Socialistisk jämlikhet tynar bort?

Jämlikhet i betydelsen inkomstutjämning har både i Löfvens retorik och i partiprogrammen tonats ner till förmån för den borgerliga tolkningen "lika chanser".

För snart ett år sedan uppmärksammade jag att Socialdemokraterna gjorde ett avgörande skifte i sin ideologi när Stefan Löfven inför Almedalen 2015 började tala om "utvecklingsmoral" och att alla ska satsa på att utveckla sin egen utvecklingspotential. Dessutom skulle löneskillnaderna i den offentliga sektorn öka (3 000 kr/mån i extra löneökning för lärarna). Min förmodan var dock att denna ideologiska omorientering inte skulle uppmärksammas i debatten (bloggart 30/6-15).

Emellertid tycks Löfvens omorientering varit ett inslag i en mera allmän vandring bort från den socialistiska jämlikheten i den ideologiska debatten till förmån för den borgerliga inställningen att jämlikhet betyder lika möjligheter och chanser - inte lika ekonomiskt slutresultat. Detta framgår av en undersökning gjord av idéhistorikern fil dr Per Sundgren (tidigare kommunalpolitiker V). Den refereras i en debattartikel i DN 24/5-16 som bygger på en rapport från tankesmedjan Katalys, som leds av socialdemokraten Daniel Suhonen (Partierna och jämlikheten, pdf). Här finns både en idéhistorisk översikt och statistik över hur ofta ordet jämlikhet förekommit i olika partiprogram.

Socialdemokratins utveckling i korthet har gått från avskaffandet av den privata äganderätten med övergång till ett annat ekonomiskt system i början av 1900-talet till planmässig hushållning i efterkrigsprogrammet. Därefter betonas jämlikhet i betydelsen ekonomisk utjämning (särskilt 1968) samt ekonomisk demokrati. Ett undantag är partiprogrammet från 1960 som godtog inkomstskillnader baserade på arbetsinsats, yrkesskicklighet och initiativkraft. Denna formulering togs bort 1975.

I partiprogrammet från 2001 omnämns jämlikhet särskilt frekvent men nu i den allmänna betydelsen "välfärd". Mera specifikt sägs jämlikhet handla om ge alla samma möjligheter att bland annat ”fritt kunna göra sina egna olika val och utveckla sin egen identitet”. Redan här finns embryot till Löfvens utvecklingsmoral. Socialdemokratin har blivit borgerlig.

Liknande gäller för Liberalerna och Centerpartiet. De mera inkomstutjämnande formuleringarna i partiprogrammen tunnas ur och ordet jämlikhet kommer att betyda lika chanser och möjligheter där initiativrikedom, kreativitet, ansvar och skapande förmåga legitimerar inkomstskillnader. Denna utveckling finns inte hos Allmänna Valmansförbundet/Högerpartiet/Moderaterna som redan från början avvisade inkomstutjämning och istället betonade nyss nämnda individuella egenskaper som lovvärda. En viss orientering till förmån för inkomstutjämning finns dock de senaste åren.

Analysen borde kompletteras med en granskning av jämlikhet/inkomstutjämning mot bakgrund av vad man uppfattar som orsaken till inkomstskillnaderna ("klyftorna" som socialisterna uttrycker saken). Sundgren pekar på att utjämning inte var viktig efter förra sekelskiftet eftersom den rådande ordningen snart troddes skulle gå under. När revisionismen bidrog till uppfattningen att kapitalismen skulle bli obestämt varaktig blev utjämning av kapitalägarnas inkomster aktuell. På något sätt omvandlades denna strävan också till ett egalitärt sentiment som riktade sig mot andra höginkomsttagare. Detta fanns redan under (den andra) franska revolutionen och var sannolikt drivkraften hos Karl Marx innan han hade utformat sin teori om kapitalismens undergång.

Jämlikhet och inkomstutjämning har dock kvar sin attraktionskraft hos vissa väljargrupper på vänsterkanten. En del bedömare gör även gällande att stöd också finns inom högerpopulistiska strömningar som växer sig allt starkare i Europa. Vänstern skulle då kunna få stöd från oväntat håll när identitetsfrågorna minskar i intresse.

Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, utjämning, lika chanser, Löfven, inkomstskillnader, socialdemokraterna, ekonomi, politik på intressant.se