioder inklusive istiderna.

Det intressanta är dock den temperaturvariation som dessa experter refererar för de senaste 10-15 000 åren. Dessa bekräftar den bild som jag skrev om 2/2. Här nedan visas Bert Bolins diagram för de senaste 9 500 åren:
Utan någon ytterligare utveckling kommenterar Bolin diagrammet ovan med orden: "Samtidigt varierar emellertid klimatet på ett till synes slumpmässigt sätt både i tid och rum, vilket medför att det är svårt att bestämma en långsiktig trend med hjälp av de observationer som finns att tillgå."

Men som var och en kan se varierar temperaturen uppåt med ibland nästan fyra grader och nedåt med nästan tre grader jämfört med dagens medeltemperatur. Eftersom Bolin inte hänför dessa variationer till förändringar av koldioxidhalten eller andra växthusgaser kan man fråga sig om inte orsakerna till dessa temperaturvariationer i första hand måste sökas i andra faktorer. Men det gör inte Bolin trots att diagrammet i första hand talar för att vi ånyo ser en "till synes slumpmässig" temperaturökning av samma slag som vi upplevt tidigare.

Bert Bolin går istället vidare med att diskutera växthusgasernas inverkan på klimatet. Någon orsak till att dessa nu skulle vara en mer relevant förklaringsfaktor än tidigare ger han inte. Inte heller ger han någon motivering till varför det nu inte kan vara fråga om en sådan variation som vi sett tidigare.

Boken Klimatförändringar. Naturliga och antropogena orsaker av Bogren, Gustavsson och Loman (2a uppl 2006, Studentlitteratur, 270 s), vilka är klimatologer vid Göteborgs universitet, visar också upp temperaturvariationerna globalt sett under de senaste 15 000 åren (s 87). Detta visas i nedanstående diagram:
Författarna kommenterar diagrammet med att ett temperaturoptimum uppnåddes 4000 år f Kr. "Sommartemperaturerna var både i Antarktis och Europa ungefär 2-3 °C högre än vad de är idag." De uppgångar som diagrammet visar för 400-talet och 1000-talet kommenterar de inte närmare utom att de omnämns - dock beskrivs den senare som att man kunde odla korn, havre och råg på Grönland, som hade ca 3 000 nya invånare.

Anmärkningsvärt är att de tre författarna sammanfattar de senast 10 000 åren med orden: "klimatet har varit relativt stabilt med en variation av medeltemperaturen i storleksordningen någon grad." Det är ju tydligt att diagrammet varierar uppåt med närmare 1,5 grader och nedåt med nästan en grad. Om detta är "stabilt" är rimligtvis den ökning med 0,6- o,7 grader som nu anses konstaterbar helt inom ramen för en stabil utveckling.

Därefter diskuterar författarna orsakerna till uppvärmningen och 40 sidor senare återkommer man till att uppvärmningen på 0,6 grader utan motivering "kan anses betydande". Men i nästa mening tar de tillbaka hela argumenteringen när de skriver:

"Givetvis kan man även säga att den temperaturökning som vi sett från slutet på 1800-talet mycket väl ryms inom den naturliga variation som förekomnit sedan senaste istiden." (J Bogren et al, s 127)

Men istället för att diskutera implikationerna av detta ganska anti-konsensusartade påstående fortsätter klimatologerna med att beskriva olika följder av en temperaturuppgång såsom höjning av havsytan. Här skulle åtminstone behövts en redogörelse för varför växthusgasernas ökning skulle vara en mer sannolik förklaring än att det ånyo mest är fråga om en naturlig variation.

Hur Bogren, Gustavsson och Loman försöker förklara uppvärmningen med ökningen av GHG skall jag återkomma till senare. Här räcker det att konstatera att naturliga förändringar eventuellt skulle kunna förklara det mesta av temperaturuppgången hittills. Men forskarna har en förutfattad mening om att det är koldioxid och andra GHG som är orsaken. Frågan är hur denna mening går att bevisa.

Andra bloggar om: klimatförändringar, klimatpolitik, global uppvärmning, temperaturökning, klimat, miljö, politik, växthuseffekten, växthusgaser på intressant.se

Fortsättning del II i bloggartikel 5/3

Fem gånger effektivare med etanol från gräs

Vänta med att bygga ut etanolproduktionen i Sverige tills energigräs kan odlas och omvandlas. Att framställa etanol från vete är det sämsta sättet av tio på en lista i SvD idag. Klimatpolitiken riskerar att bli dyr och dålig i panikens tecken. Och maten blir dyrare.

Klimatpaniken har redan gått så långt att EU skall föreskriva att alla bilfabrikat, alternativt bilar från respektive land, inte skall få släppa ut mer än 130 g CO2/km år 2012. Det kommer att bli dyrt eftersom bilmotorer med viss effekt alltid kommer att dra mer bensin än de som sitter i småbilar.

Ett sätt är att tillverka många småbilar och ransonera de större modellerna. Ett annat sätt är att tillverka dyra hybridbilar som subventioneras av de stora och bensinslukande bilarna. Ett tredje och enklare sätt är att tillverka etanolbilar (som kan gå på bensin) med hjälp av subventioner från de prishöjda och ransonerade bensinbilarna. Att sedan förarna ändå kör på bensin är ju inte bilfabrikanternas ansvar. Det krävs uppenbarligen sinnrika regleringar för att inte klimatkommandona skall kringgås. På sikt kan etanolen dock bli billigare.

Dagens etanol från vete, som vi använder mest av i Sverige, framställs på ett tekniskt sett ineffektivt sätt. Även majs är ineffektivt. Hela processen för majs är så energikrävande att den i dagens läge i stort sett förbrukar lika mycket fossila bränslen som etanolen sparar in i form av koldioxid. Veteodling avkastar ännu mindre etanol per hektar men det är möjligt att hanteringen kan göras något effektivare än för majsen. Däremot är det principiellt felaktigt att anta att elströmmen för tröskning, jäsning och destillation kommer från kärnkraften i Sverige. På marginalen är all elförbrukning gjord av dansk kolkraft.

På sikt finns det betydligt bättre råämnen att använda för etanolframställning. I SvD idag 26/2 skriver Maria Sundén om svårigheterna för etanolproduktionen. I artikeln finns också ett diagram som anger hur mycket etanol olika grödor avkastar per odlad hektar. Den finns inte med på SvD:s hemsida och återges här som en tabell:

Liter etanol per hektar

Vete 2 591
Majs 3 461
Kassava 3 835
Sockerrör 6 192
Sötdurra (gräs) 8 419
Poppel (hybrid) 9 354
Sötpotatis 10 000
Hirs (präriegräs) 10 757
Miscanthus (gäs) 14 031

Av artikeln framgår inte varför man odlar majs för att framställa etanol när det verkar att finnas så mycket bättre alternativ. Vi får spekulera: En faktor är klimatet och detta gäller åtminstone sockerrör som inte kan odlas på kyligare breddgrader. En annan är skördetekniken som tydligen är alltför dyrbar för att sockerbetor skall löna sig trots att dessa kan odlas långt i norr. En tredje är estetiken som kanske psykologiskt bromsar poppelodlingarna, som sägs se anskrämliga ut. En fjärde är jäsningstektiken som enligt vad som framkom i min artikel 23/2 kanske behöver uppemot fem år till på sig för att kunna utvecklas till godtagbar effektivitet.

I varje fall kommer inte arealåtgången för att odla energigräs mm att räcka till. Det kommer därför att uppstå en konkurrenssituation mellan bränsleodling och livsmedelsodling. Tecken på detta har redan visat sig genom att priset på majs stigit kraftigt och ställt till problem för de fattiga i Mexiko, som lever på tortillas. Det problemet blir inte mindre om bönderna kan odla energigräs istället för majs på fälten. Och liknande borde väl gälla för vete och andra sädesslag. Kampen mot växthuseffekten kommer att göra maten dyrare.

Andra bloggar om: etanol, klimatpolitik, klimat, miljö, bilism, växthuseffekten, politik, samhälle på intressant.se
Fortsättning del II i bloggartikel 5/3

Den klimatfarliga maten borde väl förbjudas?

Risodling släpper ut mest av växthusgasen metan och risätandet borde kanske förbjudas i i-länderna. Liknande gäller nötkött och fårkött. Det är genom att basunera ut sådana förbud som Sverige skulle kunna visa sin vilja att bli en förebild i klimatpolitiken. Att i smyg minska ätandet av klimatfarlig mat har ingen effekt.

Mat som kräver metoder för sin framställning som bidrar till växthusgaserna har börjat intressera massmedia. Den kanske är en reaktion efter FN-rapporten från FAO om boskapsskötseln som jag skrev om den 19/2. Men sedan länge har det varit känt att matproduktionen släpper ut gasen metan (CH4) och IPCC har förordat att utsläppen skall minskas med ca 20 procent. Metanutsläppen beräknas vanligtvis svara för omkring en femtedel av de antropogena GHG-utsläppen. Det är alltså viktigt att också minska dessa utsläpp när människor skall ändra sin livsstil för att enligt gängse teori minska den globala uppvärmningen.

Här nedan visas utsläppen av metan från olika källor enligt en beräkning av Houghton et al som redovisats av IPCC.

Källa _ _ _ _ Mton _ %
Våtmarker . . 115 . . 22
Risodling . . . .110 . . 21
Idisslare . . . . .80 . . 15
Naturgasutv . 45 . . . 9
Biomassaförbr40 . . .8
Termiter . . . . 40 . . .8
Deponier . . . . 40 . . .8
Kolbrytning . .35 . . .7
Oceaner . . . . .10 . . .2
Sötvatten . . . . 5 . . .1
Övr (dammar) 5 . . .1

Vi se här att risodling är en mycket viktig utsläppskälla. Eftersom 1/3 av utsläppen knappast går att påverka måste en minskning med 20 procent träffa resten av utsläppen 50 procent starkare. Det kan bli problematiskt för u-länderna som är beroende av ris som en väsentlig del av sin livsmedelsförsörjning.

Idisslande djur är främst nötboskap och får men också bufflar och elefanter hör till metan utsläpparna. Om vi halverar risätandet och produktionen av nöt- och fårkött (även mjölk och ull) skulle metanutsläppen kunna minskas med 15 procent. Resten skulle kunna ske genom minskat svedjebruk och avskogning i u-länderna (inklusive förbud mot vedeldning) samt förbud mot soptippar som inte bränner upp soporna (deponier). Att riva kraftverksdammar i u-länderna och ersätta elproduktionen med kolkraftverk skulle gå på ett ut och är därför inte att rekommendera. Kraftverksdammarna på högre breddgrader är dock inte några stora metankällor.

Så länge Ryssland, Kina och Indien är beroende av kol och naturgas finns det knappast någon större möjlighet att minska utsläppen av metan om man inte bättre kan ta tillvara gasen och därmed bränna upp den kommersiellt.

Eftersom folk i i-länderna kan äta potatis och pasta (vete) är det väl lika bra att helt förbjuda ris i dessa länder. Frågan är bara hur stor andel av riskonsumtionen dessa står för.

Nötkött och fårkött kanske också skall förbjudas helt i i-länderna? Vi får hålla tillgodo med svin och kanske lära oss äta häst. Ett land som Sverige som vill demonstrera hur villigt vi är beredda att göra uppoffringar för att gå före för att rädda det globala klimatet skulle kunna införa ett totalförbud för dessa tre livsmedel.

Att bara i det tysta minska på nötkött och fårkött samt ris som tidningarna ger råd om är det knappast någon idé att göra. Det har ingen märkbar effekt på klimatet vilket Aftonbladets rådgivare 23/2 försummade att upplysa om.

Nästa steg är att införa total planhushållning för alla aktiviteter som släpper ut GHG. Det kan ske genom ransonering. Idag kommer väl ingen ihåg motboken på Systemet. Under kriget hade vi ransoneringskuponger för livsmedel. Men istället för att ge ett antal kuponger åt var och en (och tillåta handel med dem) kan man genomföra ransoneringen med hjälp av "koldioxidkonton" som Svenska Dagbladet ingående beskriver idag (25/2) på en helsida (s 7). Förlagan är ett påhitt av den brittiske miljöministern David Miliband. Om det är fråga om en motbok för varje medborgare där man skriver in flygresor och bensintankningar mm framgår inte. Tanken avvisas i varje fall inte av miljöminister Adreas Carlgren och applåderas av mp och SNF.

Andra bloggar om: växthuseffekten, boskap, biff, mjölk, maten, klimatförändring, klimathot, klimat, miljö, global uppvärmning, politik, växthusgaser, metan, koldioxidkonto på intressant.se

Sänk tullen på etanol och höj skatten

Dagens etanolframställning har inte framtiden för sig. Om fem år finns det snabbväxande energigräs istället för vete och majs att tillgå. Därför borde tullen sänkas för att slå ut dagens ineffektiva etanolproduktion. Men för att inte bli alltför beroende av importerad etanol kan etanolskatten höjas.

I januarinumret av Scientific American skriver Matthew L Wald ingående om etanolframställningen som ett klimatpolitiskt medel, "Is Ethanol for the Long Haul?" Det är en artikel som jordbruksminister Eskil Erlandsson och miljöminister Andreas Carlgren borde läsa.

Jordbruksministern har ju nyligen föreslagit att EU:s etanoltull på nästan 2 kronor borde slopas. Det skulle rimligen betyda två saker: fler skulle gå över till etanoldrift i sina bilar och det skulle bli ett avbräck för den etanolframställning som bygger på vete. Den nya anläggning som planeras i Norrköping skulle kvävas i sin linda.

I USA har man motsvarande problem med etanolframställningen från majs. Den har enligt Alexander E Farell en oviss effekt på utsläppen av växthusgaser (Science jan -06). Den svenska framställningen ur säd har sannolikt dock en liten koldioxidminskande effekt. Men precis som i Sverige vill mydigheterna öka etanolframställningen till dett dubbla 2012. Dessutom ger man en skattesubvention på 51 cent per gallon.

En beräkning av David Pimentel visade dock att redan etanolproduktionen 2005 tog i anspråk 14 procent av majsproduktionen och att även om 100 procent av denna gick till etanol skulle inte mer än 7 procent av fordonsförbrukningen av drivmedel kunna ersättas.

Wald framhåller att forskarna är överens om att majsen inte är ens en kortsiktig lösning. Det är istället på något längre sikt framställningen av etanol från t ex snabbväxande energigräs - särskilt switchgrass. Tyvärr finns här ännu tekniska problem med fermenteringen. Energiministern Samuel Bodman har erkänt att det först på fem års sikt kan bli fråga om kommersiell tillämpning. Jordbruksdepartementet bedömer att en mycket massiv odling maximalt skulle kunna ersätta 1/3 av den bensin som förbrukas i USA.

Borde inte Sverige kunna odla energigräs istället för vete? Det borde vara bättre än att bränna upp skogsråvaran genom att omvandla den till etanol. Dessutom är det rimligtvis ännu dyrare än veteproduktionen. Det gäller att inte låsa sig fast i en lågeffektiv produktionsmetod bara för att den just nu är tekniskt utvecklad.

Viktigt är att etanolframställning på sikt kan göras väsentligt billigare än med nuvarande metoder. Det borde betyda att distributionen och bilmotorernas utveckling under en övergångsåeriod kan hållas igång med hjälp av importerad etanol från Brasilien. För att en tullsänkning inte skall leda till ett för stort beroende av importerad etanol kan staten kompensera tullsänkningen med en skattehöjning på etanolbränslet. Samtidigt borde forskningen i Sverige inriktas på att få fram metoder för en mer produktiv och billigare etanolframställning.

Andra bloggar om: etanol, klimatpolitik, klimat, miljö, bilism, bensinskatt, politik, samhälle på intressant.se

Apforskare falsifierar nationalekonomins grunder?

En del av evolutionsbiologerna framför regelbundet att människan är moralisk och oegennyttig till skillnad mot nationalekonomernas antagande att homo economicus består av egoister. Om man är vänsterinriktad skulle en naturlig altruism kunna berättiga tvång mot de abnorma som t ex är emot progressiv skatt.

Igår skrev jag om nationalekonomins ofta obekväma slutsatser. Då publicerade också DN i kulturdelen en essäartikel (21/2) av Tor Wennerberg, översättare och psykologstuderande vid SU, en artikel om moralens uppkomst. Den går skenbart på tvärs med nationalekonomins grundantagande om människans natur: Economic man. Som bekant bygger detta på tre delantaganden om människan: förnuftighet, egenintresse och stävan efter nytta. Detta har ansetts utesluta möjligheten att människan skulle kunna vara besjälad av en altruistisk moral - ibland förenklat till moral överhuvudtaget - vare sig den är medfödd eller inlärd.

DN:s rubrik "Först kommer moralen" (underförstått "därefter ätandet") syftar på de rön apforskaren Frans de Waal (holländare f 1948) redovisar i sin bok Primates and Philosophers. How Morality Evolved, 2006, som bygger på föreläsningar vid universitetet i Princeton 2003. Hans huvudtes är att det naturliga urvalet har medverkat vid uppkomsten av människans moral. Tidigare har han utgett Chimpans Politics (1982) och Peacemaking among Primates (1989). Nu spekulerar han kring att synen på den mänskliga naturen varit sällsynt negativ och pessimistisk de senaste tre decennierna. Orsaken tycks han vilja hänföra till Thatcher och Reagan samt nyliberalismens framväxt.

Detta avslöjar att han tillhör det läger inom evolutionsbiologin som tror på den "ädle vilden". Mycket riktigt faller han tillbaka på en av detta lägers förgrundsgestalter, vänsterprofilen Noam Chomsky, som har en språkteori som går ut på att människan har en medfödd språklig djupstruktur som är orsaken till att barn så lätt kan lära sig olika språk. Här föreligger en motsatt uppfattning till synen på människan som "ett oskrivet blad" som ofta brukar omfattas av företrädare på vänsterkanten. Denna uppfattning går tillbaka till Locke och i modern tid till behavioristen B F Skinner.

På samma sätt som med språket föds människan med en "moralisk grammatik" med biologiskt bestämda parametrar vilkas värden bestäms av den kultur vi föds in i, menar både Chomsky och de Waal. Den senare lanserar en förklaring till evolutionsbiologernas pessimism i termer av en missuppfattning om hur evolutionen fungerar som han kallar "fernissa-teorin". Det är inte så att moralen bara är en löst påklistrad fernissa som nödtorftigt döljer den råa egoismen. Men tesen att "själviska gener" inte med nödvändighet måste producera egoistiska människor är inte enligt min mening något nytt inom den moderna evolutionspsykologin. Det kanske är så att genernas maximala spridning befrämjas av en egenskap att kunna samarbeta på längre sikt.

Det gäller att inte dra för långtgående slutsatser av till synes välmenande forskares utläggningar. Jag skrev nyligen (28/1) om Robert Trivers' liknande forskning och hur denna felaktigt kunde klassificeras som ett bevis för altruism. Tor Wennerberg skriver på denna centrala punkt inte mer än följande:

"de Waals utgångspunkt är den motsatta: moralen står inte i motsättning till vår grundläggande natur, tvärtom växer den fram ur den. Det naturliga urvalet främjar de organismer som överlever och reproducerar sig, ingenting annat. Hur detta går till - om det till exempel sker genom mer av konkurrens eller mer av samarbete - är en öppen fråga. "

Det är alltså rimligtvis en mycket intrikat balansgång mellan konkurrensvilja och samarbetsförmåga som är det bästa för framgångsrika geners spridningsförmåga. Någon altruism i meningen ovillkorlig offervilja för icke-besläktade går inte att spåra i Wennerbergs referat av de Waals bok. Vi vet dessutom att i de experiment med schimpanser som gjordes av UCLA och refererades i Science i oktober 2005 kunde varken altruism eller, som jag föredrar att kalla situationen i experimentet, "tillmötesgående beteende" beläggas. Det gällde att dra fram mat till sina med-schimpanser som inte var besläktade - se bloggartikel 31/10-05. När handlingen inte kunde återgäldas struntade schimpanserna i experimentet att hjälpa andra.

Vad de Waal nu tycks komma fram till är för det första inte ett bevis för medfödd altruism. För det andra kanske det inte ens är ett bevis för att nationalekonomins grundantagande är felaktigt. Wennerberg refererar moralens uppkomst:

"De individer som visade störst förmåga att samarbeta och hjälpa andra, att empatiskt ta andras perspektiv och leva sig in i deras situation, reproducerade sig i långt högre grad än individer som saknade dessa förmågor: på så sätt blev deras "moraliska" gener efter hand vanligare. Moralutvecklingen kan ha börjat med släktskapsbaserad altruism (hjälp till släktingar som man delvis delar gener med) och reciprok altruism (hjälp till personer som har potential att kunna återgälda hjälpen vid en senare tidpunkt)."

Är det inte den s k reciproka altruismen eller, som jag föredrar att kalla det, transaktivt beteende som är själva handelns grundläggande idé? Finns det någonting i detta som skulle strida mot antagandet om economic man? Nationalekonomin gör ju inte något antagande om att människan har en benägenhet att råna eller mörda varandra för att få någon sorts vinning. Inte heller är man främmande för nepotism, även om den inte ses som ett stort ekonomiskt problem. Det är snarare historie- och statsvetenskapernas uppgift att formulera en teori om människans benägenhet att uppträda destruktivt i större organiserade grupper.

Sist och slutligen måste vi fråga oss om vilken skillnad det blir i slutsaterna om människans samarbetsmoral är grundad i uppfostran eller om den är medfödd? Jag kan inte se någon praktisk skillnad. Men om det hade varit så att evolutionsbiologerna hade kunnat påvisa att det för artens bästa är rationellt att vissa individer offrar sig för kollektivets bästa (t ex myror) skulle slutsatserna kunna bli andra.

Min förmodan är att vänstern gärna skulle vilja att offervilja normalt skulle vara naturlig och medfödd. De som då inte ville offra sig för andra skulle då kunna klassificerade som närmast mentalsjuka och därmed utan rätt att motsätta sig de andras tvångsåtgärder. Progressiv skatt skulle då inte vara något onaturligt. Istället skulle oppositionen mot progressiv skatt vara det onaturliga och abnorma.
_______
Följ den tidigare debatten om människans natur i serien som börjar med min artikel om Lasse Bergs bok 17/11-05 - Mer om de Waal 21/3-07

Andra bloggar om: filosofi, samhälle, politik, evolutionsbiologi, sociobiologi, moral, altruism, egoism, nationalekonomi, nyliberalism, människans natur på intressant.se

Nationalekonomins resultat är ofta obekväma

Karl Marx försökte göra sig till nationalekonom. Att låna prestige förekommer också idag vilket leder till skepsis mot vetenskapligheten. Men också politikernas önskan att verkligheten skall se ut på annat sätt än vad ekonomerna hävdar bidrar till kritiken mot nationalekonomin som vetenskap. Vi såg det i valrörelsen.

I en artikel 'under strecket' i SvD den 16/2 skriver professorn i ekonomisk historia Lars Magnusson, Uppsala, om nationalekonomernas tendens att "tycka" i politiska frågor. Det har medfört att de anklagats för att göra vetenskap av den personliga ideologin utan att det tydligt framgår. Att skilja mellan fakta och värderingar är kanske ett speciellt problem för den vetenskap som tidvis har kallats "politisk ekonomi". Det var också en av de första ekonomerna, David Hume (1711-1776), som poängterade att man "inte kan härleda bör från är".

Magnusson inleder med ett något apart exempel som rör hur den klassiske nationalekonomen David Ricardo (1772-1823) blev kritiserad 1821 för att han i sitt verk Principles of Political Economy hade tillfogat ett resonemang om att ökad maskinanvändning riskerade att leda till ökad arbetslöshet. Kritiken gick ut på att en sådan ståndpunkt skulle kunna egga upp de s k ludditerna, som redan praktiserade tesen att maskinerna skulle slås sönder eftersom de tog jobben från väveriarbetarna.

Förvisso hade Ricardo rätt i det korta perspektivet. Men på längre sikt hade han fel. Detta inbjuder till generationsutilitarism, vilket ställer hela den makrofilosofiska fördelningsteorin i blickfånget. För en ekonom utan kunskaper i politisk filosofi borde det betyda att man avstår från att komma med rekommendationer om maskinernas "lämplighet". Ricardo hade också lanserat en annan teori som rörde prisutvecklingen på olika varor. Redan Adam Smith (1723-1790) hade betonat arbetets betydelse för priset vilket Ricardo utvecklade till en teori om den långsiktiga relativprisutvecklingen.

Båda dessa teorier hos Ricardo utnyttjades senare under 1800-talet av poeten och filosofen Karl Marx (1818-1887) för en deskriptiv teori om det industriella ekonomiska systemets långsiktiga utveckling mot kollaps. Sett i efterhand var detta nog historiens största missbruk av nationalekonomin för egna, ideologiska syften. Denne Marx, som av sin finansiär Engels beordrades att utnyttja nationalekonomin för att bevisa deras ungdomstes, visade till en början stor motvilja mot "den ekonomiska skiten". Men så småningom försökte han låna prestige från den nationalekonomiska vetenskapen genom att han började kalla sig nationalekonom. Det lyckades knappast under hans livstid då han istället helt oförtjänt i pressen lyckades bli betraktad som en farlig revolutionär som hade ett finger med i spelet kring Pariskommunen 1870.

Eftersom nationalekonomin ligger så nära den politiska verksamheten tenderar en del ekonomer (och några icke-ekonomer) även idag att använda nationalekonomin för att stärka dagspolitiken i sådan riktning som den egna ideologin dikterar. Det leder givetvis till skepsis hos utanförstående betraktare. Men även strikt värderingsfria resultat av nationalekonomiska resonemang har inte sällan ansetts förgripliga eftersom de inte stärkt den politiskt önskvärda slutsatsen. Senast såg vi detta förra året i den svenska valrörelsen.

Ett enkelt exempel är pristeorin inom nationalekonomin. Lagen om utbud och efterfrågan som bestämmer marknadspriset har beskrivits som att "vi kan inte acceptera att leva under de anonyma marknadskrafternas diktatur". Vad man avser är t ex att oroligheter som minskar jordbruksproduktionen leder till brist på mat som i sin tur medför stigande priser. När så nationalekonomerna förklarar att prisreglering inte ger mera mat utan tvärtom riskerar att leda till ännu värre förhållanden tas detta som ett bevis för att ekonomerna "alltid står på den starkares sida" när de inte vill applådera statsingripanden.

I valrörelsen fördes ett liknande resonemang för arbetsmarknaden. Från socialistiskt håll avvisades tanken att en ökad lönespridning med lägre löner framförallt för de mest svåranställda skulle kunna ge fler jobb på längre sikt. Det gick så långt att förslagsställarna själva - den borgerliga Alliansen - förnekade att jobbavdrag och lägre a-kassa skulle bidra till sänkta löner. Evidenta empiriska undersökningar omtolkades av kritikerna för att visa att det inte skulle kunna bli fler jobb.

Men redan teorin om arbetsspecialisering visar att det både finns en effekt i form av minskad maskinintroduktion och en avlastningseffekt för mer högavlönad arbetskraft. Den senare är naturligtvis inte så stor som jag beskrev i principexemplet om löneskillnaderna mellan diskare och kockar på en restaurang 30/1-07. Men ökade löneskillnader måste rimligen på längre sikt få effekten att fler lågproduktiva kan anställas. Den nationalekonom som då företrädde uppfattningen att större löneskillnader ger fler jobb, Lars Calmfors, angreps så kraftfullt att han senare såg sig nödgad att ta upp en principdebatt om huruvida nationalekonomerna överhuvudtaget borde delta i samhällsdebatten (äv 2/1-07 DNdeb).

Man kan fråga sig om andra vetenskaper skulle vara mindre förtjänta att nagelfaras på förekomsten av dolda värderingar. Hur är det med genusforskningen? Är sociologerna befriade från personliga värderingar i sina offentliga framträdananden? Och är klimatforskningen garanterat befriad från det dolda syftet att påvisa behovet av ytterligare restriktioner? Redan Thomas Kuhn hävdade på 1960-talet att vetenskapen inte undgick inflytandet från utomvetenskapliga inslag. Men att från detta dra dra slutsatsen att vetenskapen är en social konstruktion verkar litet magstarkt.

Andra bloggar om: nationalekonomi, politik, ideologi, värderingar, vetenskapsfilosofi, vetenskap, marx, löneskillnader på intressant.se

Ingen mjölk till barnen minskar växthusgaserna

Boskapsskötseln leder till större utsläpp än bilismen i världen. Det är därför befogat att vi drar in mjölken till barnen, slutar att äta biff och skippar yllekläderna. Köttätarna får bli kristna och äta griskött. Oljan går i framtiden till syntetkläder och plasthus. Träden används som bränsle och drivmedel. Planhushållarna blir klimatfundamentalister.

En rapport från FN:s mat- och jordbruksotganisation, FAO, fäster uppmärksamheten på boskapens betydelse för världens utsläpp av växthusgaser (GHG). Rapporten Lifestock's long shadow riktar in sig på köttproduktionen och inte på kläder och mjölk. Man gör gällande att boskapssektorn orsakar 18 procent av människans bidrag till GHG-utsläppen (räknat som koldioxidekvivalenter). Detta är en hög siffra och kan jämföras med den något äldre från Stern-rapporten (bloggen 15/12) i höstas som angav 14 procent - mot 10 procent för personbilar och lastbilar. En förklaring kan vara att FAO tar med en del av avskogningen för grödor till boskapen i siffran 18 procent.

Det är dock klart att idisslande boskap (nötkreatur och får) utsöndrar metan (CH4). För att ge föda till nötboskap har man börjat odla specialgrödor med hjälp av kvävegödsling som i sin tur avger dikväveoxid (lustgas N2O). Båda dessa finns i luften men i långt mindre koncentration än koldioxiden. De har dessutom inte så lång livslängd som denna.

Men dessa två gasers effekt är ändå avsevärd eftersom de tar upp mera värmestrålning än koldioxiden. Med hänsyn till att de bryts ner relativt snabbt (63 procent är borta för CH4 på 12 år och för N2O på 114 år) måste man ange en tidsperiod vid jämförelser. Man brukar därför ange deras 'global warming power' (GWP) på 100 års sikt i multiplar av koldioxid. CH4 är då 23 gånger värre och N2O 114 gånger värre än CO2.

På 250 år har strålningsdrivningen från CO2 varit 1,46 W/m2, metan o,48 W och från lustgas 0,15 W (+/- 10 %). Dessutom finns det ett antal kolfluorklorider (CFC, HCFC mm) som har avsevärd effekt. Grovt sett brukar man anse att koldioxiden bidragit med 60 procent av växthuseffektens hittillsvarande förstärkning. Det är denna som sedan enligt teorin bidragit till det mesta av jordens uppvärmning de senaste 100 åren.

Anhängarna av växtusteorin har anledning att begrunda hur man hittills har agerat mot de mänskliga utsläppen av GHG. Under lång tid har man inriktat åtgärderna främst mot utsläppen från privatbilismen och i någon mån lastbilstrafiken. Personbilar som går på bensin skall på sikt avskaffas och dessförinnan göras mindre och mer motorsvaga. Det skall nu ske genom tvingande regleringar och inte längre genom höjd bensinskatt. Detta förefaller dock ologiskt när det finns enklare och billigare sätt att minska GHG-utsläppen.

Svensk Dagbladets skribent Henrik Ennart har upptäckt FAO:s rapport och vill tillföra en ny åtgärd som vi själva kan bidra med vid sidan av att cykla istället för att åka bil, sänka värmen inomhus och koka mindre vatten mm. Hans artikel idag 19/2 har rubriken Färre biffar snabbaste boten mot växthusgas och går ut på att vi borde äta mindre kött. Men slutsatsen kunde lika gärna bli Ingen mjölk till barnen minskar klimathotet. Eller varför inte Yllekläder hot mot klimatet? Ullen kommer ju från får som släpper ut metan.

I framtiden får vi nog räkna med att jordens befolkning, som vill äta kött, går över till kristendomen eller buddhismen hela bunten eftersom man då får äta griskött. Vi får klä oss i syntetkläder gjorda på olja eftersom ullproduktionen förbjudits och bomullsfälten planterats igen med energisly för drivmedel. Våra hus måste likaledes göras av plast eftersom timret skall brännas upp i energiproduktionen och cementtillverkningen har förbjudits eftersom den släpper ut koldioxid.

Det blir fest i Kapernaum för planhushållarna när de får bli klimatfundamentalister.

Andra bloggar om: växthuseffekten, boskap, biff, mjölk, ylle, klimatförändring, klimathot, klimat, miljö, global uppvärmning, politik, växthusgaser, metan, lustgas på intressant.se

Vill LO ha planekonomi för att kunna sänka läkarnas löner?

Främst LO:s kvinnliga medlemmar vill sänka de högavlönades löner - läkarnas med 35 procent. Men har de som suveränt får diktera andras löner tänkt igenom hur produktionen skulle fungera? Tänk om vi får för få läkare? Skall man då kommendera folk att bli läkare? -Löneskillnaderna behövs som ett sätt att upprätthålla ett civiliserat samhälle.

Igår kom LO med sin återkommande rapport om löneskillnaderna. Den refereras av DN och SvD idag 16/2. Löner är ett hett ämne ser man på kommentaretrna i SvD. LO vet verkligen hur man håller trycket uppe i lönefrågorna. Det är skillnad mot t ex skattefrågorna. Men skatter går ganska enkelt att besluta om i politiska församlingar. Löner kan inte på samma sätt regleras politiskt.

Därför kan man fråga sig vad LO syftar till på ett mera sakligt plan när man gör en undersökning av vad allmänheten tycker om löneläget för 12 yrkesgrupper jämfört med vad som är det faktiska löneläget. Det låter som om man vill införa lönereglering. För att detta skall bli möjligt måste man rimligtvis inte bara reglera lönerna utan också produktionen och priserna. Med andra ord måste planhushållning införas för att tillgodose främst LO-medlemmarnas önskan att sänka lönerna för några Saco-yrken.

De som är mest ivriga att sänka lönerna för andra är LO-kvinnorna. De vill t ex sänka läkarnas löner (vårdcentral 45,5' kr/m) med 35 procent, rektorernas löner (34,7' kr) med 24 procent och försäljningschefernas löner (45,5' kr) med 45 procent.

Undersökningsmetoden är litet märklig. Folk ombeds svara på vad de tycker är en "rimlig" lön spontant utan att beakta några ekonomiska konsekvenser. Så här frågar LO:

"Vad anser Du vara en rimlig lön för följande yrken, där alla förutsätts vara 40 år, heltidsarbetande och antas ha arbetat minst 10 år i sitt yrke. Du ska alltså bara svara spontant, det spelar ingen roll vad man egentligen tjänar: [uppräkning]"

Den som svarar skall alltså se sig som någon sorts allsmäktig självhärskare, som kan sätta nästan vilka löner som helst oberoenda av hur produktionen skulle fungera därefter. Detta är ett perspektiv som för tankarna till ett system där alla tjänar så mycket som en representativ löntagarkommitté utan prodktionskunskaper anser vara känslomässigt motiverat. "Makten till löntagarråden" skulle man kunna skandera.

Vem skulle ta ansvar för produktionen och rekryteringen av arbetskraft om lönerna kunde förändras på detta sätt? Om det inte blev tillräckligt många som ville bli läkare eller försäljningschefer föreställer sig LO-kvinnorna då att man då kan kommendera folk att sköta dessa jobb? Och om de vägrar, vad väntar då? Lönesänkning, barnens utbildning avbryts, fem piskrapp eller ett år i arbetsläger? Eller tror de att högavlönade egentligen är osjälviska?

Löneskillnader är ett sätt att undvika kommandoekonomins alla avarter och upprätthålla ett civiliserat samhälle. Men en stor del av svenska folket har inte tänkt igenom alternativen, eftersom 81 procent tycker att löneskillnaderna är för stora. Av LO-medlemmarna är det 71 procent som anser att de högavlönade borde "stödja" de lågavlönade via lönesättningen. Intressant är dock att av hotell- och restauranganställda är det bara 58 procent som anser detta. Kan det vara så att man på detta område tydligare kan se hur mycket olika kategorier bidrar till produktionsresultatet? Varför har kockarna mer betalt än diskarna? Orsakerna till löneskillnaderna skrev jag om 30/1-07.

Den 150-sidiga rapporten "Synen på lönesättning och löneskillnader" kan inte anses var seriös. Uppläggningen är helt annorlunda än den som LO-ekonomerna kom med i sin rapport om lönebildningen i slutet av januari (länk ovan). Den nya rapportens syfte måste främst vara propagandistiskt och dess funktion att elda upp stämningarna bland LO-folket inför avtalsförhandlingarna.

Andra bloggar om: löneskillnader, låglönesatsning, avund, planekonomi, löner, politik, LO, ekonomi, kommandoekonomi på intressant.se

Alliansens skattepolitik får kritik från OECD

Att "avskaffa" fastighetsskatten kritiseras trot att det bara är fråga om en omläggning. Den stora nyheten är dock kritiken mot jobbavdraget och det försiktiga förordandet av platt skatt. Nu behöver regeringen sättas under press för verkliga skattereformer.

Igår kom OECD med sin ekonomiska rapport om Sverige som refereras i dagens tidningar. SvD skriver i sin ingress i papperstidningen (inte på nätet) att OECD menar att "sänkt fastighetsskatt är dumt och driver bara på prisbubblan". Och i rapporten har OECD ett resonemang om fastighetsprisernas faktiska utveckling jämförd med en modell för hur fundamentala faktorer borde utveckla huspriserna, varvid man konstaterar att den faktiska nivån nu är högre.

I pressen har OECD:s kritik mot fastighetsskatten beskrivits som att det vore bättre att använda pengarna till sänkta inkomstskatter som skulle stimulera arbetsutbudet ytterligare. Men OECD är fullt på det klara med regeringens intentioner är att finansieringen skall ligga på husägarna själva. Detta finns inte med i finansminister Anders Borgs kommentarer, utan han betonar att fastighetsskatten inte längre betraktas som legitim av svenskarna. Något underligt är dock att OECD så tydligt varnar för vad som är en reform av fastighetsskatten.

Fastighetsskatten skall ju behållas men konstrueras om. Och denna omkonstruktion kommer att dröja enligt ett uttalande den 29 januari av statminister Fredrik Reinfeldt. Någon reform 2008 blir det rimligtvis inte och den kommunala avgift som ersätter det mesta av bortfallet kommer att bli hög (och därmed väcka annan opposition som sannolikt skjuter upp reformen ytterligare).

Platt skatt

Det som är intressant hos OECD är att rapporten utmynnar i ett försiktigt förordande av platt skatt - eller ett avskaffande av den progressiva statsskatten:

"In fact, completely abolishing the state income tax would cost just 1½ per cent of GDP – only slightly more than the in-work tax credit just introduced. Of course, the effects on income distribution would be quite different." (OECD, sid 10 PB)

Skatteresonemanget inleds dock försiktigtvis med ett exempel där brytpunkten för statlig skatt höjs från 105 procent av heltisdlönen idag till 135 procent. OECD påpekar att en tredjedel av de heltidsarbetande har en skattekil på över 70 procent (marginalskatt, arbetsgivaravgifter och indirekta skatter). En höjning av brytpunkten skulle halvera denna andel och innebära att brytpunkten hamnade vid knappt 36 000 kronor i månadslön.

Det införda jobbavdraget är dyrt i förhållande till effekten på arbetsutbudet menar OECD (källa DI). Det skulle vara bättre att sänka statsskatten. Detta får också stöd av Anna Ekström, ordförande i Saco. Till slut har oppositionen mot alliansens omvända skattepolitik börjat kritiseras i mera inflytelserika kretsar. Men den minnesgode erinrar sig att jag skrev en bloggartikel med detta innehåll redan 15 september 2005.

Det minsta man kunde begära är att det tillsätts en ny skatteutredning, som Anna Ekström förordade. Men opinionsbildarna på skatteområdet måste också sätta press på regeringen att påbörja en sänkning av marginalskatterna - precis som gjordes inför den stora skattereformen 1991.

Andra bloggar om: skatter, skattepolitik, marginalskatt, OECD, regeringen, politik, skattereform, fastighetsskatt på intressant.se

Varför är växthusteorin bara sannolik och inte sann?

Om en fördubbling av koldioxiden entydigt ger en värmeökning direkt med drygt en grad är växthusteorin rimligtvis sann. Men IPCC skriver att det bara är sannolikt att växthusgaserna orsakat en uppvärmning. Detta är härlett ur modeller som verkar delvis ha förutsatt vad som skulle bevisas.

Man kan fråga sig om klimatexperter kan begå stora misstag. En möjlighet är att små misstag alltid kan rättas till genom en ständig granskning medan de stora misstagen inte beskrivs som sådana utan istället i termer av perspektiv eller paradigm, som inte sällan är underförstådda och först i efterhand kan identifieras. Min grundläggande fråga (till skillnad från en del andra skeptiker) är: hur bevisas växthusteorin steg för steg och i grova drag?

Hittills har jag trott att det finns två förklaringar till den kruciala punkten: hur stor global värmeeffekt blir det hypotetiskt av en fördubbling av koldioxidhalten? Den ena är direkt fysikalisk och den andra indirekt och modellgenererad. Jag är dock nu benägen att tro att det inte finns någon direkt förklaring utan de uttalanden som förekommer om effekterna av en fördubbling är också baserade på den indirekta förklaringen med hjälp av modeller. Detta kallas modellens klimatkänslighet.

Denna förmodan skulle förklara varför jag inte kunnat få något svar på den direkta frågan i den inte helt okvalificerade debatt som förevarit på bloggen.

Den skulle också förklara varför det i alla vanliga böcker och sajter inte finns någon förklaring till hur effekterna av en fördubbling grovt sett är uträknade - trots att dessa böcker har synnerligen ingående förklaringar till andra aspekter av klimatfrågan.

Eftersom den indirekta förklaringen är högeligen komplicerad kanske det är så att klimatexperterna när de beskriver just denna aspekt inte vet särskilt mycket om bakgrunden och därför inte kan beskriva gången mer än i form av slutsatsen 1,0-1,2 grader.

Det som är graverande är dock att man antyder att det finns en tämligen entydig fysikalisk beräkning bakom siffrorna och att man inte säger att dessa är resultatet av modellkalkyler.

Direkt vilseledande är den skrivning som finns i den 341-sidiga boken av Robert Henson "The Rough Guide to Climate Change" med förord av den famöse James Lovelock:

"It's fairly easy to show that, if the atmosphere had no clouds or water vapour, the warming from doubeld CO2 would be somewhwere around 1'C to 1,2'C." (Climate Change, sid 229)

Detta är missvisande både därför att det inte är lätt att visa, inte är något som går att "visa" i konventionell mening och resultatet är uttryckt på lång sikt (dvs när havets uppvärmning har inträffat). Det är därför man måste vara skeptisk till vad föregivna auktoriteter på klimatområdet uttalar utan att ge skäl.

Men kan inte det direkta beviset för växthusteorin ändå finnas hos forskarna?

Om det direkta beviset fanns skulle det rimligtvis nämnas av IPCC och därmed också vidareförmedlas av restiktionsanhängarna i olika mera populära skrifter.

Om det direkta beviset existerade skulle IPCC inte behöva beskriva människans dominerande påverkan på klimatet som sannolik (nu most likely). Det är ju inte så att det skulle föreligga någon oklarhet om människans fossilförbränning (hälften av denna har skett sedan slutet av 1970-talet) eller att halten växthusgaser inte skulle ha ökat påtagligt i atmosfären.

Men trots att teorins första led har uppfyllts påstår inte IPCC att det är sant att människans utsläpp orsakat en uppvärmning. Det måste bero på att det andra ledet i teorin inte kunnat bevisas. Tyndalls experiment visar att ökad CO2 ger en liten uppvärmning. Men ingen har visat hur stor koldioxidens uppvärmning blir globalt med hjälp av ytterligare experiment eller mätningar. Därför är det bara sannolikt att det blivit en betydande uppvärmning. IPCC har själv desavouerat de direkta värmeanhängarna.

Teorin att utsläpp av växthusgaser orsakar en betydande uppvärmning är bara en hypotes. Den kan göras sannolik genom att klimatmodeller som bygger på denna hypotes kan fås att någorlunda förklara historiska dataserier för temperaturen sedan 1860. Men det bygger i sin tur på modellkalibrering och är därför rimligtvis ett cirkelbevis i stora stycken. Att detta gått för sig måste bero på att forskarna inte föreställt sig någon annan möjlig (dominerande) förklaring.

Om däremot en naturlig temperatursvängning inte kan uteslutas måste teorin revideras. Därför skulle det vara intressant att få reda på varför forskarna avvisat de upprepade temperatursvängningar på 3-4 grader som iskärnor från Antarktis och Grönland indikerat för de senaste 10 000 åren. Hur kan man veta att den uppvärmning som pågått sedan slutet av 1500-talet inte till stor del är en ny naturlig uppgång?

Andra bloggar om: växthusteorin, växthuseffekten, klimat, klimatpåverkan, klimatpolitik, koldioxid, politik, IPCC, miljö, miljöpolitik, global uppvärmning på intressant.se

Göran Greider ser klimat-planhushållningen som socialismens renässans

Klimathotet kräver att planhushållning införs, menar Greider. Men om det inte skall bli lika odemokratiskt som på 1930-talet krävs att växthusteorin kan bevisas för allmänheten. Dessutom krävs att socialismens effektivitet i miljöfrågor bevisas när all erfarenhet visar på ökad ineffektivitet.

I Dagens Nyheters kulturdel idag 12/2-07 skriver Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, tillika poet och författare, en krönika under rubriken "Sosseklimat. Kan Grönlands smältande is väcka socialismen?" Här får vi en insikt i hur en socialistisk traditionalist resonerar om klimatfrågan och varför denna passar in som en klassisk höger-vänster-fråga.

Greiders aktuella argument är att det rapporteras om långväga transporter som släpper ut koldioxid vilket han kopplar till "världskapitalismen" - "ett paket broccoli som färdats trehundra mil på ett lastbilsflak från Spanien till Sverige". Kanske då droppandet från en smältande Grönlandsglaciär skulle kunna väcka "socialismens sovande jätte" spekulerar Greider.

Politiskt korrekt, som Greider är, skyndar han sig att förorda "demokratisk planhushållning" och inte "icke-demokratisk kommandoekonomi av gammal östatssort". Men på denna punkt har nog Greider inte tänkt särskilt långt. Kan planhushållning vara något annat än kommandoekonomi? Om den politiska majoriteten bestämmer att lastbilar t ex inte får köra mer än 10 mil per dygn för att minska koldioxidutsläppen, måste företagscheferna och i sista hand polisen ge skarpa kommandon till alla lastbilschaufförer som försöker köra mera.

Den klassiska planhushållningen gjorde gällande att man måste åsidosätta marknadsekonomin för att öka tillväxten och produktionseffektiviteten. För detta krävdes att ekonomin organiserades som ett kommandosystem. Klimat-planhushållningen går ut på att med tvång minska koldioxidutsläppen och då krävs också ett kommandosystem som både tillser att regleringarna upprätthålls och att olika klimatmål mera ad hoc uppnås.

Men Göran Greider har hoppat över två steg i den demokratisk-socialistiska klimatpolitiken. Först måste han bevisa att växthusteorin är riktig eftersom han föreställer sig att demokratiska organ skall utforma klimat-kommandoekonomin. Bara för att en forskar- och klimatpolitikergrupp (IPCC) bestämt att mänskliga utsläpp är orsaken till det mesta av de globala temperaturökningarna har teorin inte bevisats för dem som skall drabbas av dess konsekvenser.

Endast om vi tror att svenskarna är extremt auktoritetsberoende kan vi anta att detta bevisproblem kan hoppas över. Det vore som att nationalekonomerna på 1930-talet hade varit "överens" om att socialistisk planhushållning varit bra för snabbare tillväxt. Inte skulle socialism ha införts utan försök att i debatten bevisa den socialistiska teorins riktighet. Som debatten på den här bloggen visat är det inte så enkelt att bevisa växthusteorin så att lekmän kan acceptera den.

Det andra steget som Greider hoppat över är att utsläppsminskningar inte går att uppnå inom ramen för marknadsekonomin - utan han antar direkt att det behövs "demokratisk planhushållning" som till råga på allt borde göras global. Han vill ha "planering av vår konsumtion och regleringar av vad som får transporteras över jordytan". Här kan socialism bidra till lösningen av klimatfrågan, menar han.

Men erfarenheterna av socialism har inte varit att ekonomin fungerat bättre och miljövärdena skyddats. Planhushållning har medfört en sämre tillväxt och fruktansvärd miljöförstöring istället för tvärtom. Inslagen av kommandoekonomi har redan medfört svårigheter. Den principlösa subventioneringen av (i praktiken) etanol som fordonsbränsle leder både till svårigheter för Mexikos fattiga, som lever på tortillas av majs, och på sikt för skogsindustrin i Sverige som får se sin i exportperspektiv värdefulla skogsråvara brännas upp i form av skattesubventionerad etanol.

De som inte vill ha tvång för dess egen skull (som Greider och andra socialister) utan istället så mycket frihet som möjligt har all anledning att vara skeptiska till dagens inriktning av klimatpolitiken. Om några försöker ta chansen att införa socialism med hjälp av en otillräckligt bevisad teori om koldioxidens klimatpåverkan är det viktigt att först nagelfara deras klimatargument.

Därefter är det också viktigt att ifrågasätta deras ekonomiska argument att minskade utsläpp kräver restriktioner mot misshagliga företeelser, såsom vissa biltyper, bilkörning i allmänhet eller lastbilstransporter. Man kan fråga sig hur långt deras kommando-romantik redan gått när statsminister Fredrik Reinfeldt på frågan varför man inte helt sonika kan förbjuda bensindrivna bilar (Camerons besök, Ekot) svarade med ett långt resonemang om bilar som kunde gå på flera olika bränslen.

Andra bloggar om: planhushållning, kommandoekonomi, socialism, miljö, växthuseffekten, klimathot, klimatförändring, miljöpolitik, politik, ekonomi, marknadsekonomi, koldioxid, frihet, tvång på intressant.se

Varför är växthusteorin inte ett cirkelbevis?

Det finns en uppvärmningseffekt som Tyndall påvisade. Det var därför naturligt att förklara temperaturökningen med koldioxiden så länge som man inte visste att uppvärmningen pågått mycket längre tid än utsläppen. Klimatmodellerna måste ju kalibreras så att de förklarade den registrerade ökningen, annars blev de värdelösa för förutsägelser.

Klimatfrågan idag domineras av växthusteorin, dvs teorin att av människan orsakade utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan, kvävedioxid etc) orsakar en extra och påtaglig uppvärmning av jordens temperatur. Det brukar beskrivas i termer av att en antropogen effekt av ökade GHG ger global warming. Växthusteorin består av ett antal logiska steg som går ut på att förklara att den uppvärmning vi redan registrearat beror på ökade aGHG (antopgena växthusgaser, vattenånga ej inräknad).

1. Den irländske vetenskapsmannen John Tyndall upptäckte på 1860-talet vid laboratorieförsök att koldioxid tog åt sig infraröd strålning.

2. Den svenske kemisten Svante Arrhenius försökte på 1890-talet lansera en teori om istiderna med hjälp av Tyndalls upptäckt. Hans hypotes var att en längre tid med låg vulkanisk aktivitet skulle sänka koldioxidhalten och därmed kunna leda till en ny istid. Omfattande beräkningar med penna och papper sommaren 1896 resulterade i att en halvering av koldioxidhalten tillsammans med följdeffekter från vattenånga skulle sänka temperaturen med 5 grader (även en fördubbling gav 5 grader).

Redan p 2 etablerar oklarheterna kring växthusteorin. Det räcker inte med att koldioxiden fördubblas. Man måste också ha en teori om hur den påverkar vattenångan, som också är en växthusgas, för att få en påtaglig effekt på temperaturen. Denna del av växthusteorin förklaras nästan inte alls av dem som vill införa restriktioner. Sannolikt räknade Arrhenius fel, men hans resultat har blivit en ledstjärna för efterföljarna.

3. Arrhenius teori avvisades under första hälften av 1900-talet eftersom närmare mätningar visade att den kombinerade effekten av koldioxid och vattenånga inte ledde till en påtagligt ökad värmeupptagning pga att upptagningsförmågan låg i samma våglängdsområde. Detta kunde först efter andra världskriget visas vara en effekt som främst fanns vid havsnivån och inte på högre höjder. Att den redan observerade temperaturökningen kunde relateras till CO2, som G S Callendar föreslagit på 1930-talet, fick nu ny aktualitet.

4. Växthusteorin var nu så komplicerad att det krävdes datorsimuleringar av modeller för att beräkna effekterna. År 1967 kom Manabe & Wetherald med en datorberäkning som visade att en fördubbling av koldioxidhalten skulle leda till en värmeökning på 2 grader. Så vitt jag kan bedöma var det ett slags facit för Arrhenius' beräkningar men med förfinade metoder. Arrhenius hamnade alltså 2,5 gånger för högt!

5. Utgångspunkten för växthusteorin är den naturliga växthuseffekten. Den anses höja jordens medeltemperatur med ca 33 grader genom att olika gaser inklusive vattenånga tar åt sig långvågig strålning som reflekteras från jordytan. För att denna effekt skall kunna ligga till grund för en förhöjd effekt måste man veta hur stor andel GHG resp vattenånga står för. Men man måste också veta hur jordens albedo (reflexionsegenskaper) och molnförekomst mm spelar in. Naturlig global uppvärmning uppdelad på olika komponenter är en mycket komplicerad fråga.

Om man då inte ens vet om vattenångans halt är 0,4 procent eller 1 procent i atmosfären blir det mycket svårt att både hitta ett mera exakt värde för vad en fördubbling av koldioxidhalten initialt skulle leda till, och hur stora följdeffekterna av en temperaturökning skulle bli för vattenångan och dess i sin tur genererade inverkan på temperaturen. Att sedan albedot och molnen också påverkar gör inte saken lättare. Lösningen ligger i kalibrering.

6. Genom att testa klimatmodellerna mot redan registreade temperaturförändringar kan man ställa in parametrarna så att de ger en hygglig (simulerad) bild av de redan uppmätta värdena. Detta gjorde IPCC en poäng av i sin tredje rapport (TAR, 2001). Då visade man hur en bättre överensstämmelse kunde uppnås när man både tar hänsyn till naturliga och antropogena förändringar i modellerna.

När IPCC började med sina rapporter 1990 var tillgången till temperaturdata begränsad till främst de drygt 100 senaste åren. Denna perpektivlöshet ledde av förståeliga skäl in forskarna på ansatsen att det var denna uppvärmning som skulle förklaras med modeller som till stor del bygger på att Tyndalls effekt (p 1) är betydande. Det förefaller sannolikt att man förutsatte att huvuddelen av den iakttagna uppvärmningen var en effekt av aGHG och då gällde det att utforma modellerna så att de överensstämde med denna - annars kunde man inte sätta någon större tilltro till deras predikteringsförmåga (den ligger nu på 3 grader vid fördubbling).

Eftersom Tyndalls effekt är konstaterbar måste en del av uppvärmningen bero på antropogena GHG-utslpp. Men ingen kan säga hur stor den är. Det verkar avgöras av klimatmodeller som är utformade för att förutsäga det som de skulle bevisa. Men om det inte kan finnas någon annan förklaring till uppvärmningen kanske det ändå inte är ett cirkelbevis?

7. Restriktionsanhängarna måste alltså visa att 1) det är osannolikt att den nuvarande uppvärmningen inte är unik och därför orsakad av den enda stora förändrigen i nutid: ökad aGHG eller 2) det är experimentellt påvisbart att Tyndalls effekt är dominerande för den naturliga och antropogena växthuseffekten.

Eftersom 2) inte tycks gå att visa av skäl som berörts i p 5 återstår att visa det man tog för givet i början: den nuvarande uppvärmningen sammanfaller med perioden för utsläpp av GHG. Det är visserligen inte något säkert bevis eftersom det teoretiskt kan finnas någon annan effekt som ger upphov till den dominerande delen av uppvärmningen. Men sannolikheten för detta kan kanske anses vara liten.

Det som gör att ens skepsis mot IPCC blir avsevärd är för det första att när rekonstru-eringarna av temperaturutvecklingen utsträcks till de senaste 1900 åren visar det sig att uppvärmningen började redan i slutet av 1500-talet (se Mobergs diagram till vänster). Redan innan koldioxidhalten började stiga hade temperaturen stigit med ca 0,6 grader till mitten av 1900-talet. Genom aerosoler hölls dessutom temperaturstegringen på 1900-talet tillbaka så den kanske egentligen ligger på 0,8 grader. Det föreligger ostridigt åtminstone två nästan lika stora effekter samtidigt.

Men är det två lika stora effekter egentligen? Då skulle en naturlig effekt som varade ända till in på andra hälften av 1900-talet plötsligt ha bytts ut mot en förhöjd växthuseffekt. Det verkar osannolikt. Den naturliga effekten kan mycket väl ha fortsatt de senaste 50 åren. Men det vet vi inte så länge som vi inte kan bedöma de naturliga effekternas frekvens och amplitud. Men som framgår av Petits diagram till höger för Antarktis har vi sedan den senaste istidens slut haft 10-15 temperatursvängningar upp och ner inom ett intervall på 2-3 grader. Liknande gäller för Grönlands inland (Cox).

Det verkar alltså inte ännu finnas något bra svar i debatten på frågan varför inte växthusteorin till betydande del skulle kunna bygga på ett cirkelbevis. Ett bevis som Arrhenius och de korta temperaturkurvorna en gång i tiden bidrog till.

Andra bloggar om: växthuseffekten, global uppvärmning, global warming, koldioxidutsläpp, istider, temperaturvariationer, miljö, politik, IPCC, klimatfrågan, klimatförändringar, klimatpolitik på intressant.se

Borde det statliga tillväxtinstitutet läggas ned?

Det statliga verket Institutet för tillväxtpolitiska studier ITPS har gjort en dåligt upplagd undersökning av produktiviteten i nyföretagandet, som kan tolkas som att småföretag borde motarbetas. Skall en sådan fadäs leda till nedläggning?

I en debattartikel i Dagens Industri idag 8/2 (pdf) kräver organisationen Företagarnas chefekonom Johan Kreicbergs att institutet skall läggas ned eftersom uttalanden från dess ledning tyder på att tilltaget kan upprepas. "Svenska småföretagare ska inte via skattsedeln behöva finansiera ideologiskt grundade rapporter som med undermålig försöker förringa företagandets betydelse" skriver Kreicbergs.

Det låter onekligen tvivelaktigt när ITPS skriver:

"I dag har många av de nya företagen i framför allt tjänstesektorn låg produktivitet, det vill säga förmåga att producera effektivt. Många nya företag är mindre produktiva än de äldre företagen och drar sålunda ned produktiviteten i ekonomin. Samtidigt finns det en rad fakta som pekar på att Sverige däremot inte har lågt antal nya företag eller få små företag jämfört med andra länder."

Det är ju inte så att Sverige ligger särskilt bra till när det gäller nyföretagandets andel av befolkningen. Dessutom är ju lägre produktivitet i nya småföretag under perioden 1997-2003 en naturlig föld av främst den ihopklämda lönespridningen bland löntagare samt omvandlingen inom IT-branschen efter att bubblan sprack. De som fick sparken och bildade nya företag fick nöja sig med blygsamma arvoden jämfört med jättarna tidigare.

Men är det inte att ta i för mycket att kräva nedläggning av hela institutet för att en rapport inte är gjord med tillräcklig omsorg? Är det så att chefekonomen på ITPS, som heter Sandro Scocco och har varit LO-ekonom, bidrar till de hårda reaktionerna mot institutet? Kreicbergs sätter dock fingret på en sjuk punkt i den statliga myndighetssektorn. Om tjänstemännen är fientligt inställda till den nya regeringen och låter detta leda till opinionsbildande insater i denna riktning, hur skall då rättelse åstadkommas?

Andra bloggar om: småföretag, nyföretagande, produktivitet, ekonomi, politik, tillväxt, myndigheter på intressant.se

Skatterna begränsar friheten till mindre än 40 procent

Socialstaten påverkar medborgarna både genom att ta ifrån dem mer än 60 procent av arbetets frukter och genom att bestämma hur vardagslivet skall se ut för de flesta. Detta beskrivs närmare i en bok som inte är författad av företrädare för den nya arbetarregeringen.

Skriften heter "Till 40 procent fri - en medelkassfamiljs uppvaknande" och är författad av Fredrik Bergström på Handelns Utredningsinstitut och Robert Gidehag på Skattebetalarnas Förening (utgiven av Timbro). Dess övergripande budskap är att vi måste ifrågasätta den numera etablerade uppfattningen att staten skall expandera. Vi kanske trodde att denna ambition hade stannat vid att friheten för en genomsnittsinkomsttagare skulle begränsas till något mindre än 40 procent av arbetsresultatet.

Nu har två faktorer tillkommit: EU och klimatpolitiken. Idag rapporteras hur EU kommer att bestämma att bilmärken som drar mer än 0,5 liter bensin kommer att förbjudas 2012. Och vår "borgerlige" miljöminister Andreas Carlgren hänger på med att avisera ytterligare skattehöjningar på bilismen och krav på ännu mindre bilar (Ekot).

Men författarnas ansats är att beskriva den redan etablerade svenska socialstaten på ett enkelt och berättande sätt. Man kan säga att det är ett försök att komma tillrätta med den brist på berättelser på detta område som alla Sveriges skönlitterära författare bidragit till under årtionen. Det är bara att hoppas att detta grepp vinner anklang.

Boken inleds med konstaterandet att det offentliga styr våra liv på alla möjliga områden. Det är dessutom inte fråga om småfrågor utan ofta våra stora livsval: val av utbildningsväg, planering av yrkeskarriären, att arbeta eller inte arbeta i vissa situationer, att bli löntagare eller företagare, ja till och med hur tätt barnalstrandet bör ske.

Det finns alltså ytterligare en existentiell dimension av den stora offentliga sektorn utöver detta att staten bestämt att man inte är fri att förfoga över mera än knappt 40 procent av sitt arbetes frukter. Staten styr över medborgarens vardagsliv med hjälp av regelsystemet för utdelandet av dessa resuser.

Ett exempel från boken är den biltrafik som utvecklas av regelsystemet efter arbetsdagens slut. Först är man nödgad att åka och hämta barnen på dagis, därefter besöker man en butik för att köpa en flaska vin, en annan butik för att köpa nikotintuggummi och en tredje för att köpa middagsmaten. För vissa tillkommer att hyresregleringen medfört att arbetsplatsen ligger långt borta från bostaden genom att det inte finns någon flexibel bostadsmarknad.

Men svenskarna har vant sig att bli hunsade av "dom som bestämmer". Det är bara att gilla läget och slå sig till ro. Den sista förhoppningen om att några stapplande steg hade kunnat tas mot ett systemskifte släcktes i och med att den nya arbetarregeringen släppte tanken på principiellt motiverade skattesänkningar. Kan "Till 40 procent fri" bli en väckarklocka?

Andra bloggar om: skatter, offentliga sektorn, socialstaten, välfärdsstaten, välfärdspolitik, politik, frihet på intressant.se

Varför finns det nästan ingen opposition mot IPCC?

Konsensus om växthusteorin anses vara ett kriterium för att teorin är sann. Men det rådde också konsensus om att man inte skulle tvätta händerna i klorlösning om man var förlossningsläkare på 1800-talet. Semmelweis som fordrade detta möttes med hån och förföljelser och dog utan ära. Varför skulle någon ambitiös forskare vilja utsätta sig för detta?

Är Al Gore en propagandist som utnyttjar mobbing mot sina klimatmotståndare? En undersökning av 928 artiklar på nätet visade 0 (noll) en kritisk syn på växthuseffekten. Man gjorde en sökning bland vetenskapliga artiklar 1998-2003 som innehöll frasen “global climate change” och detta gör Al Gore i triumferande ordalag till en poäng i klimatdebatten i sin film "En obekväm sanning". De som ändå opponerar skall då framstå som dumma (korkade) eller köpta av slemma profitintressen.

Det är en effektiv metod. Att mana till underkastelse under auktoriteter och konformism (inte avvika från den etablerade normen) är en härskarteknik som utnyttjar människans svaghet både när det gäller självständigt tänkande och vilja att vara till lags. Den har på ett illustrativt sätt beskrivits av H C Andersen i allegorin om "Kejsarens nya kläder". Inom socialpsykologin har man gjort experiment med den "autokinetiska effekten" och bedömningar av längden på linjer.

Det försa experimentet gick ut på att en grupp personer i ett mörkt rum skulle bedöma i vilken riktning en liten ljuskälla rörde sig. Man fick gruppen att ena sig om rörelserna trots att ljuspricken stod stilla (små huvudrörelser ger upphov till denna illusion). Det andra experimentet gick ut på att en försöksperson i en grupp av tio sist av alla skulle bedöma vilken av några klart olika långa linjer på ett papper som var lika lång som en referenslinje. De nio övriga var vidtalade att ge fel svar. En betydande andel av försökspersonerna uppgav då också fel svar i strid med sina ögons vittnesbörd.

- Konformism, min bäste mr Gore, är inget sanningskriterium - kanske snarare tvärtom. Vetenskapshistorien är full av sådana historier. Sorgerligast är dock denna om herr I Ph Semmelweis.

Vem vill bli en ny Semmelweis?

Ignatz Philipp Semmelweis (1818-1865) var en förlossningsläkare i Wien. Han noterade att dödligheten bland kvinnorna i barnsängsfeber var högre på avdelningen där de manliga experterna assisterade vid förlossningen än där barnmorskorna skötte det hela. Han misstänkte att det berodde på att de manliga läkarna också skötte obduktionerna på sjukhuset. De kom ofta direkt från en obduktion till en förlossning. År 1847 beordrade han att alla skulle tvätta händerna i klorvatten. Det väckte opposition men dödligheten sjönk från 30 procent till 1 procent.

Men Semmelweis' teori stred mot gängse konventionella uppfattning i läkarvärlden. Han möttes enbart av motstånd, hån och förföljelse. Vad hade han för sin insats som "mänsklighetens välgörare"? Han fick ingen ära och berömmelse eller några materiella fördelar. Mobbandet av Semmelweis ledde till att han så småningom utvecklade "tecken på sinnessjukdom" och måste vårdas på anstalt där han avled 1865 bara 47 år gammal. Först 1906 restes en staty i Budapest där han verkade de sista åren. Vad hade han för glädje av den?

Är konformismen ett hot?

Att det finns så få opponenter mot den gängse klimatteorin skulle kunna förklaras med konformismen. De enda som vågar ha en avvikande uppfattning är udda personer som redan förstört sina utsikter i forskarvärlden. Samtidigt kan vem som helst se att de är avvikande och tar dem därför inte på allvar. Hur kan vi då veta om en anspråksfull teori är evident eller inte? De som är kritiska experter har inget intresse av att bli en ny Semmelwies och håller tyst eller engagerar sig för något mindre kontroversiellt.

Jo, det finns en ytterligare möjlighet. Klimatforskarna kan med ödmjuk ärlighet och med utpräglad pedagogisk förmåga förklara de stora dragen i teorin om att växthusgaser orsakar den registrerade globala uppvärmningen av atmosfären. Då kan åtminstone intresserade personer från andra vetenskapsgrenar bilda sig en uppfattning och ge välkommet stöd åt en kontroversiell men sannolik teori som ställer kärva krav på omställningar av vardagslivet. Varför skulle någon forskare vilja motsätta sig detta?

Dum fråga, kan någon säga. Varför skulle någon av Semmelweis' motståndare ha släppt in direktiv om klorvattentvättning på sina sjukhus? Idén var ju befängd. Att förklara varför skulle ju vara att ge tokdårarna en oförtjänt legitimitet och sätta griller i huvudet på imbeciller som inte förstår någonting. Detta skulle alltså implicera att teorin är felaktig men försvaras av irrationella skäl.

Om så inte är fallet måste vi anta att motviljan mot att redovisa skälen för teorin beror på något annat. Jag ser två möjligheter:

1) Teorin behärskas enbart av en liten elit som genom att utnyttja auktoritetstro hos andra forskare etablerat föreställningen om dess evidens. Den stora mängden experter är i själva verket inte tillräckligt kunniga utan låtsas bara vara det. Därför kan de inte förklara hela teorin utan snubblar förbi kritiska delar i allmänt vaga ordalag.

2) Teorin behärskas av det stora flertalet experter men är så utomordentligt komplicerad att ingen pedagogik i världen skulle förmå folk som inte redan är experter att förstå någonting av i vilken mån ökad halt av växthusgaser ger upphov till en temperaturökning. Det kan låta arrogant och auktoritärt men menigheten måste bara rätta sig efter experternas slutsatser. Vi orkar inte förklara varför.

Om växthusteorin är korrekt av skäl 2) kan man dock fråga sig varför man orkar skriva omfattande förklaringar av en mängd fakta som berör växthuseffekten men inte just något om varför uppvärmningen blir just så stor som man vill hävda? Det måste ju var otroligt dumt om man vet att det finns skeptiker som skulle bli misstänksamma av alla betydelselösa fakta som skyler över att den centrala punkten inte förklaras.

Samtidigt tillhandahåller växthusanhängarna fakta som i avsaknad av annan förklaring måste tolkas som att det finns brister i teorin. (Något blev fel i tekniken för kommentarer i förra bloggartikeln så här kommer något om temperaturkurvorna.) Vi har å ena sidan naturgeografen Anders Moberg m fl som gjort en rekonstruktion av jordens temperatur på norra halvklotet de senaste 1900 åren (diagrammet återges också i Pär Holmgrens Väderbok). Å andra sidan har vi IPCC:s egendomliga förfarande att påstå att temperaturen de senaste 50 åren är högre någonsin sedan år 700 utan att redovisa något diagram trots att man redovisar diagram för CO2, metan och N2O de senaste 10 000 åren. Som framgår av Mobergs diagram nedan strider detta påstående mot hans kurva:

Med denna kurva, som har två toppar år 1000 och 1100, som utgångspunkt kan man förutsättningslöst fråga sig om man behöver ställa upp någon hypotes om växthuseffekten för att förklara denna kurva. Vi ser hur kurvan stiger brantare mot slutet. Men detta kan delvis bero på den kylande effekten från aerosoler på den naturliga temperaturökningen, som nu har avtagit genom rening. Eftersom vi vet från experiment att tuber med GHG som bestrålas blir varmare kanske några tiondels grader av temperaturuppgången på ca 1,3 grader sedan slutet av 1500-talet beror på ökad GHG-halt på slutet.

Denna bedömning är dock grov och baserar sig på trendutveckling, som vi ekonomer har en benägenhet att köra med. I kurvan för Antarktis 2/2, som Naturvårdsverket redovisar, finns det inte någon säker grund för att sluta sig till att den nuvarande högre temperaturen på 1900 år verkligen är onaturlig. Vi ser i diagrammet att flera av temperaturcyklerna avviker mera i amplitud än mellanliggande cykler. Därför går det inte utan vidare att avvisa att vi nu ser en ny sådan. Det utesluter dock inte att GHG har en mycket större effekt. Men eftersom experterna inte vill förklara varför kan jag inte förstå anledningen till att vi i första hand inte skall utgå från att temperaturökningen är naturlig.

Jag tycker att det är genant för klimatforskarna att framlägga fakta som för en lekman som är van att bedöma vetenskapliga hypoteser enkelt leder till att deras teori saknar evidens och istället vägrar att lägga fram fakta som visar vilken evidens teorin ändå har. Trots detta fordrar man att vanligt folk skall ställa om sitt vardagsliv i grunden.

[Tillägg 9/2: Länk till R Lindzen i WSJ april -06 om hur Al Gore mfl betett sig mot växthusskeptiker pdf]

Fortsättning: Växthusteorin ett cirkelbevis? 9/2 -07

Andra bloggar om: växthuseffekten, global uppvärmning, globalwarming, koldioxidutsläpp, istider, temperaturvariationer, miljö, politik, IPCC, Naturvårdsverket, klimatförändringar, klimatpolitik på intressant.se

Varför bevisar inte IPCC teorin om global warming?

Som väntat finns inget bevis för varför ökad koldioxid leder till närmast katastrofala effekter via en kraftig uppvärmning av klimatet i rapportsammanfattningen. Men ändå skall vi tro på de arroganta forskarna. Kan inte den pågående uppvärmningen vara naturlig? Nej, det är tunn is. Men beviset för växthusteorin ges av de svenska experterna i tre meningar i en bok på 168 sidor.

Det med stora förväntningar emotsedda dokumentet AR4 från FN:s klimatpanel IPCC offentliggjordes idag i form av ett executive summery. Detta är ett tunt aktstycke på 21 sidor. IPCC menar att den globala uppvärmningen kommer att bli mellan 1,8 och 4 grader C de kommande 100 åren. Det är en minskning i förhållande till TAR från 2001 som angav 1,4-5,8 grader. För att verkligen understryka alarmismen i prognoserna tillägger professorn i meterologi Erland Källén att temperaturstegrinngen kan bli 6,4 grader om utsläppen skrivs fram i oförändrad takt i 100 år [finns det så stora fossiltillgångar att bränna?].

IPCC har höjt rösten och säger nu att det inte är en sannolikhet på 66 procent utan den är 90 procent att människan har orsakat den temperaturökning på 0,7 grader sedan 1800-talet som nu anses möjlig att fastställa. Man menar förstås att människan har orsakat en registrerbar temperaturökning - det vore förmätet att påstå att all temperaturökning skulle vara orsakad av människan med 90 procents sannolikhet. Hur detta går ihop med temperaturdiagrammet här till höger förklaras dock inte.

Diagrammet är ett utsnitt av det diagram jag redovisade igår, som visar lufttemperaturen över Antarktis under drygt 400 000 år. Här visas de senaste 50 000 åren och vi ser att det under de senaste 15 000 åren förekommit en rad mindre temperaturvariationer inom intervallet +2 och -2 grader i förhållande till temperaturen idag (källa Naturvårdsverkets bok).

Om detta skriver IPCC endast att temperaturen senaste 50 år är lika hög som för 1 300 år sedan:

"Average Northern Hemisphere temperatures during the second half of the 20th century were very likely higher than during any other 50-year period in the last 500 years and likely the highest in at least the past 1300 years." (s 8)

Det betyder alltså att det är nästan säkert att temperaturen idag är lika hög som på 700-talet, vilket stämmer ganska väl med att vi hade en topp kring år 500 som var helt naturlig. Men varför närmar vi oss idag inte en ny sådan topp? Varför måste vi anta att nu bryts den medellånga variation av temperaturen som haft en frekvens på ca 1 500 år som grovt kan avläsas ur diagrammet men som utförligare redovisas av bl a professor Fred Singer? I Rapport slog dock Brian Hoskins fast att dessa kritiker var ute på tunn is - om ens någon is alls!

Det är ett rent sandlådeargument att säga "du har fel, jag har rätt". Om IPCC inte kan redovisa en förklaring till ovanstående inkonsistens i växthusteorin blir vi benägna att tro att man negligerat detta eller rentav undertryckt en besvärande komponent av faktamaterialet. Det kan naturligtvis vara så att forskarna är så högmodigt besjälade av sin egen storhet att de i sin arrogans struntar i att förankra sin teori med hjälp av en övergripande förklaring. Det skulle förvisso inte vara möjligt i Sverige men utländska forskare är avsevärt mera auktoritära och självtillräckliga än svenska. Det är bara att lyssna på presskonferensen och betrakta denne Hoskins på TV.

Även utländska journalister är för en svensk bedömare närmast mähän. Alla frågor på presskonferensen utom en gick ut på att efterhöra detaljer i scenarierna. Den avvikande frågan ställdes av BBC men var ändå dödsdömd från början genom sin fullständiga okunnighet. Journalisten från BBC ställde bara frågan: "Hur kan ni vara så säkra på att ni har rätt?" Svaret blev att det berodde på att "recent data" var så omfattande att det ger större säkerhet än i tidigare rapporter. Dessutom hänvisade IPCC till att klimatmodellerna nu var "more powerful" och därför säkrare. På den nivån försvarade man alltså en rapport som i värsta fall kan betyda nedläggning av den svenska bilindustrin, svält i Mexico (genom majsetanolens prishöjningar), att vi alla måste bli vegetarianer och stopp för Kinas och Indiens industrialisering.

Växthusteorin tycks inte gå att bevisa begripligt

Ännu mer skeptisk blir man när man går till de svenska experternas legitimering av teorin att människans utsläpp av GHG leder till väsentliga höjningar av temperaturen. I boken "En varmare värld. Växthuseffekten och klimatets förändringar" som utgivits av Naturvårdsverket och skrivits med hjälp av en referensgrupp där Sveriges två representanter hos IPCC i Paris ingått (delegationsledaren Marianne Lilliesköld och professor Erland Källén) finns mycket om varför ökad koldioxid mm leder till att värmestrålning tas upp i atmosfären. Men när det kommer till slutsatserna blir experterna oförlåtligt vaga.

Som bekant går uppvärmningen i två steg. Först leder koldioxiden till en initial temperaturhöjning. Man brukar kalkylera med en fördubbling. Hur fastställs då denna? Tja... Därefter påverkar den initiala temperaturstegringen via en "återkoppling" med atmosfärens vattenånga, som är en potent växthusgas. Det är denna vattenånga som ger upphov till den stora temperaturökningen kallad den förhöjda växthuseffekten. Hur fastställs då denna? Jo, i klimatmodeller som ingen kan förklara ens i de mest grova och övergripande dragen.

Så här skriver klimatexperterna om dessa två avgörande fenomen i boken på 168 sidor:

"Om återkopplingarna inte fanns skulle en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt (räknat från den förindustriella nivån på 280 ppm) på sikt höja jordens medeltemperatur med drygt en grad. Den verkliga uppvärmningen lär bli kraftigare, inte minst via vattenångehalten. Exakt hur stor den skulle bli är tämligen osäkert." (sid 86)

Smaka på dessa ord: "lär bli kraftigare" och "tämligen osäkert". Och experterna har ingenting att säga om varifrån "drygt en grad" kommer. Andra experter som Lindzen anger 0,3 grader. Dessa tre meningar (åtta rader) i en 168-sidig bok är vad de stora experterna i Sverige förmår klämma fram som bevis för teorin om "global warming". Varför utge en stor bok i 6000 ex om vi ändå i slutändan inte skall bry våra hjärnor utan lita på auktoriteter?

Eller är Naturvårdsverkets bok en dimridå? Skall den söva okritiska läsare med rader av fakta och omfattande resonemang så att de tror att de begriper varför vi nu måste sluta att köra bil till jobbet, stänga av golvvärmen, inte äta ris, inte äta transporterade bananer och inte ha apparaterna i stand-by vilket de förnumstiga rådgivarna i TV4 nyss förklarade?

Andra bloggar om: växthuseffekten, global uppvärmning, globalwarming, koldioxidutsläpp, istider, temperaturvariationer, miljö, politik, IPCC, Naturvårdsverket, klimatförändringar, klimatpolitik på intressant.se