Liberalerna stannar utanför?

Jan Björklund (L) har inte satt sig in i den parlamentariska situationen efter valet om de rödgröna blir större än Alliansen. Det visar hans analogi med Vänsterpartiet idag.

Liberalernas partiledare Jan Björklund gav några distinkta besked i SvD den 11/11-17 som förtjänar att kommas ihåg när valresultatet 2018 är färdigt. Om Alliansen blir större än de rödgröna ska Alliansen bilda regering. Om Alliansen blir mindre kommer L inte att bryta sig ur Alliansen utan samarbetet över blockgränsen ska ske mellan Alliansen och S.

Om Alliansen blir mindre och det bildas en koalitionsregering ska statsministern vara borgerlig och inte tas från det största partiet S, menar Björklund. Men samarbetet kan också ske i riksdagen. Eftersom Björklund inte tänker sig en ren alliansregering i detta fall måste samarbetet i riksdagen tydligen ske mellan en rödgrön regering och alliansen. Det är samma läge som idag. Björklund fick inte tillfälle att utveckla hur han ser på detta passiva scenario. Ett citat:

Fråga: "Vilket scenario är mest önskvärt om ni blir mindre än de rödgröna?
– Det går inte att säga i dag. Det kan vara ett samarbete i riksdagen eller en blocköverskridande regering. I Tyskland har M och S samarbetat. Vi är så vana med att det finns tydliga regeringsalternativ, men plötsligt har vi en rätt så europeisk situation. Exakt hur det blir får man förhandla om efter valet, säger Jan Björklund.
Ett huvudscenario är dock att Alliansen samarbetar med Socialdemokraterna, i riksdagen eller i regering."

Ett regeringssamarbete ska enligt Björklund ske med S och hela Alliansen där statsministern ska vara borgerlig. Det är ett kraftfullt besked och förutsätter rimligtvis att Ulf Kristersson (M) får uppdraget att bilda regering.  Björklund kommer då att fordra att regeringen har majoritet i riksdagen genom att Socialdemokraterna tas med i regeringen. I annat fall kommer L att bryta sig ur Alliansen och stanna utanför regeringen. Alliansen har då spruckit och Björklund har underkänt Kristerssons strategi.

Motiveringen för att bryta sig ur är sannolikt Björklunds syn på svårigheterna att bilda en alliansregering utan relativ majoritet som Björklund motiverar med en analogi till regeringens relationer till V idag:

" Det handlar inte bara om att tillträda, det svåra är att överleva. Det upplevde Löfven 2014. Det är fullt tänkbart att SD släpper fram en alliansregering utan löften, men så fort den har tillträtt sitter man på SD:s nåder om vi är mindre än de rödgröna. Åkesson skulle få precis samma situation som Sjöstedt har i dag. Han beställer saker som Löfven måste leverera, säger Björklund."

Denna analogi haltar och V:s position idag är därtill en produkt av Reinfeldts strategiska tänkande. Antag att Jonas Sjöstedt (V) "beställer" en höjning av värnskatten. Stefan Löfven (S) säger nej.  Skulle då Sjöstedt kunna hota med att rösta med de borgerliga i denna fråga? Nej, Björklund måste mena att Sjöstedt skulle hota med att inte rösta på den rödgröna budgeten så att regeringen faller. Alliansen är idag större än S+MP. Men Sjöstedt inser att det inte ligger i V:s intresse att fälla regeringen eftersom det inte skulle leda till att värnskatten skulle kunna höjas. Dessutom skulle en rad andra regeringsbeslut som V står bakom inhiberas. V är en dörrmatta åt Löfven och kan inte få igenom något som Löfven ogillar.

Detta svaga läge för V förelåg redan i oktober 2014. Men genom Löfvens förhastade överenskommelse med V (om vinster i välfärden mm) gavs V en starkare position än som var motiverat. Detta hetsades fram av Fredrik Reinfeldt (M) med hot om att inte "släppa fram" Löfven om han inte kunde visa att han hade formellt stöd som räckte för en relativ majoritet. Samma krav ställdes också av den moderate talmannen Per Westerberg. Bevekelsegrunderna för denna strategi framstår som oklara.

Kristerssons strategi är att ignorera SD. Skulle SD försöka beställa något som Alliansen ogillar säger Kristersson nej. Han kan förhandla över blockgränsen med Löfven om en rimligare lösning på frågan om den är av begränsad betydelse. I viktiga frågor kan Kristersson ställa kabinettsfråga för att få Löfven att släppa på sina ståndpunkter som sammanfaller med Sverigedemokraternas. Inte vill Löfven fälla regeringen och själv regera med SD:s stöd.  Björklund borde kanske fundera igenom problematiken ännu en vända.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristersson, val 2018, moderaterna, Sjöstedt, Björklund, liberalerna, regeringsbildning, SD, politik på intressant.se